Grund- och gymnasieskolan är de enda mjukserviceområdena där vi har något som är eller kan påstås vara resultatmätning, någonting som mäter skillnader i "kvalitet". Jag redovisar två tabeller - kostnadsnivåer och resultat för grundskolan respektive gymnasiet för de 11 största kommunerna i landet:

Men de skillnaderna ser ut att betyda mycket lite. Om vi hade ett starkt samband mellan kostnadsnivå och resultat skulle siffrorna i kolumnerna för genomsnittligt meritvärde och andel behöriga till gymnasiet i grundskolan öka uppifrån och ned. Och tvärtom skulle kolumnen för andel elever som ej uppnått målen visa sjunkande siffror. Vi kan se att detta är ingalunda fallet. För gymnasiet skulle alla tre värdekolumnerna visa stigande värden om det skulle råda starkt samband mellan kostnader och resultat.

Det här inbjuder förstås till allvarliga funderingar kring skolans "kris" och hur skolan styrs. I vart fall har vi inte en omedelbar fråga om nationell resursbrist.

Den vidare frågan är förstås om det också inom de andra sektorerna finns samma bristande samband mellan insatta resurser och resultat. Om vi nu kunde mäta.

Resultatspridningen - 12,5 % som inte uppnått målen i Lund mot över 30 i de fyra sämsta kommunerna - är mycket stor. Medeltalet för denna kommungrupp är 22,1. Riksmedeltalet 2000 var 24,3 procent. Om den siffran uttalade sig Skolverket, Skolrådet Ragnar Eliasson, skolråd och ansvarig för handlingsprogrammet Mål och Resultat sålunda:

Och det är bara är hålla med. Ännu värre blir det ju genom det svaga sambandet mellan kostnadsnivå och resultat.

3. Exemplet Västerås

Bakom de kommunala medeltalen döljer sig skillnader inom kommunerna. Utan särskilda avsikter har jag ur tabellen ovan valt Västerås med siffran 30,8 procent som ej uppnått målen i ett eller flera ämnen i grundskolan.

Så här ser siffrorna ut för de enskilda skolorna i Västerås:

41, 14, 25, 22, 34, 28, 26, 44, 20, 28, 20 %. Totalt 1.119 elever varav 250 gick i skolor där över 40 % ej klarade målen och 285 i skolor där 20% eller därunder ej klarade målen.

Vi har alltså en mycket stor spridning inom kommunen och frågan är då vad då Västerås kommun gjorde åt saken. Såvitt det går att utläsa av handlingarna gjorde man ingenting. Problemet med skolornas skilda resultat noterades inte ens, exempelvis borde det ha stått någonting i "Årsredovisningen för skolan 2000". Det enda jag kan finna är en mening om att det finns "en stor variation mellan skolorna i betygssättningen". Vilket alltså bör innebära att man tolkar siffrorna som att lärarna beter sig olika och det är inget man kan göra något åt. 

4. Den dubbla ostyrdheten

Jag tror att det helt enkelt är så att kommunerna inte uppfattar att det är deras primära uppgift att fördela resurser och i övrigt verka så att skillnader inom kommunen utjämnas. Men vad har då kommunerna överhuvudtaget på galejan att göra? Vad är innebörden av det kommunala huvudmannaskapet?

Och ser vi det från statens synvinkel blir förstås hela talet om en nationell skola och nationella mål bara prat. Vem eller vad styr egentligen skolan? Kan den överhuvudtaget betraktas som styrd?

Och det allvarliga perspektivet redovisar Lena Hammarberg, Kerstin Hultgren och Sven Sundin, undervisningsråd vid Skolverket på DN-debatt 14 april 2000:

Innan skillnaderna - mellan skolorna inom en kommun och mellan kommunerna - förklaras, minskas, på något sätt hanteras (helt elimineras kan de inte) har vi helt enkelt en samhällsordning i olag. Och det finns  ingen anledning för någon nivå att syssla med något annat.

Inledning, innehåll

Hem