Jag ville
ha barn långt innan Mattias ville det, kanske är det en kvinnogrej.
Män är mer skrämda av allt ansvaret medan kvinnor inte ser
det på samma sätt. Min vännina Malin fick barn Nov
- 96 och hennes lilla Brandon hade jag övat mig ganska mycket på.
På
vår bröllpsresa till Paris blev jag gravid för första
gången. Jag var hel glad men Mattias var mycket tveksam, han ville
gärna plugga färdigt först. Min graviditet varade t fem
veckor sen fick jag ett missfall. det var en hemsk upplevelse. Jag vågade
inte hoppas och tro att det skulle bli ett nytt barn för läkaren
sa att chanserna var små eftersom jag bara har en äggledare.
Mattias och jag slog våra kloka huvuden ihop och bestämde att
vi lika gärna kunde försöka igen och att det fick gå
som det gick.
Två
månader senare blev jag akut inlagt på sjukhuset för operation
att cystor på livmodern. I det läget var jag säker på
att barn, det var kört med det. Men....... gravtestet som gjordes
när jag kom in på akuten var positivt !!!
"du
får inte hoppas på förmycket" sa läkaren till mig
innan operationen "babyn klarar kanske inte av narkosen".
Min
första fråga när jag vaknade upp var om babyn hade klarat
sig. Och det hade hon. Då visste jag att det skulle gå bra
denna gången. Mattias var glad han också. Om än lite orolig
inför framtiden men vilken blivande förälder är inte
det ?
Mån
1 Börjar må illa. Gör
ett positivt gravtest. Tycker själv att magen börjat växa,
ingen annan ser det dock.
Mån
2 Mår mer och mer illa.
Kan inte äta någonting. Går ner tio kilo på en månad.
Blir akut inlagt på sjukhuset för att få näring.
Gör det första ultaljudet på min lilla baby. ( v8 )Man
kan knappt se att det är en baby. Men om man anstränger sig så.....
Mån
3
Mån
4 I v 17 är det dax för
ultra ljud. Nu ser man att det är en liten en där inne.
Mån
5 Går på fest, men det känns
inget bra med en stor mage så jag går hem tidigt.
Mån
6 Firar den tjockase julen någonsin.
Picasso drar med ner för två trappor och jag blir jätte
orolig over om babyn är skadad.
Mån
7 Min vännina får sin baby
den 1/1 98 vilket gör att min väntan känns ännu längre.
Jag är redan mycket trött på det och ändå så
har jag tre månader kvar. Får åka in till förlossningen
den 10/1, har fått värkar ( det känns lite tidigt även
om jag är trött på magen ) Jag får värk hämmande
sprutor och det hela lägger sig igen.
Är
på sista ultraljudet 20/1 Vi kommer att få en liten flicka
!!!!!!!!!
Bestämmer
oss för namnet MICHELLE.
Mån
8 Jag dööööööör.
Känns mycket tungt och jobbigt. Har fått foglossning och kan
knappt sitta ner. Ont överallt.
Mån
9 Nu är jag trött på
dena väldiga mage. Känner mig stor tung och ful.
Dagen
D kommer och går. Babyn sparkar och går på. Känns
som om hon sparkar sönder mina revben. Min kompis som är läkare
berättar att barn kan sparka sönder revbenen på mammorna,
det får mig att må ännu bättre.
Bm ger
mig akupunktur som ska kunna sätta igång det hela när jag
gått en vecka över.
Får
olika råd om hur jag ska kunna sätta igång det hela bla
ricin olja - provar det, dricker en hel flaska, men ingenting händer.
Möblerar om hela lägenheten själv - ingenting. Jag kanske
är skendräktig ?????
Får
ett löfte om att bli igångsatt dag 14.