Bok 1 av 2, Jag, Claudius
Boken handlar om tre romerska kejsare, Augustus, Tiberius och Caligula i
början av vår tideräkning. Den handlar vidare om
aristokratin och dess strävan att undvika härskarens missnöje
och ond bråd död samt om Augustus hustru Livia, som själv
styrde historiens utveckling med väl planerade giftmord utan Augustus
vetskap.
Claudius föddes år 10 f.Kr. Augustus och Livia var hans
farföräldrar, ett förhållande som inte hjälpte
honom på något sätt. Han var redan som barn sjuklig, haltade
och stammade och berövades tidigt sin självkänsla. Med tiden
upptäckte dock hans lärare, att han hade ett gott huvud för
historia och språk vilket bekräftades av senare verk som
uppmärksammades bl.a. om tidigare okända språk samt historiska
verk bl.a. om Rom.
Boken är - trots alla uppräknade namn - i stort sett
lättläst och ibland rolig. Exempel som när han besöker
en spåkvinna och öppnar med ett artigt, Sib, Sib, Sib, Sibylla
och får till svar Clau, Clau, Clau, Claudius. Mot slutet börjar
boken kännas litet trög ända tills det börjar hända
saker...
Bok 2 av 2, Claudius, guden och hans hustru
Claudius berättar om sitt liv som kejsare på ett mycket
fängslande sätt.
Han råkar bevittna när företrädaren Caligula mördas
och i villervallan som uppstår, utser folket honom till efterträdare.
Han söker upp och talar till det mäktiga gardet, som hyllar honom
som sin nya ledare och för honom till senaten för dess
godkännande. Hans gode vän Herodes Agrippa, sedermera kung av
Judéen, bidrar till händelseförloppen nu och senare.
Det visar sig att Claudius, med sin bakgrund som historiker, tar itu med
mycket som återskapar förtroendet för landets styre bland
folket. Som god retoriker vinner han oftast senatens godkännande till
sina förslag.
Han låter t.ex. bygga en jättehamn, som bidrar till att man kan
garantera folkets försörjning med föda även vid
missväxt. Han låter också bygga en kanal, som dränerar
ett stort jordbruksområde.
Sin största bedrift svarar Claudius för, då han noggrant
planerar och leder ockupationen av Britannien under former, som innebär
att landets kungadömen blir självständiga medlemmar av det
Romerska riket liksom övriga länder runt om. Han får
genomföra sitt triumftåg i Rom och får mycket beröm
för sin taktiska förmåga i krig.
I början av sin tid som kejsare äktar han Messalina, en intelligent,
maktlysten kvinna, som snart utnyttjar sin makt över honom för
sina egna syften - vilket alla utom han själv är medvetna om. Han
får så småningom vetskap om vad som pågår,
just när hon står i begrepp att genomföra en statskupp. Det
blir ett bryskt slut på detta förhållande och för alla
involverade.
Några år senare gifter han om sig med Agrippina d.y., ett
äktenskap, som blir en upprepning av föregående med den
skillnaden, att hon lyckas giftmörda Claudius.
Agrippina hade en son; Nero, från ett tidigare äktenskap och hade
lyckats få Claudius, att acceptera sonen som efterträdare till
honom. Hon hade haft bråttom att gå till handling innan Claudius
hann lansera även sin egen son, Britannicus, som efterträdare.
Claudius hade känt Nero väl och insett att denne inte skulle ha
några skrupler i kampen om makten. Han hade därför tidigare
försökt få Britannicus, att rädda sitt liv genom att
flytta till Britannien och dölja sig där tills Nero en gång
skulle försvinna men Britannicus hederskänsla hade hindrat honom
från, att acceptera en sådan flykt.
Nero blir ny kejsare. En lycka, som inte varar länge för modern
- han låter döda både henne! och Britannicus senare.
Bok 1 av 2, Imperium
Marcus Cicero levde i Rom under första århundradet f.K. Han
ägnar sig tidigt åt talekonsten, hur man planerar och håller
ett anförande. Han fulländar sin utbildning hos berömda
auktoriteter i Grekland, på grekiska språket, och imponerar stort
på sina lärare.
Hemma i Rom startar han en advokatverksamhet och hjälper många
ur gruppen vanliga medborgare, att hävda sin rätt i domstolarna.
