|
Entrésida | Tänkvärt | Julönskelistor | Torsdagsdikter | Debatt | Nyheter |
|
2002-2006 Torsdagsklubben, Inge Nöjdh ©. Innehållet må icke mångfaldigas utan upphovsmannens skriftliga tillstånd. |
|
...som föder en ny! |
|
Citatet inledningsvis är guld värt om man bortser från talaren själv. Vad orden egentligen handlar om är att kunna fiska upp godbitarna ur respektive politiskt partis kärna. På kroken sitter då kanske social omsorg från rött läger, företagaranda från blått, miljöperspektiv från grönt, nationell stolthet från extremhögern, medmänskligare syn från andra håll osv. Blanda så ihop denna gryta till ett välsmakande, tankelogiskt och näringsrikt extrakt som passar de flesta invånare. Eller på rak svenska: bolla sakfrågorna, lägg ner bollkastandet på varandra för kastandets skull. Detta koncept är dock inte gratis - ingenting i världen är gratis utom människans naiva tankar, om lite cynism tillåts. Priset är ett visst mått av frihet, makt och lathet. En ödmjukare inställning medmänniskor emellan och samarbetsvilja är nödvändiga substanser i detta paket. Vi gör helt enkelt ett avtal: betala med lite av dessa faktorer och köp en bättre framtid åt Er själv och Era barn. Det låter kanske som en säljslogan men svaret är ofta inte så komplicerat som vi vill tro. Naturligtvis existerar inte färdiga paketlösningar till alla problem, men många nu rådande konflikter är onödiga. Vi har helt enkelt inte råd med dem. |
|
Le Pen då? |
|
- Varför inte rösta på Le Pen eller likasinnade då, frågar Ni kanske. - Visst får vi betala ett visst pris för detta, men på det hela taget är det vinst! Innerst inne och med historiskt facit i hand är vi nog medvetna om att tåget tar en helt annan vändning så fort makten till fullo erhållits. Låt oss inte återupprepa de historiska misstag vi gjort så många gånger förr. Utan låt oss istället komma igång med att bygga upp en ny vagn som kan ta oss till en hållplats vi inte trodde kunde existera i Svea Rike. Låt oss för första gången i Sveriges politiska historia på allvar börja samarbeta. |
|
Garphyttan |
|
- Omöjligt!, säger Ni då. - Människan är för girig, ond och alldeles för fåfäng och enfaldig för att ett sådant system skulle fungera i större skala. Människor har sina egna livsfilosofiska självklarheter, sin historia som präglar dem i deras åsikter, det går inte att lära en gammal hund sitta. Då kan jag ge en jämförbar bild: kan världens främsta forskarlag och ingenjörer arbeta tillsammans dygnet runt med att skapa en jordlik ny värld på vår måne, kan världens mäktigaste nationer och organisationer, oavsett kultur, gå samman för att kunna bekosta detta gigantiska arbete, varför kan man då inte bygga upp ett nytt samhälle i Garphyttan. För att använda ett gammalt beprövat recept: Det finns ett problem till varje lösning. Människans förmåga är oändlig. |


