har läst denna fjantiga och meningslösa dagbok(sedan 2000.01.02).

Nytt år, ny dagbok... den gamla dagboken finns här
(läs den gärna men håll det för dig själv va?).

Sidan uppdaterades senast, 2000-06-05 01:08 +0200



2000-06-05, kl 00:50
Just nu så händer det så mycket saker i mitt liv som jag inte vill dela med mig
av här just nu. Detta med den enkla anledningen att det diskuteras utan mig det
som jag skriver och man pratar så att säga "bredvid mun".

Nu är jag bara lack och ledsen på folk som alltid skall rusa och inte kan se tiden
för vad den är. Bara åka med och låta livet har sin gång, jag kunde inte det förut
men tack vare de underbara vänner jag har så har jag lärt mig det!
Jag hatar att få i ansiktet att man utnyttjar folk när alla är vuxna och kan fatta
egna beslut... man är två om en hel del saker.

Men man lär för varje dag... helgen har varit bra, mycket bra. Tyvärr han jag inte
träffa alla jag önskade träffa men jag tackar herrarna Rosby och klanen Rosby för
en förbannat trevlig fest - det var länge sedan jag hade så satans kul! - TACK -

Vanligtvis skulle jag känt mig ledsen nu efter allt som hänt runt omkring mig, men
jag har lärt mig att hantera saker och kan ta det - även om jag gråter inom mig
och känner mig ledsen och trist. MEN jag har lärt mig... återigen av mina vänner,
att efter regn kan det faktiskt komma sol!


2000-05-08, kl 2340
Ja... vad skall man säga... livet går vidare vad man än gör för att stoppa upp
det och man kan inte annat göra än att åka med. Vad skall man göra!?

Just nu vet jag varken ut eller in, är mest ledsen och trött på allt för det känns
som att hur man än kommer att vrida o vända kommer det att bli fel och någon
kommer att bli ledsen, frågan är om det kanske är bäst om bara jag blir det...!?

Har cyklat hela helgen med Andreas, det var himla kul och skönt. Jag mår verkligen
bra av att röra på mig. Tyvärr gör nacken illa jävla ont, men nu på torsdag skall
jag trava iväg till en sjukgymnast som förhoppningsvis kan hjälpa mig att komma
igång på rätt sätt så jag kanske blir av med det onda.

Känns konstigt att när man nästan blivit så bra att man inte är ledsen längre
från den första olyckan och allt som den medförde så kommer detta... det är fan
helt sanslöst. Och nu till råga på allt är min mage stor och äcklig, var nog bättre
i höstas när jag körde slut på mig själv då såg man ju inte ut som en jävla
fetknopp.. nej jag måste träna och bli så som jag var för några år sedan.

Men hur skall livet gå, hur skall jobbet gå!? Jag längtar verkligen tillbaks till
vården. Jättemycket. Men att läsa till syrra och sen bygga vidare så jag kan
jobba med det jag verkligen vill det skulle ta typ 4-5 år och jag vet inte
om jag har lust att plugga så länge... men vad fan sitta på Securitas och
jobba som en dåre och ingen jävel som säger tack fastän man sliter arslet
av sig ibland... nej det är inte min grej. Jag vill göra saker, bra saker!
Jag är ju duktig på första hjälpen och sånt... men hur fan skall man jobba
med det egentligen...!?

Funderar tom. lite på att söka som brandman på Gårda här nere i stan,
det söker folk och nog skulle jag kunna träna mig iform för att klara deras
test... får se hur det blir. Men Securitas dagar måste ta slut...

Helst av allt skulle jag önska att jag hade modet att dra iväg en stund,
kanske dra till den där Dali Lama eller vad han nu heter, och sitta ner
och titta på en stubbe en stund... bara ja... leva och inte tänka, inte
känna sig pressad och livrädd för att man skall såra någon...

Just nu är allt så satans komplicerat att jag känner mig lika kvävd som
när Sarah och jag bråkade som värst... suck... fan, så jag saknar henne...
vet inte varför men trots att det är väl typ 4 år sedan det sprack så
saknar jag henne... det går inte många dagar emellan som jag tänker
på henne... önskar verkligen att vi kunde vara vänner trots allt som
hänt, ingen känner mig som hon gör och jag tror aldrig att jag vill
eller vågar låta någon veta så mycket om mig igen... det gjorde så ont
när det blev slut och allt illa som var då.

