| 851. Om statistiken och dess
användning (2002. Anteckningar inför påtänkt uppsats) 8. Statistiken och verkligheten
1. Skillnaderna i kostnadsnivå
1. Skillnaderna i kostnadsnivå Det finns många problem och ofullständigheter i den kommunala statistiken. Staten och kommunförbundet utreder och utvecklar för att det ska bli bättre. Men det grundläggande förhållandet att vi har stora skillnader i kostnadsnivå inom alla de stora serviceområdena och är redan nu så säkert som någonting samhälleligt kan vara. Om de skillnader som statistiken utvisar och som jag uppehåller mig vid inte skulle vara reella innebär det att all kommunal ekonomisk redovisning skulle vara felaktig, slumpartad eller något annat otänkbart. Om denna statistik inte går att lita på - i stort sett, när det gäller storleksordningarna - då ligger vi verkligen illa till. Kostnadsnivåskillnaderna är ett definitivt förhållande och det konstituerar ett stort problem oavsett vad de beror på. Det är ett problem för staten och det är ett problem för de enskilda kommunerna.
Den riktiga bilden av verkligheten är alltså den av skillnader i motsats till medeltalens prydliga men enkla och falska bild. Att verksamheter kan bedrivas och service utges på så olika kostnadsnivåer är förhållande som i sig utsäger att vi har stora problem. Och problem som knappast diskuteras i "Vårdens", "skolans" "omsorgens" och "resursbristens" Sverige. (cit från 812) 2. Statens icke-användning av statistiken En första fråga att begrunda är om statsmakterna överhuvudtaget är så särskilt intresserade av statistiska kunskaper om verkligheten. Jag kan inte sittande på rak arm komma på någon statlig styrning som utgår från den kommunala statistiken, exempelvis den socialvårdsstatistik som levererats så länge jag kan minnas. Överhuvudtaget är det en fråga som uppstår när man betraktar delar av statistiken: "Vem kan använda detta till vad?" Den andra frågan rör genomsnittsvärden kontra spridningstal. Den nationella politiken och de nationella ämbetsverken med flera behöver en helhetsbild och då levereras den. Men det tillhör nog statistikens elementa att vara försiktig med genomsnittsvärden, särskilt medelvärden. Det är nog rent av ett val att göra - visa upp medeltal eller framhålla hur stora skillnaderna är. Skillnaderna är bilden av verkligheten och den bilden ger en helt annan diskussion - andra frågor, andra svar - än medeltalen. Den offentliga statistiken från Kommunförbundet, SCB, skolverket och socialstyrelsen bör kritiseras för att den inte redovisar eller framhäver de stora skillnaderna. Det är, när verkligheten ser ut som den gör, knappast god statistisk sed. I stället används som komplement till riksmedeltalen en indelning i olika slag av kommuner och det ger då intrycket att denna indelning återspeglar skillnader mellan kommunerna som är viktiga, som förklarar kostnadsskillnaderna. Därmed ger man också intrycket att skillnaderna inte beror på hur de enskilda kommunerna beter sig utan att det är objektiva strukturella förhållanden som styr. I Stockholm sitter regering, riksdag, kommunförbund ämbetsverk intresseorganisationer med flera och ska om än inte göra saker så åtminstone propagera, prata och skriva. De behöver en (1) sanning, en bild, en entydig verklighet att hantera. En verklighet som består av olikheter är otjänlig för dessa behov och syften. Medeltalen fyller behovet av att ge en "samlad bild" ( den exakta term som socialstyrelsen använder). (Cit från 812)
De kommunala politikerna (1999) "Det är inte min kommun" sade ett kommunalråd när han konfronterades med den egna kommunens kostnadsläge. "Om jag bara visste" sade en annan sorgmodigt när han betraktade siffrorna som visade den egna kommunens extremt höga barnomsorgskostnader, "om jag bara visste vad vi ger våra barn som andra inte får". De stora kostnadsskillnaderna borde oroa varje kommunalpolitiker (om nu inte hans egen kommun råkar ligga på medeltalen inom alla sektorer). Om kommunen har en låg kostnadsnivå vet han inte om det beror på god prioritering, styrning och administration eller på att servicen är dålig och medborgarnas behov dåligt tillgodosedda. Och omvänt: Höga kostnader kan innebära god service eller dålig hushållning. Min personliga erfarenhet (och jag vågar generalisera den) är att kommunala politiker inte känner till eller åtminstone inte bryr sig om den egna kommunens kostnadsläge. Han tar inte siffrorna på riktigt allvar, de kan möjligen vara bra att använda i någon polemik men de uppfordrar inte till handling. Bench marking är konsulternas nya gåva till kommunerna, men jag tror att de kommer
att få det svårt. För en gångs skull för de fram något meningsfullt och känsligt
och då brukar inte kommunala politiker vara så samarbetsvilliga. Det är svårt att se
att något för dem positivt politiskt arbete väntar efter mätningarna. Kommunalpolitiker tycker inte om att bli utsatta för jämförelser (få gör, även de professionella kulturerna motsätter sig riktiga resultatmätningar). De är inte bara ovilliga att värdera sina egna och kamraternas utan även de politiska motståndarnas insatser på detta obarmhärtiga sätt. Det är som att k--a i det egna skyddade politiska boet. Överhuvudtaget har förhållanden utanför kommunen mycket liten betydelse.
