Majas dagbok November

10 september 2000
Det har varit ett långt uppehåll. Jag klarade av mitt diplom i juni efter en vecka i Danmark och sade adjö till gruppen jag hade camperat ihop med i tre år. Nu saknar jag dem. Så många fina människor men jag skall håla kontakten med en del av dem fast vi inte ses så ofta. I november skall vi ha återträff, men det blir ju inte samma sak. Tack vare e-mailen håller jag kontakt med Ethel och Kristina och det känns bra. Annars har min sommar varit fin. Jag har inte haft så mycket regn att det har stört . Vi hade två fina veckor på kusten där barnen var med och det var för mig jätte fint. Vi byggde och stod i , seglade, badade t.o.m. och var ute på en del trevliga saker som nya akvarell museet i Skärhamn. Värt att titta på. Dessutom en restaurang med god mat till bra pris. Kommer inte ihåg namnet men den låg alldeles vid farleden så vi kunde sitta och titta på båtarna. Nu jobbar jag som vanligt igen och har fullt upp. Sedan augusti har jag hur mycket som helst att göra på jobbet. Jag trodde att jag skulle får tid över för andra saker men jag märker att jag är bara trött på vardag kvällar och orkar bara läsa trevliga böcker, sova och jobba igen. Helgerna räcker naturligtvis åt till annat men dom går så fort.Åt surströming i lördags med gamla bekannta från Norberg. Kul att ses igen. Det var nog tre år sedan och det är gott att höra skvaller från gamla Norberg. Allt är sig likt uppfattade jag. Ibland känner jag att mina barn bor för långt borta. Skulle ibland kunna träffa dom lättare och att det inte jämt var förbundet med en massa kostnader. Det blir inte riktigt naturligt då vi så sällan träffas och vet hur våra liv är. Som förälder kanske man inte ska tänka så men jag känner så ibland för jag saknar den kontakten. Jag skulle inte umgås så väldigt ofta ändå men jag skulle kunna göra men spontana saker när det fanns utrymme och pengar. Det är möjligt att det bara är en upplevelse men det räcker för mig för den besannar sig på något vis. Men det är väl så här det ska vara. Barnen blir stora och går sina vägar, men det betyder kanske också att man som förälder får känna så. Saknar dem helt enkelt även om det är så.

14 april 2000
Tänka sig att jag har nu varit hemma sedan måndag med undantag av tisdagen och onsdag kväll då jag var tvungen att arbeta. Men annars har jag suttit framför min dator från klockan 8 till morgonen till ca. 19.00 och bara skrivit på min uppsats. Nu är den klar för att skickas till handledning och sedan får vi se. Har två dagar på mig att skriva i helgen också. Men jag gör inget annat och börjar bli lite knäpp. Träffar bara Anton och knappast det då han också har varit borta med jobbet. Har varit ute och gått en runda ibland och matat fåglar och pratat med dom. Det har varit helt underbart och kunna göra så här. Hade inte klarat det annars för jag höll på att gå i däck. Gick nästan in med cykeln på konsum och tappade helt förmågan att sortera till slut. hjärnan spelade mig en massa spratt men nu har jag ordning på det igen.Skulle kunna bli eremit om jag bara hade tillgång till böcker och dator. Ligger en fara i det också för man blir nog människo skygg om man inte träffar människsor direkt och vet inte till slut hur man ska bete sig. Nu får jag hoppas att det inte behöver ändras för mycket i mitt material.

3 april 2000
Det blev april och i Västerås skulle man flytta två stora silon till Skansen och K-märka dom. Dessutom skulle den nya landshövdingen flytta från slottet till turbinhuset för det är billig uppvärmning. Inte nog med det. En kajak skulle han lägga i ån så han kunde paddla till stadshuset på andra sidan. Detta var ett aprilskämt!!! Vintern är tillbaka efter 14 graders värme. Det går upp och ned. Har suttit hela helgen och skrivit på min uppsats. Jätte svårt men det går vidare. Det enda som jag brottas med är tiden och vet inte om jag hinner i tid vilket jag måste. Jag gör faktiskt inget annat just nu än sysslar med den så det finns inget annat att förtälja. Träffade visserligen min goda vän Owe efter jobbet och vi satt och filosoferade över en bit mat. Detta är alltid lika trevligt. Den ena tanken ger den andra och det kan sluta var som helst. Dottern min stannar ett tag till i Luleå vilket jag personligen tycker är jätte tråkigt, då jag saknar henne och detta att bara kvista över till henne. Men dessa känslor är mycket personliga och känslosamma. Jag förstår hennes resonemang mycket väl och förstår att hon gör som hon gör, och respekterar hennes beslut. Men jag får mer tid när utbildningen är färdig och ska ta mig mer tid att flyga upp till henne. Men det är inte så lätt, med en son i Skåne och en dotter i Norrland. Båda vill jag ju träffa. Tur att det finns både E-mail och telefon.