Men det jag ser fram emot nu är att få paddla med Hjalmar och hans tant,
sen blir det ju jag och ja... här ifrån hur fan det nu skall gå, det gör mig
livrädd men det är som det är och jag har lovat att det skall bli av...
- då är vi där igen, livrädd för att det skall bli fel och att man försöker
få allt så rätt, så rätt men hur man än gör är rumpan bak!

Nej... det blev mycket idag.. får nog skriva oftare så att det inte blir
så mycket skit att läsa o skriva....

Pust och phu... trött som en gnu!


2000-05-05 02:20
Så var då det nya hemside-skapandet igång igen... trist att det skulle avstanna så
bara för att jag formaterade om datorn. Men men nu är jag igång och det känns
ganska så skönt att skriva faktiskt..

Bara det att det är så satans mycket att skriva, så mycket som vimmlar i mitt huvud
och så mycket man undrar om hur det skall komma och bli.
Jobbet känns fan så tungt just nu och skallen/nacken värker som fan efter olyckan 
och jag har suttit på tok för länge framför datorn idag. Så det har jag väl mig själv
att skylla antar jag!?

Nej... jag orkar bara inte skriva mer nu, är trött och behöver sova.
Skall skriva mer imorn... innan jag jobbar(har kuk-helg på jobbet nu i helgen..)

Snipp snapp snut, så börjas det igen..
// Niklas

2000-03-13 21:30
Livet är inte alltid så kul som man vill, man får vara med om något
som verkar helt perfekt och sen så skiter det sig...
- ungefär som en ballong som man tycker om, man tittar på den
men vips så kommer det nån jävel och sticker hål på ballongen.

Just nu är mina känslor helt fel ute också, jag känner saker som
man bara inte skall känna... fan så jag önskar att jag kunde styra
över mina känslor - VARFÖR KAN MAN INTE DET?

En sak som dock alltid glädjer mig... det är mina vänner...
fan så lyckligt lottad jag är som har dom. Fast än jag långt ifrån
alltid förtjänar att ha dem så finns dom där!
- utan dem skulle livet vara usch!


2000-03-09 13:50
Massar av saker som händer nu runt omkring mig, svårt
att hinna med allt och alla som man skulle vilja - ändå är
jag fortfarande sjukskriven! Man orkar liksom inte så mkt men
försöker ändå hålla igång och ha modet uppe.

Donar mycket i lägenheten nu när man liksom blir två s a s.
Eller vad fan jag nu menar.... är inte alls upplagd för att skriva
en massa just nu - är mest trött och vill vila!

Skriver mer senare ikväll kanske...


2000-02-28 18:30
ny dag och nya prövningar, jag har upptäckt att jag skriver mer
när det är något tråkigt som har hänt. Konstigt för det borde ju vara
tvärtom, att man skriver mer om det som är kul, eller?

Nu är det bara jobbigt, det värker så jag inte vet vart jag skall ta vägen,
och jag kan inte ta nån värktabl. för jag tål inte de nya heller...
försökte idag åka på en sån här sk. jourmott. och tiden bara för att få
anmäla att man var där låg på cirka 2 timmar!!!!
- Gör ett nytt försök imorn men då med vårdcentralen, men jag vill inte
träffa nån jävla kvackare som tror sig kunna en massa och sen blir det
bara fel. Skall ha remiss till nån sjukgymnast så jag kan komma igång
igen, vill fan inte missa Vättern i år(vår starttid är kl 03:58) och än mindre
råka ut för förnedringen att Erik av alla skall komma före mig i mål, det tål
jag bara intr... jag skall ligga vid mållinjen, dricka öl och kanske små runka
lite när de andra kämpar sig in i mål, *ler* - undrar om det går??

Mitt förhållande är på glid igen... och som vanligt är det mitt fel. Bara
mitt fel... jag orkar inte ha nån runt mig när jag har ont och nu blir jag
bara förbannad när hon kommer nära. Funderar mycket på vad vi har
gemansamt egentligen.. men jag antar att man får låta det hela bero igen
för att se vad det blir av det när jag är i form igen, fan längtar tom. tillbaks
till jobbet igen... saknar att prata med alla idioter som ringer, saknar att
få skäll av väktare för att något blivit fel... ja jag saknar allt det där!