Kommunförbundets studie över fördelningsprinciper inom den kommunala internredovisningen (2001) Kommunförbundet har gjort en studie Fördelningsprinciper inom den kommunala internredovisningen (2001). Studien motiveras av den stora betydelse som fördelningen av gemensamma kostnader har för de nyckeltal som man vill använda för kostnadsjämförelser. 1. Jag är i princip mot all intern fördelning av kostnader. Jag anser alltså att de ska redovisas konkret där de finns och inte fördelas ut på andra kostnadsbärare. Det gäller exempelvis administration och lokaler. En kommun har inga beslutssituationer där det är aktuellt med att göra av med verksamhets- eller organisationsdelar därför att de kostar för mycket, inte klarar konkurrensen eller liknande. Det finns inga behov av att få en "riktig" kostnadsbild. Och behövs en sådan kan den lätt göras kalkylmässigt. Tvärtom är just lokaler och administration kostnader som man kan och ska göra något åt. Och då är det ju bra om de syns, att de faktiskt finns. Den rörelsefrihet som en enhet avses få genom att den exempelvis kan skaffa nya och billigare lokaler är nästan alltid bara teoretisk. (Jmf ….. ) Och barnstugeföreståndare och rektorer ska bry sina hjärnor med andra problem. 2. I studien redovisas även en enkät om förekomsten i kommunerna av kostnadsjämförelser och hur man värderar betydelsen av sådana. 19% av kommunerna anger att jämförelser sker systematiskt varje år. 68 % säger att jämförelser sker ibland. Ungefär hälften anser att jämförelser har mycket liten eller ganska liten betydelse för kommunens utveckling. Rapportförfattarna uttrycker att det är "en anmärkningsvärt hög andel". Det är nog värre än så: Man bör observera att 84 % svarar "ganska" (liten eller stor). Så svarar man på enkäter (åtminstone gjorde jag det). Man vill ge ett snyggt svar - inte oartigt mot frågeställarna, inte något som ställer kommunen i dålig dager och liknande. Enkäter är heller ingenting som läggs på kommunstyrelsens sammanträdesbord, någon underordnad tjänsteman på ekonomikontoret ges uppdraget att besvara enkäten. Det är närmast en temperaments- eller karaktärsfråga om man utifrån den egna situationen skriver "ganska liten" eller "ganska stor". De 5% som svarar "mycket liten" och de 9 som svarar "mycket stor" är nog mera att lita på. Hur som helst visar enkäten att intresset för kostnadsjämförelser är dåligt. Det är nog - om man också menar att sådana ska vara utgångspunkt för handlande - att se som närmast obefintligt.
Få genomslag Om statistiken ska komma till verklig användning krävs förstås att den är riktig och meningsfull. Alldeles särskilt om man ska göra saker, prata och diskutera kan man ju alltid Man måste exempelvis kunna visa att sifferskillnader verkligen motsvara riktiga pengar och verkliga förhållanden ute i verkligheten. Jag tror att man ska använda faktiska och namngivna kommuner framför abstrakta statistiska mått (som exempelvis kommunförbundets struktur- och utbudsindex). Det är bättre med 10 bilder av olika verkliga sjöar och 10 verkliga berg med namn i bakgrunden framför den generaliserade landskapsbilden sjö med berg. Man kan då också genom att ta kommuner med samma förutsättningar ta bort felkällor och möjliga invändningar Statistiken är också farlig, det är mycket lätt att gå fel. Det skulle faktiskt behövas ett mellanled av förklarare, uttolkare popularisatörer. Exempelvis är Kommun-Aktuellts "rankinglistor" livsfarliga (men de används väl också mest ungefär som andra poplistor).
Meningsfull och omöjlig statistik -----------------------------------------
|