Ravenous

DVD-omslaget

(1999)

I mitten av 1800-talet var Amerika ett land där människans gränser sattes på prov. År 1847 anländer en man vid namn Colqhoun till en helt öde militärförläggning. Han berättar att han tillsammans med andra nybyggare har överlevt genom att äta sina döda kamrater. Men på fortet upptäcker kapten John Boyd att Colqhoun kanske inte bara åt människor i brist på annat, utan kanske också av lust. Kan John Boyd stoppa den galne kannibalen? Eller får han själv smak för människokött?

Denna annorlunda svarta men komiska rysare är inspirerad av en sann historia om en flock nybyggare, som åt upp varandra för att överleva. Den handlar även om myten om att överta en människas själ genom att äta dess kropp. Som kapten John Boyd ses Guy Pearce (L.A Konfidentiellt, Haunting) medan skotten Colqhoun spelas av Robert Carlyle (Allt eller inget, Trainspotting). I rollen som soldaten Toffler ses Jeremy Davies (Rädda menige Ryan) och vi ser även David Arquette från succén Scream. En svart skräckfilm, som inte liknar något annat du sett. Här ute gäller en regel - lev inte för att äta.'

En thrillerrysare som är 1 timma och 36 minuter lång och tillåten från 15 år. Det ska erkännas att jag hade rätt stora förväntningar på den här filmen. Dels berodde detta på de bra skådespelare som medverkar samt att filmen av en hel del recensenter fått snuskigt bra kritik. Jag som gillar filmer med lite makaber handling (i detta fall kannibalism) tyckte att den i alla fall borde vara lite intressant.

Handlingen går i början lite på sparlåga och det händer väl inte så mycket innan Colqhoun dyker upp. Sedan tar det sig dock och det börjar hända saker, makabra saker. Huvudpersonerna som spelas av Guy Pearce och Robert Carlyle agerar i mitt tycke lite sömngångaraktigt och saknar lite nerv och jävlar anamma. Jag måste säga att jag blev lite besviken, mest på grund av mina högt ställda förväntningar. En av filmens svagheter är att man blandat ihop en massa olika ämnen, ämnen som inte reds ut. Här finns t.ex. en del humor, lite äckel, lite legender samt en hel del mysko indianflummeri. Man blir inte riktigt klok på den. Filmen blev som sagt en kritikerfavorit men den gick inte upp på många biografer varesig i Sverige eller i USA och detta gjorde att den inte blev någon succéfilm räknat i dollar.

En lite kul grej är att filmens regissör Antonia Bird råkar vara vegetarian.

Johan Åhlund

Klicka här för att komma tillbaka till Filmregistret!