FOLKET I BILDNING?

Behövs folkbildningen år 2005?

Examensarbete 5 poäng
Linköpings Universitet
Folkhögskollärarprogrammet halvfart distans VT 2000
Willy Brink
INLEDNING - SAMMANFATTNING 3
SÅ HAR JAG JOBBAT 3
VEM ÄR JAG? 3
SAMMANFATTNING 4
PROCESSEN 5
DE FÖRSTA UPPSATSTANKARNA 5
KAOS ÄR GRANNE MED GUD? 5
FRÅGESTÄLLNINGEN 6
DEFINITIONER 6
MIN MÄNNISKOSYN 6
'I EN NÄRA FRAMTID' 6
BILDNING, FOLK OCH FOLKBILDNING 7
DU SKÖNA NYA VÄRLD 10
DEN INFORMATIONSTEKNOLOGISKA REVOLUTIONEN 10
INFORMATIONALISM OCH DET INFORMATIONELLA SAMHÄLLET 11
NÄTVERK 13
NÄTVERKSSAMHÄLLET 14
DEN GLOBALA EKONOMIN 15
TIDLÖS TID 16
FLÖDESRUMMET 17
INDIVIDEN, FLOCKEN OCH KOMMUNIKATIONEN 19
NÄTVERKSSAMHÄLLETS KULTURREVOLUTION 20
EN NY KULTURFORM 21
DEN VERKLIGA VIRTUALITETENS KULTUR 23
JAGET I NÄTVERKSSAMHÄLLET 24
DÖMD ATT VÄLJA 27
VART TAR ARBETAREN VÄGEN? 30
SUMMERING 33
KRAV OCH BEHOV DÅ…. 33
….OCH ÅR 2005 33
FOLKBILDNINGENS IDENTITETSKRIS 33
ORIENTERING 34
BILDNINGEN BILDAR KOLLEKTIVET 35
MÅL 36
ARBETSSÄTT 36
BILDNINGEN PÅ MARKNADSPLATSEN 37
LIVSLÅNG (FOLK)BILDNING 37
SÅLEDES…. 38
LITTERATUR 39

"Som en tjackpåtänd råtta hade jag blivit, sprang omkring på en massa me-ningslösa möten med mediamänniskor som hade projekt o koncept och jag ha-tade att vara inne i sta´n och jag kunde inte sitta stilla och glo ens på tricken, var liksom tvungen att läsa reklam för datorer och underkläder och nån notis i Metro och försökte gissa vad det var för låt som läckte ut från mina medpassagerares freestylehörlurar, dzzt, dzzt, dzzt lät det, hi-hat slagen var det som läckte ut"
(Stefan Sundström ETC nr 1/2000)
INLEDNING - SAMMANFATTNING
Detta arbete handlar om behovet av folkbildning i en nära framtid. Med den spanske so-ciologens Manuel Castells bok "Nätverkssamhällets framväxt" som grund har jag försökt mig på en omvärldsanalys i stort och smått och extrapolerat fram en bild av villkor som (till exempel den europeiska) människan kommer att leva under på det tidiga 2000-talet. Jag gör inga anspråk på att bilden skall vara heltäckande, men jag har försökt hitta de centrala bitarna. På denna bild har jag försökt att lägga folkbildningens grundtankar för att se om dessa kan ha någon betydelse i denna nära framtid. Vidare har jag valt att 'hoppa över' 1900-talets utveckling inom den svenska folkbildningen eftersom Castells hävdar att den samhällsomvandling vi nu upplever är en revolution av samma mått som industrialiseringen. Således har jag velat jämföra folkbildningsuppdraget och dess förut-sättningar under dessa två snarlika epoker.
SÅ HAR JAG JOBBAT
Uppsatsen bygger på litteraturstudier där Castells bok är huvudlitteraturen. Detta har jag sedan kompletterat med valda delar av annan litteratur samt tidningsartiklar, kåserier och reklam. Utifrån dessa källor har jag sedan försökt föra ett resonemang ur ett folkbild-ningsperspektiv.
VEM ÄR JAG?
Jag är i skrivande stund 48 år, bor i förorten Angered i Göteborg, har två tonåringar att hantera och har under många år arbetat som fritidsledare i Göteborgs östra förorter vilket står för den ena sidan av min personlighet - människointresset. Den andra sidan - det tekniska intresset - har jag parallellt fått utlopp för dels genom egen verksamhet inom elektronikområdet och dels genom att periodvis arbeta som teatertekniker. Nu arbetar jag sedan 1994 på Göteborgs folkhögskola där jag är med och utbildar nya fritidsledare. Jag är fascinerad av IT-utvecklingen ur det tekniska perspektivet och fundersam på de soci-ala och psykologiska effekter den för med sig ur det humanistiska perspektivet.
SAMMANFATTNING
Vi lever, och kommer i en nära framtid att leva, i en snabbt föränderlig värld. Samhället under det tidiga 2000-talet präglas av nätverk både på makro- (företag, länder och regio-ner) och mikronivå (individen, socialt umgänge mm). Individer och organisationer söker kontakt med likasinnade och/eller 'nyttiga' andra individer och organisationer bland an-nat med hjälp av den nya informationsteknologin. Nätverken 'lever' dvs de byter ofta skepnad och vem som är med och vem som är utesluten/avkopplad avgörs från stund till stund även om tidsperspektiven ser olika ut för olika nätverk.

De sociala sammanhangen och identitet / tillhörighet är inte längre självklara varken som möjlighet eller begränsning - det finns för många individer stora variationer och labora-tionsmöjligheter vilket både skapar möjligheter och otrygghet om man inte kan hantera situationen.

Nätverkssamhället för oss människor dessutom närmare de existentiella grundfrågorna såsom vad är verkligt, varför finns vi, osv. och laborerar med 'självklarheter': tid, rum och givna förebilder. Vi behöver platser och arenor där individer möter andra individer och, enskilt och i gruppform, analyserar, diskuterar och skärskådar samtiden för att kun-na hantera alla de krav som ställs från olika aktörer och för att kunna hantera sitt liv i det informationella samhället.

Bildningstanken i betydelsen av "förmåga till insikt (kunskap och överblick; tanke), in-levelse (fantasi och engagemang; känsla) och insats ( ansvar i handling; vilja)" är central i detta perspektiv. Bildningsarbete är strävan att öka förmågan till insikt, inlevelse och insats." Därför behövs folkbildningen år 2005.

PROCESSEN
DE FÖRSTA UPPSATSTANKARNA
Min första idé med uppsatsen var att hitta stöd för tanken om att fritidsledaryrket är ett yrke i folkbildningstraditionen eftersom man arbetar på fältet, direkt med människor och ofta med de grupper i samhället som av tradition är desamma som folkbildningens mål-grupper. Jag ville återknyta till den ledartradition som fanns i början av förra seklet och rikta om från dagens 'lekfarbror-'/sysselsättningsinriktning eller 'hålla-folk-lugna-inriktning'. Detta kändes viktigt då det finns stora svårigheter för fritidsledare att hamna rätt i samhällsarbetet vad gäller status. Både den egna synen på yrket liksom omvärldens bild leder ofta fram till konsekvenser som inte gynnar yrkesstatusen. Man anställer till exempel outbildade fritidsledare i hög grad på många platser eftersom de är billigare och de ju ändå "bara skall sysselsätta barnen" och "det kan ju vem som helst göra".

KAOS ÄR GRANNE MED GUD?
En annan tankegång som jag ständigt har med mig är hur vår kultur ständigt förändras av olika omständigheter, hur den kaotiska värld som omger oss just nu påverkar den och hur det kommer att bli i framtiden. Dels funderar jag för egen del men också yrkesrelaterat eftersom de fritidsledare jag är med och utbildar kommer att arbeta i denna förändrings-värld i sin kommande yrkesutövning. Olika komponenter i dessa funderingar är till ex-empel IT-teknikens påverkan (som jag personligen tror kommer att ha betydligt större påverkan på vårt sätt att leva än televisionens), alla dessa val man skall göra i stort och smått och 'vem man är/skall bli/hur man skall leva'. På något sätt kändes som om dessa komponenter hörde ihop eller åtminstone var relaterade till varandra. Utifrån dessa tan-kar föddes uppsatsidé nummer två nämligen att försöka beskriva hur IT-teknologin på-verkar vår kultur.

I detta syfte började jag att läsa Manuel Castells bok och fick så småningom klart för mig hur han ser på relationen mellan teknik och samhällsutveckling. Han hävdar nämligen att det inte är så att tekniken (teknikutvecklingen) styr människorna och inte heller att män-niskorna styr teknikutvecklingen utan att den verkliga drivkraften är att det finns ett be-hov eller ett problem i samhället som behöver lösas. Råkar det då finnas en teknik som kan bidra till att lösa detta problem, så tar man till den vilket i sin tur ställer krav på tek-niken/teknikerna att utveckla och förbättra tekniken så att den återigen kan användas för att lösa ursprungsproblemet på ett ännu bättre sätt osv. Det uppstår således en interaktion mellan mänskligt handlande och teknisk utveckling enligt Castells. Efter att ha följt hans resonemang och sett hans bevisföring för detta 'köpte' jag hans idéer.

FRÅGESTÄLLNINGEN
Eftersom det nu således inte fanns ett så enkelt och ensriktat samband mellan kultur och teknik så förändrades även min andra uppsatsidé. Eftersom Castells i boken tar ett 'gene-ralgrepp' på världens nuvarande och i viss mån kommande tillstånd ur ett sociologiskt perspektiv så förändrades min tankegång till följande: Om nu världen och människorna i den håller på att förändras på det sätt Castells beskriver så betyder det vi människor får nya livsvillkor - vilka effekter får detta på vanliga människor ('folk') i till exempel Sve-rige? Om jag dessutom lägger på mina tankar om alla dessa val-situationer jag beskrev ovan - hur ser det då ut? Jag tror således att detta sammantaget skapar behov och pro-blem hos den enskilda människan vilket skulle kunna vara ett uppdrag för folkbildningen att försöka lösa. Detta blir således min problemformulering för denna uppsats. Hur kan folkbildningsuppdraget se ut en bit in på 2000-talet om jag utgår från en omvärldsanalys som till största delen bygger på Manuel Castells forskning? Behövs folkbildningen år 2005?

I och med detta så kan jag sluta cirkeln. I min första tankegång, så ville jag ju föra fram fritidsledaren som en 'fält-folkbildare' och om det nu visar sig att det finns ett folkbild-ningsbehov år 2005, så kan detta tillfredställas på olika sätt: dels på folkhögskolor och studieförbund mm där man genomför uppdraget med de människor som söker upp folk-bildningen och dels på fältet med hjälp av till exempel fritidsledare.

DEFINITIONER
MIN MÄNNISKOSYN
Jag vill här deklarera några grundläggande begrepp i min människosyn eftersom denna ligger till grund för flera resonemang i det följande. Enligt min mening är människan av naturen främst social (ett flockdjur), nyfiken, meningssökande, läraktig och driftsinrik-tad. Att det verkligen är på det sättet kan jag inte belägga vetenskapligt annat än att vi var fyra kandidater på F-programmet som enades om just dessa begrepp vid en gruppöv-ning och det finns naturligtvis många olika tankar om vad människan är - inte minst i dessa tider när biologismen åter har fått en starkare position.

