Jag vänder min blick uppåt mot himlen,
för att skåda vad jag går till mötes.
Jag är här nere, de andra där uppe!
Genom mina egna handlingar har jag försatt mig här.
Ingen annans fel...

Hatet brinner inom mig!
Jag förbereder mig inför slaget!
Hatets eldar slår ut från mina ögon!
Eld från avgrunden...

Vi närmar oss varandra...
De vita änglarna kommer neråt,
vi svarta fallna änglar flyger uppåt!
På mitten mötas vi...

Framför slagfältet stannar de
Samtidigt knäpper de ihop händerna,
de ber...
De vita börjar gråta...
Jag vrålar i hat!!!
De vita gråter ännu mer,
de lägger ner sina svärd
Utsträckta händer...
Jag vrålar av smärta!!!
Denna fromhet!
Denna kärlek!
Denna svaghet!
"Håll den för er själva!!!"

Den främste av dem närmar sig
Lägg ned ditt svärd, säger han vänligt
Jag ser ner på mina händer,
mina brinnande händer
"Släck dem i dessa tårar från Herren..."
Han sträcker fram en skål
Jag tvekar...

Darrande börjar jag gråta!
Jag går fram...
Stirrar hela tiden på skålen
Han ler tröstande
"Ta steget till att få frid..."

Jag gråter eld,
sjunker ned på knä
Sträcker upp flammande händer...
"Vi förstår dig"
"Vi älskar dig"
"Vi vill läka dig"
"Bli som oss"
Orden ekar inom mig!!!

Ärkeängeln ser medlidsam ut när han ser på mig
"Jag vill!"
"Men jag kan inte..."
Vågar inte!
Vill nog inte...

Rasande sticker jag svärdet i hans kropp!!!
Han faller ihop
Förlåter mig med sitt sista ord...
Hatet har fått ny eld!!!

Jag höjer mitt flammande svärd och ger order om anfall!
Mina svarta vingar breder ut sig,
jag flyger trotsigt mot dem!
Mot de vita...

I ögonvrån ser jag något...
Jag ser Farsot, Svält, Krig, och Död sitta på sina hästar!
Apokalypsens fyra ryttare...
Det har börjat tänker jag!
Armageddon är här...

<

Blod på mina händer...
En oskyldigs blod!
Mitt sinne är fyllt av hat!
Hat mot allt!
Hat mot alla!

Faller på knä
Känner vanmakt
Ville inte bli vad jag blev!
Ni tvingade mig!

Sot på mina vingar,
mina svarta vingar!
Sot från de fördömdas eldar...

Ser liket vid mina fötter...
Jag dräpte henne
Det var inte hennes fel!
Det var inte mitt fel!
Det var ni som tvingade mig!
Fäller sorgsna tårar,
tårar av svavel...

Snyftar mot den kalla kroppen:
Jag ville inte göra det...
Hon hör inte mina ord!
Döda ögon stirrar anklagande...

Jag kunde ha räddats!
För sent nu
Jag är redan fördömd!
Hör hemma i elden...
De fördömdas eld...

Om hon bara kommit tidigare
Allt skulle varit annorlunda...

Jag tog hennes liv!
Hon hade inte gjort något fel!
Utom det enda,
det som kunnat rädda mig...
Om det ändå inte varit för sent...
Hon hade älskat mig!
MIG!!! Bara MIG!!!
Hon var den enda!
Och hon kom för sent...

Jag vänder min blick uppåt!
Hatet flammar!
Hat mot allt som tvingar!
Som tvingade mig att döda
Döda den enda som älskade mig...
 

<

I be in the midst of my own lair,
sitting upon my throne.
A woman lies before me,
tied to an altar of bone...

Suddenly i rise and approach,
drawing my curved blade.
It is by demons made!
She screams with fright!
I smile in delight...

I slowly raise my knife,
preparing to take her life...
The fires go out by command.
Soon the world will abide my every demand!