Men.... som vanligt slutar ofta mina rader med ordet men,
men jag tror att det ordet symboliserar "Niklas" lite eller?

- och du, nu när det inte finns något lösenord längre så kan du väll
hålla det som skrivs här för dig själv va..? -tack för din respekt!


2000-02-26 12:30
hm... nu har det då gått två veckor sen jag skrev sist och ganska
så mycket har hänt. Jag har jobbat på och kort sagt mått ganska bra
i min tillvaro, jag försökte lägga lösenord på dagboken för att kunna
styra bort de idioter som läser den för att sen diskutera det med
någon annan som inte skall veta vad som skrivs...

Nu skiter jag i det för jag får inte det där satans lösenords-scriptet
att funka, jag är för dum för att fatta vad som är fel dessutom...

Men jag antar att det är som i vanliga livet,
- livet är en fest, fullt av objudna gäster..

Skriver mer nån annan dag...


2000-02-10 13:30
jaha... så har det då gått ett tag sedan jag skrev... beslutade mig för
att lösenords-skydda sidan då det är på tok för många som läser min
dagbok och som dessutom inte kan hålla tyst om det som dom läser....

Fordonet går bra.... det gör mig ganska glad och lycklig även om det
finns vissa saker som plågar mig... tänker som fan på Sarah, vet inte
riktigt varför men hon kommer tillbaks i mina tankar ibland och
det är lite jobbigt, men det kanske är för att det vi hade trots allt
var så otroligt starkt, hon fick mig att leva, bli arg, bli glad.... nu är
mitt humör inte alls det samma och ibland ställer jag mig frågan om
jag lever eller om man bara är turist i tillvaron..!?

Inom mig mår jag ganska bra just nu, men jag vet vad det är som gör
mig så nedstämd ibland och det är inte så satans allvarligt som jag
alltid trott... jag saknar helt enkelt en känsla, den där känslan av
att vara riktigt, riktigt lycklig... den känslan som jag kände varje år
som jag kom till kollo.. Stor Hästnäs... gud så jag saknar den tiden,
vi var åtta grabbar och våra ledare Marie o Jesper... vi var ett riktigt
järngäng... fan så kul vi hade, framför allt mina två sist år...
Men livet går ju vidare och det känns som att jag har kvar den där
rädslan för att bli "stor" helst skulle jag vilja fara iväg till kollo nu
till sommaren igen... men det går ju liksom inte....

Men varför kan jag inte känna mig riktigt lycklig nu då... jag har
det ju bättre än många.. kanske är jag bortskämd och dum men
jag saknar helt enkelt den där känslan och det är det som gör mig
ledsen ibland... vad skall man göra..!?

- helgen som var nu.. den var jättetrevlig, Hjalmar, Peter, Danne
och David var här nere i hälsade på... det gjorde mig jätteglad.
David känner jag inte riktigt men de andra är ju några av mina
allra bästa vänner och det gör mig glad att få träffa dom på min
mark ibland.... oftast blir det ju när jag far till Örebro att jag
slår tvärstopp i Leo's o Archie's bastu... och bara har det skönt...
*skratt* jaja, tro inget nu, vi bastar bara...

Idag blev förresten min sängkammare klar.... nu är den blå. blå
som havet, som vattnet...som himlen... fan vad gött!
Nu skall jag fixa o dona där inne... men du, har du tankar och råd
om livets svåra stig... skriv några rader...
- jag tänkte ordna nått form av forum där man kan disktuera lite
saker, vet bara inte hur mangör än men jag jobbar på det!

/tack för mig...

2000-02-01 19:40
Vita lögner... när jag ser på det programmet på TV och ser hon den
där häxan... Anna Järphammar(minns inte vad fan hon heter i serien)
så ser jag i henne det jag ser i en del folk runt omkring mig.

Dvs att man vänder kappan efter vinden och bara gör som andra vill
och säger, men i själva verket så spelar man ut dem mot varandra.
Fy fan så lack jag är på alla barn ungar runt i livet, eller som en vän
sa en ång; Livet är som en fest, fullt av objudna gäster!