En dag får han besök av en man från Sicilien, som söker
hjälp mot öns korrupte ståthållare, Verres. Denne hotar
invånarna med alla medel för att roffa åt sig deras egendom.
Cicero besöker Sicilien och träffar många medborgare, som
kan berätta om Verres övergrepp med stöld, hotelser, misshandel
och mord.
Cicero far hem och tar sig an försvaret och lyckas efter noggranna
förberedelser och ett glänsande framförande få Verres
förklarad skyldig till brottsligt förfarande och han avsättes
från sitt ämbete.
Cicero får plats i senaten och framstår snart som den skickligaste
talaren i senaten och uppvaktas därför av topparna inom politiken,
att föra deras talan.
Boken bygger på anteckningar av Ciceros slav och nära vän, Tiro som skapade en form av stenografi som möjliggjorde blandade anteckningar både från tal mellan personer som inför senaten - ett nöje att läsa (eller lyssna till!)
Bok 2 av 2, Konspiration
Cicero inriktar sig nu på att bli konsul. Då tiden för val
av två konsuler för Rom närmar sig hittas en slavpojke
mördad och en grupp senatorer anklagas av gruppen vanliga medborgare
för att stå bakom mordet. Hans trogna vänner vill nu, att
han ska ta sig an ärendet.
Cicero vill helst tysta ner händelsen eftersom ett åtal mot senatorer
skulle påverka hans möjligheter i senaten att få erforderliga
röster i valet. Han försöker därför stävja
missnöjet hos sin grupp, som orsakats av händelsen. Hans närmaste
inom familjen blir förvånade eftersom Cicero alltid stått
upp för de svagaste i samhället och hans hustru övertygar
honom att ingripa. Han inser så småningom att avsikten bakom
mordet är avsett att förstöra hans möjligheter att vinna
valet av konsuler.
Cicero får nu reda på, att hemliga samtal förs mellan ledande
personer, Caesar, Crassus, Catilina, m.fl. i senaten. En vän hjälper
honom att gömma Tiro bakom ett draperi i sammanträdeslokalen under
ett hemligt sammanträde. Tiro lyckas skriva ner allt som sägs och
förmedla informationen till Cicero. Sammanträdet handlade om att
hindra Cicero från konsulskapet för att göra det möjligt
att senare genomföra deras planer på bl.a. en jordreform. Jordreformen
skulle omfatta utförsäljning av senatorernas lantegendomar och
liknande handlingar i kringliggande länder. Senatorerna skulle bli galna
av ilska om de fick reda på innebörden av denna reform.
Cicero åtalar två av motståndarna köpta senatorer
inför domstolen och för deras inblandning i mordet och därmed
stoppa Ciceros möjligheter att vinna valet. Han berättar för
domstolen och alla deltagande senatorer om de planer på jordreform
som väntar, om hans motståndare vinner.
De åtalade döms och kort senare vinner Cicero valet till konsul
med stor majoritet.
En ung slavkvinna med nyfött barn säljs till en kristen familj som låter henne delta i utbildning i de kristnas tro. Missväxt får kejsaren att kräva offergåvor från alla till en gud utan krav på de kristna, att ta avstånd från sin tro. Somliga - martyrerna - vägrade och offras till lejonen efter tortyr.(Delvis trögläst.)
Bok 1 av 3, Trägudars land
Det är vikingatid. På en höjd vid en vik av Mälaren
ligger en gård som befolkas av fria och trälar. Gården styrs
med järnhand av hövdingen. Under honom tjänar ett antal fria
kämpar med rätt att bära vapen. De har till uppgift att
försvara gården och bedriva jakt. Trälar av båda
könen sköter alla sysslor för gårdens drift och
underhåll samt att passa upp de fria.
Holme är träl med en särställning och behandlas med respekt.
Han är gårdens smed och uppskattad både för sin skicklighet
och kreativitet. Holme gör en av de kvinnliga trälarna med barn.
När barnet föds får ett par trälar order av hövdingen
att sätta ut barnet i skogen ,som sed är vid oönskade barn.
Barnet räddas av Holme och han och modern Ausi flyr med barnet från
gården och bosätter sig småningom vid en stad några
dagsresor bort. Holme får där plats i en stor smedja och blir
även där mycket uppskattad.
