Den Argentinska Horngrodan
Den Argentinska horngrodan (Ceratophrys ornata)
Dess namn?
Argentinska horngrodor säljs under ett så stort antal namn att det gör det svårt att artbestämma vilken sorts groda som du kanske kommer att köpa. Uppfödare och en del zooaffärer erbjuder: Argentinska horngrodor, Bells horngroda (Efter Bell som upptäckte den) sk ornate horngrodor (efter dess specifika namn) och sk Pacman grodor (efter sitt glupska sätt). Det vetenskapliga namnet för den Argentinska horngrodan är Ceratophrys ornata.
Utbredning
Argentinska horngrodor finns i Pampeanregionen i Argentina, Uruguay och Rio Grande do Sul, Brasilien.

Storlek
Det finns en ansenlig variation av den egentliga vuxenstorleken hos Argentinska horngrodor. Honor av den Argentinska horngrodan kan nå en "nos till kloak längd" av ca 9,3-13,7 cm och hanar en "nos till kloak längd" av ca 6,8-10 cm.
Utmärkande drag vid sekundär könsbestämning.
I de flesta arterna är hanarna mindre än honorna. Vid könsmognad är skinnet på halsen lösare, mörkare och mer mönstrat. Könsmogna hanar har också sk "nuptial pads", dvs ett något upphöjt område på insida av grodans "tummar". Detta område blir nästintill svart när grodan är i kondition för parning.
Färger
Precis som med storleken finns det en betydelsefull färgvariation bland de Argentinska horngrodorna. En del har stora delar av kroppen täckt med mörka fält medan andra är betydligt ljusare. En del är övervägande gröna med lite rödfärgade inslag medan andra har omfattande röda markeringar. En del har rödkantade övre ögonlock, dock långt ifrån alla. En del har en övervägande gul färg medan en del är mer svarta. Naturhistoria Ceratophrys ornata lever i den subtropiska, milt tempererade Pampeanregionen i Argentina. Denna region får ta emot en viss del nederbörd året runt, jämfört med Chacoanregionen som har klart markerade regn och torrperioder. När det gäller C. ornatas utbredningsområde har luftfuktigheten en tendens att vara hög samtidigt som avdunstningen är relativt låg.
Trots dessa förhållanden spenderar C. ornata den mesta tiden om året nedgrävd i marken, särskilt under den svala våren och under de lite kallare vintermånaderna. De syns oftast till under de rikliga sommarregnen när de försöker para sig i grunda vattensamlingar. Eftersom C. ornata har det mest sydliga utbredningsområdet av alla Ceratophrys, och alltså lever längst bort från ekvatorn är det också den mest köldtåliga arten. Om den har tillgång att gräva i jorden så kan vuxna djur överleva i flera veckor i temperaturer kring 0 grader utan några som helst skadliga effekter.

Bett och attacker!
Horngrodor tillhör de fåtal grodarter som kan anfalla och faktiskt bitas när de känner sig hotade. I fångenskap brukar dock de flesta lugna ner sig och visar inte upp detta beteende. Men bett förekommer, vanligtvis som ett resultat vid utfodring. Den plötsligt införda handen förväxlas genast med en mus och... rätt var det är så sitter du där med en horngroda på ditt finger. Om du inte kämpar emot släpper grodan så småningom sitt grepp, och du kommer troligen att få ett mindre sår. Om du som av en händelse försöker att dra ut din hand eller ditt finger när grodan har det i sin mun kommer den förmodligen att bita ännu hårdare, och du kommer att få ett värre bitmärke.
En anledning till att horngrodors bett ofta resulterar i blödande sår är att det sitter en massa små vassa glaslika tänder i grodans överkäke. Tilläggas kan att det framme i underkäken sitter en uppåt-pekande spetsig utskjutning, (ungefär som en tand) samtidigt som resten av underkäken är tunn och riktad inåt. Om man således drar ut ett bitet finger kan det resultera i ett mer sargat sår än om man väntar tills grodan själv släpper.
