Tidningsartikel, tidningen ELA
- Tisdagen den 5 Augusti 1997.
VÄNERSBORG
Da vstretji - Vi ses igen.
De 19 Tjernobylbarnen
lämnade Igår Vänerskolan och Vänersborg.
Med sig hem till Vitryssland
har de kläder, cyklar och presenter. Och - viktigast av allt - massor av minnen,
upplevelser och nya erfarenheter.
Med fulla bagage reser barnen från Tjernobyl
hem igen. Den bästa packningen är alla minnen.
Dagen har knappt hunnit börja då de 19 barnen
tar sin packning och äntrar bussen som skall ta dem till Såtenäs. Kramar och löften om
brevskrivande avlöser varandra. Adresser byts: De svenska ledarna försöker sig på lite
ryska i avskedsfraserna, och de ryska barnen svarar med ett svenskt "Hej då".
Känslorna inför hemresan varierar, men de flesta tycker nog att det skall bli roligt att
komma hem och träffa familjen.
- Jag längtar efter mamma. Lite grann, säger Rita,12 år. Och efter mina syskon. Jag har
tre
bröder och en syster som väntat på mig.
Misha, som är året äldre, är däremot inte alls noga med att åka hem. .
- Jag vill gärna komma tillbaka till Sverige, men det bästa vore om jag fick stanna
direkt, säger han.Hang Over häftigast
Höjdpunkterna under de två veckor de varit i Vänersborg
har naturligtvis varit mänga.
- Nordens Ark, minns Rita. Jag vet inte ens om de djuren vi såg där finns i Ryssland:
- Liseberg var roligast, slår Misha fast, och berättar att han åkte Hang Over två
gånger och att det var det allra häftigaste. Top Spin var inte dålig heller.
Solen, badandet och glassen är andra minnen som de tar med sig hem.
- Vi kommer att minnas allt, säger Rita och Misha med en mun.
Med sig hem till Vitryssland
har barnen mängder av skänkta saker. Kläder framför allt, men också varsin cykel.
Under den sista veckan fick de dessutom köpa sig något, för pengar som de fått.
- Jag köpte en kamera, berättar Misha. Den är nog roligast att ha med sig hem.
Rita har använt sina pengar till att köpa presenter till sina bröder och sin syster.
- Jag hade redan fått så mycket kläder hon, och visar stolt den rosa tröjan hon har
på sig, en tröja med texten Mulltorps skola.
Lars G Thorstensson, som varit med och hållit i trådarna från allra första början, är
helnöjd med de två veckorna.
- Den största incidenten är en tappad plomb, och det säger ju lite om hur små problem
vi haft, konstaterar han nöjt då han efter kramar och vinkningar pustar ut med en kopp
kaffe på trappan.
- Förhoppningsvis har vi gett de här barnen ett äventyr att minnas, säger han. De har
fått nya perspektiv och fått se hur det kan vara i ett annat land. Man kan hoppas att de
tar tillvara det som var bra, och själva får vara med och säger bestämma om sitt lands
framtid.
Hur det blir nästa sommar vill han låta vara osagt.
- Det behövs en fastare organisation om vi ska göra om det hela nästa år, funderar
han.
Kanske, kanske inte ...