Under flykten lär de känna en främling, en man som kommit
för att sprida sin kristna lära. Ausi blir fängslad av den
nya läran och hon besöker ofta den församling i staden som
mannen bildat. Holme är negativ till främlingens verksamhet men
låter hustrun delta utan att utöva tryck på henne att
avstå. Men när främlingen börjar bygga upp en kyrka
i staden blir Holme en av de stadsbor som aktivt deltar för att stoppa
bygget: Främlingen ger upp sitt försök att kristna folket
och beger sig till platsen för festligheter som ska äga rum,
Göjblotet. Han gör detta med förvissning om att bli offrad
till trägudarna. Framkommen sätter han därför eld på
en helig byggnad och straffet för denna handling blir avrättning
inför alla festdeltagare.
Aven Holme och hans hustru har kommit till festligheterna. Under dessa
råkar Ausi skiljas från Holme en kväll i folkhavet. Hon
är berusad och det slutar med att hon har älskog med en främmande
man med ljust hår. När Holme och Ausi ger sig hemåt efter
festligheterna råkar de möta hövdingen och hans kämpar
från gården vid Mälaren. De är också på
hemväg och tvingar Holme och Ausi att följa med tillbaka till
gården . Barnet finns hos en kvinna som ska sköta barnet under
deras frånvaro. De är övertygade om att ganska snart kunna
fly tillbaka från gården och försöker därför
inte ta risken att fly under den stränga bevakningen.
Efter en tids vistelse med samma uppgifter som tidigare, måste
gårdens hövding ge sig iväg med sina kämpar för
att hjälpa hans svärfar. Denne är hövding över en
annan gård, som nu blivit utsatt för överfall. Under striden
omkommer Holmes hövding och återstoden av hans kämpar
återvänder till gården. Kämparna stannar ej utan ger
sig ut på härnad med hövdingens nybyggda vikingabåt
och kvar blir alla trälar.
Holme utses till ledare för gårdens skötsel av hövdingens
svärfar och Holme kan nu fara tillbaka för att hämta sitt
barn vid staden. Barnet var misskött men repar sig snart på
gården. Ausi föder nu i smyg, ännu ett barn. Barnet
visar sig ha gult hår och Holme, som själv är mörk och
svarthårig, förstår vad som har hänt på
festligheterna och sätter ut barnet i skogen. De fortsätter sedan
som vanligt med att sköta sysslorna på gården med Holme
som ledare.
Makan till den förre hövdingen återvänder med sin nya
man och utfärdar nya direktiv för gårdens drift. Dessa
innebär att Holme och Ausi förvisas men att deras barn ska stanna
på gården som sällskap till hennes barn. De beslutar sig
omedelbart för att lämna gården och återvänder
efter flykten till sin bostad vid staden med barnet i säkerhet.
Bok 2 av 3, Gryningsfolket
Hustrun till den forne hövdingen regerar nu över gården
tillsammans med sin nya man. En dag överfalles gården av vikingar
på plundringståg. Mannen dödas och gården skövlas.
Hustrun och trälarna förs bort, hennes son Svein gömmer sig
i skogen och ger sig av till sin morbror Geires gård, som också
brännts ner.
Holme hade byggt ett nytt hus i staden Birka på en ö i Mälaren.
Han är nu mästare i smedjan. Holme är aktad av alla, som
också förvånas över att han delar förtjänsten
lika mellan alla som arbetar i smedjan.
Det kommer nya kristna till staden. En natt tågar de icke kristna upp
mot de kristnas nya tempel men stadens hövding avstyr vidare
konfrontationer.
I ett främmande land är Sveins moder nu trälinna. En dag stiger
rök upp från närliggande byar och flyktingar kommer springande.
Alla utom modern flyr. Hon hör att de talar hennes språk och
möter Geire och Svein, som hämnas oförätten mot dem.
Vid återkomsten beger de sig till sina brända gårdar
Det är missväxt i staden och ingen säd finns att köpa
och svältande trälar stryker omkring. Ett stort fartyg anländer
till staden med säd till de kristna. Allt flera börjar känna
av svälten. En kväll går Holme ut. Folk börjar följa
honom och de kommer fram till kristgården . En av de kristna säger
att de får säd om de blir kristna. Holme och hopen efter honom
går till smedjan och beväpnar sig. Vid återkomsten springer
Holme fram mot dopfatet och slår sönder det med sin slägga.
De kristna flyr och förföljs till hövdingens hus. Två
vakter vid kornförrådet slås ner och Holme slår upp
dörren. Han portionerar sedan ut kornet till de svältande men
glömmer att ta sin egen portion. Efter detta säger folket att Holme
har förverkat sitt liv.