Hur ska man sköta Argentinska Horngrodor:
Följande tips om skötsel används med framgång för att föda upp många djur under långa perioder med minimala dödsfall.
För individuella grodor:
Ett alternativ är att placera grodorna individuellt i t.ex. pizzasalladsburkar eller liknande, använd ett hålslag, tryck ett hål nära locket, tillsätt vatten (till grodans midja) och sätt på locket. Burkarna kan sen staplas på höjden. Vattenbyte bör sedan ske varannan dag t.ex. tillsammans med matning.
För grodor som är lite större (5 cm och uppåt)
När de blivit 5 cm eller mer kan man hålla horngrodor i sk "shoe eller sweaterboxes" dessa används i USA, men lagom stora petboxar, glassboxar eller dyl. går lika bra. Borra hål på ovansidan, häll i vatten (en tredjedel av grodans höjd), gör en landdel av t.ex. skumgummi lika bred som boxen och en tredjedel så lång. Landdelen bör vara ca 2 cm högre än vattenytan.
Terrariet
För en trevlig prydnad så är ett helglas akvarie eller terrarie att rekommendera, när man ska titta på dina Argentinska Horngrodor. För mindre grodor är ett vanligt 20 liters akvarium lagom för en groda upp till 6 månader. Halvvuxna och fullvuxna exemplar kan hållas i ett 30-35 liters akvarium. För en eller flera vuxna djur kan man räkna så här: varje extra hane vill ha ytterligare 15 liter och varje extra hona vill ha ytterligare 30 liter. Hursomhelst är det dock inte att rekommendera att ha fler än tre eller fyra exemplar av C ornata ihop. Sannolikheten att drabbas av sjukdomar när man har flera djur ihop ökar p.g.a. stressfaktorer mm, Om ett exemplar drabbas av sjukdom kan det mycket väl smitta de andra med förödande konsekvenser.
Att inreda terrariet
Det är två saker man bör tänka på när man inreder ett terrarie för Argentinska Horngrodor. Det första är att när dessa grodor skiter är det nödvändigt att göra rent i terrariet, och när de kissar behöver vattnet bytas. Det andra är att levande växter löper stor risk att krossas av en horngroda som plötsligt bestämt sig för att trotsa tyngdlagen. Så en mycket viktig sak att tänka på är att det ska vara lätt att göra rent hos de små krabaterna.
Vattenskåls terrariet
Den här typen av terrarium har ett lager av sk akvariegrus med en vattenskål delvis nedsänkt i gruset. Vattenskålen bör dock inte vara större än 30 % av den totala bottenytan och vattnet ska inte vara djupare än en halv till en tredjedel av grodans höjd. Stenar och grenar samt någon tålig växt kan användas som prydnad. Skötseln är lätt eftersom vattenskålen enkelt kan tas bort vid vattenbyten. Gruset och eventuellt hela terrariet bör tvättas noga minst en gång i månaden. Detta görs enkelt, bara ta bort grodan och gör rent gruset (spola och sila) vid diskbänken eller utomhus. Detta terrariet är det enklaste att sköta och är att rekommendera för små exemplar.
Temperaturen
Halvvuxna och vuxna horngrodor av alla arter som finns att tillgå i den zoologiska handeln ska hållas i en temperatur av 25-29,5 grader. På natten kan man dock låta temperaturen sjunka till 23 grader. Juveniler av alla arter mår bäst av att hållas i en jämn temperatur av 28-29,5 grader. Vid denna temperatur ökar tillväxten och matsmältningen fort och mottagligheten för sjukdomar hålls långt borta. Vid dessa temperaturer får man städa terrariet varannan dag beroende på grodans matschema. Vid uppvärmning av terrariet har herpteologer använt lågwatts sk fullspektrum lampor i den ena änden av terrariet, eller en värmematta på undersidan, man kan även ha en doppvärmare i vattnet. En termometer ska finnas i terrariet så man är säker på att man har den rätta temperaturen, mät gärna upp temperaturen på flera ställen. Ventilation Ventilation ska finnas i alla grodterrarier, Man kan t.ex. ha ett finmaskigt nät på ovansidan, det skyddar från ovälkomna gäster i terrariet som t.ex. en katt men det ser också till att inga grodor rymmer.