'I EN NÄRA FRAMTID'
Året 2005 är naturligtvis i mina tankar inget dramatiskt år á la Orwells 1984 även om IT-kommissionen har sagt att alla svenskar skall ha bredband just år 2005. Jag använder det i mitt arbete för att symbolisera 'en nära framtid' dvs 5-6, kanske 10 år framåt i tiden. Jag tolkar Castells så, att flera av de tendenser han beskriver, och som han hävdar han har forskningsstöd för, ännu inte är fullt synliga på många håll men blir det 'i en nära framtid'.
BILDNING, FOLK OCH FOLKBILDNING
Bildningsbegreppet diskuteras flitigt i litteraturen. "Bildning är i djup mening en sökande och prövande aktivitet, där man från början kanske inte ens vet vad resultatet skall bli" säger Bernt Gustavsson i "Folkbildningens idéhistoria". Längre fram talar han om den utvecklingsprocess som varje individ genomgår under sitt liv från barn till mogen männi-ska. "Bildning är i den meningen mötet mellan individens egna erfarenheter och de kol-lektiva erfarenheter som mänskligheten har gjort" .

En annan innebörd av begreppet bildning är ju 'bild' eller 'förebild' dvs att när man ef-terliknar sin förebild (Gud, prästen, pappa, läraren, chefen) så är allt gott och väl. Det är dit man skall sträva. Men hur förhåller man sig när förebilderna är otaliga? Och dess- utom motsägelsefulla och ibland flyktiga? Här kommer det kritiska tänkandet in - en väsentligt egenskap i folkbildande verksamhet som Gustavsson uttrycker det. Man måste "våga tro på sin erfarenhet och lita till sitt eget omdöme".

Folkbildningsveteranen Gösta Vestlund definierar i sin bok "Folkuppfostran, Folkupp-lysning, Folkbildning" bildning på följande sätt: "Bildning är förmåga till insikt (kun-skap och överblick; tanke), inlevelse (fantasi och engagemang; känsla) och insats ( an-svar i handling; vilja). Bildningsarbete är strävan att öka förmågan till insikt, inlevelse och insats."

När det gäller begreppet 'folk' så finns olika sätt at definiera detta. I dansk (Grundtvigsk) tradition är ett folk de som har ett gemensamt språk och en gemensam kultur inom en nation. I Sverige har det kommit att bli synonymt med det (kropps)arbetande folket. Så har det dock inte alltid varit. Två huvudströmmar i Europas kulturhistoria har påverkat den svenska folkbildningen:

a. den judiskt-kristna: religionen som grund, Guds avbild, avsåg alla människor

b. den humanistiska: inomvärldslig, allsidig utveckling av människans sinnen (jfr Paide-ia ), från början för en samhällets elit. Det var individen själv, personligheten, som var det centrala i bildningsprocessen. De första ansatserna till dessa tankegångar kan man finna hos Platon, men Bernt Gustavsson talar om 1500-talet som humanismens verkliga födelsetid.

Under upplysningstiden (1600 och 1700-talen) var kunskap och tänkande det viktigaste i bildningsprocessen. Men här gällde inte bara individens egen utveckling utan också den-nes roll i samhället - medborgaren.

I slutet av 1700-talet återföddes humanismen under namnet nyhumanismen där den cen-trala tanken var människans förmåga att utveckla sin personlighet. Bildningsprocessen skulle vara en fri process och leda till personlighetsutveckling. Nyhumanismen och upplysningen hade flera beröringspunkter och påverkade varandra. 1800-talets skolsy-stem, som byggdes upp utifrån nyhumanismens idéer var tudelat. Dels en skola för folket - folkskolan - som styrdes av katekes och disciplin och dels en skola för eliten (lärover-ket till exempel) där man sysslade med bildning. "Folkbildningen växte fram delvis som en kil in i detta system."

Titeln på Gösta Vestlunds bok ger en bra sammanfattning av tre olika synsätt på hur 'folket' skulle hanteras (bildas) och man kan därur utläsa de olika synsätten på begreppet 'folk'.

1. Folkuppfostran: Bygger på att vissa grupper (adeln, prästerna, de rikare borgarna och de mäktigaste bönderna m.fl.) uppfostrar 'folket' vilket betyder att 'folk' var alla de som inte omfattades av dessa grupper. "Folkuppfostran är således mer eller mindre auktoritär och bygger på en människosyn som präglas av misstro mot den 'vanliga' människans förmåga och vilja att utvecklas av egen kraft."... "Uppfattningen var vanlig långt in på 1800-talet och förekommer i vissa kretsar och hos vissa individer än idag om än i modi-fierad form" enligt Vestlund.

2. Folkupplysning. Blev aktuell under senare delen av 1700-talet och tog intryck av upplysningen och nyhumanismen. "Folkupplysningen bygger också på en viss auktoritär inställning. En mindre grupp anser sig även i detta fall ha bättre förutsättningar att på-verka andra. Den stora allmänheten är fortfarande objekt men betraktas mer positivt. Det primitiva hos folket beror inte på bristande förmåga men på bristande upplysning."

Enligt Vestlund så pågick folkuppfostran och folkupplysning parallellt under 1800-talet. En del av folkupplysarna var filantroper, medan andra hade "djupare grundade avsikter".

"Men folkuppfostran upphörde inte. Husförhören är ett tydligt tecken på det. Och när först överbefolkningen inom jordbruket och sedan industrialiseringen ledde till en klart avgränsad arbetarklass, såg många fostran som nödvändigare än någonsin."

Sedan kom de första svenska folkhögskolorna: "Undervisningen och samlivet på folk-högskolan skulle präglas av kristen anda och fosterlandskärlek....Målet var att ge allmän medborgerlig bildning...Man lade stor vikt vid historia, svenska språket och samhälls-kunskap". Men "Fram till sekelskiftet kom så gott som enbart söner till självägande bönder som elever till folkhögskolorna". Det vill säga att 'folket' vid denna tidpunkt och ur folkhögskoleperspektiv trots allt var en ganska begränsad del av Sveriges invånare.

Vestlund beskriver samhällsförändringarna i 1800-talets mitt då många jordlösa (vars antal ökade) kände samhörighet med brukens och sågverkens arbetare. Man började uppleva en klasstillhörighet. "Patriarkalismen fick efter hand ge efter för företagaran-dan".

3. Folkbildning. I slutet på 1800-talet så formulerade de stora massorna, som hade for-mats av den industriella revolutionens villkor, sina egna behov och agerade på egen hand. På olika sätt byggde man av egen kraft upp folkbildningen genom möten, studie-cirklar, bibliotek och folkhögskolor. Egna initiativ och eget ansvar blev viktigt. "För folket och genom folket" - ett Abraham Lincoln-citat som Oscar Olsson ofta använde enligt Vestlund. "Bildningsinsatsen var inte längre förbehållen en självutnämnd elit"

"Men", säger Vestlund vidare, "likafullt är den gamla surdegen inte ens idag utrensad ur begreppet 'folk'. Än tycks en del betrakta folkbildningsarbetet som en verksamhet av och för en mindre upplyst del av nationen"...."Men det moderna svenska folkbildnings-arbetet är, som vi sett, något mer. Det bärs - trots många brister och varianter- av en människosyn som djupast är förutsättningen för ett humant och demokratiskt samhälle. Med den utgångspunkten omfattar begreppet folk alla medborgare i vårt land." (min kursivering)

Detta är en intressant utgångspunkt för begreppet 'folk' och 'folkbildning' i det tidiga 2000-talet. Hur ser det ut nu när vi i Sverige och många andra länder bebos - tillfälligt eller permanent - av människor med olika medborgarskap, språk, kultur och samhälls-status? Och i ljuset av Castells gränsöverskridande nätverkssamhälle och 'nya' social-grupper - vilka är 'folket' då? Vilka skall folkbildningen vända sig till? Jag återkommer till detta längre fram.

Vestlund tar också upp olika kulturella förändringar och nämner särskilt de nya kommu-nikationsmedlen (tåg, cykel) som gjorde att människor kunde förflytta sig och därmed ha möjlighet att delta i olika sammankomster . Han nämner också mer 'virtuella' fenomen såsom telefonen och belysningen (fotogenlampan och sedan elektriciteten) och deras betydelse för kommunikation och bildning.

DU SKÖNA NYA VÄRLD
Vad säger då Castells i sin bok? Hur ser världen ut och vart är den på väg? Castells är noga med att påpeka, att han inte ägnar sig åt framtidsspekulationer utan att han analyse-rar den värld som finns omkring oss just nu (dvs t.o.m. 1998). Jag skall här ta fram några begrepp som Castells för till torgs.

DEN INFORMATIONSTEKNOLOGISKA REVOLUTIONEN
"Livets historia är", enligt Castells definition, "en serie stabila tillstånd som med långa mellanrum bryts av större händelser som kan inträffa plötsligt och bidra till att etablera nästa stabila era." Han menar, att vi i slutet på 1900-talet upplevde en av dessa större händelser som han kallar den informationsteknologiska revolutionen där ordet revolution står för något som sker språngvis och får genomsyrande effekter på människans alla verksamhetsområden. Han jämför denna revolution med de industriella på 1700- och1800-talen, och menar att informationsteknologin för denna revolution är vad nya energikällor var för de industriella. I begreppet informationsteknologi inkluderar Castells bland annat mikroelektronik, datorer (hård- och mjukvara), telekommunikationer, eter-medier, optoelektronik samt genmanipulation eftersom denna är "fokuserad på avkod-ning, manipulering och eventuell omprogrammering av den levande materiens informa-tionskoder".

"Ny informationsteknologi är inte bara verktyg att tillämpa utan processer att utveckla. Användare och utförare kan vara samma personer. Användarna kan alltså ta kontroll över tekniken, som i fallet med Internet. Resultatet blir en nära koppling mellan de soci-ala processer som handlar om att skapa och manipulera symboler (samhällets kultur) och förmågan att producera och distribuera varor och tjänster (produktivkrafterna). För första gången i historien är det mänskliga intellektet en direkt produktivkraft, inte bara ett cent-ralt inslag i produktionssystemet" "Den växande integrationen mellan intellekt och ma-skiner.....förändrar i grunden vårt sätt att födas, leva, lära, arbeta, producera, drömma, slåss och dö."

Varför hände denna revolution just vid 1900-talets slut? Castells menar, att det kapitalis-tiska systemet upplevde en stor kris i början på 1970-talet som kulminerade i oljechock-en 1973. Det var nödvändigt att omgruppera och omstrukturera bland annat genom att bryta ner de traditionella företagshierarkierna till plattare och flexiblare organisationer. "Som av en händelse' låg informationsteknologin i startgroparna vilket visade sig passa omstruktureringen perfekt. Det uppstod en växelverkan mellan teknisk och kapitalistisk utveckling vilket drev på bägge områdena. Som jag nämnde inledningsvis är detta för-hållande en annan av Castells ståndpunkter nämligen att det inte är tekniken som styr den mänskliga utvecklingen men inte heller att människan styr den tekniska. Det är istället interaktionen mellan tekniken och till exempel den kapitalistiska utvecklingen (dvs be-hoven) som leder framåt.