Holme återvände till sin grotta intill gården.
Geire, Svein och modern kommer till staden och får se Ausi och Tora.
Hon känner igen dem och kräver nu av hövdingen, att de två
skall återgå som trälar hos henne och att hon ska få
ta över Holmes bostad. Ausi förs till tinget med Tora där
de får sin dom.
Holme får besök av en träl som berättar om vad som
hänt i staden och med Ausi och om ännu en missväxt. Holme
återvänder till staden och smedjan. Han sänder bud till sina
anhängare och alla går till stadens ingångsport och tar
sig in. Bönder och trälar tågar tillsammans på natten
upp mot den kristna gården.
På plats framlägger de sin önskan till hövdingen på
plats med sina kämpar, att de kristna skall köras iväg eftersom
de orsakat missväxten.
Hövdingen övertalar bönderna att återgå och då
rusar Holme fram och slår ner klockstapeln och sedan slår
trälar sönder kyrkan. Trots detta vägrar kämparna att
stoppa Holmes aktion. Plötsligt hör Holme Ausis skrik, där
hon var instängd hos hövdingen. Han springer dit och för henne
och trälarna tillbaka till gården på fastlandet.
Tiden går och missväxt härjar i staden. En dag kommer en
man tillbaka till staden och berättar om Holmes granna säd och
framkastar att sotguden vid gården nog är skuld till detta. Konungen
befaller att Holme skall hämtas till staden och hövdingen ger sig
av med flera kämpar. Holme överrumplas och förs tillbaka till
staden under Geires befäl. Han placeras i borgen under bevakning. Staden
hotas samtidigt av en Vikingaflotta, som begär en stor lösen för
att inte förstöra staden. Kungen lyckas övertala de rika att
dela med sig och till sist är vikingarna nöjda och ger sig iväg.
Holme lyckas göra sig fri och döda alla fångvaktare och
återvänder sedan med Ausi och Tora först till gården
och sedan till grottan, som bara de känner till.
Bok 3 av 3, Offerrök
Hustrun till den forne hövdingen begär att stadens hövding
ska låta hämta Holme. Hövdingen lovar detta men hans kämpar
vägrar.
Holme lever i grottan med Ausi och Tora i tron på att hövdingens
män kan komma när som helst. Holme drömmer om att leva i ett
samhälle där det inte finns några trälar utan bara fria
medborgare. Han kommer att tänka på att konungen verkar vara en
person vars värderingar av trälar avviker från den traditionella
och beger sig därför till denne.
Holme får träffa konungen och när denne lyssnat på
bakgrunden till Holmes handlingar förstår han att Holme handlat
rätt och erbjuder honom att bli kungsgårdens smed. Home tackar
ja och får bo med sin familj i ett litet hus på gården.
På våren hålls ett vårblot för alla på
gården, trälarna får delta som alla andra, sitta vid bord,
äta och dricka öl o.s.v. Festen slutar med en fruktbarhetsrit.
Festen slutar för Holmes del med att drottningen smyger sig till honom.
När Holme kommer hem finner han Svein, Ausi och Tora i samspråk.
Holme har tidigare träffat Svein och då fått ett gott intryck
av honom, han hade förändrat sitt beteende och de hade skakat hand
och nu uppvaktar han Tora.
Konungen rustar för en ny vikingafärd och tar med sig många
unga och gamla kämpar.
Svein beger sig till sin arvegård med mamman. Hon får snart på
ett drastiskt lära sig, att nu är det Svein som bestämmer.
Konungens vikingafärd får ett tragiskt slut. Endast några
deltagare kommer tillbaka och berättar om en storm och dess följder.
Förhållandet mellan de nya kristna prästerna och hedningarna
har försämrats i staden. Folk var av tradition vana vid att offra
till sina trägudar för att de skulle löna folket med bra
skörd , jaktlycka eller segrar i strid. De nya prästerna lovar
samma sak men dessutom att t.ex. änkorna ska få träffa sina
män i himlen och att det lönar sig, att ge gåvor till kyrkan
i form av silver och liknande dyrbarheter.
Läget blir till sist så svårt att hedningarna uppsöker
Holme och ber honom komma till staden. Det blir en våldsam
uppgörelse, som slutar i vapenvila för att båda lägren
ska kunna ta hand om sina skadade och döda. Under vapenvilan blir staden
överfallen av andra vikingar som finner staden helt obevakad. Kristna
och hedningar lyckas tillsammans driva ut inkräktarna.