Grodmat För en optimal hälsa bör du ge din Horngroda mat regelbundet när den växer upp, när den blir äldre är den stor och bör inte ha mat så ofta som en juvenil men mer om det senare. Foderdjuren ska inte vara större än 50% av din groda. Horngrodor är dumma nog att grabba tag i och försöka svälja saker som är större än de själva, (dina fingrar t.ex.). Ibland lyckas de svälja bytet och svälla upp ett tag eftersom bytet bryts ner fortare än de kan smälta det. Ibland kräks de upp byten som var för stora. Detta kan ibland medföra att din groda dör! Ibland försöker de till och med att käka upp sin brorsa eller syrra som är lika stora som sig själva!!! När grodan fattat att det kanske var dumt att äta upp sin bror och denne fastnar i halsen kan han inte spy upp den. Resultatet blir då att du får se en groda som ser heldum ut som har sin döde bror hängande ut ur sin mun! Detta är en vanlig syn hos uppfödare som har sina grodor i gruppvis. Ibland slukar horngrodor även guldfiskar.
Matschema
Följande matschema kommer att få dina smågrodor att utvecklas till friska vuxna djur.
Små grodor, 0-2 veckor, mindre än 3,1 cm:
För de första två veckornas utveckling är idealmaten för dina grodor guppies. Dessa kan köpas från zooaffärer, (dock lite väl dyrt foder! Översättarens anm.). Ett annat alternativ är att ge grodan små guldfiskar, alltså klart mindre än grodan själv. Under de första två veckorna ska man ge grodan mat varje eller varannan dag. Alternativ: Om du inte kan få tag i ovanstående fiskar så kan man ge grodan små fiskfilebitar pudrade med kalk och multivitamin pulver, detta kan ges från en pincett varje eller varannan dag men inte mer än en bit åt gången den första veckan.
Grodor som är mellan sex till 12 månader:
Mata dem var tredje till var fjärde dag med mat av lämplig storlek eller låt grodan själv bestämma när den vill äta genom att själv släppa ner t.ex. guppies eller guldfiskar i grodans vattenskål.
Grodor som är 12-18 månader:
Skär ner på maten till att bara mata den en gång i veckan.
Grodor som är äldre än 18 månader:
Mata dem var tionde till var fjortonde dag. Justera matningen efter hur grodan ser ut, dvs om den ser tunn ut så att man t.ex. kan se höftbenen så matar man den mer då osv.

3 Andra faktorer vid matning:
1: Under de kalla vintermånaderna kan vuxna exemplar av den Argentinska Horngrodan hållas vid lite svalare temperaturer och även torrare terrariemiljö, (ca 20-21 grader dagstid och så lågt som 18 grader på natten). Under dessa förhållanden kan grodorna hållas i en viloperiod i upp till 8 veckor, en period då de inte behöver någon mat.
2: Om man prioriterar att bedriva avel så ska man mata vuxna exemplar lite oftare för att de ska vara bättre förberedda för parning.
3: Ibland så kan vuxna exemplar (särskilt under vinterperioden) matvägra under flera veckor. Om grodan ser ut att vara i god kondition så ska man inte oroa sig. De håller på att göra sig klara för viloperioden som moder natur har för avsikt att påbörja.
Tillväxt
Man kan inte skilja förhållandet tillväxt-utfodring från varandra, små grodor behöver mycket mat för att överleva. Om den utfodras korrekt så kan den 2-3 gram lätta grodungen öka sin kroppsmassa och växa upp och bli en groda som väger in på ca 480 gram (om det är en hona vill säga). I storlek växer den från att som liten vara ca 2 cm upp till 13,5 cm! (honorna blir som sagt mycket större än hanarna). Under goda förhållanden kommer denna häpnadsväckande ökning i storlek att ske på 12-18 månader. Den största ökningen sker dock inom de första 12 månaderna.
