1. En allmän aspekt är skillnaden mellan företag som redan är verksamma inom eller i närheten av det aktuella kommunala området och sådana som inte är i denna situation

På åtminstone kort och medellång sikt, som planerarna säger, ter det sig vara av tveksamt värde att byta ut en offentlig organisation med kompetens mot en organisation som kanske är effektivare i någon allmän mening, men som saknar sakkompetens.

Det finns ingen privat barnomsorgskompetens men det finns många privata företag som kan sköta fastigheter, städa och laga mat. Och för säkerhets skull: Kompetensen uppstår förstås inte genom att ett bolag bildas.

Å andra sidan kan man hävda att det är just nya kvastar som behövs. Man kan vända på argumenteringen. Huvudproblemet är de trötta kommunala organisationerna och de etablerade, väl insuttna lösningarna.

Ska vi få någon förändring måste någon komma utifrån, så att säga obesmittad, och ta itu med problemen. Det är en fördel, rent av nödvändigt att vara ny i branschen. Det skulle inte ens behöva vara privata alternativ: att överlåta en del av barnomsorgen till gatukontoret är möjligen att gå för långt, men inte särskilt mycket.

2. Är man bara ute efter bolagsformen kan man bilda kommunala bolag. Min erfarenhet säger att de i praktiken mera liknar den offentliga förvaltning av vilken de faktiskt är en del, än privata aktiebolag vars formella form de lånat.

Det torde vara svårt att hävda att de kommunala bolagen utmärker sig genom en hög grad av inre effektivitet. Att de fyller en nyttig funktion när det gäller arvodes- och representationsproblemen för kommunala politiker och högre tjänstemän är oomtvistligt.

3. Kooperation predikas av många. Vi har dock knappast någon situation då kommunen har att ta ställning till kooperation som ett alternativ till den egna produktionen. Kooperation förutsätter att det finns människor som vill ta på sig besvär, och som till och med känner entusiasm inför detta. Kommunen kan vara positiv till initiativ och hjälpa till.

Kommunen kan förstås provocera fram kooperativ genom att helt enkelt inte bedriva verksamhet eller ha en mycket dålig service. Detta torde dock knappast vara en möjlig öppet redovisad kommunal politik.

4. Det är vanligt att hävda att det i det privata företaget föreligger en friare situation för personalen, en som främjar engagemang, produktivitet och effektivitet. Det privata företaget söker smidigare organisatoriska lösningar och kan individuellt motivera och belöna medarbetarna. Detta kan möjligen vara en statistisk sanning, men det finns förvisso mycket byråkratiska stora företag.

Det handlar nog mera om skillnaden mellan stora och små organisationer. Uppenbart finns det mycket gott att säga om det lilla företaget. I privatiseringsdiskussionen är det nog inte så ovanligt att det är det som ställs i motsats till den (stora) offentliga organisationen.

5. Ibland kan jämförelsen, mer eller mindre medvetet, handla om skillnaden mellan den frie företagaren lika med entreprenören, rent av innovatören, kontra den offentlige tjänstemannen lika med den passive byråkraten.

Förvisso kan entreprenörstyper åstadkomma under. Men de är så sällsynta att de knappast kan sägas utgöra alternativ, något man kan basera systemskiften på. Förvisso bör de tas till vara – i privat såväl som i offentlig regi.

6. Mjukservice kräver för att fungera väl en stor organisation - enheten på fältet behöver vara en del av något större. Kommunen är en stor organisation och ett alternativ måste också kunna utnyttja storleksfördelarna, helst vara stor på orten. (Argumentet tappar visserligen i styrka när kommunerna idag inte utnyttjar den stora organisationens möjligheter, exempelvis för att skapa organisatorisk flexibilitet.)

Ser på sådant som kunskapsalstring, traditioner kultur förefaller SNS tanke om nationella företag meningsfull. Ämbetsverken och Kommunförbundet m fl är idag inte särskilt framgångsrika när det gäller att föra över erfarenheter och kunskaper från en kommun till en annan och det skulle kanske gå bättre inom ett stort eller halvstort nationellt företag. Möjligen skulle det också kunna vara bra med internationella företag.

7.Det vanligaste just nu tycks vara företag som i en kommun bildas för ett specifikt ändamål, för att handha verksamheten vid någon avgränsad del av förvaltningen — en barnstuga, ett servicehus, en vårdcentral, en sjukhusklinik.

Om personalen är kvar och rent av ska vara ägare kan man fråga om det överhuvudtaget är fråga om privatisering i någon egentlig mening. Man byter organisationsform och får andra juridiska villkor, men verkligheten har inte självklart förändrats.

Den företagsekonomiska vinsten skulle kunna bestå i att personal som också är ägare tvingas till eller väljer med glädje en annan relation mellan sina arbetsinsatser och ersättningen (i vid mening).