Holme återvänder till sin familj på kungsgården men
blir överfallen på vägen dit av fyra av hövdingens
kämpar. Han dödar dem alla men blir själv dödligt
sårad. Trots det lyckas han ta sig till grottan på fastlandet
där Ausi, Tora och Svein sedan finner honom död. Ausi stannar hos
den döde medan Tora och Svein fortsätter till gården där
de bosätter sig.
Bok1 av 3, Freja
Freja är en ung prästinna i bronsåldersbyn Vanaheim. Freja
är dotter till drottningen men fostras upp av drottningens syster som
är översta prästinna. Deras avsikt är, att låta
Freja överta systerns roll i framtiden. En natt ser Freja, i drömmen,
sin egen by förstöras och invånarna dödas. Då
hon har rykte om sig att drömma sanndrömmar förs hon till
drottningen. Samtidigt kommer en ledare från en annan by och berättar
hur asar har härjat hans by. Drottningen sammankallar nu ledarna för
vanernas byar för att diskutera läget. Man beslutar vid mötet,
att översta prästinnan skall färdas med drottningens båt
till asarnas tillhåll. Med sig ska hon ha ett antal prästinnor
och kämpar som skydd. Freja blir en av prästinnorna som får
deltaga. Deras uppgift blir att få asarna att upphöra med sina
överfall och ersätta den utsatta byn för skadan. Asarnas
hövding heter Oden och han har sönerna Tor och Loke.
Vid ankomsten stannar kämparna kvar i båten och prästinnorna
vandrar upp till asarnas by. Mötet med asarna blir spänt när
översta prästinnan presenterar sitt uppdrag. När Tor tidigare
träffade Freja blev han omedelbart förälskad i henne. Tor
övertalar sin far, att ta emot besökarna som det anstår
någon i hans ställning.
Asarna skräms av prästinnornas - häxornas -, beteende och
efter en tids vistelse utvecklas förhållandet till en våldsam
uppgörelse mellan besökarna och byns befolkning. Översta
prästinnan dödas därvid av Oden i ett raserianfall och
övriga flyr tillbaka till båten.
Förföljarna möter båtens väl förberedda
kämpar. Många av asarna blir dödade och de övriga tvingas
dra sig tillbaka.
En av de svårt skadade asarna är Tor. Han räddas av Freja,
som utnämner honom till gudinnans offer och hon tänker ansvara
för honom. Freja sköter honom under hela läkningen. Hon oroas
emellertid över hotet från asarna och finner till sist själv
bara en lösning, att föra Tor tillbaka till sin far och lämna
sig själv som pant till Oden.
Hon befriar Tor från sitt fängelse och de flyr på natten
över ett sund till fastlandet och går sedan till fots den långa
vägen till asarnas by. Under vandringen upplever hon kärleken med
Tor. Mot slutet av vandringen får hon andlig kontakt med sin gudinna,
som ger henne direktiv om vilken väg hon ska följa i framtiden.
I byn möter hon Oden som har planerat att ta henne till sin hustru.
Hon gör klart för honom på olika sätt, att hon inte
kommer att ligga med honom.
I byn utsätts hon för förtal av avundsjuka kvinnor och får
det allt svårare att fortsätta sitt liv där. Hon upptäcker
så småningom att Oden har en annan sida, en andlig. Hon hjälper
honom att möta gudarna när han drabbas av en livshotande feber.
Han tillfrisknar helt förändrad och de möts nu i en andlig
gemenskap och förståelse.
Vanaheims nya översta prästinna har visat sig inte klara sin uppgift och en grupp prästinnor ger sig av med båt till asarnas by för att övertala Freja, att återvända och ta över uppgiften som översta prästinna. Freja vill dock inte skapa splittring i Vanaheim och återvänder därför inte dit utan beslutar sig för att lämna Oden och hans by och ge sig av till okända marker med en väninna, utan Tor men med hans barn i sin mage!
Bok 2 av 3, Idun
Freja är nu översta prästinna i Alfheim, som styrs av drottning
Alfhild. Freja födde en flicka som var dotter till asahövdingen
Tor. Flickan fick namnet Idun. Hon växte upp i skuggan av sin mamma
och utan särskild uppmärksamhet från övriga
byinvånare.
