841. Äldreomsorgen i den kommunala ekonomin (1999. 1997 års bokslut)

8. Statistiken och verkligheten
84. Verksamheterna

 

1. Inledning
2. Varför har vi så skilda kostnadsnivåer?
3. Äldreomsorgen och den kommunala ekonomin 

 

1.Inledning

Äldreomsorgen är sedan ett par år en stor angelägenhet för massmedia och politiken. Missförhållandena på enskilda sjukhem och överansträngda vårdbiträdesgrupper uppmärksammas ständigt. En definitiv bild har etablerats av en nationell kris när det gäller vården och servicen till de äldre. Statliga och kommunala tjänstemän skriver allvarliga promemorior kring ödesfrågan hur vi skall klara de stora framtida behoven - de gamla blir allt fler och de (vi) blir allt äldre.

Men vi har också - helt utan bildmässig situationsdramatik - den statistiska bilden av verkligheten, den som säger att vi inte vet om äldreomsorgen i landet skulle kunna kosta 50-60 miljarder eller borde kosta 90 - 100 miljarder. 

 

2. Varför har vi så skilda kostnadsnivåer?

Kommunförbundet uttalade i en kommentar (811. 813.) till kostnadsskillnaderna mellan kommunerna bl a följande:

"Utöver skillnader i hur stor del av pensionärerna som får hjälp påverkas jämförelsen också av att hjälpbehovet per pensionär är mycket olika."

Den senare delen av förklaringen är helt enkelt inte riktig. Det är mycket osannolikt att hälsoläge eller sociala förhållanden kan skilja mellan pensionärskollektiven i två kommuner så att det ger statistiska utslag. Mellan individerna är förstås behovsskillnaderna stora. Den första delen i påståendet kan vi studera i nedanstående tabell. 

Våra 11 storkommuner i ordning efter kostnadsnivå och där mittkolumnen anger hur stor del av de riktigt gamla som får service i form av särskild bostad eller hemhjälp:

 

 

 
Kommuner i ordning efter kostnadsnivå Kostnad per invånare 65 år och äldre  Andel av inv. 80 år och äldre som får service %  Andel av befolkningen som är 80 år och äldre %

 
Umeå 66.939 43,2  2,8 
Uppsala  56.346 41,6 3,8
Stockholm  55.428  42,0  5,6 
Örebro  49.162 47,9  5,1
Göteborg  48.239 41,6 5,0 
Jönköping 45.254  40,9 5,2 
Linköping 44.508 Saknas 4,3
Norrköping  43.904 40,4 4,9
Västerås 40.849 44,5 4,3
Helsingborg  39.185 43,3 5,3
Malmö 37.174 39,2 5,7
Storstäder medeltal 46.947 41,0 5,4
Övriga, öv. 100.000 inv. medeltal 48.269 43,4 4,5 

 
Vare sig andelen riktigt gamla i befolkningen eller andelen av denna grupp som får service synes ha någon betydelse för kostnadsnivån. 

Ganska säkert beror den höga andelen av de gamla som får service i Örebro på generositet med de enklare hushållstjänsterna, vilket inte har någon större betydelse vare sig servicemässigt eller ekonomiskt. 

Det är inte lämpligt att som kostnadsmått använda kostnaden per invånare (i någon åldersgrupp) som faktiskt får service. Äldreomsorgen innefattar allt från två timmars städning varannan vecka till heldygnsomsorg. Det vore önskvärt men nog praktiskt ogenomförbart - att, som inom barnomsorgen, införa ett standardmått, en "vägd" pensionär.

De goda konkreta frågorna är fortfarande:

1. Vad får pensionärerna i Stockholm, Umeå och Uppsala som inte förunnas deras generationskamrater i Malmö, Helsingborg och Västerås? En fråga om servicens innehåll, dess "kvalitet".

2. Varför lägger Stockholm och Uppsala ut 55 - 56 tusen per pensionär när man klarar sig med under 40 i Malmö och Helsingborg?  Det skulle kunna vara en fråga om effektivitet. Alternativt

3. Har (hade) socialdemokraterna i Stockholm verkligen så mycket högre ambitioner än kamraterna i Skåne? 

Tillägg 2001: Det senare är kanske en fråga till socialdemokraternas partisekretariat eller till Kommunförbundets ledning. I Helsingborg var 1997 SAP.s äldreomsorgsexpert Britta Rundström kommunalråd och i Malmö styrde (och styr) Ilmar Reepalu. Reepalu är nu ordförande i Kommunförbundet och Brita Rundström äldreomsorgsdirektör.

Och det förödande svaret på mellanrubrikens fråga är att det vet vi inte. Det vet ingen och det synes heller inte finnas något större intresse att försöka hitta ett svar.

 

3. Äldreomsorgen och den kommunala ekonomin 

Kostnadsnivån inom äldreomsorgen har stor betydelse för ekonomin i den enskilda kommunen. I nedanstående tabell använder jag det intervall 40 - 60.000 kr per invånare 65 och äldre som representerar normala variationer (811). Vi ser sedan vad de två nivåerna skulle innebära kommunalekonomiskt för våra 11 storkommuner. Jag använder bruttokostnaden per invånare som mått.

 
Kommun Faktisk bruttokostnad äldreomsorg per invånare. 
 Bruttokostnad per inv. vid kostnadsnivå: Antal invånare, tusental 

 
40.000 kr 60.000 kr
Stockholm 9.824 7.080 10.619 727
Göteborg 8.642 6.835 10.253 456
Malmö 7.261 7.812 11.717 251
Uppsala 7.723 5.215 7.823 185
Linköping 7.446 6.411 9.613 132
Norrköping 7.977 7.045 10.572 123
Jönköping 8.426 7.315 10.968 115
Helsingborg 7.425 7.572 11.367 115
Örebro 8.727 6.965 10.454 121
Västerås 7.094 6.703 10.084 124
Umeå 8.091 4.741 7.115 103

 

Det är lätt att räkna. Om exempelvis Stockholm låg vid den nedre intervallgränsen skulle kostnaden per invånare sjunka med 2.744 kr. För den som föredrar absoluta och stora tal innebär det en kostnadsminskning om 2 miljarder. Om Malmö låg på den högre nivån skulle kostnaden per invånare öka med 4.456 kr. Och som kommunal budgethöjning 1,1 miljarder.

Man kan inte säga att en kommuns ekonomi avgörs av hur man sköter äldreomsorgen men det är nog den största enskilda faktorn. Den som så önskar kan med detta perspektiv granska vad de lokala politiska debatterna handlar om - i Stockholm, i Helsingborg och annorstädes.

 

Inledning, innehåll

Hem