Grunden till denna artikel kommer från ”The United States army markmanship training unit” översatt 1977 av Bertil Bengtsson men trots det fortfarande i huvudsak lika aktuell. Jag har gjort vissa ändringar och tillägg med utgångspunkt från mina och andra skyttars erfarenheter. Dessutom har jag gjort bildlänkar för att åskådliggöra delar av artikeln bättre. Så håll till godo, kanske hittar du något som du kan ta med dig ut på banan. Artikeln är skriven för en höger skytt, skulle du vara vänsterskytt så byt då bara höger mot vänster i artikeln och vise versa.
Jag sände in artikeln för att få den publicerad i Svenskt skytte, i samband med min kritik mot denna tidning, men fick veta att jag inte skulle göra mig besvär. Nu dök artikeln upp ändå, men med en annan författare!
En del av bilderna har jag lånat av Michael Ray. Besök gärna hans hemsida
DEN LIGGANDE STÄLLNINGEN
Eftersom noggrannheten hos såväl vapen som ammunition som teknik förbättrats och förfinats, har resultaten på serierna som skjutits i liggande ställning avsevärt höjts. Varje skytt måste sträva efter perfekta serier. Tävlingar där flera ställningar ingår, vinns sällan i liggande, men de kan förloras där. Liggande är naturligtvis den mest stabila ställningen. I liggande har skytten fördel av en mycket stor stödyta och ställningen blir så stabil att en medveten ”kroppskontroll” inte är så betydelsefull.
Intagande av den liggande ställningen
För att inta en bra liggande ställning, ligger skyttens kropp inriktad mellan 5 och 15 grader till vänster om riktlinjen. Kroppen är inte vriden, utan ligger utsträckt och avslappad. Ryggen är rak.
Vänstra benets läge
Det vänstra benet utgör en förlängning av ryggen, och tårna pekar inåt. Den vänstra hälen bör inte tvingas ner så att den rör marken. Att låta tårna peka utåt rekommenderas inte, eftersom detta anstränger musklerna i vänster ben och vill rulla kroppen över åt höger, vilket resulterar i alltför mycket vikt på den högra armbågen.
Det högra benet ligger vinklat mot ryggen i ungefär 45 grader. Knät är böjt och underbenet ligger ungefär parallellt med det vänstra benet. Tårna pekar utåt. Ändamålet med att föra det högra knät framåt är tvåfalt: (1) Att få ett högre tryck på den högra axeln mot kolven, (2) Att göra det lättare att andas, vilket i sin tur minskar pulsslagen. Om knät placeras i 90 graders vinkel mot ryggen kommer kroppstyngden att lyftas något från magen och bröstet. Med benet i 90 graders vinkel kommer emellertid alltför mycket tryck att placeras på den vänstra armbågen. Därför placeras benet i c:a 45 graders vinkel. De största variationerna i den liggande ställningen kan uppnås genom att flytta det högra benet. Var och en må experimentera för att finna den för honom/henne lämpliga knäböjningen.
Den vänstra armbågen skall placeras just till vänster om vapnet. Att placera armbågen under eller till höger om vapnet anstränger musklerna i övre bålen. Den vänstra handen och handleden skall vara rak och fingrarna får ej gripa om vapnet. Förstocken placeras ordentligt över handflatan och får inte placeras över basen på fingrarna. Den vänstra underarmen skall, enligt reglementet, ha minst 30 graders vinkel mot underlaget. För det flesta skyttar fodrar denna vinkel ungefär 15 cm mellan skyttens handled och marken. Remhållaren placering bestäms av armlängden och kolvens längd. Detta måste provas ut individuellt. Ett allmänt råd är att till en början starta med ett avstånd lika långt som från avtryckaren till kolvens bakre del.