Kalk och skelettets utveckling
P.g.a. horngrodans snabba tillväxt och för att den ska kunna ett massivt skelett krävs rikliga mängder kalk och vitamin d3. Jämfört med andra grodor har horngrodan ett kraftigt skelett och kranie. Utan att gå in allt för mycket på det så måste kalk och multivitaminer tillsättas vid matning , annars är risken överhängande att grodan drabbas av vissa sjukdomar som gör att t.ex. benen i käken ,ryggen, benen deformeras. Denna sjukdom har även andra effekter på skelettet (grodans käkar blir mjuka som gummi, nosen mjuknar och kan sjunka in vid beröring, ryggraden och benen deformeras etc etc ) och kallas på engelska MBD (Metabolic Bone Disease). MBD syns oftast på grodor som fått fiskfile´ och annat kött som inte blivit pudrat med kalk och multivitamin tillskott
Kannibalism!
Ceratophrys har ett rykte om sig att vara kannibal, ett rykte som dock är en smula överdrivet. Som grodyngel blir de kannibaler när det inte fins någon annan mat att tillgå, men i fångenskap när de har god tillgång till mat lyckas flertalet grodyngel att nå grodstadiet. Det är när horngrodorna stiger upp från vattnet som deras kannibaltendenser utvecklas, och de då strävar efter att äta så mycket som möjligt då det finns gott om mat. Dessa kannibaltendenser kan i de flesta fall undvikas så länge det finns en riklig tillgång till mat.

Mer om kannibalism.
Ceratophrys överlevnadsstrategi är att växa så mycket som möjligt under tiden då de lever i vattnet. En fördel med den strategin är att antalet potentiella rovdjur minskar betydligt samtidigt som grodan når vuxen storlek. En annan fördel är att den snabba tillväxten kommer att se till att dessa grodor tillbringar torrperioden nergrävda i marken. Som en tumregel är större grodor mer rovgiriga mot mindre grodor. Vanligtvis när en mindre groda äter dödar den bytet och kvävs sen själv ihjäl eftersom det var för stort! En vanlig syn hos uppfödare av horngrodor är den så kallade "Ceratophrys mustaschen", dvs att en liten groda stirrar på dig samtidigt som din andra grodas ben sticker ut genom mungipan. En annan vanlig syn är Ceratophrys version av "två huvud är bättre än ett" din groda sitter gapande och tittar på dig med din andra grodas huvud i munnen.
Dricksvatten
Horngrodor dricker inte vatten som vi människor gör. De dricker när de tar in vatten genom sin "kloak" och för det in i sina organ och blåsor. De absorberar också vatten genom det tunna skinnet på magen. Eftersom det är samma vatten som de "dricker" av som de kissar och bajsar i så är det mycket viktigt att man byter vattnet även om det ser rent ut. Ibland kan det "rena" klara vattnet lukta illa av urin och annat när man luktar på det.
Horngrodor och dess släktingar

Lyckligtvis är Ceratophryidae en relativt liten familj och ett "släktträd" över dessa medlemmar är enkelt att framställa.
Ceratophryidae omfattar alla Syd Amerikanska arter indelade i tre släkten.
1. Ceratophrys: Horngrodor
2. Chacophrys: Har inget vanligt namn
3. Lepidobatrachus: Säljs i många zooaffärer under namnet Budgetts groda.
Just horngrodorna delas in i följande namn:
Ceratophrys aurita-Den stora Brasilianska horngrodan.
Ceratophrys calcarata-Den Colombiska horngrodan.
Ceratophrys cornuta-Amazonas eller Surinams horngroda.
Ceratophrys cranwelli-Den Chaoanska horngrodan.
Ceratophrys joazeirensis- Den Joazerianska horngrodan.
Ceratophrys ornata- Den Argentinska horngrodan.
Ceratophrys stolzmanni- Den Peruanska horngrodan.