31 mars 2000
Tänk att det snart är april igen. Ett helt år har gått och naturen kläder sig i sina gröna kläder. Varje år samma sak och jag blir så förundrad över naturens gång och överlevnadsförmåga. Trots kyla och snö, stormar och oväder. Trots det så återkommer skruden varje år i form av blad och blommor, gräs, fåglar m.m. Jag får samma ödmjukhet som inför människans tillkomst och utveckling i livmodern(Nilsson) och dess färd mot döden, och nya liv återuppstår. Precis som i naturen fast ex. ekens blad är mycket mer lika än jag och ex. mina förfäder både på min moders och faders sida. Men skulle jag träffa t.ex. min mammas morbrödrars barn som utvandrade till Argentina precis före första världskriget skulle vi kanske hitta vissa likheter?!

Håller just på att hitta processen i et arbete jag håller på med och är fullt upptagen och innesluten i mig själv. Skulle helst vilja bara göra det och inte behöva avbryta tankar och funderingar innan jag får ned det på papper, men tyvärr är livet inte så. Det ska både ätas, jobbas, sovas osv. Att Hemingway var en enstöring som satt i sin stuga och skrev ned sina memoarer och inte ansågs som en särskild vänlig sinnad person utan ganska så¨underlig kanske hade med det att göra att han helt enkelt var tvungen att ägna sig åt en sak i taget och gick fullständigt upp idet vilket inte var ok för omgivningen. Min omgivning har inte uttryckt att det inte är ok men jag tror någonstans att det inte går. Jag kanske inte heller vill !!

15 mars 2000
Det var länge sedan jag skrev, men livet har gjort att jag prioriterat annat just nu. Jobb, jobb, jobb, studier, studier, studier. Hualigen! Slutuppsatsen ligger nu - den 2 maj ska den vara färdig och inlämnad och jag har inte börjat. Men nu vill jag inte äns tänka på det. Livet blir så tråkigt när jag bara jobbar och pluggar. Innehållslöst fast det är fullt. Det kan bara bero på något inom mig förstår jag men det känns så och är inte kul.Men till något annat. Jag har en vänninna i Tyskland som är Österrikare. Nu när Jörg Haider fick så många röster i vlet blev hon tysk medborgare. Hon har bott i Tyskland och är gift där sedn 1971 men har alltid förblivit Österrikare och valt där. Nu fick hon nog och vill inte vara Österrikare. Strongt tycker jag att ta konsekvensen när man tycker annorlunda. För i sin själ är och hon "eine Wienerin". Glömmer aldrig jul 1965 i Tring/England när hon sjöng för oss alla som jobbade där som au pair- " mein mutterl war ein Wänerin, drum hab ich Wien so gern" och tårarna stömmade ned efter kinderna. Senare i livet så lärde jag mig den sången själv och tycker mycket om den.

8 februari 2000
Ännu en helg över där jag har pluggat i tre dagar med ett litet avbrott för mat och en härlig skridskotur på Åmänningen. Det är andra turen i år på sjön och den har visat sig från sin bästa sida även denna gång. Det är svår att låta bli att inte varje helg välja det som är lustbetonat som ut i naturen, skridskor, konsertet m.m. utan vara klog och plugga för det är nödvändigt. Blir alltid så kluven i det och tycker lite synd om mig som måste plugga - jag har valt det själv! Blir inte klok på detta. Brorsan åkte förbi med bilen ute på vägen och ringde på mobilen. Trevligt att han hör av sig. Vi ska försöka att få med honom på en heldag på skridskor. Först måste han åka Vasa-loppet sedan får vi se om isarna håller. Men det kommer fler vintrar.

