8. Statistiken och verkligheten
81. Mycket stora skillnader

1. Normalintervallen 
2. Normalintervallen översatta till riksnivå
3. De stora städerna
4. Förorterna
5. De tre storstäderna
6. Avslutning

Ett grundläggande förhållande när det gäller vården, omsorgen och skolan är "de mycket stora skillnaderna" (Kommunförbundets ordval) mellan kommunerna när det gäller verksamheternas kostnadsnivåer. 

Det kan vara svårt att omedelbart tolka siffrorna, inse betydelsen av skillnaderna, översätta dem till någon slags verklighet. Det kan kanske hjälpa med ett konkret, stort och tydligt exempel: 

 Detta borde utgöra ett nytt och intressant perspektiv för den kommunala politiken i Stockholm. Och inte bara i Stockholm: rörelseutrymmet för och behovet av lokalt politiskt handlande är väldigt mycket större än de snäva ramar inom vilka kommunalpolitiken idag synbarligen och faktiskt bedrivs. 

Vi har alltså vanligt förekommande låga kostnadsnivåer i de olika verksamheterna, som sammantagna skulle ge en kostnad i riket om 150-160 miljarder och vi har höga som skulle innebära 220-230 miljarder.

De verkliga kostnaderna och de medeltal som brukar redovisas representerar inga verkligheter - de finns bara i statistiken. Sanningarna finns i intervallen (och till del utanför). 

Summorna, 158 resp 227 miljarder för den låga respektive den höga nivån, är alltså inte riktiga pengar i någon redovisning men de kan - sedda bredvid varandra - ses som ett slags mått på det nationella tillståndet = den brokiga verkligheten i landets kommuner

Det finns alltså inga nationella sanningar om det ekonomiska tillståndet i kommunerna och i de olika verksamhetssektorerna. Vi får då frågan om det är meningsfullt att tala om och försöka "bota" några nationella sektoriella "kriser". Det handlar i vart fall inte om samma (slag av) kriser överallt.

De kommunala verksamheterna visar upp så skilda ekonomiska ansikten att vi rent av måste ifrågasätta den väletablerade sanningen om  brist på resurser. Är det inte tvärtom möjligt och rimligt att säga att här finns en sparpotential på några tiotals miljarder? Bevisbördan brukar åvila den som förespråkar höga eller högre utgifter.

Vi får också frågor kring den statliga styrningen. Hur är det med rättvisan mellan medborgarna i olika delar av konungariket? Vilka verkningar för den faktiska servicen till medborgarna har perssonpengar (och generella statsbidrag överhuvudtaget) när de ska hanteras i så skilda ekonomiska verkligheter? Är det överhuvudtaget möjligt att hävda att vi har en fungerande nationell styrning av dessa för medborgarna så fundamentala verksamheter? 

Och vad beror kostnadsskillnaderna  på? Är de uttryck för skilda nivåer och egenskaper i servicen? Skiljer sig behoven verkligen starkt från kommun till kommun? Är kommunerna olika skickliga i att prioritera och hushålla? Är det rimligt att tro att de skilda nivåerna kan vara uttryck för medvetna lokalpolitiska prioriteringar?

Det finns en mängd bra frågor men det är ont om bra svar. I det stora hela vet ingen om 150-160 miljardersnivån mest representerar god hushållning eller dålig service och om 220-230 miljarder innebär resursslöseri eller god service. 

Slutligen och allvarligast: Det sr inte ut som någon samhällsinstans skulle vara särskilt intresserad heller.

Lägsta och högsta kostnadsnivå har markerats med fetstil. Vi har även här 50% skillnader utom för grundskolan (33%) och vi kan begrunda den relativa och absoluta meningslösheten i medeltalen.

4. Förorterna

Den grundläggande statistiska bilden om de stora skillnaderna i kostnadsnivåer mellan kommunerna inom de stora serviceområdena borde vara omöjlig att gå förbi i någon diskussion kring den kommunala ekonomin eller den kommunala servicen.