INFORMATIONALISM OCH DET INFORMATIONELLA SAMHÄLLET
"Boken studerar framväxten av en ny social struktur över hela planeten som tar sig ut-tryck i skilda former alltefter en mångfald av kulturer och institutioner. Denna nya soci-ala struktur är förknippad med uppkomsten av en ny utvecklingsform, informationalism (min kursivering), som historiskt har formats mot 1900-talets slut genom en omstrukture-ring av det kapitalistiska produktionssättet"

Castells jämför tre olika utvecklingssätt i människans historia där han med utvecklings-sätt menar de "tekniska arrangemang i vilka arbetskraften bearbetar materien för att ge-nerera produkten..." . I det agrara utvecklingssättet är den kvantitativa ökningen av ar-bete och naturresurser det centrala, i det industriella införandet av nya energikällor och förmågan att decentralisera energianvändningen och i det informationella kunskapsal-stringens, informationsbehandlingens och symbolkommunikationens teknik.

Castells pekar ut fem kännetecken för det informationella samhället:
· Information är råvara och inte den färdiga produkten.
· Den nya tekniken har genomsyrande effekter. "Eftersom information är en integrerad del av all mänsklig aktivitet, formas alla processer i vår individuella och kollektiva existens direkt av det nya tekniska mediet."
· Nätverkslogiken som behövs för att "strukturera det ostrukturerade samtidigt som flexibiliteten bevaras, eftersom det ostrukturerade är den drivande förny-elsekraften bakom människans aktivitet."
· "Flexibilitet som kan vara en frigörande kraft men också en förtryckande ten-dens om det alltid är de etablerade makterna som skriver om reglerna."
· De specifika teknikformernas växande konvergens till ett starkt integrerat sy-stem. "Sålunda har numera mikroelektronik, telekommunikation, optoelektro-nik och datorer alla integrerats till informationssystem."

Han säger vidare att industrialismen var inriktad på ekonomisk tillväxt, medan informa-tionalismens orientering är teknisk utveckling. "Eftersom informationalismen bygger på kunskaps- och informationsteknologi råder i det informationella utvecklingssättet ett särskilt nära samband mellan kultur och produktivkrafter, mellan ande och materia. Där-av följer att vi bör förvänta oss att det växer fram historiskt nya former av social interak-tion, social kontroll och social förändring".

Castells gör åtskillnad på 'informationssamhälle' som han menar betonar informationens roll och 'informationellt samhälle' som är en särskild form av samhällsorganisation där "alstring, behandling och överföring av information blir grundkällan för produktivitet och makt"

Det finns en stark koppling mellan informationalismen och kapitalismens expansion och omstrukturering som har ägt rum från mitten av 1970-talet fram till idag. Utan den nya informationsteknologin skulle denna inte varit möjligt - åtminstone inte i ett globalt per-spektiv. Men de olika samhällena världen över reagerade olika på dessa processer i en-lighet med sin historias, sin kulturs och sina institutioners specifika drag. "Därför vore det i viss mån oriktigt att tala om Informationssamhälle, något som skulle implicera en allmän homogenitet av sociala former under det nya systemet"

Därför vill Castells hellre tala om ett informationellt samhälle på samma sätt som vi talar om ett industriellt samhälle (och inte Industrisamhället) där båda begreppen känneteck-nas av sina respektive, gemensamma grunddrag, men där den lokala variationen är stor. "Å ena sidan är de informationella samhällena kapitalistiska.... Å andra sidan måste vi betona deras kulturella och institutionella mångfald"

Detta är en central punkt i Castells resonemang. Det är visserligen så, att de regioner som främst representerar det informationella samhället är de som i dagligt tal brukar kallas triaden: Förenta Staterna, Europa och den asiatiska Stillahavszonen, men att alla andra länder påverkas av den informationella, globala ekonomin. "Kring denna triangel av ri-kedom, makt och teknik blir den övriga världen organiserad i ett hierarkiskt, asymmet-riskt beroende nät, när olika länder och regioner tävlar om att dra till sig kapital, teknik och mänskliga färdigheter."

Man är antingen 'uppkopplad' i nätverket och kan påverka och konkurrera eller 'bort-kopplad' då man blir 'drabbad' av nätverkets verksamhet. Men hur det informationella samhället yttrar sig i olika regioner beror på de lokala förutsättningarna liksom hur de bortkopplade regionerna blir påverkade. Detta avgörs inte minst av statens roll som Castells hävdar är mycket viktig oavsett vilken del av den globala ekonomin man tillhör. "Om stater vill öka sin rikedom och makt i den nya, världsomspännande ekonomin måste de bege sig ut på den internationella konkurrensens arena och inrikta sina åtgärder på att höja den kollektiva konkurrenskraften hos de företag som står under deras jurisdiktion"

Detta, att det finns inslag i det informationella samhället (statens roll, sociala rörelser) som inte ryms inom nätverkslogiken gör, att ' nätverkssamhälle' (se sid 13) bara är en del av 'informationellt samhälle'

NÄTVERK
Vad är då ett nätverk? "Ett nätverk är ett antal förenade noder och en nod är punkt där en kurva skär sig själv" som Castells säger - ett slags knutpunkt således. Vad noden i sig består av beror på vilket slags nätverk det handlar om. Castells nämner aktiebörserna, ministermöten i EU, vallmo- och cocaodlingar och penningtvättande finansinstitutioner i den globala narkotikahandeln, TV-system och inspelningsstudios som exempel. Nätver-ken kan naturligtvis vara rent fysiska som till exempel ett järnvägsnät men Castells avser som synes ett mer heltäckande begrepp där det kan ingå en fysisk del (det globala tele-nätet t.ex.) men alltid någon form av händelser eller flöden.

"Nätverk är öppna strukturer med förmåga att expandera utan gräns och integrera nya noder så länge dessa kan kommunicera inom nätverket, det vill säga omfattar samma kommunikationskoder (till exempel värderingar eller resultatmål)" Det handlar alltså om att antingen 'vara med' - vara ansluten eller uppkopplad till något nätverk eller att inte vara det - det finns inget mellanläge. Till viss del kan man jämföra med att tillhöra en viss gängbildning eller varför inte det klassiska 'gänget' societeten?

Castells uttrycker det så här: "Avståndet (det fysiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella) för en viss punkt eller position varierar alltså mellan noll (för en nod i samma nätverk) och oändligheten (för en punkt utanför nätverket). Det är infogningen i / ute-slutningen ur nätverk och arkitekturen hos relationerna mellan olika nätverk (verkställd med informationsteknologins ljushastighet) som formar våra samhällens dominerande processer och funktioner"

NÄTVERKSSAMHÄLLET
"Det är en historisk tendens i informationsåldern att dominerande faktorer och processer organiseras som nätverk. Nätverken är våra samhällens nya sociala morfologi och nät-verkslogikens utbredning påverkar i hög grad funktionssätt och resultat för produktions-processer, erfarenheter, makt och kultur. Även om nätverksformen av social organisation har funnits i också i andra tider och rum, utgör ny informationsteknologi den materiella grunden för dess genomträngande expansion till hela samhällstrukturen."

"Närvaro eller frånvaro i nätverket och ett nätverks dynamik i förhållande till andra är avgörande orsaker till dominans och förändring i vårt samhälle, ett som vi därför med rätta kan kalla nätverkssamhället och som karakteriseras av att social morfologi är vikti-gare än socialt handlande."

Det är ingen given sanning att nätverkssamhällets nätverk är kapitalistiska. Däremot pas-sar de den nya kapitalismen som hand i handske. Man kan därför tänka sig nätverk base-rade på helt annan grund som till exempel ideologisk eller politisk. Enligt Castells kan ingen enskild individ eller enskilt företag, land eller region ensamt stoppa eller ens styra de globala, kapitalistiska nätverken - de lever sitt eget liv - men nätverk kan byggas på samarbete eller konkurrens. Kanske kan de befintliga, globala kapitalistiska nätverken påverkas av andra typer av nätverk baserade på en annan filosofi? Det kanske till och med är vår enda chans att påverka de globala skeendena? I så fall blir det ju oerhört vik-tigt att skapa förutsättningar för nätverksbildande av annat slag mellan individer, grup-per, organisationer, regioner och länder om vi inte vill fortsätta att leva i en värld som styrs av en imaginär, nervös kapitalgud. "Globalisering innebär inte att kampen för sam-hälleliga förändringar upphör, utan att skalan som dessa förändringsprocesser sker i blir mycket större."

Dessa tankar är den tyske sociologen Ulrich Beck inne på när han förespråkar nationella partier bestående av världsmedborgare och han ställer upp tre kriterier för sådana partier:
· Deras värderingar och mål är 'världsmedborgerliga' och inte nationella i den mening att de åberopar värden och traditioner som människor av alla kulturer och religioner omfattar.
· De ställer frågor kring globalitet i centrum…. Målet är att öppna de national-statliga politiska systemen för de på en och samma gång lokala och transna-tionella frågorna
· De är möjliga enbart som multinationella partier

Han anser att världsmedborgarpartierna kan lära sig av näringslivet att organisera sig i flexibla nätverk. Samarbetet kan då fungera både horisontellt och gränsöverskridande.

DEN GLOBALA EKONOMIN
Den informationella ekonomin är global vilket Castells menar är en historiskt ny realitet. Han vill göra åtskillnad på denna och begreppet världsekonomi. Världsekonomi har vi åtminstone haft sedan 1500-talet, säger Castells. "En global ekonomi är något annat: det är en ekonomi med förmåga att arbeta som en enhet i realtid och i planetär skala."

Den globala ekonomin är dock ingen planetär ekonomi, påpekar Castells. "Den innefat-tar inte alla jordklotets ekonomiska processer, inkluderar inte alla territorier och inne-sluter inte alla folk, trots att den direkt eller indirekt påverkar hela människosläktets livs-uppehälle."

Det är dock inte sagt att 'övriga världen' är detsamma som nationalstater. Det kan lika gärna vara regioner som finns i ett land eller som innesluter delar i närliggande länder vilket Castells visar flera exempel på i boken.