5 februari 2000
Pluggar hemma ensam. vädret är grått och tråkigt. Har inte varit ute på hela dagen. Var i Karlstad igår från kl. 5 på morgonen när jag gick upp till kl. 21.00. Gick upp tidigt i morse och pluggade och känner att stress nivån stiger i mig. Skulle vilja skita i allt just nu i ögonblicket. Har i alla fall läst tidningen noga. och speciellt om Österrike. Intressant att se hur det blir som det blir. och ibland tror jag att det politiska rävspelet gör att sådan här saker händer för det tänker inte på samhällets bästa utan målet är att behålla makt och då måste man ha strategier och strategier lever sina egna liv och skapa processer som ingen har koll på för det är inte möjligt. om man skulle tala i behandlingstermer skulle man säga att det är manupulation men konstigt nog gör man inte det i politiken. Haiden Jörgen tycks ju vara en person som säger det han behöver just då inför den som står framför honom, lovar och lovar. Han är tydligen skicklig att se svagheterna och sätta fingret mitt i prick och utnyttja det till sin egen fördel. En border-line personlighet skulle man kalla det inom behandlingsvärlden. Använder andra för att nå sitt mål, ljuger eller talar sanning precis som han behöver det för sina egna ändamål för det är det ända som gäller.

2 februari 2000

Tänk vad tiden går. Redan februari och det är mycket ljusare både på morgonen och kvällen. Är rätt skönt fast jag har intet emot mörkret. Tycker att mörkret påverkade mig förr mer än det gör nu. Annars säger man att ju äldre man blir så får man höst depressioner. För mig verkar det vara tvärtom . Måste berätta om en fundering jag har fått. När min son fortfarande bodde hemma så kunde jag inte förstå hur han kunde ha det så himla rörigt på sitt rum. Saker över allt, kläder, böcker, glas, skivor, teckningar m.m. huller om buller. Tyckte att det måste vara oerhört opraktiskt. Går ju inte att hitta något, tyckte jag och jag var säkert rätt tjatig på honom. Nu har jag det lika i mitt rum!! Konstigt - ett totalt kaos med papper, böcker, kläder och det ligger mycket på golvet också. Störs inte alls av det - jo lite för jag tycker inte om att förspilla tid att leta men ändå blir jag helt förvånad över mig själv. Jag kanske har kommit till andra "puberteten" och det visar sig så här. Gjorde aldrig så, hade det rörigt, när jag var i den första!

29 januari 2000
Nu har det varit stiljte på mitt skrivande. Mitt pluggande gör att jag inte kommer fram till detta. Nu har jag tagit tjänsteledigt tre fredagar i rad för att jobba med olika uppgifter. Satt från kl.8 till 18.00 i går och det kändes jätte bra.Så nu har jag idag prioriterat även detta. Håller på med en forskningsuppgift och måste göra den själv då jag inte har någon sammarbeta med. Det är svårt att bolla med sig själv tycker jag för jag får bara mina svar som jag redan kan. Åker till min äldste broder idag och vi är bjudna på mat. Tänker stanna över natt för att imorgon åka långfärdskridskor någonstans vid Sigtuna. I morgon tänker jag inte plugga. Måste ha en dag ledig för annars orkar jag inte med mitt jobb också. Fallit lite snö, nollgradigt och fina isar just nu kring mälaren.

12 januari 2000
Har just suttit och läst en artikel om framtidstro där en ung kvinna kommenterade en medelålders man som hade varit förvånad över att unga människor inte har en framtidstro. Den unga kvinnan besvarade denne man med att visst hade de en framtidstro när det gäller sina egna liv men däremot inte på samhället. Och då slog det mig att många som skriver i tidningar, åtminstone fram till idag, är medelålders människor som har 2/3 av livet bakom sig. Vårt samhälle är i förändring och alla dessa medelålders , p.g.a. av det korta liv de har kvar, ingen förmåga att ha versioner utan ser tillbaka på det som har varit och upptäcker att deras liv börjar förlora sitt värde och livet räcker inte till att få vara med i det nya. Inte så konstigt om profetiorna blir så negativa och svartmålande vilket i sin tur inte är bra att ständigt höra för det kommande släktet.Sensmoralen är att det behövs mer unga människor i media och då inte bara i nöjesprogram.

