501. Inledning, innehåll - 5. Att styra verksamheterna

Det torde vara svårt, för att inte säga omöjligt, att få utomstående att förstå hur lite av verksamhetsstyrning som faktiskt finns i kommunerna. Ännu omöjligare torde det vara att få dem som ska styra - politiker och tjänstemän - att i någon mån erkänna förhållandet. Tvärtom brukar de hävda med emfas och helt enkelt att de "styr".

Styrningen ska i kommunerna ske i eller i sammanhang av budgeten. Det är också där bristerna är tydliga för den som vill se. Och den bristande styrningen är ett permanent förhållande. I vart fall blir det inte bättre genom det idoga reformerandet. Vilket stod klart redan på 70-80talen:

"Budgetprocessen är en mycket viktig företeelse i kommuner och stat. Den ägnas enorma arbetsinsatser både centralt och i de enskilda förvaltningarna. Den anses viktig — ett stort antal svåra problem antas kunna bli lösta genom förändringar av budgetprocessen (Jacobsson 1984). Resultatet, budgeten, presenteras som ett viktigt politiskt dokument. Den vikt man lägger vid budgeten motsvaras knappast av dess betydelse för resursfördelningen. Fördelningen ändras endast marginellt år från år och i huvudsak efter enkla regler (Wildavsky 1975). Det är ofta svårt att spåra något samband mellan olika fördelningar i kommunala budgetar och olika politiska majoritetsförhållanden." (Nils Brunsson Politik och Pengar i Politik och ekonomi Karlshamn 1986)

Egentligen har jag inte något att tillägga till den beskrivningen utom mina personliga erfarenheter. Jag har också i 522. Mål- och ramstyrningen - först på skämt men med för varje år känt större allvar - framkastat idén att det blivit sämre:

"Styrde (inte) politiken bättre eller åtminstone mer tidigare med de kontorika budgetarna? Hade de ändå inte en viss kontroll över verksamheterna? De bestämde ändå då över något även om det var mindre lämpliga detaljer!"

Den bristande kommunala styrningen är - förutom att den leder till resursslöseri och dåligt prioriterad service - också det fundamentala demokratiproblemet. Riktigt långt har det gått i storstäderna med deras stadsdelsorganisation där fullmäktige inte längre gör ens de grova prioriteringarna. (7. Våra ostyrda storstäder.)

Eländesbeskrivningarna finns i 521-523. 531-533 behandlar budgetsammanhanget med utgångspunkt i Brunssons tänkande från 80-talet. I 541 lite knep och knåp för kommunstyrelsen och i 542 något jag verkligen tror jag har lärt mig - man ska koncentrera sig på personlvolymerna och man ska inte räkna i kronor och ören.

1. Det mödosamma arbetet med budgeten
2. Personliga erfarenheter
3. Resursbristen
4. Inkrementalismen
5. Politikerna och budgeten
6. Mottagarna av budgetbesluten
7. Årsbudgetens tyranni
8. Budgetsammanhanget
9. Den riktiga ekonomin

522.  Mål- och ramstyrningen (1994) (identisk med 332)

1. Tomtens skurmedel
2. Vad och hur
3. Det finns inget kommunalt val mellan olika sätt att styra
4. "Påsen" och den kommunala ostyrdheten

523. Mål- och resultatstyrningen - exemplet Göteborg (2000) (identisk med 333)

531. Aktörerna och intressenterna (1994)

1. Aktörerna
2. Ett nytt spel - politiken kontra administrationen
3. Det större spelet - intressenterna

532. Valet av arena för verksamhetsstyrningen (1994)

1. Arenorna
2. Politiken
3. De inre kommunala arenorna
4. Några allmänna samband
5. Relationen kommunfullmäktige- förvaltande nämnd
6. Utvecklingen (Tillägg 2001)

533. Utnyttja sammanhanget av budgeten (1994)

541. Trolöshet och väsentligheter i styrningen

1. Introduktion
2. Personal som mått i det administrativa arbetet
3. Personal är allt - ekonomiskt
4. Personalen är allt i servicen
5. Tydlighet och konkretion
6. Flexibilitetskravet
7. Avslutning

• Hem