"Så även om den informationella ekonomin formar hela planeten och i denna bemärkelse är verkligt global, arbetar inte merparten av jordens invånare åt eller handlar från den informationella/globala ekonomin. Alla ekonomiska och sociala processer hänger emel-lertid samman med denna ekonomis strukturellt dominerande logik." "Så här ser det ut på vår planet, utbrister han. Vi samlar välstånd, begåvning och skaparkraft på hög i värl-dens alla Silicon Valleys och glömmer bort resten. Och jag tänker nu inte på Afrikas fattiga. Nej, jag talar om genomsnittsbefolkningen i Europa och Amerika. De får hanka sig fram bäst de kan. Internet kommer inte att hjälpa dem. Tvärtom kommer nätverks-samhället att förvärra deras situation. Idag pågår en social polarisering utan historisk motsvarighet"

TIDLÖS TID
Castells hävdar att det elektroniskt integrerade multimediasystemet som "sammanför den mänskliga kommunikationens skriftliga, muntliga och audiovisuella former till ett enda system" och den kultur - "den reella virtualitetens kultur" - som hänger samman med det, "medverkar till att tiden i vårt samhälle transformeras till två olika former: samtidighet och tidlöshet." Å ena sidan får vi en enorm omedelbarhet åt händelser och kulturella ut-tryck från hela världen tack vare ögonblicklig information, och å andra sidan "skapar mediernas tidsblandning...ett tidsmässigt collage där inte bara genrer blandas utan deras tid blir synkron inom en flack horisont utan början, slut och ordningsföljd. Tidlösheten i mediernas hypertext är ett centralt inslag i vår kultur..."

"Det är alltså samtidigt en evighetens och en flyktighetens kultur" som han uttrycker det när han menar att de elektroniska medierna ger oss tillgång till information, uttryck eller intryck enligt till exempel våra impulser. Tidsföljden blir inte kronologisk utan be-ror av det sociala sammanhanget till skillnad från det vi är vana vid - uppslagsböcker eller historisk litteratur t.ex. "Vi befinner oss inte i en cirkulär kultur utan i ett universum med tidsmässigt odifferentierade kulturella uttryck". Han menar alltså att genom att manipulera tiden genom de nya tekniska möjligheterna blir tiden tidlös.

"Tiden utplånas i det nya kommunikationssystemet när förfluten tid, nutid och framtid, kan programmeras till att interagera med varandra i samma budskap." "Den nya kultu-rens evigt-flyktiga tid passar förvisso in i den flexibla kapitalismens logik och nätverks-samhällets dynamik men tillfogar sitt eget starka skikt, sätter in individuella drömmar och kollektiva framställningar i ett tidlöst mentalt landskap"
FLÖDESRUMMET
"Den tidlösa tiden tillhör flödesrummet...."

"Å andra sidan omvandlar det nya kommunikationssystemet radikalt rummet och tiden, människolivets grundläggande dimensioner. Platser lösgörs från sin kulturella, historis-ka och geografiska betydelse och reintegrereras till funktionella nätverk eller bildcolla-ge, vilket skapar ett flödesrum som ersätter platsrummet."

Rummet är ett uttryck för samhället, säger Castells, men ingen spegling av samhället - det är samhället. "Ja, rummet är kristalliserad tid." Begreppen tid och rum kan man inte förstå utan sätta in dem i ett socialt sammanhang. Han menar därför att "rummet är det materiella underlaget för tidsdelande sociala aspekter" vilket innebär att rummet sam-manför sociala praktiker som är samtidiga. Det nya är dock att detta inte behöver ske i fysisk närhet av varandra. Han menar vidare, att vårt samhälle är uppbyggt av flöden (kapital, information, teknik, bilder, ljud, symboler mm) och att "flödesrummet är den materiella organisationen av tidsdelande sociala praktiker som verkar genom flöden. Han definierar tre skikt av materiella underlag:

1. En krets av elektroniska impulser i nätverk där ingen plats existerar av egen kraft eftersom positionen definieras av flöden. "Den tekniska infrastruktur som nätverket byggs upp av definierar det nya rummet ungefär som järnvägarna de-finierade ekonomiska regioner..."

2. Det andra skiktet konstitueras av nav och noder. Flödesrummet "bygger på ett elektroniskt nätverk men detta nätverk förbinder platser med väldefinierade so-ciala, kulturella, fysiska och funktionella egenskaper." Är man med i en nod, så är man med i nätverket, men man kan lika gärna snabbt kopplas bort. Nätver-kets funktioner bestämmer nodernas utseende och detta kan variera över tid.

3. Den rumsliga organisationen av de dominerande, ledande eliter (snarare än klas-ser) som utövar de styrfunktioner kring vilka detta rum förenas. "Förening av eliter, splittring och desorganisering av massor tyckas vara tvillingmekanismen för social dominans i samhället. Rummet spelar en fundamental roll i denna mekanism. Kort sagt: eliterna är kosmopolitiska, folket är lokalt, Maktens och rikedomens rum projiceras över hela världen medan folkets liv och erfarenheter rotfästs på platser, i dess kultur och historia".
INDIVIDEN, FLOCKEN OCH KOMMUNIKATIONEN
Som jag nämnde inledningsvis, är en av mina utgångspunkter i synen på människan att hon är social - ett flockdjur. Man kan ju tänka sig att det nya informationella samhället leder till total individualisering och eremitliv där alla sitter som isolerade öar med en optofiber som den enda kommunikationskanalen. Detta, hävdar Castells, är inte fallet. Som exempel tar han telefonen där han menar att den "anpassades - inte bara anamma-des. Människor formar tekniken till att stämma med deras behov."

"Gemensamt för datorförmedlad kommunikation är att den varken ersätter andra kom-munikationsmedel eller skapar sina egna nätverk utan förstärker redan existerande soci-ala mönster. Den kompletterar telefonkommunikation och transporter, den utsträcker de sociala nätverkens räckvidd och gör det möjligt för dem att interagera mer aktivt och i valda tidsmönster."

Den tyske ungdomsforskaren Thomas Ziehe talar om begreppet subjektivering (se sid. 24) som en tydlig nutida tendens och Castells nämner flera exempel på att fysisk närhet till andra människor fortfarande är en önskad nödvändighet i det informationella sam-hället: franska studenter utnyttjande den franska föregångaren till Internet - Minitel - för att organisera gatudemonstrationer mot regeringen och trots den utbredda uppkopplingen hos den härskande eliten med all distanskommunikation, så är de flesta fortfarande fy-siskt koncentrerade till viktiga städer - tongivande noder - i nätverket vilket kan förklaras med behov av tjuvlyssning inför viktiga beslut(!), personliga direktkontakter vilket bland annat ger störst möjligheterna till personligt avancemang, social status och individuell utveckling för de eftersökta högre tjänstemännen. Han visar också exempel på att städer-nas storlek och betydelse inte ser ut att minska utan tvärtom att öka eftersom de, om de är noder, behöver en mängd lokal service från omlandet. Dessutom har det visat sig, att transporterna ökar istället för att minska i de 'informationella städerna' just på grund av den ökade rörligheten och flexibiliteten. "Allt lätthanterligare utrustning för uppkopplat telearbete kommer att förstärka denna tendens till att man har kontoret på fickan, i bok-stavligaste bemärkelse."

Castells talar till och med om framtidens megastäder med minst 10 miljoner invånare - fyra av dem beräknas få över 20 miljoner invånare år 2010. Storleken är dock inte det viktigaste utan att de är noder i den globala ekonomin och att de har en stark 'magnetisk' dragningskraft på sitt omland. "Megastäderna förenar den globala ekonomin, knyter ihop informationsnäten och koncentrerar världens makt". Megastäderna blir ett koncentrat av både det bästa och det värsta och, vilket är mest betecknande, binds samman externt till globala nätverk och med vissa segment i sina egna länder, samtidigt som de internt isolerar lokala befolkningsgrupper som är funktionellt obehövliga eller socialt störande. "Det är detta särdrag att vara globalt förenade och lokalt uppdelade, fysiskt och socialt, som gör megastäderna till en ny urban form."
NÄTVERKSSAMHÄLLETS KULTURREVOLUTION
Castells anser att den tekniska omvandling som äger rum i våra dagar första gången i historien sammanför den mänskliga kommunikationens skriftliga, muntliga och audiovi-suella former till ett enda system. "Människoanden återförenar sina dimensioner i ett nytt samspel mellan hjärnhalvor, maskiner och sociala sammanhang." Vår kultur förändras och det för gott tack vare ett nytt kommunikationssystem som kännetecknas av global räckvidd, integration av alla kommunikationsmedier och potentiell interaktivitet. "Frågan uppstår då om denna förändrings faktiska villkor, utseende och effekter."

Castells berör härmed en frågeställning som jag har funderat en del på: I begynnelsen kommunicerade människan, förutom genom talet, med hjälp av bilder och symboltecken som båda hade det gemensamt, att de på något sätt avbildade det som skulle kommunice-ras. Detta lämnade utrymme för betraktarens/mottagarens tolkning vilket möjligen är en av orsakerna till att grekerna uppfann alfabetet (ca 700 f. Kr) vilket i sin tur påverkade vårt sätt att tänka. Castells hänvisar till Eric A Havelock vid Princeton University som talar om det alfabetiska medvetandet. Det skrivna ordet blev så småningom 'högstatus' kanske beroende dels på en exaktare kommunikation och dels på att läs- och skrivkun-nigheten avskiljde 'fint folk' från 'vanligt folk'. På detta sätt har det ju förhållit sig ända i vår samtid - boken och läsningen är den mest högstående kunskapsförmedlingen i vår kultur och därmed även i (den svenska) folkbildningstraditionen även om Grundtvigs idéer om det levande ordet finns med i bagaget.

Naturligtvis fanns här ett jämlikhetsskäl. Det skulle inte vara förborgat överklassen att ha möjlighet att läsa och att ha tillgång till böcker. Men jag kan inte låta bli att tänka att det skrivna ordet i historiskt perspektiv har funnits under en väldigt kort period i mänsklig-hetens historia. Och nu är vi alltså i en period när bilder, ljud, musik, tal sköljer över oss i tid och otid. 'Och de lärde förfasas....' Vad skall detta leda till? Att (de unga) männi-skorna inte läser (annat än när de måste)? Att de bara håller på med 3-D spel, datormu-sik, MTV, hip-hop i freestyleörat......?

Tänk om, hädiska tanke, det är så att människan på 2000-talet kan återknyta symbol och bildspråket från förr? Och att detta 'totalspråk' blir så utvecklat, att det kan överföra både exakthet och precision, kunskap och kulturarv liksom känslor och stämningar? Men, som sagt, det var bara en tanke.....
EN NY KULTURFORM
Castells hävdar i varje fall, att det just nu uppstår en helt ny kulturform. För att härleda denna tes, så börjar han med att beskriva televisionens betydelse ("....bara några år efter sin utbyggnad blev televisionen våra samhällens kulturella epicentrum." ) och dess funktion som den "... nästan konstanta bakgrundsnärvaron, väven i våra liv." Men även om Castells beskriver dagens television som genomkommersialiserad och globalt oligo-polistisk, hävdar han också, att 'folket' inte är passiva objekt utan interaktiva subjekt dvs människorna anpassade även denna nya teknik - liksom tidigare telefonen - efter lokala, kulturella förutsättningar. Han hänvisar till Cambridge-forskaren W. Russell Neumann som visar att "de samlade resultaten från fem decenniers systematisk samhällsveten-skaplig forskning visar att massmediernas publik, ung eller ej, inte är hjälplös och att medierna inte är allsmäktiga. Den framväxande teorin om måttliga och villkorliga me-dieeffekter ger perspektiv på den i historien återkommande paniken inför nya medier" ,
Detta betyder att televisionen som fenomen har haft mycket större inverkan på våra kul-turers förändringar än innehållet i det som konkret sänts i etern.