8 januari 2000
Vilken skridskotur! STrålande solsken, en is som var ibland vit marmor, ibland melerad marmor och ibland svart. Helt enkelt underbart. Tyvärr regnar det idag och jag hoppas att isen håller till i morgon då vi ska ut med Lisen som kommer på besök. Väderleken lovar sol men med den vinden idag, hård kuling och regn tar det mycket på det öppna fjärdarna. Vi hade en trevlig upplevelse . vi var i Norsborg och åkte skidor. Vi har inte så många som vi kan besöka längre, i alla fall inte för att duscha. Det blir lite konstigt att ringa på hos någon som jag kände bra förrut bara för att låna en dusch, och annars hör jag aldrig av mig. Nej det känns inte bra. Men för att ta historien från början. Vi bar bjudna till vänner på NyÅrs drink och ville utnyttja dagen med att åka skidor då vi ändå åkte så långt. Sagt och gjort det gjorde vi. Härliga spår, mycket snö men inga duschar. Hallen stängd, skidklubbben stängd, orienteringsklubben stängd. Vi tänkte nästan gå in på hotellet och fråga men kom på att Elsas son Ludde, som bor i hennes gamla hus går säkert bra att fråga. Jag hade träffat Ludde på annandagen också så det kändes ok. Sagt och gjort och Ludde var jätte bussig och lät oss använda duschen. Luddes fru varnade oss visserligen för att det hade haft magsjuka dagen innan och var matta men jag brydde mig inte. Anton var mer tveksam, ville inte bli sjuk igen. Men vi duschade. Nästa dag låg jag i magsjuka två dagar!!

5 januari 2000
Förta gången jag skriver år 2000. Tänk när jag var ung då tyckte jag att det var så oerhört spännande när det gamla året gick ut - en gammal gubbe med käpp och det nya kom in i form av ett litet barn och i år var det som vilken trevlig fest som helst. Ändå så har jag blivit matad med information om det nya årtusendet, det gamla, en ny epok osv. så länge. Fick genom detta många funderingar på detta med tid. Började läsa Bodil Jönssons bok om tid , men gillade den inte, även om det hon sade överensstämmer med mina tankar. Tid är något vi människor har konstruerat och satt i system. Tidtabellen infördes i vårt land med tåget vilket var i början av 1900 talet som nu är över. 100 år sedan. Utan den hade vi aldrig behövt lärt oss att passa tider. Så skulle vi ta bort allt vad tid heter skulle livet rulla på i alla fall. Är jag sjuk några dagar och varken ser på TV eller läser en tidning så fortsätter allt utanför mig som vanligt. Därför tror jag att Ny År fick sin prägel av dessa funderingar och upplevde det som en god traditon som jag tänker fortsätta med. Jag tror at vi människor behöver olika traditoner att hålla oss till genom livets svägningar så att allt inte blir för otryggt i den föränderliga värld vi lever i.

29 december 1999
Snart är vi där. Får se om något av alla profitior slår in. Pengar försvinner, datorer slås ut, klockor, flygplan m.m. Det är ju möjligt att visa saker slutar att gå men varför ska det hända någon katastrof. Det måste i så fall bero på att om tändningen till bomben är inställd på 00 är det klart att den exploderar 00. Allt är öppet än så länge. Träffade Lisa idag och åt lunch med henne. Kul att ses och att vi har så mycket gemensamt. Visserligen var det så även förut men i och med våra olika positoner var det svårt att mötas men nu när vi är två jämnställda personer har vi mycket lika språk. Ska ta en öl med Morre. Anton har fått magsjuka så han ligger och mår inte alls bra. Vi får se hur det blir i NyÅr. Vi kanske inte kan göra någonting. Julen har varit mycket trevlig . Har haft besök av mina barn och det är alltid lika trevligt. Det kändes skönt att det fungerade för det är ju ytterligare en familje kultur som min barn ska lära känna. Men jag tycker att vi gjorde det bra efter omständigheterna. Det är ju inte så lätt att blanda olika seder och bruk men Anton och jag har gjort det bra tycker jag. Vi har verkligen diskuterat oss fram så att båda har plats och utrymme med de saker som är viktiga för var och en. Inte på någons bekostnad. Jag tror att mina barn och ävens Antons barn hade det bra. Det diskuterades högt och lågt ibland. Tyvärr hann vi inte frilufta tillsammans men det får bli en annan gång. Har pluggat i dag så det blev ingen skidåkning.

