Årstider Man hör ibland att det alltid nappar bäst tidigt på morgonen. Det stämmer inte alltid. Det har att göra med vilken årstid det är.
Våren är den tid då många fiskar leker. Det betyder att det är då de fortplantar sig. Efter leken brukar fisken vara hungrig och då är det bra fiske. Eftermiddag och kvällar är oftast bäst eftersom vattnet är lite varmare då.
Sommaren är då vi brukar fiska mäst. Mycket därför att det är varmt och skönt att vara ute, men också för att det kan vara bra fiske.Om det är väldigt varmt i vattnet bruckar fisken gå djupare och kan vara svårare att hitta. För spinnfiskarensär är spinningen ett bra sommardrag. Det nappar bäst tidigt på morgonen och på kvällen.
Höstentycker många är den bästa fisketiden.Då har vattnet blivit svalare och fisken går grundare. Vädret brukar vara omväxlande och det blåser ofta. Det är lika bra fiske hela dagen. Fiska mycket på hösten,det kan löna sig.
Vintern är i norra och i mellersta Sverige framför allt isfiskets tid Passa på att fiska fina dagar när det inte blåser för mycket, då är det roligare och man orkar att vara ute längre.Fiska när det är ljusast.

Fiskeknep och fiskehyfs

Det finns många själ varför en del fiskare aldrig får den stora fisk som de drömmer om. Ett är det långt innan de kommit fram till vattnet bestämt lika redskap och beten, som de skal använda, och hur de ska använda dem. De har standardiserat sitt fiske och gör bara små avvikelser från sina invanda spår. Men det finns inga standarmetorer i fisket och inga standaredskap. Det finns inga redskap, ingen fiske teknik, ingen fisketaktik som passar för alla typer av fiske, inte ens för ett och samma vatten. Varje fiskesituation kräver sin metod. --- Enligt min mening får många fiskare aldrig den stora fisken, som de som de så hett är ute efter, därför att de själva skrämmer bort den. De är så ivriga att kommer ner till vattnet och börja fiska, att de inte tänker på hur de bär sig åt. Det är inte så lätt att övertyga en fiskare om att han får mycket bättre reultatom han uppträder vid fiskevattnet försiktigt som en indian och kryper den sista biten fram till strandkanten. Han kanske tycker det är under hans värdighet. Men fisk kan se och fisk kan höra. De är lika lätt skrämmda Sommar som Vinter. Och det är alltid lika viktigt att uppträda så, att man inte visar sig och skrämmer fisken, eller skrämmer den genom att klampa om kring om strandkanten."

Fiska med insidan det ger mer fisk

Jag träffade för en del år sedan en man vid strandkanten som hade en hel del tämligen hemmgjorda teorirer om fiske. De byggde inte på någon större fiskeskicklighet och minst av allt på någon större insikt om fiskens vanor. Han fick inte särskilt mycket fisk. Det fanns de i smyg kallade honom för "Mr Fiskelös". Hans favorituttryck var det här. - Man måste tänka som en fisk! Säga vad man vill av våra fiskar, någon större tankeförmåga har de inte. Fiskens gärna är liten. Den reagerar på instinkt, inte efter medvetet tänkande eller placerande. Ändå ligger det ett korn av sanning i detta: man ska tänka dom en fisk. Nämligen om man över sätter det: försök att lista ut hur fisken reagerar och du är en god bit på vög mot en framgångriktfiske! Vet man att abboren är en värmeälskare, som skyr kyla, har man i varje fall en grund att stå på när man lägger upp dagens taktik för sitt abborrfiske. Och en taktik bör man lägga upp. Den som fiskar på måfå, lägger några kast här och några där utan vare sig ordning eller reda blir ofta utan fisk. Den, som kan räkna ut var abboren bör finnas just denna dag, och som letear upp platser, vilka motsvarar abborens krav, har chans att få fisk. En rejäl chans. Låt oss hålla oss till abboren. En grundregel för bättre abborfiske: när höstkylan sätter in fram i september och i oktober drar si abboren ut mot djupare och varmare vatten. Varma septemberdagar träffar man forfarande abboren på grynorna, ibland till och med på ytlig liggande grynnor. En tid med blåsigt, kallt väder driver ner den på djupet. Vad betyder detta för spinnfiske? Jo, naturligtvis att han kan pröva att spinna av grundtopparna när det är varmt och soligt. Men att han får söka sig ut till djupbranterna, när det blir kallare i vattnet! Tekniken vid senhöstens abborspin blir ofta att ankra vatten. Den, som börjar leva hem draget genast det tar vatten, blir vanligen utan. Den, som låter draget sjunka till bottnen, får sällan inte hugg. Ibland ända ner vid bottnen, just när draget startar. Tekniken är att låta draget sjunka tills man får slaklina. Men vevar hem tills innan sträcks och lyfter sedan upp betet från bottnen med en snabb resningav spötoppen. Då får man inte så ofta bottennapp som när man vevar hem draget. Under sommarn träffar vi emmelanåt på abboren vid lovartstränderna. Vågor och vind driver vattnet mot lovartstranden -insekter, småfisk och annan föda driver med. Men när luften börjar bli kallare än vattnet betyder detta att ytvattnet kylsner. Det kalla ytvattnet samlas vid lovartstränderna. Abboren flyr undan till varmare vatten. Varmt vatten hittar Abboren inne i lävikarna och vid den strand varifrån vinden kommer. När den kalla ytvattnet presas bort ersätts det varmare bottenvattnen. Värmeälskaren abboren söker si till lästränderna för att hitta sin trivseltempratur. För fiskaren gällerv det inte så mycket att som en fisk. Snarare att försöka lista ut hur fisken "tänker" -eller rättare sagt hir de reagerar för väder, vettentempratur osv. Under fem - sex år metade jag abbore flitigt i några västkuståar. I Agusti och Septemper hade vi ganska hyggligt reultat. I Ockober och November, då det kom en låcg period med kallt, blåsigt väder, fick vi bara enstaka abborar. Aldrig någon stor. I slutet av November, ett av dessa flitiga abborfiskeår, slog vädret om: det blev en ovaligt varm vecka. Vi hade nästan gett upp hoppet om abbore. Den 23 november var jag och min trogne fiskekommpis ute för att meta id och färna. Vi fiskade i ett par timmar med klent resultat. Så lag jag min daggmask i ett bakvatten nedanför en vassrugge, bara några meter ut från strandkanten. Napp - kiloabbore! Tre stora abborar stod bakom vassruggen. De fll genast för daggmasken. Vi fick ett av höstens trevligaste stunder. Varför berättar jag det här? Jo för jag villfå dig att "fiska med insidan". Att tänka dig för innan du väljer din fiskeplats.