"Nyckelproblemet", säger Castells, "är att massmedierna är ett enkelriktat kommunika-tionssystem medan den faktiska kommunikationsprocessen inte är det."

Men nu, med alla nya medieformer och inte minst mobila telefoner och Internet med alla dess kommunikationsvariationer händer något nytt - publiken kan komma till tals! Cas-tells betonar dock att det även inom överskådlig framtid detta bara gäller en mindre del av världens befolkning nämligen den utbildade delen av befolkningen i de mest utveck-lade länderna. Visserligen tiotals miljoner men globalt sett ändå en elit. Men Castells skrev detta 1995 och utvecklingen är explosionsartad mycket tack vare att de kapitalis-tiska krafterna har upptäckt den affärspotential Internet tycks bli - eller åtminstone för-väntningarna på denna potential. Kanske leder detta till en ännu kraftigare expansion och spridning än vad Castells tänkte sig med billigare uppkopplingsapparater (enkla former av datorer mer lika hushållsmaskiner än datorer) för att öka kundkretsen även till männi-skor med sämre ekonomi för att ytterligare göda guldkalven. Det finns ju faktiskt både telefon och television på de flesta platser i världen idag om än inte i varje hem.

Det som är helt klart är att även den datoriserade kommunikationen i globala nätverk kommer att påverka våra kulturer som fenomen liksom televisionen och personligen tror jag att det kommer att ske i betydligt högre grad än med både telefon och television.

Castells talar om att multimedia stödjer ett socialt/kulturellt mönster som karakteriseras av dels en omfattande social och kulturell differentiering vilket leder till en uppdelning av mottagarna/användarna och dels en växande social differentiering bland användarna. "Multimediavärlden kommer alltså att befolkas av två i grunden skilda grupper: interage-rande och interagerade...." De interagerande är de som har förmåga att välja och de in-teragerade "de som förses med ett begränsat antal förpaketerade alternativ". "Masstelevisionens enhetliggörande kraft (som förut bara en liten kulturell minoritet undsluppit) ersätts med en socialt skiktad differentiering, som leder till samexistensen av specialdesignad massmediekultur och ett interaktivt elektroniskt kommunikationsnät av självvalda kollektiv."

Thomas Ziehe är inne på liknande tankar när det gäller subkulturer där han menar att det finns två sorters subkulturer. Den ena, som han kallar subkulturer av eget val, är fort-farande 'med' i den stora samhällströmmen eller den kulturella kontexten som Ziehe uttrycker det. Där sker ett aktivt sökande efter en identitet genom att kombinera 'norma-litet' med nya impulser eller genom att aktivt ta avvisa sådant som 'det normala' sam-hället kännetecknas av: pengar, konsumtion mm. Denna gruppering är ganska öppen, flexibel och tillfällig dvs den förändras ofta vilket för mig är samma kriterier som på nätverkssamhällets aktiva deltagare

I den andra gruppen, subkulturer utan val, där man, ofta till följd av samhällets ekono-miska kris, tvingas till försvar av sin identitet tycks medlemmarna bli alltmer rigida och fast i sin subkulturroll. De har svårt att hantera besvikelse, tror Ziehe, och han tror rent av att de kommer att visa tecken på självdestruktivitet. Rigiditeten består ofta av hårkly-verier av vem som är riktig medlem i gruppen och vem som inte (dvs om de rätta attri-buten finns med). Samtidigt förekommer ofta mycket självhat vilket tyder på ambivalens enligt Ziehe. Jag tycker mig se att hans tankar bekräftas av fenomen vi ser i samhället idag (nynazister, skinheads, MC-gäng mm).

Sammantaget tyder resonemangen ovan på, att det är avgörande för det egna livsprojek-tet vilken/vilka gruppering/ar man tillhör antingen man är delar av 'det normala' sam-hället (vad det nu är i den nya mångfalden) eller i subkulturer så kan man tillhöra en grupp som är 'med' dvs har aktiva valmöjligheter eller en grupp som är 'bortkopplad' och som tvingas till begränsa(n)de val.

Man kan i detta perspektivet kanske se 'subkulturer utan val' som en längtan efter helhet, en slags trygghet i regler och ritualer i kontrast till det framrusande, flexibla och mångfa-cetterade nätverkssamhället där man hela tiden 'måste förhålla sig' dvs bilda sig egen uppfattning, ta ställning, göra val och, som inte detta vore nog, ständigt vara beredd att ompröva dessa beslut.

DEN VERKLIGA VIRTUALITETENS KULTUR
Castells kallar den nya kulturformen för den verkliga virtualitetens kultur. Han hävdar, i motsats till många andra, att verkligheten som vi upplever den alltid är virtuell eftersom vi upplever den genom symboler. Det har aldrig funnits något sådant som en 'okodad' reell erfarenhet i människans erfarenhet, menar Castells. "Alla verkligheter kommunice-ras med symboler..... I viss bemärkelse uppfattas all verklighet virtuellt."

När man därför talar om virtuell verklighet i samband med dagens multimedia och kommunikationssystem så finns ingen skillnad mellan 'verklighet' och symbolisk repre-sentation utan det vi upplever är en aspekt av verkligheten - verklig virtualitet. "....själva verkligheten (det vill säga människors materiella/symboliska existens) är helt fångad, helt nedsänkt i ett virtuellt bildsammanhang, i en låtsasvärld där företeelserna inte bara finns på den skärm genom vilken erfarenheten kommuniceras, utan där de blir själva erfarenheten" Med andra ord - det som kommuniceras i den multimediala världen är inte en bild av verkligheten - det är en del av verkligheten. Sedan må den vara hur påhittad som helst. För många människor tycks 'umgänget' med TV-såpornas invånare eller talk-showernas gladiatorspel vara lika mycket verklighet som kontakten med grannen eller släkten.

De flesta kulturella uttrycken infogas i det integrerade kommunikationssystemet vilket får konsekvenser. Symbolmakten försvagas hos de traditionella sändarna utanför syste-met som förmedlas på traditionellt vis (religion, moral, auktoritet mm) så att de, även om de fortfarande fångar själar, förlorar sin övermänskliga status. (Och således kan ifråga-sättas och kritiseras). "Samhällena avhelgas sist och slutligen eftersom alla underverk finns på nätet och kan kombineras till bildvärldar som man konstruerar själv."

Flödesrum och tidlös tid är de materiella grundvalarna för en ny kultur - "den verkliga virtualitetens kultur där låtsasvärlden är den nya tron"

Detta leder till intressanta jämförelser med klassiska frågor som bland annat de grekiska filosoferna ägnade sig åt: Vad är verkligt? Finns det någon sanning? "Enligt Platon är kunskap om sinnevärlden bara möjlig om, och blott om, två betingelser föreligger:
1. Att det finns idéer eller mönsterbilder med absolut varaktighet
2. Att de föränderliga tingen äger en viss grad av varaktighet"
"Antag att tingen förändras i varje tidsmoment. Då skulle vi inte kunna tillägga dem nå-gon egenskap - de skulle vara principiellt obestämbara." På något sätt är mänskligheten åter vid de existentiella frågorna - nu med mycket mer kunskap och kraftfullare verktyg än i antiken och med fler, och mångtydigare, förebilder.
JAGET I NÄTVERKSSAMHÄLLET
Hur sker då identitetsbildningen i nätverkssamhället? När jag var ung, så identifierades en person av två saker: namn och yrke. Båda var lika viktiga - man var snickaren Anders Hansson. Det är inte så värst många år sedan som yrket stod angivet på de flesta indivi-der i telefonkatalogen. Idag har yrkesbeteckningen fallit bort hos många. Man är Anders Hansson och jobbar (tillfälligt) som snickare.

Thomas Ziehe talar om ett identitetsarbete där han menar att unga människor idag provar och erövrar identiteter istället för att 'ärva' dem i form av mer eller mindre färdiga pa-ket. Han pratar om begreppet (socio)kulturell friställning som en principiell förutsätt-ning för kulturell frihet. "Nu måste den enskilde skissera, utprova och omformulera sin identitet.... Den enskilde kommer inte längre undan detta krav, men det innebär också att det inte 'på förhand' tas ifrån honom." Men den kulturella friställningsprocessen är i sig ambivalent, påpekar Ziehe. "Det ökande utrymmet för egna förväntningar, drömmar och längtan och de begränsade möjligheterna att omsätta dem i handling ökar de inre motsägelserna. Ju mindre traditionen besparar oss (men därigenom också tar ifrån oss) av ansvar, perspektiv och beslut, desto mer påträngande blir de egna beslutskonflikterna och medvetandet om den egna otillräckligheten."

"Den som är ung idag är i regel indragen i en mångfald vardagar" säger Ziehe och att "det spektrum av vetande-, tecken- och erfarenhetsvärldar som skall bearbetas....har ut-vidgats avsevärt i förhållande till tidigare generationer. Detta innebär ökade möjligheter och att begränsningar försvinner men priset är att det blir svårare att upprätta samman-hang och att konsistent bearbeta dessa. "Besluten måste i stor utsträckning träffas indivi-duellt och privat varigenom det här har uppstått ett område med prestationskrav för den enskilde." Ambivalensen blir också framträdande och det blir svårare att bestämma sig för en fördjupning i stället för att surfa vidare till nästa vetandefält. Det finns alltså en tydlig risk för ytlighet och påverkan genom propaganda, reklam och dogmer från olika håll.

"Genom friställningen från traditionen uppstår en helt ny möjlighet, som kan vara myck-et berikande. Man behöver inte uppfatta sin identitet som något man bara 'övertar' och sedan hela livet är förutbestämd att bära i en fastlagd bana. Genom denna friställning låter identiteten sig utprovas, ändras, stiliseras och dras tillbaka."

Castells pratar om virtuella gemenskaper runt mer eller mindre flyktiga nätverk där be-sökarna laborerar med sina identiteter. Man kan pröva att vara någon helt annan, byta kön, ålder, personlighet, utseende allt efter behag för att bli någon man gärna vill bli eller laborera med sådant man är rädd för.

Ziehe påpekar dock, att det pågår en parallell process till friställningen nämligen expro-priationen. Han menar, att friställningen inte leder till en situation där vi fritt kan välja av utbudet - som i någon slags 'snabbköp'. Nej, friställningen struktureras och tolkas i för-väg bland annat genom våra medier som 'invaderar' våra handlingar - de exproprieras. Visserligen i mångfald men ändå. Det blir till exempel svårare att grunda sitt identitets-bygge på primära erfarenheter. "För många unga ser det ut så här: Vad man än gör, vad man än börjar med, vad man än bestämmer sig för - när man vill ha en vän eller väninna, när man vill flytta hemifrån, vilka vardagsformer man önskar sig - allt är redan laddat, laddat med samhälleligt producerade bilder och tolkningar som har en mycket påträng-ande karaktär!"

