Hösten 1993 bjöd mor & far mig på en resa till Kanarieöarna. Med oss var min syrra och hennes familj. Vi åkte från sturup i malmö. Deet var kallt på morgonen när vi reste från sverige och varmt och gott när vi kom ut på Gran Canaria. Calle och My flög för första gången och de tyckte det var kul.

När vi kom ut från flygplatsen slogs jag av det brunbrända landskapet utan träd. Jag hade förväntat mig en riktig jungel men tji fick jag. Först var jag lite besviken men jag vande mig så småningom. Hotellet var fint. Vi hade en lägenhet per familj. Och de var jättefina. En sval skön pool väntade på oss.

Vi solade och badade. Utanför hotellet låg havet precis och zacke jag och pappa var där och simmade och snorklade från klipporna. Någon dag tog vi bussen in till nån stad där vi shoppade och gick på marknad. Hela tiden blev man överfallen av spanjorer som skulle sälja skit till en, "special prize for you my friend".

En dag kom två dyklärare till hotellet och man fick testa att dya med lufttuber i poolen. Det var kul så jag anmälde mig till en dykkurs. Det var en svensk dykskola som hade kontor där, Top diving, med en kille som heter Roger Bredenberg som var min instruktör. Jag tog efter en vecka mitt PADI-sertifikat som open water diver.

I min klass var vi tre stycken. Det var oxå ett par från england som hade en restaurang utanför Cambridgeshire. Om du någonsin får möjlighet till at dyka så gör det. Det är som att komma in i en helt annan värld. Det går inte att beskriva för en som aldrig har provat förrut.

Barnen höll sig dock mest till poolen. Calle lärde sig simma och dyka från kanten och My var jätteduktig hon oxå.

Efter alla utflykter och allt badande åkte vi hem till kalla sverige igen.