I reveal her throat so white.
She twists her body in fruitless fight.
Dead shall her soul be by night!
To the underworld it will take its flight!

The demonic mass has begun!
Nothing will stop me now...
The dark prince has won!
I am protected by my unholy vow.

In extacy i begin to chant!
The woman cries out: you can't!
I'm about to prove her wrong.
Now it will not be long...

"Soldiers of death and decay,
this is my vengeance day!"
"I summon thee..."
"Come unto me..."

I gently slit her throat!
Those eyes not believing...
My knife - lifereleaving.
In limbo my mind afloat...

Down her neck runs blood so fine...
In a goblet i drain her wine.
In all haste i drink!
It's time, i think!

The hordes of undead appear...
They cry out: "we are here!"
Forward steps their foul commander...
"Who are you to think yourself a demander?"

"I am the damned one!"
"I am the rejected one!"
"I am the unloved one!"
"I am the darkest of living souls!"

He nods and is about to turn...
"You are not strong enough to lead!"
"For this deed you shall burn!"
"Next time you might pay more heed!"

He strikes his flaming sword at me...
With my last breath i whisper;
"Thank you. now i am free..."
 

  <

Jag ser,
du faller ner i avgrunden!
Jag försöker hoppa efter
Vill hjälpa dig upp igen

Vi faller...
Långt ner i mörkret
Jag känner din hand mot min
Jag håller hårt om den
Fallet stannar...
Vi börjar gå uppåt...

Du glider...
Jag förtvivlar
Greppet lossnar
Vi faller igen!

Jag ser dig inte i mörkret!
Är du långt borta?
Eller helt nära?
Sträcker mig lite längre
Stöter emot något...
Är det du?
Ja, det är det!!
Våra händer missar varandra...

Famlar i mörkret
Desperat efter att hitta
Sträcker fram handen
Ropar till dig:
"Sträck fram din hand!"

Jag når inte...
Du når inte...
Men VI når!
Om vi försöker båda två
Då når vi...

Jag vill hjälpa!

 <

En Trygg Famn

Jag längtar efter en
trygg tillflykt
Någonstans där jag kan fly undan verkligheten...
Verklighetens fula ansikte!
Verkligheten som torterar mig med minnen!
Minnen som torterar mig med verkligheten!
Jag torterar mig själv med verkliga minnen och känslor...

Resultatet kan bara bli ett:
Lidande!!!
Jag förtjänar att lida!

Sprättar hål på huden med kniv
Droppar så röda rullar nedför mina armar...
Rinner i vackra mönster på min kropp...
Mönster som reflekterar mitt lidande
Blodet är själens spegel!
Smärtan dövar smärtan...
Ont i kroppen bättre än ont i själen!
Kroppen läker...

Jag vill fly!
Jag behöver komma bort!
Bort från mig själv...
Finns det något ställe dit verkligheten inte når?
Dit jag inte når?
Vart då?
Hur kommer jag dit?

Enda sättet är nog att förlåta sig själv!
Men hur?
Fridens tillflykt finns inom mitt huvud!
Måste hitta porten som leder in...

Porten finns i att hitta en trygg famn att krypa in i!
Att få trygghet genom en lång hjärtlig kram...
Så lätt att ge men så svårt att uppnå...
En kram innebär att man känner sig uppskattad
Omtyckt...
Behövd...
Önskad...
Älskad...
Så svårt att uppnå...

Tryggheten av att ha någon att hålla om mig...
Så uppskattat det skulle vara...
Omtyckt!
Behövligt!
Önskat!
Älskat!
Men alla portar förblir stängda för mig...

Jag behöver finna porten till tryggheten.
Stället där smärta och lidande inte existerar...
Finns det någon sån plats i mitt sinne?
Eller har jag bränt bort den för alltid?

Är det för sent att hitta porten?
Det kanske inte är någon idé att ens försöka...
Är det ens upp till mig att kunna göra något?
Eller är jag utlämnad till andra människors nåd?
Hoppas inte...
Vågar inte lita på nån annan...