Man kan ju här tänka sig, att identitetsbitarna blir 'grunda' i och med att de kanske byg-ger på sekundära upplevelser och 'bilder' vilket kan leda till att de är lättare utbytbara och förändringsbara på gott och ont. Gott, därför att man inte en gång för alla är på ett visst sätt och ont eftersom man kanske aldrig blir riktigt säker på vem man är i vissa aspekter.

Ziehe talar om två tänkbara alternativa utgångar av identitetsbygget: den isolerade de-pressiva ensamvargen eller den individualiserade gruppmänniskan. För mig är parallellen tydlig. Det handlar antingen om att ha förutsättningar och att klara av valfriheten - att vara 'påkopplad' eller att inte göra det och därmed bli 'avkopplad'.

Oavsett utgången av identitetsbygget, så talar Ziehe om några kulturella tendenser han observerat: Subjektivering där han avser längtan efter närhet och psykisk intimitet, onto-logisering som är en djupare förankrad visshet om en överordnad mening (längtan efter stabilitet, gudomlig mening mm) som kan yttra sig religiöst eller esoteriskt-magiskt samt estetisering som i det här fallet står för stegrad intensitet - man förbannar tristessen och ledan. Trots alla valmöjligheter längtar vi alltså efter vissa delar i de 'färdiga paketen'. Med utgångspunkt i min egen människosyn (sid 5) så är det för mig självklart att dessa tendenser svarar mot grundläggande behov och att människan därför kommer att kunna hantera det kommande samhället och dess teknik genom att omforma det för sina behov under förutsättning att individen ges möjlighet till detta!

Castells tar också upp fenomenet ur sitt perspektiv och säger att trenden på 1990-talet visserligen är att det sociala handlandet och politiken byggs upp av primära identiteter, men att det finns en kris i etablerade identitetsmönster och att det finns "ett desperat be-hov att bygga ett nytt, kollektivt jag..."

Som jag tolkar det ärvs inte identiteterna till hundra procent utan byggs upp av kompo-nenter och att en del av identitetsbygget sker genom att individer söker upp och 'kopplar ihop sig' - virtuellt eller fysiskt - och bygger vidare ihop i olika former av nätverk. Man söker sina likar istället för att bli lika 'dom andra' i det givna kollektivet och man vill definitivt ingå i kollektiv men utifrån det individuella valet. Detta kan både vara kon-struktivt och destruktivt.

Ove Korsgaard, lektor på "Forskningscenter før voksenutdannelse" vid Danmarks læ-rerhøjskole, refererar till Ziehe samt Ulrich Beck och den engelske sociologen Anthony Giddens. Deras gemensamma utgångspunkt, enligt Korsgaard, är att individualisering är en ny form av socialisering. Det är inte detsamma som individualism och står heller inte i motsättning till värdegemenskap. Beck hävdar att visst frigörs individerna från traditio-nella bindningar, men bara för att få en ny avhängighet - arbetsmarknaden, konsumtions-rollen, standardisering och kontroll. Den enskilde individen bör alltså enligt Beck i det individualiserade samhället lära sig se sig själv som 'begivenheternas centrum' och "se igenom intellektuella spegelfäkterier och utveckla en jagcentrerad världsbild." Detta kan tyckas stå emot begreppet solidaritet, men det finns ingen motsättning i detta efter-som "ändamålet med solidariteten är att var och en skall ha det bra inom en gemen-skap"
DÖMD ATT VÄLJA
Ett honnörsord som blivit allt vanligare i det offentliga samtalet - inte minst det politiska - är valfrihet vilket vid en första anblick enbart låter positivt. Vid närmare eftertanke in-nebär även detta uttryck - liksom de flesta andra - olika effekter; en del positiva, en del negativa och framförallt en del svårhanterliga. Det är ju till exempel en väldig skillnad på att ha möjlighet att välja och att tvingas välja.

Tidigare har 'någon annan' gjort den sociokulturella urvalsprocessen så att den enskilde i de flesta fall hade att köpa ett färdigt paket av åsikter, skyldigheter och möjligheter. Pa-ketets innehåll berodde på ett antal omständigheter som individen befann sig i som ex-empelvis klass, kön och geografisk hemvist. 'Någon annan' har genom tiderna antagit många olika skepnader såsom kyrkan och adeln på 17-1800 talen, folkrörelserna under tidigt 1900-tal, de statliga departementen under 1900-talets mitt, reklammakarna i dagens samhälle m fl. De olika paketen har dessutom transformerats genom föräldrar till det uppväxande släktet vilket i de flesta fall gjort föräldrarna till talesmän och representanter för 'någon annan'. (- Så här gör vi i denna familjen, förstår du. Och så här tycker man om man är en sån som vi.)

Paketens innehåll har formats av bland annat medvetna strategier (- skall du bli nåt i framtiden måste du ta den här vägen), anpassade internaliserade paket från tidigare ge-nerationer (- så har vi alltid gjort - det är inget att diskutera), konsekvensanalyser base-rade på empiri, tro eller fördomar (- om du gör på det sättet, så kommer du att hamna i helvetet) mm.

Min bild är, att 'paketen' var mer entydiga för 150 år sedan. De såg olika ut beroende just på klass, kön och var man bodde men alla i samma situation fick i stort sett samma paket där det mesta var 'färdigtänkt' och utprovat (åtminstone var det den bild av inne-hållet man fick med sig). Man växte upp med sitt paket. Som ung vuxen kunde man an-tingen fortsätta i samma hjulspår - kanske efter tonårigt ifrågasättande som ledde till att paketet moderniserades en smula men i huvudsak hade samma innehåll - eller också ta helt avstånd vilket förmodligen skedde ibland. Risken var naturligtvis att man i det fallet blev utestängd - avkopplad - av samhället.

När det gäller mina uppväxtår dvs 1950 och 1960 talen, så är min bild att det fortfarande fanns 'paket' som i sig var ganska entydiga, men att det fanns fler valmöjligheter än tidigare. Det var möjligt att byta paket för vissa individer och ändå bli (någorlunda) ac-cepterade av samhället (klassresenärer till exempel). Man kunde också i viss mån byta ut delar av paketet till något annat, men även dessa delar var i sig ganska homogena och jag tror att paketen var ganska robusta i grunden med få valmöjligheter innanför omsla-get.

Min poäng är, att 'paketen' i båda dessa exempel var ganska färdiga och om man köpte dem - vilket jag tror de flesta gjorde åtminstone under uppväxten - så erbjöd de trots allt en ganska stabil grund för det dagliga livet. Man började liksom bygga ett par våningar upp på sitt livshus och kände att källaren och de första våningarna var bra och välbyggda - och det var självklart att det var så.

Nackdelarna med färdiga paket är naturligtvis att individen ibland måste anpassa sig på ett sätt som stred mot den egna personligheten vilket i sin tur kunde leda till frustration med åtföljande problematik. Extra problematiskt blir det om man upptäcker att paketets innehåll har formats av 'någon annans' strategier i sina paket till exempel om man kan hålla det upproriska folket i schack genom att få dom att bete sig på ett visst sätt. Ibland har ju dylika upptäckter lett till uppror och revolutioner, men ofta har detta säkert vänts inåt i bitterhet, passivitet och destruktivitet.

I systemskiftets högervindar på 1980-talet, så fanns bland annat en stark indignation över att staten skulle bestämma allt. Socialstyrelsens brödskivekampanj är ett klassiskt exem-pel, som häcklats av valfrihetsförespråkarna. Åsikten att statens betydelse skulle minska och att individens valfrihet skulle öka var central. Detta har ju helt klart slagit igenom i dagens samhälle där man kan/skall göra små eller stora val om snart sagt allt.

När det gäller idén om valfrihet, så måste en grundförutsättning vara att individen har reell möjlighet att göra just det fria valet - att verkligen kunna välja det som man vill. Dessutom vill nog de flesta veta - eller åtminstone tro sig veta - vilka konsekvenser ett visst val får. Detta betyder att det fria valet kräver förutsättningar, information och kun-skap. På de 'färdiga paketens tid' hade 'någon annan' lagt in information (om konse-kvenser bland annat) och kunskap. Och även om denna information och kunskap ibland var strategisk och dogmatisk, så var det för individen lätt att förhålla sig till den - det var liksom självklart.

I det informationella nätverkssamhället finns inga färdiga paket - och inga självklara sanningar. Allt kan ifrågasättas. Vi översköljs redan i tidig barndom med information, variationer och alternativa synsätt där till och med de grundläggande existentiella frågor-na är uppe till debatt. Vi har alltså möjlighet - eller tror oss ha möjlighet - att välja på ett sätt som 'vanligt folk' aldrig tidigare haft vilket skapar en stressituation. (Vad är rätt och vad är fel? Hur skall jag leva? Vilket jobb skall jag ha? Skall man vara skild? Vilken telefonoperatör skall jag ta? Hur länge då? Vilken skola skall mina barn gå i? Skall jag köpa spanska apelsiner - är dom giftfritt odlade?)

Alltså små och stora frågeställningar om vartannat som måste avgöras i det dagliga livet - och dessutom är utsatta för omprövning eftersom det kommer ny information under hela livet. Väljer man 'rätt' är man 'med' ('påkopplad') men väljer man 'fel' så.... Men det finns inte ens ett entydigt 'rätt' - det finns många olika som dessutom varierar över tid. Så - på vilka grunder väljer individen? Med vilken kunskap? Baserad på vilken in-formation?

Vi kan inte längre förlita oss på 'någon annan' - vi måste själva ta ställning mer eller mindre oavbrutet i stort och smått. Detta är naturligtvis en oerhörd möjlighet för de indi-vider som har förutsättningar för ett verkligt fritt val (ekonomi, kunskap, tid mm) men jag tror att många människor - särskilt i min generation och äldre - upplever det som att vi är dömda att välja. Vi 'måste' välja för att vara hänga med - vara 'påkopplade'. Och det måste vara 'rätt' val... Det var på många sätt enklare när 'någon annan' entydigt tala-de om hur många brödskivor man skall äta. Dessutom, säger Ziehe, så infinner sig lätt en "besvärande känsla av ambivalens, dvs att jag inte har valt rätt, att jag har missat något, att jag lika gärna hade kunnat välja något annat."

I detta sammanhang är tiden en väsentlig del - man måste dessutom välja nu; imorgon är det försent! Då har vi passerat sista datum för att välja skola eller så finns produkten inte kvar eller så har det kommit en ny datormodell eller så..... Så trots att det informatio-nella samhället erbjuder massor av valmöjligheter och dessutom att kunna laborera just med tiden, så pressar vissa aktörer och aspekter in oss i en ambivalenscirkus av stora mått. (-Jag kanske ändå skulle valt.... -Tog du den? Men herregud, det förstår du väl att den var omodern redan innan den kom? -Har du en sån gammal......)