Nåväl vem orkar bry sig... här är det blaskigt.. och usch, jag jobbar
och det är väl så där... vi nyanställer och fan vet hur urvalet funkar
egentligen... verkar som man väljer på måfå... nej men herregud
hur fan väljer man dom som skall anställas. Man borde enligt min
mening satsa på UNGA människor, sånna som är snabba och inte
är rädda för nya saker... huvaligen!

Ihelgen kommer mina vänner(eller en del av dem) på besök, det
skall bli kul och jag ser verkligen fram emot det... kul att få prata
lite skit och ja... bara vara lite.

Dagens fråga... när vet man om man gräset man äter inte är ens
favoritgräs längre... eller äter man det bara för att man är van vid
att det skall vara så eller äter man det bara för att det är bekvämt?
- jag är lite förvirrad på vad jag vill egentligen och det gör ONT!!!

Nåväl... hejhej!


2000-01-27 21:20
Fan att det alltid skall ta sån tid at få tid för att sätta sig ner och skriva
lite dagbok... något som jag tycker om att göra och som dessutom
får mig att må bra...

Den senaste tiden ahr inneburit en rad stora beslut men det känns som
om jag fattat någorlunda hyffsade beslut tror jag...
Jag är ganska frisk, hostar bara lite till och från men annars känner jag
mig satans stark! Jag skall börja spinna nästa vecka, det skall bli
kul att komma igång och peppa inför Vätternrundan som snart är,
åh så jag längtar!!!!

Vet inte riktigt vad jag skall skriva, för jag känner mig för en gångs
skulle helt tillfreds med mig själv... har kanske varit lite för burdus
mot en del folk i min närhet men jag mår bra och känner mig bra
i själen... tror att jag lärt mig mer än jag lärt mig tidigare i livet
under den jobbiga hösten som var.... kanske inget ont som inte har
något gott med sig, eller vad säger man?

Det är så mkt att se fram emot och det gör mig glad, snart är våren
här också, då det blir ljusare och det blir grönare... hörde härom dagen
en fågel som brukar höras när det är vår... helt fel men ändå så gjorde
det mig satans glad. Vi har snart februari nu... barar 2 månader kvar av
kyla och rusk... visst får det än att må lite bättre eller?

Nej nu skall jag fara iväg... skall ordna lite saker. Och förresten så skall
jag till Örebro nästa vecka o hälsa på lite!!!!!

2000-01-18 21:40
Tyvär har det gått några dagar igen... sen jag skrev sist, men
ibland blir det bara så. Jag har iaf hunnit med en hel del och det känns
bra. Det mesta i mitt liv är väll egentligen bra, förutom att mina
känslor som vanligt är i förvirring och att jag är totalt vilsen.

Influensan har lagt sig, det mesta tror jag. Hostar lungorna ur mig
mest hela tiden men det går väl över. Jag äter penicillin som godis
och hoppas på att halsen också skall bli bra på mig. Jag har ingen
feber längre, och det är ju satans bra tycker jag... eller!?

Tänk ibland tittar man på gräst och ser hut grönt och fint där det
ligger nedanför... och bara väntar, men ändå inte, man försöker
att komma dit och sen inser man att även om man känner en massa
saker så kanske det ändå inte kommer att funka o hur fan reder
man ut sånt..!? Jag har ingen aning... Jag vet varken ut eller in!!

Men det som fortfarande plågar mig är att jag torskade ILLA på detta
med TV-licensen.. fan att jag skulle öppna, hur jävla dum får man
bli egentligen, va? Men jag skall nog komma på något så jag slipper
från den där skiten.... Har fått hjälp en gammal barndomskamrat
att investera i lite ny teknik, och fastän han inte borde så var han
illa bussig och gav mig en fin rabbat... tack....

Imorgon börjar jag jobba igen och det skall bli kul, lyssna på alla
idioter som ringer och tjatar... fan... sen åka med fyllona på vagnen
hem, fulla jävla kosovoalbaner, finnar och fan vad som finns där.
- tror jag har fler nationaliteter på vagen än vad som är på världs-
kongressen för ja-fan-vet-vad..!?