Tänk om jag finner vägen till frid
Tänk om jag finner porten
Bara för att upptäcka att det inte finns något innanför...
Om jag är helt tom...
Om jag för alltid förnekats att fly undan verkligheten!
Undan mig själv...

Jag förtjänar tydligen att få lida!
Om jag lider tillräckligt kanske jag kan få frid!
Med sorg i hjärtat försöker jag fylla lidandets kvot...
I vrede och frustration tar jag fram kniven igen...

Dropparna så röda börjar rulla igen...

<

Vad är en Vän?

Två sorters människor
finns det i världen:
Det finns de vi inte känner...
Och de vi är stolta att få kalla vänner!

Vad är en vän för mig?

Det är någon som pratar med mig när det är svårt...
Någon som lyssnar när jag behöver prata!
Någon att älska, någon att hata!
Någon värd att lita på när sådant känns hårt...

En person som ger råd när man så behöver!
Någon att själv kanske ge råd till framöver...
Som alltid är ärlig mot en!
Någon man delar erfarenheter med!
En vän säger det som behöver sägas,
inte bara det man vill höra...
Detta är vad en vän bör göra!

Nu har jag för dig berättat
vad en vän är för mig!

Det är nån som dig...

<

Sista Dansen

Jag vaknar en morgon.
Känner genast att något är annorlunda...
Jag känner mig annorlunda!
Känner på ett sätt som jag inte känt på mycket länge.
hade nästan glömt bort känslan!
jag tror att jag känner mig lycklig...

Fundersamt börjar jag undra varför.
Varför har den känslan helt oanmält kommit tillbaka?
Varit borta så länge..

Vad är lyckan, måste jag fråga mig själv!
Kommer fram till att den består av flera andra känslor!
Sammansmälta bildar de något som liknar lycka!

Så länge har jag känt ångest!
Oro, svaghet, svek, medkänsla, moral, självförakt!
Känslor om mänsklighetens framtid!
Tillsammans formade de en illusion...
Att det skulle finnas en mening med att hoppas!
Att försöka. att anstränga sig. för att uppnå något!
För att hoppas att det skulle bli bättre!

Ständigt krossad kärlek...
Ofta funderade jag på självmord!
Bidrog ju ändå inte med något...

Nu kommer jag på varför jag känner mig annorlunda!
Märker att jag orkar inte längre bry mig...
Bryr mig inte om någonting!
Jag känner mig så fri!

Går barfota ut på gatan i regnet.
Lutar mitt huvud bakåt och skrattar!
Så fri, så fri...
Fri från alla krav.
Fri från alla krossade känslor...
Springer dansande längs gatan.
Skrattandes...

Folk tittar undrande på mig.
Undviker mig i portgångarna...
Jag hjular på kullerstenarna!
Skrattar fortfarande...

"Gör vad ni vill" ropar jag!
"Ni kan ändå inte påverka mig längre!"
"Jag är fri!!!"

"Sinnesrubbad" hör jag en gammal dam viska från en
port...
Tro vad du vill. jag är lika fri ändå!
Jag bryr mig inte!
Så skönt, så skönt...

Detta är sista dansen!
Verklighetens väggar rasar omkring mig...
Den poetiska skönheten i sista dansen...
Slutgiltigheten!
Jag bryr mig inte om något!
Jag är fri från världen!
Världen är fri från mig...

I mitt lyckorus dansar jag ner till stranden.
Sjunger för måsarna.
Sjunger om livets orättvisor.
De bryr sig inte...
Inte jag heller!

Dansar ut på piren.
Inser att sista dansens skönhet måste ta slut...
Vill inte!
Föredrar att få ett storslaget slut!
Hellre än att gå tillbaka till vad som väntar...
Dansar på räcket till piren.
Dansar vildare och vildare!
Snart tar det slut...

Med ett skratt i halsen och ett leende på läpparna,
dansar jag över kanten...
Allt tar inte slut...
Min nyfunna lycka varar för evigt!
Min frihet likaså...

<