Jag vill här betona, att jag inte vill tillbaka till 'färdiga paketens tid'. Det är bra att det finns variationer i ett samhälle så länge dessa är accepterade fullt ut. Med det är ar-betsamt och tar tid att välja och det kräver kunskap, en grundläggande individuell männi-skosyn och moralfilosofi, förutsättningar samt ett eget förhållningssätt till valfrihetens samhälle. Därför är målet istället att öka dessa valfrihetens förutsättningar för samhällets individer - för 'folk' så att det blir möjligt att spränga gamla gränser och bryta, för just den enskilde individen, obrukad mark och dels att verkligen kunna välja många av de vardagliga livets komponenter som underlättar ett gott liv.

Ibland kanske det klokaste valet för just mig just nu att inte välja - det vill säga att välja bort valet. Slutsatsen blir, att för att kunna hantera det informationella samhällets alla möjligheter, så krävs det kunskap, självkännedom och en 'intuitiv näsa' samt en inre styrka att stå emot eller att gå sin egen väg - och känna sig nöjd med det.
VART TAR ARBETAREN VÄGEN?
Under 1600- och 1700-talen fanns inget större intresse för att utbilda eller bilda folket. "Huvudfåran för kunskapsinhämtande av praktisk art löpte utanför det officiella skolsy-stemet. Bondeyrket lärde man sig hemma på gården, hantverksyrkena genom noga regle-rade lärlingssystem och för enklare tjänster som skrivare, bokförare och köpmän inrätta-des privata stadsskolor som kyrkan noga övervakade. Före beslutet om allmän folkskola 1842, såg de konservativa i samhällets ledande skikt inga som helst fördelar utan mest risker med "en halvbildad allmoge med nya pretentioner" . Man såg också framtidens jordbruk berövat självklar arbetskraft och dessutom skulle ju den allmänna skolgången kosta pengar.

Under 1800-talets andra hälft orsakade den kraftiga befolkningsökningen, som hade sin grund i bättre kost, hygien och medicinska landvinningar, samt jord- och jordbruksre-formerna att det bildades ett kraftigt växande proletariat med en ökad folkomflyttning som följd. "Många konservativa vanns i detta läge för folkskoletanken därför att de i skolan såg nya möjligheter till kontroll av ett alltmer rörligt folk."

Som man kan se, var det inte i första hand bildningstankar som låg bakom de olika ut-bildningsidéer som förekom (även om de fanns) utan snarare behov och krav från de som hade makten. Dels ville man ha yrkeskunnigt folk där så behövdes och dels ville man hålla massorna i schack.

Och hur ser det ut idag? Castells har studerat hur strukturen på sysselsättningen i G7-länderna ser ut och hur den har förändrats mellan 1970-1990 . Han tar upp klassiska, postmoderna idéer om hur den borde förändrats, men påstår att dessa i många fall inte stämmer och hävdar, att postmodernismen - liksom många andra försöka att beskriva människans produktivitet och ekonomiska framsteg - berättar i överförenklade termer. En av de postmoderna idéerna är den, att 'vanliga jobb' minskar kraftigt eller till och med försvinner i takt med att allt automatiseras. Castells hävdar att tillgängliga data inte styrker detta entydigt. Visserligen minskar industrijobben kraftigt men istället så ökar det han kallar 'företagsservice' och 'social service' även om de lokala variationerna är stora (han talar om en samtidig expansion för både högre och lägre nivåer i yrkesstruktu-ren).

Det finns dock en "...gemensam tendens till ökning av de mest utpräglade informations-yrkenas (administratörer, fria yrkesutövare, tekniker) relativa vikt, liksom av 'man-schettyrken' i allmänhet..." Dessutom finns det stora skillnader på positioner för lik-nande yrken i olika företag. Han tror vidare att, även om majoriteten i de utvecklade ekonomierna är löntagare, så kommer vi att se, tack vare nätverksarbete, flexibilitet och ny teknik, ett uppsving för egenföretagande och blandad sysselsättningsstatus. Han dris-tar sig till och med till att konstruera nya socialgrupper med utgångspunkt från median-inkomst per vecka:
· överklass (administratörer och fria yrkesutövare)
· medelklass (tekniker och yrkesarbetare)
· lägre medelklass (handels- och kontorsanställda)
· underklass (serviceyrken och jordbruksarbetare)

Castells diskuterar vidare huruvida det finns en global arbetskraft eftersom det finns en global ekonomi, men säger att "Medan kapitalet flyter fritt i de globala finansiella nät-verkens elektroniska kretsar är arbetet fortfarande starkt begränsat, och kommer under en överskådlig framtid att så förbli, av institutioner, kultur, gränser, polis och främlingsfi-entlighet." "Ja, för två tredjedelar av jordens arbetande befolkning innebär sysselsätt-ning fortfarande jordnära jordbruksarbete, vanligen i den egna regionen." Dock pekar han på "en historisk tendens till ökat inbördes beroende i världsskala mellan de arbetan-de:
· global sysselsättning i de transnationella företagen med deras gränsöverskridan-de nätverk
· den internationella handelns inverkan på sysselsättning och arbetsvillkor
· den globala konkurrensens och den nya, flexibla ledningsformens effekter på varje lands arbetskraft"
"Den största delen av arbetskraften cirkulerar alltså inte i nätverket utan blir beroende av hur andra segment av nätverket fungerar, utvecklas och beter sig. Följden blir en process av hierarkiskt, uppdelat ömsesidigt beroende inom arbetskraften, under tryck av företa-gens rastlösa rörelser i sina globala nätverks kretsar."

Så även om det inte finns någon enhetlig global arbetskraft, så finns det ett ökat ömsesi-digt beroende inom arbetskraften i ett globalt perspektiv med mindre möjligheter att på-verka lokalt. Det öppnas, säger Castells, ett brett spektrum av möjligheter i företagens strategi gentemot arbetskraften.

Den enskilde arbetaren befinner sig således i ett nytt universum där gamla lagar och regler inte gäller (förutom de kapitalistiska). Arbetena ändrar karaktär samt kommer och går inte bara till följd av traditionella konjunkturvariationer utan nu även på grund av strategiska beslut, som ibland grundas på svårförståeliga mekanismer, i globala företags-nätverk. På samma sätt som 'en nysning i Tokyo' kan sätta Wall Street i gungning, kan samma nysning i ett slag förändra företagsstrukturen i en viss region. Och den traditio-nella, fackliga kampen att försöka styra upp och bromsa blir en Don Quijote-liknande skuggfäktning där moståndaren plötsligt är borta.

Det ställs alltså stora, och ibland helt nya, krav på den som skall vara 'påkopplad' i det informationella samhället. Ur företagens perspektiv skall man ha goda kunskaper i ett eller helst flera yrken - helst baserade på erfarenhet, vara flexibel och förändringsbenä-gen och helst ha god social kompetens. För egen del gäller det dessutom att vara intuitiv och 'satsa på rätt häst vid rätt tillfälle'. Och det gäller att hänga kvar när marken glider undan vilket ställer ytterligare krav på de olika typer av reserver man har att ta till - eko-nomiska, sociala, psykologiska mm.

SUMMERING
KRAV OCH BEHOV DÅ….
Olika slags krav och behov upplevdes av 'det arbetande folket' kring förr-förra sekel-skiftet. Dessa krav och behov formulerades av individer och grupper med olika syften:
· Arbetsgivarna/'makten': kontroll av subversiva tendenser, disciplinerad, 'la-gom kunnig' och billig arbetskraft
· Kollektivet: frigörelse, demokratisk skolning och ideologisk kamp
· 'Filantroperna': bildning/personlig utveckling
· Individen: skaffa sig utbildning och (fackliga mm) vapen för att kunna klara sig och 'hänga med'.
För folkuppfostrarna och folkupplysarna var det inte 'folket' själva som formulerade förebilderna. Detta skedde i högre grad för folkrörelserna och folkbildningen även om det även här fanns tendenser till att förtruppen/eliten var rättesnöret.
….OCH ÅR 2005
Även i en nära framtid finns det olika aktörer som formulerar behov hos 'folk'.
· (Arbets)marknaden: flexibel, självständig, välutbildad (och billig) arbetskraft som dessutom gärna får vara socialt kompetent
· (Konsument)marknaden som vill få oss att välja en särskild produkt eller att hänga på en viss trend
· Kollektivet: demokratisk skolning samt anslutning (till 'rörelsen')
· Folkbildningen: bildning/personlig utveckling och utbildning
· Individen: att kunna orientera sig och hitta en egen position i dagens kaotiska och snabbföränderliga samhälle, att kunna förhålla sig till de krav som de oli-ka marknaderna ställer och att göra de 'rätta valen' antingen det gäller utbild-ning och yrkesinriktning, vardagstjänster och produkter eller livsåskådnings-frågor.
Folkbildningens identitetskris
Under hela den tid (1994-ff) jag har varit engagerad i folkbildningens tjänst har det på-gått en debatt om dess legitimitet. Frågor i denna debatt är till exempel: Vad är folkhög-skolemässig? Vad skiljer oss från Komvux - egentligen? Varför finns vi idag? Behövs vi? Bildning eller behörighet? Och över alltihopa lyser uppmaningen: Vi måste motivera vår existens annars försvinner vi!

Jag har personligen inga större problem att motivera folkbildningen eftersom den enligt min mening (fortfarande) är unik och troligen så kommer att förbli även i en nära framtid när samhället i övrigt tycks satsa på utbildningen och kunskap i form av kunskapslyft och "smörgåsbordsgymnasier". Däremot inser jag att det finns problem att hävda bild-ningens betydelse på 'kunskapsmarknaden' i kokurrens med andra utbildningsanordnare med det handlar mer om 'marknadsföring' än innehåll. Detta yttre tryck skapar ett obe-hag hos många folkbildare eftersom det står emot de 'riktiga' folkbildningsidealen.

Därför tror jag att detta i första hand handlar om en konflikt mellan traditionellt folkbild-ningsperspektiv, där många lärare 'vill' möta det aktiva kollektivet i gruppens form, och den verklighet vi trots allt arbetar i där 'flocken' i klassrummet består av en samling in-divider med olika historier, erfarenheter, förutsättningar och viljor. Jag menar att pro-blemet i första hand är synsättet och att det mycket väl går att kombinera bildningstanken med det individualiserade samhället. Vi talar ju alltid om att utgå från individen även i klassisk folkbildningspedagogik. Jag tror att vi också gör detta i många, ja, kanske de flesta fall, men vi måste ta på nya 'folkbildningsglasögon' så att vi ser saker och ting i rätt belysning för att kunna stå för det vi redan gör. Alltså - ibland gör vi rätt handling men med fel motivering och i det fallet är det ju bättre att ändra motiveringen än hand-lingen.
ORIENTERING
Vi lämnas ofta ensamma i högre grad idag än tidigare med våra stora frågor och över-sköljs dessutom med, ibland motsägelsefull, information om vad som är rätt och fel. Och har vi kommit fram till något, så ändras strax förutsättningarna och vi måste börja om med nya analyser. Effekten blir ofta, att vi inte orkar vara så insatta som vi borde och blir då ett lätt offer för andras åsikter som kanske har andra utgångspunkter än vi själva (re-klam till exempel) och vi känner oss maktlösa. Bildning, i den betydelse jag skisserat i detta arbete, är en central aktivitet för att hantera vår kaotiska värld.