Chacophrys pierrotti- En sällsynt och mycket okänd art som man förr trodde var en underart till c. cranwelli och Lepidobatrachus llaensis Lepidobatrachus asper.
Lepidobatrachus laevis- L. laevis: Detta är den i zooaffärer vanligt förekommande Budgetts groda.
Fakta och generella skötselråd om andra arter av horngrodor.
Giant Brazilian Horned Frog:
Vetenskapligt namn : Ceratophrys aurita,
Formellt kallad C. dorsata eller C. varia.
Utbredningsområde:
Minas Gerias och Bahia till Rio Grande do Sul i Brasilien Detta är den största bland horngrodorna, honorna kan uppnå en storlek med en sk nos till kloak längd av nästan 22 cm!. Den här arten är dock tyvärr inte tillgänglig inom den zoologiska handeln p.g.a. Brasiliens export policy. Hur som helst så är detta en horngrodsart som både herpteologer och forskare drömmer om.
Den Chaocoanska horngrodan
Vetenskapligt namn: Ceratophrys cranwelli.
Formellt anses den vara en släkting till C. ornata.
Utbredningsområde:
Chacoanregionen i Argentina, Bolivia, Brasilien och Paraguay. Robert Mailloux och Philippe de Vosjoli var först med att föda upp denna arten i USA. Vuxna exemplar kan jämföras med C. ornata med den skillnaden att huvudet är något större, kroppen mindre och hornen något större. Denna arten finns nu tillgänglig i USA. Uppfödare har genom att välja ut vissa exemplar även kunnat framavla grodor med vissa färgvarianter. Förutom den ljusa och bruna typiska C. cranwelli har man även tagit fram en variant som är ljusgrön och en som är röd/ljus gul. P.g.a. färgvariationen hos den här arten har det blivit möjligt att så att säga utveckla "designade grodor". Yngel med albino eller leucistiska anlag förekommer ibland bland uppfödare men dessa exemplar dör oftast innan de båda frambenen helt har utvecklas. Det leucistiska grodynglet misslyckas dock att utveckla en svans eller mun.
Den här arten ignoreras ofta av zoohandlare och uppfödare eftersom den saknar den ljusa färgen och inte är så pass färggrann som t.ex. C. ornata. Detta är tyvärr synd eftersom de bruna grodynglen kan efter ett par veckor utvecklas till grodor med röd/orange och gula pastellfärgade teckningar som vanligtvis vävs ihop när grodan uppnått vuxen ålder. Den blir könsmogen vid 18-24 månaders ålder.
Den Amazonska eller Surinamesiska horngrodan:
Vetenskapligt namn: Ceratophrys cornuta.
Erbjuds vanligtvis i handeln felaktigt som Ceratophrys dorsata.
Utbredningsområde:
Södra Venezuela, Brasiliens amazonregion och i Guyana området. Detta är arten som har mest markerade horn av alla Syd Amerikanska horngrodor. Vanligtvis är de flesta tillgängliga exemplaren importerade från Guyana området. Dessa importerade grodor är ofta utmärglade och har svårt att anpassa sig till ett liv i fångenskap. De kan dock hållas under liknande förhållanden som C ornata, de kräver dock högre temperatur (24,5-29,5 grader). De envisas oftast med att vägra äta all mat utan just andra levande grodor som det kan vara svårt att få tag på eftersom de kan, om man har otur leda till parasitangrepp. Många av dessa importerade "surinamesiska horngrodor" bär dock oftast redan på parasiter och måste behandlas med Fenbendazole (50 mg/kg) som placeras direkt i munnen med hjälp av en pimpett eller liknande. För behandling av binnikemask ska en dosering av 150mg/kg niclosamide ges på samma vis som ovanstående.
