I detta avsnittet låter jag min mamma berätta hon minns lite mer än vad jag gör.

Michelle föddes den 19 mars på Lunds lasarett. Då hade jag gått exakt
två veckor över tiden och trodde inte att hon någonsin skulle komma ut. Efter att antal falsklarm inne på förlossningen trodde nog inte Mattias heller att ungen skulle komma ut, alla hade för länge sedan slutat ringa för att höra om hon kommit eller inte. Den tystnaden var nästan värre är när telefonen ringde hela tiden.
När jag gått 10 dagar över fick jag ett löfte av barnmorkan att exakt på dagen 14 dagar över skulle jag få bli igångsatt. det var en stor lättnad, att äntligen kunna se ett konkret slut på det hela. Kvällen innan den stora dagen åkte vi på eget bevåg in till förlossningen för att det kanske fanns en möjlighet att få det igångsatt ännu tidigare. Jag var så fruktansvärt trött på magen. De ville inte riktigt som vi men vi fick sova där över natten.
Först satte de en retning på livmoder tappen kl 11, ingenting hände. Jag började tro att jag inte var gravid på riktigt utan bara skendräktig.
Jag blev igångsatt igen klockan 17.00 och födde efter sex timmar fram en flicka på 3860g.
Jag var helt förvånad över att det gick så fort. Jag började få värkar direkt efter att de satt ytterligare retning  på livmodertappen men alla sa till mig att det bara var förvärkar och att mitt barn skulle komma tidigast den tjugonde eller ännu senare. Visst hade jag ont men det var liksom inte så överdrivet farligt så jag trodde dem och badade och tog det lugnt.
Värkarna kändes rätt så bra efter ett par timmar och plötsligt fanns det liksom inget mellanrum mellan dem utan de bara kom och kom och kom. Då fick jag panik ! Mattias visste inte vad han skulle göra, han trodde att jag var ovanligt klen eftersom personalen sagt att detta inte var de riktiga värkarna, Hur skulle jag då klara av de riktiga om jag hade så ont nu ?
Själv låg jag och trodde att jag skulle dö, eller nej inte riktigt, ont gjorde det men det var inte jätte hemskt. klockan tio klarade jag inte ut det längre och ringde på sköterskan som kom och sa att de skulle kolla hur öppen jag var om ung en timme. Hon hann inte ut genom dörren förrän jag berättade lugnt att nu kommer det nåt.
Hon tittar efter och just det en liten baby är på väg ut ( huvudet ialla fall ) Då blev det fart på hela avdelningen och efter något som inte kändes speciellt hemskt föddes Michelle klockan 23.00.
En timme senare när allt var frid och fröjd och vi beundrade vårt underverk, började jag känna mig ganska yr och vi ringde efter en sköterska. Hon tog mitt blodtryck och hittade det inte. Hon skämtade och sa: lilla gumman du är nog död för här är inget tryck. Då svimmade jag.
Mattis har berättat att det blev kaos på rummet. Flera läkare och alla systrar på avdelningen kom och jag blev kopplad till en massa maskiner och fick blod och bedövningar och jag vet inte allt.
Mattias blev satt i en stol med vår en timme gammla dotter. Han var fullt övertygad att jag skulle dö och han skulle få uppfostra Michelle ensam.
Jag kom tillbaka efter ett tag och blev skrapad gång på gång eftersom min livmoder inte ville sluta blöda. Det blev besämt om en akut operation men läkaren ville vänta en kvart för att se hur det utvecklade sig. Tillslut stabiliserade allt sig och han avbokade operationen men under restriktioner om fortsatt koll.
Vi kunde inte få vår efterlängtade fika förän långt senare när de såg att allt var stablilt och jag fick lov att börja äta och dricka igen.
Detta gjorde att vi blev lagde på BB avd istället för patient hotell.
Det var ganska skönt eftersom det är besöks förbud där och man behöver
lugn och ro med en ny baby.

Här är Michelle bara ett par timmar gammal

Hela den nya familjen fick komma hem två dagar senare den 21 Mars ( efter att ha tjatat sig till det )
Väl hemma var det dax för hundarna att bekanta sig med sin nya syster. De älskade henne direkt .
 
 

Det var det mest fantastika jag någonsin sett när den lilla luddiga skallen stack fram. Pernilla såg ut som om hon sett ett trolleritrick när Michelle kom upp på hennes mage.

 Mina föräldrar
 

Vi fick även ganska mycket besök dagarna efter hemkomsten och många presenter.

Ett axplock av vad vi fick:

Ett hemmasytt lapptäcke av pappas bästa vän Jon och hans flickvän Jenny
Kläder och bommor av farmor
En BB sele av morfar
En sparkdräkt av mammas bästa vän Malin och hennes familj
Kläder av tant Candy från USA
MM

                                                             Tillbaka till framsidan