Om man vill se vad inre faktorer kan betyda bör det vara meningsfullt att jämföra kommuner med samma totala utgiftsnivå. Är det då skillnader kvar har vi alltså något ytterligare som bör vara av vikt. Jag har då tagit de 11 kommuner som ligger på total utgiftsnivå 37.800 - 38.100 brutto för egentlig  verksamhet. Den utgiftsnivån är hög men inte extrem. Intervallet har valts för att få med Borlänge som jag har egen erfarenhet från.

I denna grupp av kommuner återfinns också Nordanstig som har låtit tala om sig i diskussionen om kommunernas ekonomi. Kommunalrådet ville en tid lämna in och det har hållits förbön i kyrkan för kommunens ekonomi. Bollnäs fick för några år sedan pris av Skattebetalarnas förening som landets mest välskötta kommun. Att min födelse- och uppväxtkommun Leksand också kom med är en slump.

Skillnaderna i utgiftsstruktur bör vara en förklaring till kostnadsnivåskillnaderna så långt att om man lägger ner mer pengar på mjukservicen och mindre på annat får man högre kostnadsnivåer i verksamheterna och rimligen till någon del högre "kvalitet".

Därav Barnomsorg 3.453
Utbildn. 13.167
Omsorgen 14.326

Vi har alltså en avsevärd skillnad i de inre - avsiktliga eller spontana - prioriteringarna. Nordanstig lägger ned 81 % av sina totala utgifter på barnomsorg, undervisning, äldre- och handikappomsorg jämfört med Borlänges 69. Och förstås - eftersom de ligger på samma utgiftsnivå - måste Borlänge spendera mer på annat. Vi ser i tabellen att det handlar dels om sociala utgifter (individ- och familjeomsorg, flyktingmottagande, arbetslöshetsåtgärder) - 1.400 kr per invånare mer än Nordanstig - dels om andra "ickesociala" verksamheter - runt 3.100 kr per invånare högre än Nordanstig. I denna grupp ingår politisk verksamhet, infrastruktur, skydd mm, Fritid, kultur. På alla dessa områden lägger Borlänge ut mer pengar än Nordanstig.

Jag har alltså konkreta referenser när det gäller Borlänges siffror. Det kan till och med vara så att jag personligen har något del i ansvaret/skulden för nivåerna inom barnomsorg och äldreomsorg. (Enligt teorin att existerande kostnadsnivåer mest bestäms av hur det har varit och att det någon gång i historien finns någon enskild händelse eller person som styrde in utvecklingen på ett spår.)

Jag är inte förvånad över tendensen när det gäller Borlänge men väl om styrkan i avvikelsen. Borlänge är faktiskt extremt. Men jag har också uppfattningen att de kostnadsnivåer som Borlänge har mycket väl ska räcka till en anständig service. Om servicen inte är bra finns andra problem.

Jag skulle då också ha en subjektiv grund för att bedöma de allmänna kostnadsnivåerna i landet. Den kan inte enkelt redovisas och  har möjligen enbart intresse för mig själv. Jag känner mig säkrare i de allmänna och svepande uppfattningar jag ofta ger uttryck åt i dessa texter.

Om vi återgår till mera normalt resonerande menar jag att den här typen av jämförelser bör göras. Man ska jämföra konkreta kommuner och man bör göra olika urval. Meningsfullt vore till exempel att jämföra Stockholm, Solna och Sundbyberg vars förutsättningar bör vara likvärdiga. I tabellbläddrandet har jag också uppmärksammat Blekinge med någorlunda lika stora kommuner.

Man ska jämföra konkreta kommuner för att först då blir det konkret och intressant. Men inte i första hand för att säga saker om de kommuner man tittar på utan som exempel på generella förhållanden. Borlänges och Nordanstigs siffror bör förstås intressera politikerna i de två kommunerna men det intressanta är att det tycks gå bra i båda kommunerna. Ingen av kommunerna har såvitt jag vet drabbats av några servicekatastrofer.

Det är faktiskt i Nordanstig, inte i Borlänge, som klagandena har varit stora.

Och därmed har vi också fått en indikation på tillståndet när det gäller den politiska styrningen i landets kommuner.

Inledning, innehåll

Hem