21 december 1999
Om man nu ska skriva dagbok för nästa sekel och vi leker med tanken att någon läser detta om 100 år. Vad skulle vara viktigt för dom att läsa? Att det har kommit ut en ny bibel? Att vägverkets 0 version inte lyckas? Att massmedia gillar att frossa i blod, död, katastrofer, krig och pengar? Att Ny År är om 10 dagar? Eller vad? Vad skulle jag själv vilja veta om jag vore den som fanns om hundra år? Jag skulle vilja veta hur det kändes för människorna att leva i det samhället, hur hade barnen det, vad bodde man i, vad åt människor, vilka kläder bar man, vilka yrken fanns det, fanns det pengar,fanns det böcker, var människor snälla mot varandra m.m. Snart är det jul i alla fall och mina barn kommer hem och det skall bli jätte mysigt att träffa dem God JUL

11 december 1999
Det var ett tag sedan jag hade tid att skriva. Var i Karlstad i går och det kändes inte bra . Kände mig som en idiot när jag åkte hem och grunnade på detta hela vägen hem. Tror att det hände något liknande som det alltid gjorde när jag var liten. De större tog alltid över och jag gav upp. Men det är jobbigt när det känns så där för jag känner mig totalt värdelös. Men som tur är fanns Anton hemma som har stor förståelse och låter mig vara så jag behöver inte ta bort det jag upplever. Gick och vilade lite, läste aftonbladet undantagsvis och mådde bra sedan. Vi fick besök av Anders och det var trevligt. Diskuterade skolan och dess nydaning hur man skulle kunna göra det lättare för de som är med i processen. Han är också fritidspedagog. Pluggat hela dagen bara gått fram och tillbaka till affären. Anton och Anders var ute och åkte skridskor.

4 december 1999
Snö ute och det blir så fint. I morgon ska vi åka skidor på golfplatsen fast det bara är ca. 10 cm snö. Det fanns spår där redan. Det är verkligen ett helt annat sätt att tänka när man bor i en stad och i trakter där det inte finns så mycket snö. Så fort det kommer ska man passa på att utnyttja det för det kanske inte ligger kvar. När det alltid fanns då ansträngde man sig inte utan då kunde det gå veckor. Så egentligen sportar jag mer när jag bor här än jag gjorde när jag bodde i norr och där snö var daglig vara. Påminner lite om W. när jag bodde där. I varenda liten pöl badade folk, det fanns segelbåtar, vatten nöjen fast staden inte låg vid vatten.. så det stod härliga till och alla människor utnyttjade möjligheterna otroligt. På våran västkust är man inte alls lika aktiv när det gäller vattenaktiviteter.

2 december 1999
Vi var alla på puben igen . Den förstatorsdagen i vrje månad. Vi har varit ganska slarviga med detta så det var kul att träffa alla igen. I morgon går vi och dricker en öl på P. och sedan på V. och lyssnar på god musik. Skall vara i Ö. på dagen och lyssna på olika projekt om utbrändhet och stress. Bra att få lite påfyllning. Hoppas bara att det är bra. Jag blir lite nonchalant när saker är tunna och jag kan det redan eller har hört det redan. Men ibland kan jag tänka så att det är kanske det att bli äldre är också att man har hört vindrna komma och gå och det finns inte så mycket nytt.

30 november 1999
En tisdag där jag kommer hem sent som vanligt och sätter mig för att skriva ut mina band. Jag hade två brev i från utlandet från gamla vänner och jag blev jätte glad. Vad underbart det är med e-mailen för en sådn som jag som inte gillar att prata i telefon där jag inte kan se den andres kroppsråk utan bara en röst. Förr i tiden var jag mästare på att skriva brev också men de tider jag har haft barn och sedan arbetat heltid har det blivit mindre och mindre. Men nu finns detta underbara verktyg. Passar mig förträffligt. Det ända är att man inte kan spara brev för eftervärlden som kanske är roligt att titta i för att se vem var jag när jag inte finns mer.