Remjustering
Remmen kan placeras högt eller lågt på vänstra överarmen, men skall justeras så att den bär upp vapnet. Ingen kraft får gå åt till att hålla uppe vapnet med vänster hand eller underarm. Den vänstra handen skall placeras mot remhållaren. Viktigt här också är att man har ordentlig kontakt mellan kolv och axel så att man inte tar upp rekylen i vänster hand. Felaktig placering av remmen är ofta orsaken till pulsslagen. Försök få trycket från remmen att komma på utsidan av överarmen. Man skall försöka hitta rätt placering så att minsta möjliga överföring av pulsslag sker.
Högra armens placering
Den högra armbågen placeras på ett bekvämt avstånd från kroppen. Om man försöker föra armbågen alltför långt in mot kroppen kommer detta att medföra att axeln reses upp i en obekväm och spänd ställning. Den högra handen skall fatta om pistolgreppet lika varje gång och med samma tryck. Tummen skall placeras över eller längst stocken. Försök inte att styra vapnet med den högra handen. Avtryckar fingret får inte placeras så att det vidrör stocken, för då påverkas stocken vid avfyringen.
Vapnet placering
Bakkappan skall placeras bekvämt mot axeln, långt in mot halsen nära nyckelbenet. För att få maximal kontakt mellan kolv och axel så flyttas den justerbara bakkappan uppåt. Här skall man dock vara beredd på att kunna justera den lite beroende på om tavlorna sitter högre eller lägre än skjutplatsen. Av största betydelse är att bakkappan placeras på samma plats mot axeln varje gång.
Huvudets placering
Kindstödet skall vara så justerat att när skytten placerar huvudet mot stocken skall han se rätt in i dioptern. Vissa har större tryck med kinden mot kolven än andra. Men det viktiga är att trycket är lika vid varje skott. Huvudet bör hållas så rakt i sidled som möjligt.
Ställningens riktning
Den liggande ställningen är så stabil att den har endast en riktpunkt. Dvs att när ställningen är intagen och skytten avslappnad skall pipan peka rakt mot 10:an. Ställningen skall intas så att riktpunkten och centreringen är helt rätt. Små ändringar kan göras genom att flytta höger fot till höger eller vänster. Små ändringar i höjd kan göras genom andningen. Större ändringar skall göras genom att hela ställningen ändras eller att remlängden ändras, att remhållaren flyttas eller att bakkappan justeras. Känns det inte bra då du lagt dig ner skall du ej vara främmande för att kliva upp och lägga till dig på nytt. Som i alla ställningar skall ändringar och justeringar göras omsorgsfullt och verkan av det skall noggrant antecknas. Alltför många ändringar, alltför ofta är inte bra.
DEN STÅENDE STÄLLNINGEN 
Bra liggande och knästående serier är huvudsakligen en funktion av ställningsförbättringar. Medan stående resultaten är uppnådda på grund av ställningen och tekniken. När en gång en skytt har utvecklat en bra liggande eller knästående ställning skjuter han som regel inom 10:an och hans resultat är en funktion av hans ställning. I stående ställning uppnås kanske ställningsförbättringarna till 60 % och lämnar en stor del åt koncentration, avfyringskontroll samt sist men inte minst sinneskontroll.
För att bygga en stabil ställning står en skytt i ungefär 90 graders vinkel mot tavlan. Avståndet mellan fötterna är drygt axelbredden. Skyttens fötter utgör hans enda stödyta, varför man skall ta maximal nytta av dess placering. Lika tyngd på båda fötterna är önskvärt, men svårt att uppnå. De flesta skyttar, beroende på deras ställning, vill gärna ha lite mer tyngd på den ena foten. Att belasta mer än 65 % av vikten på en fot är inte lämpligt. Lika så har vissa skyttar upptäckt att de vill att bredden mellan fötterna skall vara bredare eller smalare. Fötterna bör peka rakt fram i förhållande till kroppen. En eller båda fötterna kan vridas utåt. Benen skall vara raka. Knäna skall emellertid inte låsas. Med den bakre foten kan man göra små justeringar av var träffarna tar
på tavlan i sidled genom att flytta foten lite åt det håll skotten tar.
