Självförtroendet har han i behåll. Framtidsplaner finns det gott om.
    Att starta eget lockar. Men får jag bara ett jobb, så tar jag det, säger Daniel, 20 år.

Daniel tycker att han haft tur, trots allt. Arbetet på ABB varade precis så länge att villkoren för a-kassa uppfylldes.
    - Jag förlorar visserligen ändå 3000 netto på att gå arbetslös. Men visst klarar jag mig. Jag har inga lån, inga skulder.
    Daniel klagar inte. Han har lärt sig rätta mun efter matsäcken. Åtminstone numera.
    - När jag bodde hemma var jag mer impulsiv. Nu tänker jag mig för både en och två gånger innan jag köper prylar.
    I början var det ganska skönt, tyckte Daniel, att gå arbetslös. Plötsligt gavs tid för att fundera över framtiden. Men nu räcker det. Om bara jobb finns att få nappar han. Oavsett vad som erbjuds.
    Att gå utan jobb kan också vara positivt. Men det får inte bli för länge. Då mår man dåligt.

    Flyttade hemifrån
   I augusti flyttade Daniel ihop med flickvännen. Då var Daniels mamma lite orolig – sonen saknade ju fast jobb. Det kan Daniel delvis förstå.
    - Ja, men jag är optimist. Visst får jag jobb. Man ska inte se problemen, utan vägen runt dem.
    Daniel ser bestämd ut. Han ger ett målmedvetet intryck, utstrålar lugn, och tycks obesvärad av tystnaden som ibland uppstår. Impulsiva svar uteblir. Det här är en ung man som hellre ger sig tid för eftertanke. Vi dricker kaffe, glider så smått ifrån ämnet en stund, och pratar om vad som är bra och dålig radio- och TV-reklam.
    - Mycket skulle kunna göras bättre. Det gäller att kunna skapa det oväntade!
    Daniel lyser upp. Engagemanget går inte att ta miste på. Fick han välja jobb fritt står marknadsföring och radioreklam högt på önskelistan. Men konkurrensen är hård.
    Får jag inte jobb nu får jag väl utbilda mig vidare. Jag har redan börjat läsa lite marknadsföring på egen hand.

    Arbete – en rättighet
   Daniel är inte politiskt engagerad, men anser att alla bör ha rätt till arbete. Arbete är en nödvändig del av livet – inte främst för pengarnas skull.
    - Visst behöver man pengar, men jag tänker nog mer på gemenskapen.
    Daniel ser fundersam ut. Silverlänken om handleden blänker till, när han drar handen genom håret, och sedan låter hakan vila mot händerna.
    - Man behöver helt enkelt ha ett ställe att gå till, där man känner att man hör hemma och gör nytta.
    På ABB arbetade Daniel i paketeringen – och stortrivdes. Sedan dess har han sökt ett tiotal jobb, även hos företag som inte utlyst lediga jobb.
    - Jag söker allt jag kan, och ringer oftast upp. Jobb dyker ju inte bara upp av sig självt.
    Att vara utan jobb är inte så märkvärdigt, tycker Daniel, även om de flesta kompisarna jobbar eller gör lumpen. Daniel tror också att hans egen generation klarar arbetslösheten bättre än många andra.
   Många i mammas och pappas ålder verkar tycka att det är skamligt. Det tycker inte jag. Så många är ju utan jobb idag.
    Daniel tystnar, tillägger:
    - Men det är klart, det betyder ju inte att det är okej, och något man ska vänja sig vid.

    Starta eget?
   Daniel drömmer om att starta eget. Han lockas av utmaningen, av kravet på eget ansvar. Av friheten.
    - Tänk att få bestämma helt själv. Det vore inte dumt…
    Rötterna finns i Arboga. Här bor Daniel gärna kvar, även om flytt knappast avskräcker.
    - Nej, jag gör vad som krävs för att få syssla med något jag gillar.
    Daniel talar om verklighetsförankring. Om att stå med båda fötterna på jorden, ta en dag i taget, och inte drömma sig bort mot orealistiska mål.
    Då slipper man bli besviken. Jag har nog lagom mycket självförtroende, tycker jag själv.
    Daniel sparar hellre till det han vill ha, än satsar pengar på spel och dobbel – i hopp om att kamma hem storvinsten.
    - Spara verkar enklare. Visst, att vinna en massa pengar vore kul. Men jag inser hur liten chansen är.
   Utanför fönstret har skymningen lagt sig. På Herrgårdsgatan är trafiken tät i snöslasket. Det är rusningstid, och vi talar om framtiden. Den känns spännande att tänka på, tycker Daniel, inte oroväckande. Frågan är inte om han ska få jobb. Snarare när.
    - Om femton år har jag förhoppningsvis en egen, bärkraftig firma, är gift och har ett eller två barn.
   Vad som då står på visitkortet? Varför inte "reklamman"? Det skulle inte förvåna.

Angela Hanagarth - Arboga Tidning 961210