27 november 1999
Sitter framför datorn igen och gör mina uppgifter. En sak är i alla fall att jag har inte alls några problem med att känna mig vän med datorer. Visserligen kan jag inte använda alla finesser som min som men tycker att jag är rätt hyggligt insatt med funktionerna på jobbet. En person berättade för mig att i Tjeckien-Prag- hade personen varit tvungen att ordna en massa papper. Var på olika myndigheter och blev rent ut sagt fröskräck hur det hela gick till. Personen var uppvuxen där under kommuníst tiden och kände väl till den byråkratin och hade förhoppningar att det hade ändrat på sig efter 30 år. Överalt på alla kontor fanns det datorer! Men hör och häpna - de använde datorerna som skrivmaskiner men resultatdet blev att det producerade fler papper. Den förste skrev ut sitt papper. Skickade det till sin granne, men tro inte per dator, utan stäckte över det per hand. Grannen skrev ut det igen och lade till sitt och så gick det vidare. För varje papper som skrevs behövdes en stämpel som kostade personen pengar. Precis som på kommunist tiden fast värre. Ingenting hade förrändrat sig utom tekniken.
Min reflektion är att man ändrar inte systemet bara för att tekniken ändras. Tänk hur lätt det går att missuppfatta saker och ting!!

25 november 1999
Utbildningen blev jätte bra. Cheferna var jätte nöjda och tackade. Denna gång tänkte jag att det var bra redan innan och det var nog tack vare att det gick så bra i S. Kände mig säker fast jag var i fel lokal och kom en kvart för sent. Men som tur var tog dom på sig ansvaret att de inte hade informerat mig. Fick nästan panik när jag stod på insitutet och dom inte var där. Var var dom? Tur att vi har vår reception på jobbet som kan rädda en och hjälpa till. Fick faktiskt en otrevlig hjärtklappning då. Hämtade sedan J. och det var balsam för själen. Vi tog det lungt hem från dagis, småpratade och hon hjälpte mig att göra gröt. Hon duschade vi läste lite saga, dansade lite och gick sedan och lade oss. Hon somnade som en stock. K. bytte av mig för jag ska till V. i morgon och måste upp kl. 5

20 november 1999
Något gick snett. Skrev men det gick inte att sprara. Är det så ibland att man samtidigt är ute på servrn och det går inte därför. Ja, detta med dator teknik är inte lätt men ack så lätt att ställa till det för sig. Hade en liten filosofi alldeles nyss men borta är den i rymden. Undrar var den tog vägen om den finns eller försvann?

Frågan lyder - är det konstigt att flytta till en annan del av landet när man är i medelåldern om man aldrig har flyttat förut? Lämna allt och alla för att det är närmare till kontinenten, dottern, och hur kommer jag att klara av att inte vara känd, inte känna någon och ingen vet vem jag är ? Tanke: Hur ska jag kunna tycka något om vad en annan människa gör. Jag kan bara veta hur jag skulle göra. Jag skulle inte flytta då jag har flyttat och rivit upp mina rötter så många gånger och det kostar att ständigt flytta. Så länge jag var ung var det inte svårt men idag är nätverket så viktigt för mig och jag har blivit mätt på att flytta omkring. Men jag tycker inte det är konstigt att någon som aldrig har gjort det gör det oavsett hur gammal man är. Det har inte med ålder att göra för mig utan med vd man har gjort och inte gjort och vad man bär med sig i ryggsäcken.

15 november 1999
I dag cyklade jag ut till T. för att hämta bilen från sevice. Rör på mig så lite nu förtiden och kände de gamla krafterna och lyckan att röra på sig. Efter det gick M. och jag en god halv mil. Tänker gå i morgon -motion på arbetstid- har en timme att röra mig på- liksom gratis. Löjligt egentligen att jobbet ska ta all tid för en så t.o.m motion-som är ett sätt att kropp och själ ska må bra- är något man måste stjäla sig till eller så hinner man inte med den biten. Ja, det är ett konstigt samhälle vi har just nu. Alla jagar - ja, vadå egentligen?