Nej, nej livet går vidare... håll bara i Er och åk med!


2000-01-12 20:30
Inte så mycket har hänt mer än att jag efter 5 års skolkande
vad beträffar min TV-licens så åkte jag fast igår....
Det ringde på dörren och först ville jag inte öppna... sen knackade
det på dörren och förstod att den som stog på utsidan visste
att jag var hemma! Där stod det en farbror som såg genom snäll
ut... han presenterade sig och frågade om jag anmält mitt TV-
innehav - då skrattade jag och sade att jag precis fått igång på
liket... och han trodde mig, det räckte genom att se på bilden
på eländet. FAN rent ut sagt!

JAG VILL INTE BETALA NÅN SATANS TV-LICENS!
Det är ju bara skit på 1:an o 2:an iaf... vad skall jag betala
den där jävla skiten för VA?
Här ligger man och är sjuk och sen vänder sig hela jävla samhället
sig emot en... är det tacken för allt man har gjort?
Jag känner mig påhoppad i mitt eget hem... jag vill inte, hör ni det!?

Hur skall jag göra för att ta mig ur den här knipan?
HJÄLP MIG NÅGON!


2000-01-11 19:28
Så har det då gått en tid sedan jag skrev sist... den där satans
influensan tar verkligen kål på mig och jag har på nytt varit
hos doktorn. Nu har jag tydligen halsfluss också.. citat;
- Det var den rödaste hals jag sett på mkt länge, slut citat.

Så nu har jag fått en hästkur med Kåvepenin att mumsa på,
gott så det förskräcker... fan jag orkade knappt ta mig till och
från vårdcentralen idag, fick tom. gå hem fårn jobbet igår och det
känns inget roligt alls, fan jag som verkligen längtade över att
få börja jobba igen. Kost sagt, det är inget kul allt det här!

Mitt liv är inte lätt det heller... känns som om man drar i mig
från två håll och jag vet nog vad jag vill men kan inte göra så
känns det som... men varför skall jag alltid hamna i sådana
situationer att man måste välja "vem" man skall såra och göra
illa... jag vill verkligen inte göra det... men det kommer att bli
så och jag önskar det fanns ett alternativ där alla är glada och
lyckliga, sen om jag hamnar i skiten det spelar inte så stor
roll bara jag slipper såra folk... det känns usch kort sagt!

Men hur skall man veta vad som är rätt och vad som är fel,
som Wiliam Wallace sade; Ditt hjärta är fritt, ha modet att följa dit...
Men det krävs banne mig en satans massa mod för att våga följa
sitt hjärta... och det har jag inte just nu!
Men... tänk att bara bli glad av någons röst, att bara längta efter
att få kramas... att bara få vara utan en massa krav...

Nej jag vet varken ut eller in... och det är jobbigt!


2000-01-08 15:20
Nu har det gått ett tag igen... sedan jag skrev sist och mitt liv
väll inte blivit så mycket lättare precis. Det trista är ju att allt
just nu beror på mig och ingen annan - det är jag som gör fel
och det är jag som kommer att göra någon illa... och hur jag
än kommer att vrida och vända på det så kommer någon att
bli ledsen och fan vad det känns tungt.

Problemet är att det inte är så tungt egentligen, jag borde
helt enkelt skita i allt som finns runt omkring mig och bara
koncentrera mig på jobbet och låta det ha sin gång.
Jobba som en gnu till sommaren och sen bara vara ledig och
njuta av det. I sommar skall iaf. bli första sommaren någonsin
(sen kollo) som jag skall ha MINST tre veckors ledigt i följd.
Det blir nog i samband med Vättern och Grebbestad som jag tar
det, fast helst av allt så skulle jag vilja fara iväg själv nånstans,
- kanske ut i skogen och bara vandra o njuta av skogen...
Hoppas också på att jag skall kunna spara ihop lite kulor o dra
över o hälsa på Jeppe i USA, Jeppe min kollobroder... det vi
inte gjort tillsammans är inget att göra... tro mig *skratt*