Vapnets isättning
När lämplig grundställning är konstruerad måste tyngdpunkten på kroppen-vapnet placeras så att mesta möjliga fördel ges av detta. Den gamla läran förespråkar att man för vapnet till axeln med pipan eleverad c:a 70 grader och sedan vrider in vapnet mot tavlan samtidigt som man böjer ryggen och vrider kroppen. Personligen så tycker jag inte om den ställningen då jag får svårt att slappna av och får ont i ryggen p.g.a. en onormal vridning. För att kunna uppnå största möjliga avslappning i stående så bör man stå så naturligt som möjligt. Vapnet föres in i vecket mellan överarm och axel med pipan pekande snett framåt/neråt c:a 25 grader, därefter lyfter man in vapnet mot kroppen samtidigt som man håller upp hakan så att kolven kommer så nära bröstkorgen som möjligt. Genom att bakkappan är isatt mot övergången mellan arm och axel kommer kolvens bakre del att stödja mot bröstkorgen och vapnets tyngd kommer att hamna mycket nära kroppens tyngdpunkt. Bakkappan skall justeras neråt, hur mycket beror lite på hur man är skapt. Den får dock inte föras ner så långt att den sviktar. Genom att böja ryggen ytterst lite bakåt så kommer tyngdpunkterna att sammanfalla. Genom denna ställning kommer också belastningen på bägge fötterna att vara ganska lika. Sedan jag började med denna ställning så har jag aldrig haft besvär av ryggont under stående skjutning samt, det primära, att jag skjuter höga resultat med denna ställning.
Kroppen och vapnets vikt bärs upp av benstommen
Som ett resultat av denna stående ställning kommer vapnets vikt och nästan helt att upptas av benstommen. Det enda arbete som erfordras av kroppens muskler är att hålla kroppen i stående ställning och hindra den från att svänga ut från balanspunkten.
Överarmen: Skyttens vänstra överarm vilar mot vänstra revbenen. Stödd av revbenen formar vänstra överarmens ben en konsol för att stödja vapnet.
Armbågen: Om skytten lyfter vänstra armbågen bort från vänstra sidan kommer han att hålla uppe vapnet med musklerna i vänstra armen och axeln. Han skall sänka armbågen så att den vilar mot vänster sida. I vissa fall kan den vila mot höftbenet. Således skall benstommen till största del bära upp vapnet.
Underarmen: Den vänstra underarmen som stödjer vapnet är inte helt stel.. Men liksom kroppen kan vänster underarm placeras i en balans punkt. Om musklerna i vänster hand fungerar väl kan armen hållas i en balanspunkt utan rörelse. Liksom kroppen kan den hållas i balans med en mycket liten nästan avslappnad muskelrörelse. Det är i denna balanspunkt som skytten skall placera sin underarm. Han bör undvika att med musklerna styra in vapnet mot 10:an.
Vänstra handen Det finns några metoder att stödja geväret med vänster hand. Den metod som jag själv föredrar är att stödja vapnen i en klyka mellan pekfinger och långfingret. Handen skall då hållas rak, som en förlängning av underarmen. Fördelen med detta är att minimal kraft åtgår till att hålla uppe vapnet och benstommen gör jobbet. Andra metoder är att vika handen och låta vapnet vila på denna plattform. Ytterligare en metod är att vila vapnet mot finger topparna. Denna metod är dock inte så bra men kan för vissa vara nödvändigt om man t.ex. skjuter med CG 63:an då dess framstock är tämligen låg.
Oavsett vilken metod man föredrar så skall handen placeras framför varbygeln. Med den stående ställning jag tidigare beskrivit så kommer vapnet längre bakåt mot kroppen. Detta gör att vänsterhandens placering blir längre framför varbygeln, i mitt fall c:a 10 -15 cm framför, vilket i sin tur gör att man får bättre balans i ställningen genom att även vapnets tyngdpunkten flyttas bakåt.
