|
Full fart hos beduinerna
Kompisgänget satsar mer på kamratskap än på idrotten
av Olle Assarsson (publicerad i Folkbladet 5/12 1997)
SK Beduinernas klubblokal ligger i en gammal rödmålad
industrifastighet längst ner i Dunkehallaravinen. Precis bakom bensinmacken vid
Kortebovägen i Jönköping. Det finns ingen skylt eller något klubbmärke på
dörren, du måste veta vart du ska.
Beduinerna är ingen hårdsatsande idrottsförening, utan ett kompisgäng,
bildat på Banana disco 1984.
- Vi ville ha något annat att göra på söndagarna, än att ligga hemma och
gny över baksmälla, minns Peter Gudbrand, som var med vid föreningens allra första
match 1985. Han är med sina 37 år en av de riktiga veteranerna i klubben.
- Därför började vi spela fotboll på söndagarna. Laget brukade vi buda nere
på Banana disco på lördagskvällen…
- Det går fortfarande till på ungefär samma sätt, men det har nog blivit
lite mer ordning. Nu för tiden försöker vi i alla fall vinna matcherna.
Klubblokalens tre rum utstrålar inte direkt någon hemtrevnad. Det ser ut som
en typisk ungkarlslya. De ljusgult målade väggarna är kala, och helt rena från
prydnader. Ett biljardbord tar upp hela utrymmet i ett av rummen, och
samlingsrummet består av en nedsutten grågrön plyschsoffa med ett kantstött
soff bord.I ett hörn står två gamla TV-apparater.
Slipat och målat
I det innersta rummet finns det allra viktigaste - bardisken.
- Den var det första vi byggde när vi kom hit, skrattar Jonas Malmqvist, en av
de som varit med från början.
- Vi flyttade hit för ett år sedan, berättar han.
- Då såg det för jävligt ut. Men vi har målat, slipat golv och satt dit
bardisken.
- För klubblokalen är viktig, det är nästan alltid folk här, och på lördagarna
brukar vi samlas för att kolla på Tipsextra innan vi går ut. Det här stället
ligger perfekt. Det är nära till stan, ovh ändå så stör vi inte grannarna.
I källaren repar rockbandet Tinhorne, och gitarrerna och trumdunket hörs ända
upp till oss. Den dunkla belysningen glittarr mot de färgglada kakelplattorna i
baren. Där står en vinglig IKEA-hylla med några tomflaskor och en trave
plastmuggar. I det andra hörnet står ett medfaret kylskåp. Beduinerna är
ingen stor förening, sammanlagt har de cirka 80 medlemmar, varav ungefär hälften
spelar med i klubbens fotbolls- eller innebandylag. Men de spelar mest för att
det är roligt, resultaten är inte så viktiga.
- Jag tror att vi har förlorat mot alla klubbar i stan, garvar Peter. Men jag vägrar
att lägga av. Jag är nog sämst av alla, lägger han till och tänker efter.
- Nej förresten, Hermansson var nog sämre. Han är den ende jag sett skjuta
ett dragskott i fotboll. Han borde haft -2 på ryggen.
Trots att föreningen har tretton år på nacken, har det inte
blivit några större idrottsliga framgångar. Innebandylaget har alltid legat i
lägsta divisionen och fotbollslaget har för det mesta hållit till i lägsta
reservlagsserien. Men för två år sedan tog de steget upp till sexan.
- Det var inget kul, minns Peter. Vi vann inte en enda match trots att vi tränade
två gånger i veckan. Vi var nog övertränade, för året efter spelade vi i
reservserien igen, och vann rubbet. Då tränade vi nästan inte alls.
Innebandygänget, som består av ungefär samma killar som
fotbollslaget, har varit igång i nio år. De första åren spelade de under
namnet "Huskvarnaåa", för innebandyförbundet godkände inte namnet
Beduinerna som ansågs stötande. Men för några år sedan ändrades reglerna.
- Nej, det finns ingen historia eller tanke bakom namnet, berättar Peter. Vi lämnade
in flera förslag till förbundet, bland annat Dynamo Huskvarna. Namnet
Beduinerna blev bara ett i raden.
Innebandysektionen har två lag i seriespel. Ett A-lag i fyran
och ett B-lag i reservserien. Det har gått ganska bra för A-laget. Ofta hänger
de med i serietoppen, men när de som spelar fotboll försvinner framåt vårkanten,
brukar det gå sämre. Förra helgen blev det förlust mot Ölmstad med 5-10.
- Men domarn var helkass, skriv det, ropar Jonas. Vi hade
mycket bättre domare när B-laget mötte Östra, för vi vann med 6-4, trots
att vi bara var sju man.
- När de andra lagen tar timeout, brukar vi alltid köra armhävningar eller nåt
sånt, flinar Peter. Det är ändå ingen som lyssnar om vi försöker köra något
taktiksnack. Men det är klart, en del andra lag retar sig nog på det.
|
