|
Återupprätta det politiska förtroendemannaskapet!
Den representativa demokratin befinner sig i kris. Den traditionella svenska folkrörelsedemokratin håller på att förändras till en slags förankringsdemokrati, med beslut i ledningen först och den demokratiska processen sedan. Ett stort hemlighetsmakeri med bristande konsekvensanalyser och magra beslutsunderlag inför politiska beslut har blivit följden. Allt färre har grepp om helheten i beslutsärenden. Kommunstyrelsen ”tvingas” ta beslut utan att ha hunnit diskutera ärendet i partigrupperna. Kommunfullmäktiges betydelse som det högsta beslutande organ har beskurits. Hur ska medborgarna kunna sätta sina representanter till svars, när fullmäktigeledamöterna endast tar ”det formella beslutet ”? Visst är det så att demokratins kris delvis beror på beslut, som vi politiker har tagit. Det var politiker som bestämde att det skulle beställas och utföras, bolagiseras och upphandlas och allt skulle bli billigare och bättre. Den mest fundamentala förändringen bestod dock inte i nya organisationer, utan att en helt ny människosyn började bli härskande. Medborgaren ersattes av kunden. I vår iver att få ekonomin att gå ihop glömde vi bort att värna om demokratin. Vi skulle ha ”tänkt efter före”. Nu kan vi inte med en handvändning radera bort de gångna årens misstag. Den representativa demokratin, som vi är överens om över partigränserna i vårt land, förutsätter aktiva medborgare. Medborgare, som vet var, när och av vilka besluten tas. Vi behöver fler aktiva medborgare, som också känner sig manade att ställa upp som förtroendevalda och som känner det meningsfullt att engagera sig också partipolitiskt. Det behövs en kraftansträngning för att göra beslutsvägarna tydligare och för att rensa bort marknadsinspirerade styrmodeller där politik förväxlas med pengar. Medborgarna måste kunna lita på att deras valda representanter har möjlighet att påverka besluten i politiska sammanhang. Om förtroendevalda känner sig utanför, hur utanför känner sig då inte medborgarna! Skulle skilda valdagar kunna vitalisera den lokala demokratin? Jag är tveksam. De svenska kommunernas villkor är beroende av beslut i riksdagen. Det kanske är att göra det enkelt för sig, men det nödvändiga växelspelet mellan de olika politiska nivåerna, tror jag, kräver helhetssyn både av väljarna och av partirepresentanterna. Däremot stödjer jag Ungdomens Demokrati Kommission i frågan om röståldern. Jag tycker att 16-åringar borde få rösta i allmänna val, med det menar jag inte att vi också borde sänka myndighetsåldern med medföljande ekonomiska förpliktelser. En annan konkret åtgärd, som jag tror på, är att ge flyktningar och invandrare samma formella demokratiska rättigheter som de svenskfödda. Ge invandrare rösträtt i riksdagsval och i val till EU-parlamentet på samma vilkor som till kommunalval. Det tredje konkreta förslaget jag har är att begränsa heltidspolitikernas ”förordnande” till tre mandatperioder. Därefter bör heltidspolitikerna lämna sina politiska uppdrag och gå tillbaka till andra uppgifter. Sedan är det självklart fritt fram för en aktiv medborgare att återvända till den politiska hetluften. Min tro på den representativa demokratin är fortfarande orubbad. Jag kanske blir beskylld för blåögdhet men jag tror att den förtroendevalde har en annan utgångspunkt för sina ställningstaganden än den egna personliga nyttan. Frågan är inte ”vad är bäst för mig?”, utan ”vad är bäst för dem jag företräder och för samhället som helhet? ”Den röda tråden i arbetet med uthållig demokrati består av att skapa förutsättningar för att stärka samtliga medborgarnas aktiva deltagande i samhällsbygget och i den demokratiska processen. Nyköping den 13 augusti 2000 Elina Linna, vänsterpartiet |