Huvudet bör hållas i upprätt läge och om möjligt se rakt ut ur ögonhålan och genom siktet. Om huvudet lutas i sida kommer balansorganet i innerörat att känna att huvudet lutar och automatiskt sända ut signaler för att rätta till balansen. Som en följd av detta uppstår en lätt ofrivillig svängning. För att hålla huvudet rakt kan det vara nödvändigt att luta vapnet. Det är emellertid betydelsefullt att lutningsvinkeln är densamma vid varje skott samt att kindens tryck mot kindstödet är lika mellan skotten. Viktigt också då man intagit sin stående ställning och grovriktar över siktet och sedan går in och siktar genom dioptern är att huvudet går ner och möter kolven. Och inte tvärtom, dvs. att man med höger axel lyfter upp kolven mot kinden. För en avslappnad ställning i stående är a och o för att skjuta bra.
Högra armen skall hållas orörlig och helt avslappnad. Vissa skyttar lyfter armen något medan andra endast låter den hänga naturligt vid sidan. Med den ställning jag tidigare beskrivit så måste man lyfta armen något, c:a 45 grader, annars pressas kolven ut från sitt läge i övergången mellan axel och överarm. I det läget kan man fortfarande hålla armen avslappnad. Att lyfta armen ännu högre, upp mot 90 grader, som vissa skyttar gör medför en muskelanspänning i höger axel samt att högerhanden även vrids, med spänningar där som följd.
Högra handen
Högra handen skall placeras bekvämt och inte ansträngt. Greppet om pistolgreppet skall vara fast. Avfyrings fingret får inte röra stocken så att avfyrings rörelsen överförs till denna, samt att avfyringen skall vara rak, i en tänkt linje med pipans förlängning bakåt.
Riktområdet
Den stående ställningen är inte begränsad till en balanspunkt och riktområde. Lägg märke till att skytten kan flytta tyngdpunkten genom en liten flyttning av vänster armbåge och vapnet. Han kan sedan göra en mindre ändring i ställningen och hitta en ny balanspunkt. Vapnet kommer då att riktas i en något ändrad riktning än i den förra balanspunkten. Det måste framhållas att en ändring i ställningen inte får vara för stor, för då förloras hela bensystemets effektivitet. Men en liten ändring kan med säkerhet åstadkomma en liten ändring av riktlinjens riktning
Naturligt riktområde:
Den stående ställningen har inte en exakt naturlig riktpunkt typ den i liggande. Här är det närmast frågan om ett riktområde. Skytten måste justera sin vapenhållning och fötternas placering så att när han intar sin ställning så är tavlan inom riktområdet.. Om man använder musklerna för att tvinga in vapnet mot tavlan, om den skulle vara utanför riktområdet, kommer det att medföra att vapnet kommer att återgå till det naturliga viloläget då skottet går, vilket i sin tur medför att man drar ut skottet åt det hållet. En metod att finjustera in pipan mot mitten är att flytta den bakre foten lite gran i taget åt det håll kulorna tar, för att på så sätt rätta upp ställningen. Stora fellägen måste man åtgärda genom att ställa om hela kroppen. En bra metod här är också att man grovriktar in systemet över dioptern innan man för ner kinden till kolven.
Ställningsförbättringar
Nybörjaren måste tänka på ställningen, andningen, siktbilden och rekylupptagningen. Den erfarne skytten har redan tränat in detta, han behöver bara kolla upp detta och sedan lägga hela sin koncentration på själva skjutmomentet. En bra metod för nybörjaren är att ta på skytteutrustningen och torröva ställningen mot en prick motsvarande tavlans storlek på aktuellt avstånd. Att försöka finna sin ställning och stå kvar i den och rikta utan spänningar i kroppen. Gör han det på skjutbanan med ett skott i loppet så kommer hans fokus att flyttas från det väsentliga för honom, ställningen, till var kulan tar på tavlan. För det är ju vad som sker på skjutplatsen innan kulan lämnar loppet som avgör var den så småningom hamnar i tavlan.