Men lev i nuet... jo... det får man göra, influensa och feber...
det har det varit nu i snart över en vecka. Orkar inte ens surfa
några längre stunder utan att bli genom svett och varm.
Minns inte ens när jag var så här sjuk av feber och värk senast,
har ju ork som en 80-åring just nu och fan vad jag hatar att
inte vara iform.. och jag försöker verkligen med allt, men inget
tycks funka mer än att sova, vila, sova och åter sova...
Pisseblåsan har slutat funka också, kan inte kissa längre...
att pressa ut några ynka droppar är som en hel strid, den dagen
skulle ju kunna komma sa doktorn men att det skulle komma så
här fort trodde jag inte.... fan tänk om man får had kateter resten
av livet nu, hur fan skall jag klara det? Jag med min livsgnista!?
Jag som precis fått lite fart på den igen... nu känns det som om
han farbror med vita skägget(i himlen) står och försöker att blåsa
ut den lilla gnista som finns... hur skall man orka egentligen?

Jag vill verkligen inte bli så där ledsen som jag var i höstas,
men hur skall man orkar när det hela tiden är något som går emot
en... och jag menar det är ju inga småsaker precis... HJÄLP!!
Vad skall jag göra....

Trött, ledsen och förvirrad... och sjuk!


2000-01-04  01:40
Usch... jag hatar när det blir så jobbigt... men när man pratar ut
och säger saker som det är blir väl det hela lättare hoppas jag...
Har bråkat som fan ikväll och jag mår inget vidare alls, skulle vilja
vara någon annanstans just nu men det går ju liksom inte.

Känner mig bara så satans dum, och det suger verkligen. Jag vill
så mycket men det känns som att det jag vill inte alltid är viktigt...
- alltid så försöker man ordna så att det skall vara bra runt omkring
en men sen så slutar det med att man kvävs själv och allt blir precis
tvårtemot vad man hoppats och velat..

Influensan ger sig minsan inte... nu har själva snuvan lagt sig men
det känns som jag skall hosta lungorna ur mig när jag ligger ner,
så sova har jag inte gjort vettigt på flera dagar. Längtar faktiskt tillbaks
till jobbet även om det bara är första dagen som jag är hemma...
Även om det är skit ibland så gillar jag verkligen det passet som jag fått
jobba med nu på sista, dom är bra och lugna - allting löser sig smidigt
och alla hjälps åt.. precis som det skall vara...
- hoppas bara att jag blir frisk snart och att jag blir "lycklig" inom mig...

Nu skall jag ta lite Noskapin Mixtur och sen sova lite - hoppas jag!
- God natt....



2000-01-01 20:20
Att vilja men inte våga vad är det för liv egentligen..
- men hur vet man vad som är rätt och vad som är fel egentligen?
När vet man att det inte längre håller att gå på samma stig...
vad skall man göra för att våga och vad händer den dag man
kommer på att man borde stannat på den gamla stigen..!?

Ibland blir jag så illa trött på mig själv... jag trasslar till det för mig
själv, det är självklart inom mig vad jag vill men av någon anledning
måste jag ha kontrollen på allt och det går ju inte...
Jag skulle hellre dö än att såra dom som jag tycker om, men ibland
är det fan oundvikligt att trassla till det för sig och jag hatar det.

Millenieskiftet passerade mig förbi lika harmlöst som en varm
sommarbris från havet... jag satt där och vips var klockan tolv...
- vilket antiklimax det var egentligen. Men jag var med nån jag
tycker om, någon som jag bryr mig - mycket. Även om beslutet
gjorde och fortfarande gör mig illa förvirrad.
Men då är jag tillbaks där igen, med att analysera och fundera så
skiten vrider sig till sitt yttersta.. man skall nog bara försöka att
åka med i livet och inte tänka sönder allt som jag har en tendens
att göra... det blir bara så svårt ibland och jag känner att jag
skulle vilja kasta mig i en hög och gråta, länge!

Och som grädden på det hela har jag fått influensan eller vad
fan det nu kan vara.. hosta, snuva(MASSOR), ont i kroppen och
en satans feber som gör mig liggandes... och som Ni vet så
hatar jag att ligga ner men jag orkar helt enkelt inte med att
hålla på så mycket mer... att prestera detta är nog så jobbigt...

Nä orkar inte skriva mer men har Du något råd eller kloka ord,
så maila dom till mig... snälla!?

Och du... god fortsättning på det nya året!