Svartsoten sprider sig över landet, Vanaheim drabbas liksom asarnas
Odenvallen. Tor känner sig maktlös när pesten slår hans
folk och inser att det bara finns en räddning - Freja. Han ger sig
därför av till Alfheim med sitt skepp och sina krigare. Med sig
har han Frejas bror, Frej, som nyss drabbats av svartsoten. Freja ingriper
och åkallar sin gudinna men brodern dör till hennes förtvivlan.
Hennes kraft är borta och hon avgår från posten som
översta prästinna.
Tor berättar för Freja, att ett annat folk, gutarna, under kung
Gorm, har beslutat att lägga under sig alla närliggande riken.
Kungen har hjälp av en prästinna med överjordiska krafter
och hon har lagt svartsoten över närliggande riken. Oden är
nu fånge hos Gorm efter ett överfall av gutarna.
Freja beslutar sig för att skaffa ett maktmedel som ska hjälpa
henne att oskadliggöra Gorms prästinna för att stoppa svartsotens
spridning och ger sig av till en plats som hon besökt tidigare under
hennes och Tors vandring till Asarnas rike.
Idun har träffat en av Tors unga kämpar, som vet vem hon är och han övertalar henne bli hans maka. När Tor återvänder med sitt skepp till Odenvallen följer hon med utan Frejas vetskap. Idun får till en början bo hos Odens hushållerska. Hon blir under denna tid våldförd av en annan kämpe och ryktet om händelsen når så småningom Iduns make vilket allvarligt påverkar kämpens beteende mot henne.
Freja träffar de människor, hon tidigare mött. De besitter
övernaturliga krafter och hon lyckas uthärda de prövningar
hon utsättes för och kan ge sig tillbaka med ett halsband, som
ska ge henne de krafter som kommer att behövas för att
oskadliggöra Gorms prästinna.
Freja färdas till Odenvallen där hon i korthet får träffa
Idun. Hon ger sig sedan av med Tor och hans kämpar för att delta
i Tors överfall på Gorms by. Frejas nya maktmedel räddar
Tor och hans män från förintelse och uppgörelsen slutar
med att Gorm och hans prästinna dödas. Tor och Oden
återvänder hem och Freja återvänder till Alfheim.
Bokens sista avsnitt innehåller den skakande redogörelsen för Iduns tillvaro som husfru på kämpens nyanskaffade gård och dramat kring dottern födelse. Dottern får namnet Saga
Bok 3 av 3, Saga
Efter svartsoten har återstående vaner och några asar slagit
sig ner i ett område utanför det område där alfheimsborna
bor. Alfheimsborna börjar tröttna på dessa, så kallade
inkräktare, och skulle helst vilja bli av med dem.
Freja och dotterdottern Saga, vars mor Idun dog vid hennes födsel, bor
också bland vanerna. Saga har växt upp till en blyg, osäker
prästinna. Förutom sin mormor är Saga ättling till
drottningen av Vanaheim och utnyttjas därför av drottning Alfhild
att döma i tvister mellan de olika medborgarna, till förmån
för alfheimsborna. Hon styrs av Alfheims prästinnor men till slut
inser Saga sin situation och bryter sig loss från tvånget.
Situationen förvärras och drottningen beslutar sig för att
driva ut alla icke alfheimsbor och rustar en styrka bestående av egna
kämpar och gutekämpar. Freja och Saga får reda på vad
som pågår och får vaner och asar att rusta sig för
att slå tillbaka överfallet.
När slaget börjar förefaller det som att den anfallande styrkan
skulle vara övermäktig men några individer bland asarna,
bl.a. några kvinnor, rycker fram och får angriparna att svikta.
Uppgörelsen slutar med ett brinnande Alfheim.
Handlingen påverkas ofta av gudars ingripanden, gudar som vissa personer
är bundna till. Freja är en sådan person.
En kvinnas åtrå till en man skildras ibland med en intensitet
som man sällan stöter på i litteraturen.
Landet Franken på 800-talet
En flicka kommer till världen och får namnet Johanna. Fadern har
en tjänst i en lokal kyrka och modern sköter hemmet. Modern kommer
från hedniska Saxen varifrån hon bortrövats av franker i
en hämndaktion.
Fadern styr familjen enligt den förhärskande doktrinen, att kvinnor
är underlägsna mannen i allt, att boklig bildning inte är
avsedd för dem och att de ska ägna sig åt husliga sysslor.