14 november 1999
Tänk att den lediga tiden tar slut när det är som bäst. Men om man inte hade tid som var upptagen skulle man aldrig veta vad ledig tid är!! Hade man innget arbete skulle man inte veta vad det innebar att ha ett arbete. Egentligen är allting konstruerat. Om man inte delade in vårt liv i klockslag, år, dagar skulle vi ha ett liv vilket skulle betyda att vi kunde fylla våra liv med det som känns väsentligt och behövde inte stressa. För finns det ingen klocka så skulle vi aldrig tänka som vi gör idag. Afrikaner säger att vi i Sverige springer efter tiden och är alltid där framme medan de gör en sak i taget och vet att det alltid kommer mer tid.

10 november 1999
Håller på att städa men tar en paus och skriver dagbok i stället. Åker till V. i morgon och har inte tillfälle att skriva ett tag. Idag var det nästan som jag trodde att jag också drabbas av stress symtom. Hade en handledningsgrupp och glömde hela tiden bort vad jag skulle säga. Gårdagen med utbildning i stresss/utbrändhet som jag höll i tar på krafterna. Det är kanske så skådespelare känne sig. Man har givit allt under ca. 4 timmar och är totalt urblåst eftråt. Lade mig nio och somna som en stock . Orkade inte göra någonting. I dag skulle jag helst velat flyta omkring men det gick ju inte och då blir mitt analytiska tänkande inte bra. Att lyssna bakom orden - det som inte sägs eller få ihop det motsägelsefulla i vad mina klienter säger ibland.

7 november1999

Gått i flera timmar ute vid havet och skogen. För mig är det första gången i år och det var så tyst och fridfullt. Jag rekomenderar mina klienter att vara i skogen för den tystnaden är läkande men jag är ganska dålig på att göra det själv nu när det är så mycket. ska skriva ut ett samtal. Undrar hur sonen har haft det sedan vi skiljdes. Får ring i kväll.Tidningen kom inte idag. Fy så tråkigt för det är på söndagar som det faktiskt är den dagen man har tid att läsa den. Det händer ganska ofta här. K. skall ringa och klaga i morgon för han blir jätte arg på sådant när han nu betalar för att få den hem.

6 november 1999

Sitter och gör dagboken så att jag inte glömmer. Men det var tur att jag har anteckningar. Pluggar som vanligt och det är så svårt. Jag tror att jag har en oförmåga att se vissa saker för att jag själv inte har gjort upp med vissa utvecklingsfaser i det inre. Var trevligt i går fast jag igen inte kan hålla isär mina och andras känslor. Denna gången gjorde jag inget i alla fall eller sade något utan när jag fick fundera till idag föll det på plats. Skönt att slippa mitt gamla sätt och skapa konflikter.

5 november 1999
Sonen är min lärare och försöker att lära mig de nya programmen så att det blir lättare för honom när jag skriver dagbok. Han tycker att jag är en dålig elev. Hur kan man vara en dålig elev? Det måste väl vara så att läraren inte är en bra pedagog? Eller är det så att eleverna skall anpassa sig efter läraren eller tvärt om?

2 november 1999 13:00

Det är långt mellan chefer och gräsplanet just nu. De som sitter högre upp har en bild av verkligheten som inte stämmer med den verklighet som dom som jobbar har. Hur blir det så? Är det så att de som sitter med idéerna och visionerna inte förstår att människan inte är snabbt förändringsbar utan behöver tid. Det behöver också versionerna för att bli verkliga system. Ett system är ju inte orsak och verkan utan precis som i micro- macroekonomin. Rör man på ett ställe rör det sig överallt och på ett sådant sätt att allt går inte att räkna ut. Tror man kanske att det är möjligt att räkna ut hur förändringen blir bara för att den finns på ett papper? I så fall är det en katastrof. Är det datorns snabbhet som gör att vi lurar oss själva att hjärnan är lika snabb men glömmer bort att det finns fler saker hos en människa än hos tekniken? Ja här finns det mycket att reflektera över.