När vi börjar att laborera med begrepp som varit 'fixpunkter' i vår tillvaro (tiden, plat-sen, identiteten) sedan 'urminnes tider' så behöver vi någonstans att diskutera alla dessa frågor: identitetsutprovning och omprövning, existentiella frågeställningar, människosyn, livsstil, demokratifrågor (vad och hur kan jag påverka när jag inte upplever den traditio-nella politikens system som verkningsfullt?), olika typer av val i stort och smått mm. Enligt min mening så svarar folkbildningens arenor väl mot detta behov och jag har fak-tiskt svårt att komma på så många andra platser i samhället där detta sker. Visserligen finns det sammanslutningar och träffpunkter av olika slag och det diskuteras väl i famil-je- och vänskapskretsar, men jag tror att det finns många människor, ja, kanske de flesta, som 'bara lever på' där de, kanske av en slump, har hamnat och inte känner att sakernas tillstånd går att förändra. Och som i brist på kunskap eller tidsbrist eller resursbrist eller att 'det är för jobbigt' bänkar sig stadigt i hörnsoffan och låter det informationella sam-hällets tidlöshet skölja in från TV-rutan.

Men, säger Gustavsson, det är viktigt att folkbildningen finns 'mitt i byn' - att den inte blir en isolerad företeelse "oberörd av tidens larm och brus" för då riskerar den att bli "sig själv nok" och "sjunka ned i traditionens träsk".
BILDNINGEN BILDAR KOLLEKTIVET
Bernt Gustavsson talar om ett av Grundtvigs grundläggande begrepp, 'livsupplysning', som "i praktiken innebär att unga människor får möjlighet att diskutera och komma un-derfund med sin egen identitet" I perspektivet ovan betyder det, att det inte är bara unga människor som behöver en sådan diskussionsplats utan i princip alla människor i olika skeden i livet.

Den framtida folkbildningen bör i högre grad rikta sig till individer - och till de som vill (dvs 'alla') - istället för att enbart vända sig till kollektiv - klassavgränsade eller organi-serade - som ibland bara finns på papperet. 'Folk' får därför en annan betydelse än tidi-gare. Man kanske kan tala om en (naturlig) geografisk avgränsning ('upptagningsområ-de') i den mån det behövs. Naturligtvis kan man rikta sig tydligare till individer och grupperingar som man anser behöver bildningsarbetet mer än andra, men att man i så fall utgår från de individuella förutsättningarna. Det är ju faktiskt inte självklart att man har 'koll på (det föränderliga) läget' även om man har en hög teknisk utbildning t.ex.

Om man förlänger denna tankegång till ett framtida samhälle, borde man kanske införa en allmän bildningsplikt enligt samma koncept som allmän värnplikt. Alltså (minst) ett (medborgar)år på folkhögskola innan man blir myndig där bildningen tydligt står i cent-rum. Utopiskt? Jo, men en intressant tanke tycker jag ur ett demokratiskt perspektiv. Se-dan inser jag naturligtvis svårigheten med att ett sådant år skulle upplevas som något påtvingat vilket inte är en god förutsättning för ett bildningsarbete där 'lusten driver ver-ket'. Det kanske kunde kombineras med en förändrad allmän värnplikt där fokus ligger på skyddsarbete vid olyckor och naturkatastrofer mm?

Det är dock viktigt att förmedla betydelsen av kollektivets kraft som - kanske det enda - sättet att påverka det kapitalistiskt motoriserade nätverkssamhället. Det verkar dock tro-ligare och mer framkomligt att bilda, mer eller mindre tillfälliga, kollektiv till exempel genom nätverksbygge av självständiga individer vilket folkbildningen därför bör ge verktyg till inte minst genom att visa på möjliga vägar för ett sådant nätverksarbete. Jag är dessutom helt övertygad om, att människor även i framtiden behöver mötas fysiskt bland annat i bildningsprocessen, men det är lika viktigt att gruppen / individerna har kontakt med omvärlden och individer på olika platser i flödesrummet.
MÅL
Man kan sammanfatta målen för folkbildningen enligt mitt perspektiv på följande sätt:
Deltagaren skall kunna:
· fylla sin 'verktygslåda' med verktyg för analys och val av olika slag för att bland annat kunna utnyttja den sociokulturella friställningen och den informa-tionsteknologiska revolutionen. Var hittar jag fakta och hur 'sanna' är de? Ett 'livets Råd och Rön'.
· skaffa sig karta och kompass. Var finns jag i denna kaotiska och föränderliga värld?
· möta människor (framförallt fysiskt) för att diskutera aktuella frågeställningar både av existentiell och mer vardaglig natur. Finna sin sanning och förhåll-ningssätt till stora och små livsfrågor.
· Utveckla sin personlighet - identitetsutprovning och omprövning
Folkbildningen skall dessutom uppmana till och skapa / visa på förutsättningar för nät-verksbygge av olika slag för att bilda konstruktiva kollektiv av individer - lokala, trans-nationella och globala.
ARBETSSÄTT
Dessa mål ställer krav på folkbildningens aktörer som till exempel att kontinuerligt fort-bilda sig med aktuella omvärldsanalyser för att ha en möjlighet att se vilka tendenser som är 'på gång'. Det måste också pågå en levande diskussion såväl inom varje folkbild-ningsinstitution som mellan folkbildare av olika slag. Även här kan olika former av nät-verksbildande vara underlättande.

Handledarrollen blir betonad. Ett av folkbildningens mål blir ju att få deltagarna att hitta sina svar och förhållningssätt och inte 'det enda rätta'. Då krävs att läraren/handledaren kan hjälpa deltagaren / gruppen att formulera sina frågeställningar, ta fram konsekvenser inför olika ställningstaganden, öppna upp världsbilden mm.

Lärarna måste alltså i första hand vara goda handledare för den process som deltagarna går igenom. Eftersom omvärlden förändras på ett sådant sätt och i sådan takt som vi ald-rig förut upplevt, så är det omöjligt för en enskild person (lärare t.ex.) att tillägna sig kunskap en gång för alla om 'hur det är' eftersom 'är' i nästa minut är ett annat 'är'. Man kan naturligtvis (och bör) kontinuerligt fortbilda sig, men ett sätt att kombinera fortbild-ning och undervisning torde vara att arbeta på ett sådant sätt som Johan Norbeck beskri-ver i "Folkhögskolepedagogik" ("Folkbildning i teori och praktik") under benämningen projektstudier. "Projektstudier i folkhögskolan är ett lagarbete, som utmynnar i en gemensam produkt avsedd för en målgrupp utanför projektlaget. Det är en fråga om stu-dier, oberoende av traditionella ämnesgränser, av problem som laget sett som väsentliga inom ett visst tema."

En klassisk folkbildningspedagogisk tanke är ju att läraren skall vara 'nästan som' en deltagare - alltså delta i processen utifrån sina förutsättningar. Många lärare - liksom jag - upplever det problematiskt att i en sådan situation redan på förhand 'veta' vad deltagar-na bör/kommer att komma fram till - man har redan 'svaret'. Om läraren / handledaren inte besitter den aktuella kunskapen så blir det ju verkligen så, att hon/han deltar i pro-cessen utan att på förhand känna svaren. Kunskapen efter processens slut blir då dels en kunskap om det aktuella resultatet av de frågeställningar man arbetat med vid just det tillfället och med just den gruppen och dels en kunskap/fortbildning om handlednings-metodiken. Självklart måste läraren hålla sig ajour med det som pågår i omvärlden så att han/hon kan (hand)leda processen, men, som Norbeck påpekar, "det är absolut nödvän-digt att det uppstår en växelverkan mellan reflektion och konkreta förändringar av arbe-tet".
BILDNINGEN PÅ MARKNADSPLATSEN
Ett problem blir att 'marknadsföra' folkbildningen. En sak är att komma fram till beho-vet av folkbildning ur folkbildarperspektiv - en annan är att 'folket' skall se bildningen som ett, i högsta grad aktuellt, analysinstrument för den kaotiska samtiden och att känna sitt eget behov av den i konkurrens med allt annat man 'måste göra'. Det blir nästa spännande projekt: Hur skall folkbildningen (åter) kunna ta plats och synas på det primä-ra intressets arena när alla andra krafter skriker på uppmärksamhet?
LIVSLÅNG (FOLK)BILDNING
Bernt Gustavsson förespråkar en dialektisk kunskapssyn där man växlar perspektiv mel-lan det som är bekant och näraliggande och det som är främmande och avlägset och säger ju att i ett (av flera) perspektiv är bildning mötet mellan individens egna erfaren-heter och de kollektiva erfarenheter som mänskligheten har gjort. Jag vill gärna tillägga: Och gör eftersom det också handlar om att möta det som sker just nu. Utvecklingspro-cessen måste därför underhållas och omprövas under hela livet och inte bara en gång i en människas liv även om den naturligtvis ser annorlunda ut vid olika tillfällen.

Dessutom är det rimligen så, att 'kollektiva erfarenheter' har en annan innebörd år 2005 än tidigare. Även om det fortfarande naturligtvis finns en minsta gemensam mänsklig erfarenhetsbaserad nämnare, så finns det snarare en mängd historier än en gemensam historia. En av folkbildningens uppgifter blir då att hjälpa deltagarna att extrahera det gemensamma ur de olika historierna för att tydliggöra 'det mänskliga' trots olika ut-tryckssätt.

Detta får till konsekvens att folkhögskolor, till exempel, i högre grad borde vara platser där dessa frågor diskuteras - ständigt. Dit man kommer tillbaka när behoven tränger på och inte bara där man studerar i två eller tre år för att sedan aldrig återvända. De borde kännas som en hemvist - en plats dit man alltid är välkommen och där man på nytt får möjlighet att delta i aktuella diskussioner.
SÅLEDES….
Jag hävdar alltså, att behovet folkbildningen utifrån det perspektiv jag har skissat här, aldrig har varit större eftersom vi är mer utlämnade till oss själva och kan/måste välja i stort sett allt. Och i och med att förutsättningarna hela tiden ändras, måste vi ständigt ompröva våra val - 'livslång (folk)bildning' således. Dessutom är våra förebilder i många fall inte aktuella eller rent av försvunna. I det individualiserade nätverkssamhället där flockdjuret människan vill - och behöver - möta andra människor har folkbildningen en unik chans att svara an tack vare sin pedagogik och metodik med fokuseringen på (det fysiska) mötet, diskussionen och den humanistiska människosynen. Vad annat än bild-ning med ingredienserna kunskap och överblick, fantasi och engagemang samt ansvar i handling (sid 6) kan ge förutsättningar för att hantera och hävda sig i det informationella samhället? Svaret är på min frågeställning är således ja - folkbildning behövs definitivt år 2005!

Tillbaka