DEN KNÄSTÅENDE STÄLLNINGEN 
Här kommer jag enbart att redovisa den internationella eller höga knäställningen. Den enda gång det är befogat med den sittande ställningen, enligt min mening, kan vara på fältskytte då man får ett ganska stort vindfång i den höga ställningen om det blåser. Men där får man ju också stödja bägge armbågarna vilket som de flesta väl vet är förbjudet på bana. Rent allmänt så har resultaten skjutna i knä inom sportskyttet, där enbart den höga ställningen är godkänd, höjts betydligt och närmar sig det högsta möjliga.
Typ av ställning
Den baktunga ställningen: Den gamla skolan säger att höger häl och kudde skall uppta åtminstone 70 % av vikten. I denna ställning är ryggen rak och huvudet upprätt. Den vänstra foten tar upp 15- 20 % av återstående vikt och det högra knät resterande 10 %.
Den framtunga ställningen: I den nyare ställningen eller typ av denna, upptar den vänstra foten huvuddelen av vikten. Kroppen lutar framåt med en tydlig förskjutning av vikten till vänster knä.
I båda ställningarna finns det fundamentala regler att iakttaga. Det är helt klart att en vristkudde skall användas. Ingen av elitskyttarna sitter på insidan av foten. Val av kuddtyp väljs av var och en. Naturligtvis måste reglerna följas om mått mm. En läder eller tygkudde som innehåller korksmulor tycks vara den bästa. Kudden skall passa vristen, vilket man åstadkommer genom att tömma ur eller fylla upp kudden med mer korksmulor. När man betraktar den högra foten bakifrån är den vinkelrätt mot marken och hälen är centrerad mot ryggslutet. En nybörjare får sannolikt svårigheter i början med detta. Det högra knät, vristen och foten får det obekvämt inledningsvis. Men som i andra ställningar så hjälper träning. Man kan lossa skosnörena på höger sko, så lättar trycket något. En modell att vänja sig vid kudden är att ta på skytteskorna och sitta i knästående en stund varje kväll, t.ex. då man tittar på TV. Detta gör att man efter ett tag, inte upplever något större obehag i denna ställning.
Höger knäts funktion
Höger knä används för att endast ta upp en mindre del av tyngden, oberoende av ställningsval. Vinkeln mellan skjutriktningen och det högra benet kan variera mellan 10 och 60 grader. I den framtunga ställningen formar benet en smalare vinkel och kroppen är mer vänd mot tavlan.
Den vänstra foten är ungefär parallell med insidan av höger lår. Om vapnet pekar vid sidan av tavlan får man inte endast flytta vänster ben utan måste ändra hela ställningen. Vänstra foten vrids in mot höger ben och låser på detta vis knät och minskar därmed benets rörlighet i sida. Överdriv dock inte vridningen, utan den skall peka i ungefär samma riktning som höger knä. Vänstra vristen och smalbenet formar i grundställningen ett rakt vertikalt stöd. Här får man inte vara främmande för att pröva, för vi är ju olika skapta allihop. Det kan underlätta om man för benet något framåt, dock så får man aldrig för in benet närmare kroppen.
Ryggens läge
Ryggens läge spelar en betydande roll för ställningens stabilitet. Bålen skall hållas så att maximal stabilitet upptas av stödytan. I den baktunga ställningen hålles ryggen så att tyngden upptas av kudden. I inget fall får ryggen lutas åt sidan, detta kommer att ge en instabil ställning.
Huvudets läge
Huvudet skall, i förhållandet till kroppen, hållas rakt eller lutas något framåt, inte för långt emellertid, så att ögat får se genom ögonbrynen eller att nacken blir ansträngd. Lämplig huvudhållning är viktigt. Huvudet skall ej lutas åt höger för att nå stocken. Huvudet liksom ryggen skall hållas vertikal. För att hålla huvudet rakt kan det vara nödvändigt att luta vapnet. Och naturligtvis är det även här viktigt att luta vapnet lika från skott till skott. Numera är det ju även tillåtet att montera dioptern sidförskjutet i det nationella skyttet vilket kan vara till hjälp för att uppnå en rak huvudhållning.
