401. Att organisera en kommun, Inledning, innehåll.

 

1. Inledning

Kommunerna har de senaste decennierna utsatt sig och utsatts för en oändlighet av organisationsförändringar (Se 31. En organisation i upplösning). I det stora hela förespråkar jag en återgång till äldre, ursprungligare, historiskt beprövade ordningar. De är också rationellare i perspektivet av kommunens uppgift att ge ut service.

En huvuduppgift är att tränga tillbaka det tänkande som gett oss en omfattande mellanadministration och samtidigt i det stora hela ostyrda verksamheter.

Den kommunala demokratin anses vara på fallrepet. Lösningen eller åtminstone en del av svaret ligger även här i att gå tillbaka till den äldre ordning där kommunfullmäktige bestämmer och vi kan ha fler förvaltande nämnder med bättre kontakt med verkligheten.

Mycket i texterna kan förefalla självklart. Ja - men ser man på vad som faktiskt händer i de svenska kommunerna ser det inte ut som om det skulle finnas så särskilt mycket självklarheter. 

 

2. Filförteckning. 4. Att organisera en kommun
41. Den kommunala organisationen

411, Den kommunala modellen och den kommunala organisationens särart

412. De naturliga organisatoriska nivåerna i kommunen

413. Vem ska styra vem? Om de folkvalda och om de förtroendevalda

414. Styrningen av servicenivån


415. Den nygamla kommunala modellen

 

 


Kommunen är inte vilken organisation som helst, det finns en historisk kommunal idé som också bör realiseras i den kommunala organisationsutformningen.


Hela kommunen och fältnivån är de primära organisatoriska nivåerna och det som finns däremellan är mellanadministration som ska minimeras.

Den nya kommunallagen skiljer inte på folkvalda och förtroendevalda. Bättre att använda tidigare upplagor! De viktiga besluten ska fattas i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen ska leda kommunens arbete.

De kommunala administrerande nämnderna ska formellt ha de lokala arbetsledarna under sig. Förvaltningarna är kommunikationsled.

Med den historiskt givna interna kompetensfördelningen kan vi skapa fler och mindre nämnder. Ett bidrag till demokratiseringsförbättrandet!

42. Decentralisera med måtta och förstånd

421. Den vertikala balansen

422. Naturliga och rimliga arbetssituationer på fältnivån

423. Personal, Pengar och Prestationer

424, Vakant

425. Några perspektiv på kommunal decentralisering

 

 

 

Det finns ingen fråga om centralisering eller decentralisering. Vi behöver båda, de är sidor av samma mynt, förutsättningar för varandra.

Det är fältnivån som ska ha bra arbetssituationer, inte politikerna eller administratörerna.


Budgeten för en fältenhet ska innehålla precis de poster som enheten kan och bör påverka. Inte mer och inte mindre.


Delegation är inte decentralisering. Anställningar och lönesättning ska inte läggas på fältnivån. En fältenhet är en del av kommunen.

43. Utgår
44. Organisationen av mjukverksamheterna på fältet

441. Den lokala service- och arbetsenheten

442. Bostadsområdet - det naturliga sammanhanget

443. Kommunen och sektorerna i bostadsområdet

 

 

 

Om enheterna på fältet, mest om barnstugan och om hemvårdsgrupperna.

 

Bostadsområdet är det naturliga sammanhanget för mycket kommunalt tänkande och kommunal verksamhet. Och det bör utnyttjas.

Exempelvis om vi behöver arbeta över eller mellan de etablerade sektorerna

45. Flexibilitet är det organisatoriska målet

451. Den oundgängliga flexibiliteten

452. Verkligheten ställer kraven

453. Den flexibla resursfördelningen

 

Flexibilitet är ett oungängligt organistoriskt tillstånd i kommunerna och i de kommunala mjukverksamheterna. Det åtnjuter dock inte stor popuaritet.

Serviceverkligheten är inte stabil och inte likformig. Fältenheternas reala resurser varierar på lång och kort sikt.

För detta måste vi ha system och de enkla kvantitativa duger inte.