Flickan har två äldre bröder, den äldste är
begåvad och stimuleras av fadern att skaffa sig skolutbildning medan
den yngre brodern har andra intressen. Johanna visar sig också vara
mycket begåvad. Hon lär sig tidigt mammans språk och bl.a.
sägner om gudarna i mammans hemland. När den äldre brodern
börjar sin utbildning, tubbar hon honom att lära henne att läsa
och skriva landets språk och så småningom också latin.
Allt får ske i smyg för att hålla fadern ovetande.
När den äldste sonen är beredd att söka in på
Katedralskolan insjuknar han och dör plötsligt. Fadern bestämmer
då, att den yngre sonen, Johan, ska skaffa de kunskaper som erfordras
för att kunna söka till skolan. När denne verkar tveksam går
Johanna till fadern och föreslår att hon ska få börja
istället. För att övertyga honom läser hon upp texter
för honom och erkänner att den äldre brodern lärt henne
att både läsa och skriva. Fadern blir rasande över hennes
olydnad och misshandlar henne i sin vrede.
En lärd man, av grekiskt ursprung, kommer förbi och får bo
en tid hos familjen, på sin väg till en lärartjänst.
Fadern ber honom stanna en tid för att kunna ge sonen erforderlig
undervisning. Mannen testar pojkens kunskaper men förkastar erbjudandet.
Johanna hoppar då in och svarar galant på mannens frågor.
Han blir imponerad över hennes förmåga och erbjuder sig att
stanna för att undervisa henne istället. Fadern kräver dock,
som vilkor för flickans undervisning, att sonen också ska delta
i undervisningen och så blir överenskommet.
Nu får Johanna lära sig att läsa grekiska och förstå
grekisk logik. Brodern gör däremot små framsteg i sin
grundutbildning.
Innan mannen reser, ger han Johanna en bok om logiskt tänkande, som
han själv har skrivet på grekiska, latin och landets språk.
Boken är så intressant, att Johanna läser den dag och natt.
Vid ett tillfälle blir fadern varse vad som pågår. Han blir
ursinnig när han ser vad hon läser - kättarlitteratur skriker
han - och piskar hennes rygg så att huden slits upp varefter hon blir
liggande i sårfeber. När hon så småningom tillfrisknar,
med ryggen vanställd av piskärr, blir hennes uppgift att ägna
sig åt husets drift och skötsel.
Långt senare anländer ett sändebud och meddelar att flickan
blivit inbjuden till att läsa i Katedralskolan. Det var greken, som
hade lagt sig ut för henne. Fadern accepterar inte utan talar om för
sändebudet, att det måste vara hennes yngre bror Johan. som inbjudan
avsåg. Efter mycket käbblande ger sig både Johanna och brodern
av på eget bevåg till Katedralskolan, där båda också
får delta i undervisningen.
Johanna imponerar med sin intelligens men för fram frågor och
åsikter baserade på logiskt tänkande utan tanke på
hur detta kan uppfattas av kyrkans män. Män som söker i bibeln
efter förklaringar eller svar på problemlösning. Hon får
ovänner bland vissa lärde, som kommer att försvåra livet
för henne.
Eftersom hon är flicka kan hon inte bo på skolan men blir inbjuden
att bo hos en greve Gerold, som också blivit imponerad över hennes
förmågor. Gerold, som är olyckligt gift, är ofta tillsammans
med den unga Johanna och djup vänskap uppstår mellan de
båda.
När Gerold uppehåller en tjänst på annan ort kommer
nordmännen, som nu härjar ett försvagat Franken. De plundrar
kyrkan och Geralds slott, bränner ner allt och dödar många,
bland andra Johannas bror, Johan.
Efter detta fattar hon beslutet att byta identitet och uppträda som
man med sin broders namn, Johan. Hon blir klosterbroder på annan ort
och imponerar även här med sin intelligens och logiska tänkande.
Hon blir så småningom assistent till den av munkarna som vårdar
de sjuka.
Johanna har fått kunskap om användning av örter från
sin moder och får munken att prova hennes idéer i sin behandling.
Resultatet blir så bra, att han låter henne arbeta
självständigt i fortsättningen.
Spetälska drabbar folket vid denna tid och Johanna deltar i
vården.