Skjutjackan skall vara öppen eller knäppt i endast någon av de översta knapparna. Detta underlättar magens arbete och andningen. Knäpper man de övre knapparna skall det vara endast så att jackan hålls på plats. Jackan skall naturligtvis sitta bekvämnt. Skyttebyxorna öppnas i midjan för att erhålla samma effekt
Högra armen hänger naturlig vid sidan. Armbågen kan också hållas något högre. Detta medför att armen ej drar ner geväret. Armens enda jobb är att föra fingret till avtryckaren . Högra handen placeras på pistolgreppet med tummen antingen längst stockens vänstra sida eller mot kolven bakom slutstycket. Avtryckarfingret skall endast vidröra avtryckaren. Hårdheten om greppet variera från skytt till skytt. En viktig sak att lägga på minnet är att de motverkande krafter som pressas mot vapnet med höger hand, kinden och bakkappan skall som i de övriga ställningarna vara lika stora från skott till skott.
Vapnet placeras i handflatan med stocken närmare tummen än mot fingrarna. Skjuthandske används naturligtvis som i de övriga ställningarna på vänster hand. Fingrarna får inte gripa om förstocken utan handen ligger mot remstoppen. Vänster handled skall vara rak. Vänster armbåge placeras antingen framför eller något hitom knät, ej mitt på knätspetsen. Armbågen skall vara rakt under vapnet eller något till vänster. Om armen placeras till höger om vapnet innebär det att armens och ryggens muskler spänds. En tumregel för nybörjaren är att vänster lår och arm utgör en rak linje. Remmens placering på överarmen kan vara hög eller låg. Man bör dock inte dra åt remmen över överarmen lika hårt som i liggande. Remmen, inte den vänstra armen, skall stödja vapnet. Remhållarens placering på förstocken avgörs av skyttens armlängd, men som regel så placeras den något längre fram än i liggande.
HUR FÖRBÄTTRA DE OLIKA STÄLLNINGARNA
Den liggande ställningen
En skytt skall ständigt arbeta med att förbättra sin ställning. Mycket små ändringar eller justeringar i ställningen kan få anmärkningsvärd effekt. En bra metod att kontrollera rörelser i ställningen, vanligen bestående av pulsslag, är att använda ett kikarsikte på träningarna. Lär dig även att avfyra och ladda om utan att störa ställningen. Vid korthålls skytte, om du ej har magasin, skall skytten föra in skottet med fingrarna i patronläget och vara försiktig så att inte något bly skrapas av från kulan, detta utan att rubba ställningen.
Stocken skall vara så anpassad att då skytten är i skjutposition och placerar kinden mot kolven, så skall han se rakt in i dioptern. Detta kan medföra att man måste luta vapnet så att man bibehåller huvudet rakt. Sidmonterad diopter kan underlätta detta, som tidigare nämnts. Vissa skyttar har ganska stort tryck mellan kind och kolv, men det viktiga är att detta tryck är lika stort vid varje skott.
Den liggande ställningen är så stabil att den skall ”hålla tian”. Vapnet skall självmant centrera pricken. Att uppnå detta kan ske på olika sätt. Små horisontella rörelser kan uppnås genom att höger fot flyttas i sidled. Mycket små höjningsändringar kan göras genom andningen. Större ändringar kan endast göras genom att hela ställningen ändras eller att en omjustering av remmen, remhållaren eller bakkappan sker. Viktigt är också att man provat ut så att vapen och ammunition går väl i hop.
