823. Den sammantagna utgiftsnivån (2001)

8. Statistiken och verkligheten
82. Strukturella förhållanden

 

Den stora och säkra sanningen om de strukturella faktorerna är att de kommuner som har höga sammantagna utgifter också har höga kostnadsnivåer i verksamheterna. Det förklarar också det vi kan avlösa i statistiken, nämligen att glesbygds- och småkommunerna har höga kostnader, de ligger i Norrland och i Norrland är kostnadsläget högt. Och tvärtom med förortskommunerna - de har låga sammantagna kostnader och lägre kostnadsnivåer. Men statistiken visar också som alltid att skillnaderna mellan de enskilda kommunerna är stora. Och vi har en mycket komplicerad verklighet,

Jag ska fortsätta och tydliggöra detta resonemang kring de dubbla stora spännvidderna. Nedan en tabell över den totala utgiftsnivån per invånare kompletterad med ett par befolkningsuppgifter. (Tabell 4 i Vad kostar verksamheten - Summa egentlig verksamhet. Jag har använt bruttokostnaden som representerar real resursförbrukning, men vi har samma skillnader även med nettokostnaden. )(Bokslut 2000)

 

 
Län

 

 Kostnader egentlig verksamhet per inv. Högsta kommun Näst högsta kommun Lägsta kommun Näst lägsta kommun Andel över 80

%

 Andel 1 - 12 år %
Stockholms 31.352 Stockholm 35.731 Botkyrka 33.794 Vaxholm 28.374 Täby 28.825 3,4 17,0
Skåne 32.718 Malmö 38.673 Landskrona 37.740 Vellinge 27.112 Staffanstorp 28.263 5,2 15,4
Värmlands 37.203 Hagfors 41.993 Munkfors 40.687 Karlstad 34.451 Kil
34.526		 6,0 14,6
Västerbotten 42.229 Åsele 47.594 Vilhelmina 45.928 Umeå 37.044 Vännäs 37.270 6,4 13,9

 
Vi har ett försiktigt "normalintervall" på 30.000 - 40.000. Den "strukturella" eller åtminstone geografiska skillnaden är väl över 10 tusen. I det närmaste så också med skillnaderna mellan de enskilda kommunerna i varje landsdel. (Vi ser att befolkningsstrukturen skiljer sig men så att så att säga åt olika håll i norr respektive söder. Behoven av kommunala insatser balanserar alltså varandra i någon utsträckning, men jag är inte istånd att väga ihop gamla och unga.)

Vi kan nu sammanfatta och säga att egentliga (dvs sådana som den enskilda kommunen inte kan påverka) strukturella faktorer faktiskt inte finns eller åtminstone inte spelar någon stor roll. (Förutom det självklara, nämligen befolkningsstrukturen)

Man bör uppmärksamma innebörden av skillnaderna i sammantagna utgiftsnivåer. 10 tusen kronor innebär på riksnivå i runda tal 90 miljarder. Vi hamnar på samma fråga som när vi mäter skillnaderna i kostnadsnivå inom de olika verksamheterna. Vad borde eller vad skulle den primärkommunala vården skolan omsorgen i landet kunna kosta?

En andra reflektion är att det inte finns några i absolut mening fattiga kommuner. En tredje är att det tycks gå bra med vilka låga utgifts- och kostnadsnivåer som helst. I vart fall har vi inte sett några folkliga lokala uppror. När det gäller servicen tycks vi ha en bred toleranszon.

 

Inledning, innehåll

Hem