En dag blir Johanna sjuk och sängliggande. Hon inser plötsligt
i en stunds klarhet, att hon kommer att bli avslöjad som kvinna om hon
stannar kvar i sängen. Samma natt släpar hon sig till en
närliggande å, där hon kryper upp i en eka som driver iväg.
Hon blir så småningom omhändertagen av en familj, som bor
vid ån. Det visar sig att modern i familjen tidigare hade räddats
av Johanna från att bli felaktigt bannlyst för spetälska
av prästerna. Familjen konstaterade till sin förvåning att
munken Johan vid omhändertagande inte var man utan kvinna men ger Johanna
ett heligt löfte, att de aldrig kommer att avslöja denna vetskap.
Hon stannar hos dem en tid men beslutar så småningom att göra
en pilgrimsfärd till Rom.
Rom är kulturens huvudstad med alla kunskaper samlade. Detta märks
dock inte på läkarfacket som använder bibeln som
rättesnöre med böner blandat med åderlåtning och
behandling med dekokter av tvivelaktigt ursprung.
Johanna kommer så småningom att tjäna både påven
Gregorius och påven Leo. Leo är en energisk man som låter
bygga till muren runt Rom efter ett anfall av främmande inkräktare.
Under en tid märker Johanna att påven drabbas av
förändringar som feltolkas av den samlade expertisen. Johanna har
gott rykte för sin förmåga att behandla sjuka och får
möjlighet att sköta påven. När hon kört ut
läkarna och satt in sin kur, tillfrisknar påven inom kort tid.
Orsaken till påvens sjukdom var en långsam förgiftning avsedd
att så småningom orsaka hans död utan att väcka
uppmärksamhet.
I Rom träffar Johanna greve Gerold, som blivit överbefälhavare
och ansvarig för murbygget. De tar personlig kontakt och erkänner
sina känslor men Johanna vågar inte gå för långt
i deras förhållande.
Påven dör plötsligt av akut förgiftning och hon blir
vald till hans efterträdare. Hennes situation blir dock allt mera
komplicerad, hon har kärleken till Gerold, som vill att de ska överge
Rom, hon har plikterna mot folket och hon har fienderna som giftdödat
den förre påven och som nu avvaktar nästa tillfälle
att slå till för att överta makten. Dessa faktorer bidrar
till det dramatiska slutet på boken.
Om Marco Polos tjänst hos Kublai Kahn, mongolhärskaren över större delen av Asien. Marco beundrar mongolernas mod och framåtanda och kinesernas kultur och vetenskap (de uppfann krutet.) Han berättar om sociala relationer, om sexlekar och om omänsklig grymhet vid tortyr. (Bok 1 är trögläst, hoppa hellre till 2 än att avbryta läsningen helt.)
Många timmars läsning.
Bokens första hälft utgöres av en fascinerande skildring av
livet i fredstid i början av 1800-talet, om livet i den ryska aristokratin,
om människors värme och medkänsla kontra köld och
översitteri och om kapplöpning för att vinna tsarens gunst
i form av utnämningar och tjänster. Den handlar också om
det sociala livet i vissa hem med diskussioner i olika ämnen -
självfallet på franska - med avbrott för musik och sång
och på ett fängslande sätt - om känsliga
kärleksförhållanden.
Bokens andra hälft beskriver Napoleons fälttåg som slutar
med ockupationen av Moskva. Den ryska militära ledningen skildras som
splittrad i olika fraktioner under tsar Alexander. Det var viktigare att
märkas än att lyckas. Författaren diskuterar de olika
uppfattningar som rådde om hur kriget borde genomföras, som
senare ledde till kaos. Han hävdar till sist, att krig inte har
eller kan ha någon vinnare. Författarens omständliga
utläggningar om kriget är långrandiga och när jag ser
hur mycket som återstår av boken saknar jag en möjlighet
att kunna skumma igenom texten för att åtminstone få reda
på hur kärleksförhållandena i bokens början
utvecklas!
Bokens första hälft skapade den känsla av gemenskap med vissa
familjer i boken, som ändå får mig att känna saknad
när boken är slutläst.
Om samurajen Miyamoto Musashi och hans vandringar i Japan sökande efter kunskap och utvecklande sin mentala styrka med återkommande avbrott för svärdsdueller med en eller flera motståndare. M.M. har skrivit egna verk bl.a. om betydelsen av individens inre kraft i strid.
© Gunnar Wallgard