Sidrubrik

Vad vi idag ser växa fram, liksom så många gånger förr enligt de historiskt traditionella cykler som evigt verkar återkomma, är en stark, desperat och något uppgiven reaktion. En motreaktion till korruption, passivitet, brist på ansvarstagande, lögner och svek. För att inte nämna idioti. Känner Ni igen Er?

- Jag är socialt till vänster, ekonomiskt till höger och nationellt är jag fransman, sade Jean-Marie Le Pen i ett TV-tal nyligen. Med detta stridsrop lockar denne populistiske högerextremist väljare från alla samhällsskikt. Att han ett flertal årtionden efter Algerietkriget fick försvara sig mot anklagelser om tortyr under dessa år i Algeriet är en annan historia.

Låt oss kasta en blick på dagens Sverige. Hur ser egentligen den politiska arenan ut efter att vi skummat bort det kosmetiska lödder som täcker ytan. Svar: pajkastning från vänster till höger och höger till vänster. Till och med på Konungen som inte tillåts försvara sig! Och i mitten surfas det i högsta fart på den ena balansvågen efter den andra. Men att tillsammans sätta sig ner, lägga undan partifanorna och finna en möjlighetens väg till gemensam lösning på sakproblemen verkar med nuvarande system vara en omöjlig uppgift. För problem har vi så det räcker till, det kan vi alla nog enas om. Varje partikandidat är så pass pressad på grund av partiets snäva ramar, att en sådan "imageförlust" aldrig skulle tolereras från högre håll. Att den politiska verksamheten överlag är ett spel, behöver ej påminnas om. Ett visst spel kan nog betraktas som naturligt och kommer alltid ingå som en given ingrediens i begreppet politik, men denna acceptabla nivå är idag vida överskriden. Och denna cirkus börjar på allvar göra skada.

Föreställ Er att Ni sitter i bilen på motorvägen. Om två kilometer kommer Ni att passera en bro som existerade för ett antal år sedan. Den är sprängd i bitar på order av landets politiska ledning. Kanske inte som en direkt order, utan snarare genom att etappvis placera ut sprängladdningar under bron, vilket slutligen lett fram till det katastrofala läget när någon tvingats trycka på Knappen. Nåväl, tillbaka till bilen. Dessvärre är Ni inte riktigt säker på de knapphändiga uppgifter som har "läckt ut" om denna tragiska verklighet. Ni kan välja att köra vidare i 110 km/h, vilket några röster förordar, alternativet är sakta ned till 40 km/h, enligt andra tyckare. Det finns givetvis andra valmöjligheter vid valet av hastighet (man kan numera också blåsa på i 250 km/h, lite olagligt dock), men här pratar vi om de två största tyckargrupperna. Men rädd som Ni antagligen är om Ert liv så funderar Ni om man inte kan stanna bilen, kanske till och med vända och köra tillbaka en bit för att se om det existerar alternativa vägar. Säkra kort är ju - just säkrare.