I början ska djuren bli tvångsmatade med små döda musungar, genom att använda en upp och nedvänd tesked öppnar man munnen samtidigt som man släpper ned en död musunge i den. Förhoppningsvis kommer ungefär hälften av dessa importerade djur att själv börja äta de små musungar som släpps ner i terrariet. För att eventuell fångenskapsuppfödning ska vara möjlig måste en sval torrperiod följas av en varmare regnperiod för bästa möjliga resultat. Om inte denna "miljöprocess" följs så bildar inte hypofysen hos honorna tillräckligt med hormoner! Om man ska avla på sina djur ska man komma ihåg att de måste ha god kroppsvikt och förstås vara i god kondition innan man ger sig in på avelsplanerna. Nyutvecklade grodor skall hållas var för sig och ska matas med levande guppies. Förhoppningsvis kommer grodorna att äta musungar av lämplig storlek så småningom. C. cornuta växer långsamt och det tar 2 till 3 år innan den har blivit könsmogen. Denna art rekommenderas enbart till mer erfarna herpteologer.
Den Colombianska horngrodan
Vetenskapligt namn: Ceratophrys calcarata.
Utbredningsområde: Nordöstra Colombia och Venezuela.
Den här lilla horngrodearten (vanligtvis 2.5-3cm) importerades förr i tusentals från Colombia under den herpteologiska "boomen" inom djurhandeln. Idag finns tyvärr inte några exemplar tillgängliga förutom de som ibland säljs av vissa specialiserade uppfödare. Som för C ornata så kan det vara svårt att få denna art att livnära sig på möss. En del exemplar tar dock syrsor. För info om uppfödning se på C. cornuta.
Den Joazerianska horngrodan
Vetenskapligt namn: Ceratophrys joazeirensis.
Utbredningsområde:
Lever enbart i trakterna runt Joazerio, Estado de Bahia i Brasilien. En nyligen beskriven art som har många kännetecken ihop med C. cranwelli, finns ej tillgänglig i handeln.
Den Peruanska horngrodan
Vetenskapligt namn: Certophrys stolzmanni.
Utbredningsområde:
Vissa områden i nordvästra Peru och kring Guayaquil i Ecuador.
En liten nästintill hornlös art. Förmodligen den allra mest sällsynta av alla horngrodearter. Det finns inga exemplar i fångenskap och relativt få exemplar finns på museum runt i världen.
Horngrodor skapade av oss människor
Nu finns det tre olika sorters korsningar tillgängliga i handeln. Dessa korsningar är några av de vackraste av de kommersiellt tillgängliga horngrodorna på marknaden. De är också betydligt mycket dyrare än vanliga exemplar eftersom det är mycket svårare och dyrare att få fram dessa korsningar. Följande exempel dyker ibland upp på marknaden.
D&M`s "Fantasy"
Vetenskapligt namn: (Ceratophrys cornuta x C. cranwelli)
Detta är en art som är framtagen med hjälp av den tåliga C. cranwelli och de vackraste kännetäcknen hos C. cornuta, (t.ex. ryggteckningen och de stora hornen). Det "produceras" ett flertal färgvarianter av denna art, t.ex. en limegrön, en orange/beige samt en grön/orange/rosa variant. Detta är tåliga djur som kräver upp till två år på sig att bli fullvuxna.
C cranwelli x C ornata
En korsning som ser ut som C. ornata. Vissa exemplar växer väldigt snabbt och en del har ovanliga färgteckningar. Dessa korsningar är svåra att ta fram men växer upp till stora djur med väldigt mönstrad teckning, medelstora horn och visar ibland upp en intensiv röd färgteckning.
C. cornuta x C. ornata
Detta är en väldigt svår korsning att få fram. Utvecklingen av små yngel sker i litet antal. De flesta är gröna med intensivt röda fält och små prickar. Skinnet är mycket tecknat. Hornen är medelstora, dock större är de på C. cranwelli med mindre än de på C. cornuta.

Här följer ett tillägg till Philippe de Vosjolis bok som kommer från Reptiles issue April 1996! Den här texten är skriven av Ernie Wagner!