Den sista i Granlugnet

En julidag kom fiskelusten över mig. Stark, oemotsåndlig. Jag bytte kläder, hämtade spöet och rev ihop några fluger. Men vart skulle jag fara? Ända upp till Svartån skulle jag inte hinna. Vägen var för lång, tiden för knapp. Möjligheten till åns nedre del. Men den var starkt flottningsrensad och så gott som förstörd. Där fanns dock för många fina öringar. Men vart hade dom tagit vägen nu? Möjligen hade någon överlevt de månadslånga torrläggningarna. Kanske också gått upp i forellbäckarna under byggnadstiden och sen vandrat tillbaka. Jag for till Svartån ett par timmar smög jag på Granlugnet och alla de andra gamla kära fiskeplatserna, alla så fulla av minnen. Men inte ett vak bröt aftonens stillhet, inte en elritsa krusade längre i det blanka vattnet. Vart hade öringarna tagit vägen? Det fanns säkert ett dussin stora fiskar kvar, när sprängnigen började. Jag kände till dom rätt väl, jag visste var de brukade stå och plocka sländor i skymnigen. Ingen hade dock plockats upp vid dämningarna, ingen hade hittats död. Nånstans måste de vara. Hade de gått uppåt eller neråt? Där Granlugnet slutar, finns en kort fors med flottningsränna och tillhörande rännstup. Kanske någon gåyy dit? Några timmar senare står jag vid Granlugnets rännstup. Höljan är stor och djup. Första kastet ger en sillstor pinne. Sen händer något egendomligt. Jag fiskar med våtfluga. Flugorna dras ner i rännstupet virvlar. När jag märker en svag dragning i linan, gör jag mothugg. Det svarar stumt. Kanske ett bottennapp. Jag rycker ett par gånger. Då åker linan i väg. Jag försöker bromsa. Men det går inte. En stor fisk har gått på. Linan åker iväg mot strömdraget på andra sidan, sakta och makligt. Tyngden är överraskande. Men så lossnar det. Linan far tillbaka. Ändflugan är borta - guten har gått av. Vad har hänt? Var tafsen nött? Har en storöring tagit flugan? Eller är det en liten pinne som har nappat och sedan tagits av en gädda? Gransjön, där Svartån faller ut, är ju känd för sina stora och glupska gäddor. Kanske har någon gått upp från sjön, upp till rännstupet. Jag fiskar tills det blir mörkt och dimman kommer. Men nåt mer napp blir det inte. Det gick en vecka. Tankarna var ofta uppe vid Granlugnets rännstup. Var det bara en gädda, som gått upp från sjön? Eller kunde det verkligen vara en laxöring, en av de gamla stora och knubbiga fiskarna? Kanhända den där stora klunsen som så länge stod vid nedre vasstappen i Granlugnet, tätt ovanför rännstupet? Han som var så kvick att spotta, han som en sent en lördagkväll sög fast och rände ut med hela backingen, innan kroken lossnade? Efter ytterligare en vecka stod jag åter vid rännstupet. vattnet hade sjunkit. Småfisk var borta. Nappet dröjde. Jag försökte plika flugor. Inte en stigning, inte ett vak. Vattnet svartnade, luftbubblorna blev blå. I skymmningen knöt jag på en torr Royal Coacman. Flugan for ut i virvlarna som ett lösryckt dun. Spöret låg i båge. Linan åkte ut. Leken blev kort. Fisken for genom höljan, gick upp i bruset och efter 20 min var den uppe på land.

Bra fiske böcker

1. Fiskeknep Av Arne Broman

2. Det nappar i svartån Av Hans Lindaman