Den knästående ställningen
Man kan välja på en ”hård” eller ”lös” ställning. Det är individuellt vilket som fungerar bäst mellan skytt till skytt. Det finns inga råd som gäller alla utan man måste finna den teknik som passar en själv bäst. Vad som fungerar för en skytt, fungerar inte på nästa. Vissa skyttar har en mycket ”lös” ställning. De beskriver vapnet som ”flytande” och det berör endast axeln och synes balansera i vänster hand. Andra har en ”hård” ställning. De för geväret mot axeln och har ett fast grepp om pistolgreppet. Denna ställning kan jämföras med den liggande. Till en början är den knästående ställningen ostadig. Denna ostadighet kan bero på många saker. Att rätta till denna obalans fodrar tålamod.
Att ”hålla tian” kan inledningsvis vara svårt i denna ställning. När detta mål är uppnått är nästa problem avfyringskontrollen. Här måste man vara mycket tuff och ligga på avtryckaren. En bra metod för detta är torrträning.
Den stående ställningen
Att förbättra denna ställning är en procedur av förfiningar. De skall genomföras nästan som ett vetenskapligt experiment. Den skall även genomföras under en längre tidsperiod. En bra ståendeställning börjar ta form när vapnet av sig själv inriktas mot tavlan och kroppen uppföljer följande krav:
Benstöd (benstommen bär upp vapnet)
Balans
Liten och lika muskel spänning
Nybörjaren skall inte tveka att genomföra stora ändringar i ställningen, men efter hand göra mindre justeringar.
Med tiden görs smärre och smärre ändringar. Detta beror på att kroppen måste få tid att anpassa sig. Att ändra vad som senare skall visa sig riktigt är oklokt.
Många ändringar är möjliga att göra i stående. Men det är svårt att bestämma vilken justering som skall göras för att lösa problemet. En ändring skall inte göras förrän man noga analyserat vad som är fel. Sedan skall man notera sin tidigare ställning och pröva den nya. Om ändringen inte är till fördel skall man återgå till den tidigare. Genom ytterligare arbete skall problemet lösas. På detta sätt förfinas ställningen. Om ändringen visar sig positiv ändras grundställningen.
En stor mängd koncentration är nödvändig för att nå bra serier. Att skjuta bra serier sker inte lika mekaniskt som i andra ställningar. Många gånger kan en skytt nå bättre resultat genom att studera tidigare skjutningar och på så sätt öka sitt självförtroende. När väl barriären för ett visst resultat är brutet blir man mer fodrande på sig själv och koncentrationen ökar.
Allmänna synpunkter på alla ställningar
Det är två saker man skall komma ihåg då man experimenterar med ändringar i ställning eller teknik.
1) Gör inte mer än en ändring åt gången. Detta ger dig möjligheten att bestämma den totala effekten.
2) Ändra aldrig på grund av endast en skjutning.
Allt eftersom man tränar och förbättrar ställningarna gör man mindre och mindre ändringar och ställningarna blir bättre och bättre. Ingen skytt kan anse att han avslutat sin ”ställning”. Alltför många ändringar alltför ofta är inte lämpligt.
Var också noggran på hur tavlorna befinner sig i förhållande till skjutplatsen. Detta så att du inte passar in ställningen efter sargen på skjutvallen, om tavlorna sedan är sidoförskjutna så kommer din ställning inte vara inriktad mot tavlan. Ett tips här att medföra en rulle maskeringstape och med hjälp av denna tejpa upp riktningen till tavlorna och sedan passa in ställningen efter detta.
Och sist men inte minst, använd en skjutbok och notera fortlöpande dina erfarenheter i den. Detta så att du har något att gå tillbaka till om ditt experimenterande inte fungerade. Samt inför en ny säsong, att hitta tillbaka till alla inställningar så att du slipper ”uppfinna hjulet” varje år.
Christer Jonasson
Bild från finalen i Military World Game i Zagreb, Kroatien 1999. Närmast i bild (411) Peter Sundin, Kristinehamn, sex skyttar bort, artikelförfattaren (409)