Följande text stod att läsa i Reptiles April nummer 1996, det var en läsare vid namn Bill Lubak som frågade hur man ska bära sig åt för att föda upp horn grodor och här är vad Ernie Wagner svarade:

Pacman frogs (eller horngrodor) är ganska ointresserade av vad de äter och jag har själv sett grodor av samma storlek glufsa i sig varandra! Hursomhelst om du har vuxna grodor som är välgödda så kan man ha den i grupper om flera stycken tillsammans utan problem. Det första man ska göra innan man bestämt sig för att försöka att avla på dem är att ta reda på om man har en hane och en hona. Honorna växer mycket snabbare än hannarna och för inga läten ifrån sig. Hanarna kväker, ofta efter att de har besprutats med vatten. Faktum är att en ständigt kväkande hane kan driva dig till vansinne om du måste dela rum med honom. Om du har ett vuxet par ihop i god kondition så måste du låta dem gå igenom en sval torrperiod för att de ska göra sig redo för parning. Detta gör du lättast genom att du sätter dem i ett terrarie med ett djupt lager torkad mossa som bottensubstrat. En vattenskål ska finnas på plats ifall att grodorna mot förmodan skulle bli törstiga. Det mest troliga är att de gräver ner sig i mossan och stannar där. Temperaturen i deras terrarie ska reduceras till ungefär 21 grader. Håll grodorna så här under ca två månader. Under denna tid kommer de förmodligen inte att äta någonting. När torrperioden är avklarad så ta ut grodorna och sätt dem i en petbox med grunt vatten, se till att de har t.ex. en sten att klättra upp på. Se till att vattnet inte är djupare än att det räcker dem upp till midjan. Nu kommer det tuffa arbetet! Nu blir du tvungen att börja ett rigoröst "konstgjort regn program". Detta kan göras genom att spraya grodorna med vatten flera gånger per dag, eller också kan du göra ett vattningssystem med en vattenpump och ett överflödessystem så att vattnet inte blir för djupt. Om du bara har en hane så kan du kåta upp honom genom att spela in hans läten på ett kassettband som du låter gå i en loop. Hanarna verkar bli upphetsade från kväkandet från andra hanar. Det är viktigt att ha någon form av flytande vegetation i vattnet som äggen kan fästas fast på. Äggen läggs vanligtvis efter den tredje till fjärde regndagen. Under äggläggningen ska grodorna flyttas från terrariet, Mer vatten skall tillsättas i det terrariet som äggen ligger i och de bör kläckas efter två till tre dagar. Grodyngelvården tar mycket tid, de är otroligt rovgiriga mot varandra och kan bli matade med sk tubifex worms, annars äter de upp varandra. För att undvika kannibalism så kan man göra på två sätt:
1: Att sätta varje yngel i en egen liten burk .
2: Att hålla alla ynglen i en stor burk där vattnet är fullt med flytande växter (levande eller av plast).
Maten lägger man sen på botten av burken, ynglen simmar då ner och äter och simmar sen upp och gömmer sig bakom någon av favoritgömställena bakom någon växt. Dessa båda metoder är dock som sagt väldigt tidskrävande. Det första exemplet kräver att du byter en jävla massa burkar för att vattnet ska hållas rent och det andra kräver att du står ut med en morgon och kvällssymfoni från det stora yngelterrariet. Själv föredrar jag alternativ två även om man förlorar ett antal yngel p.g.a. kannibalism. Grodynglen växer mycket fort och efter ungefär en månad börjar de utvecklas till små grodor. De behöver ett ställe att vara på ovan vatten och nu får du fatta ett nytt beslut: Om de lever så här med stora antal smågrodor i samma terrarie/akvarie så kommer du förmodligen varje dag att få se små grodor som han andra grodpolare i munnen. Alternativet blir givetvis att placera varje groda i en egen liten plastburk. De små grodorna brukar vara lätta att få igång att äta, de äter allt som rör sig, som t.ex. syrsor, mjölmask, andra grodor, guldfiskar och så klart dina fingrar. De kommer att växa fort. Horngrodor är riktigt kul att föda upp, men du måste vara beredd på att få offra en del tid på ditt projekt för att lyckas!
Copyright Johan Åhlund

Maila mig gärna!