| om ämnet |
| läsa |
| skriva |
| processen |
| tala |
| betyg |
| på nätet |

skriva

Att skriva handlar om möjligheten att säga något till någon som inte är där du är. Du kan skriva ett e-mail till en vän i Oslo. Du kan skriva ett brev till dig själv och öppna det om fyrtiotre år. Då kommer dina minnen väckas till liv. Då kommer du att känna det du känner nu. Om du uttryckt dig bra.

Det är för dig jag skriver. Det är jobbigt att jag inte vet exakt vem du är. Då skulle det vara lättare att berätta och förklara. Det är lättare att skriva ett brev till någon man känner väl, än att skriva en artikel som skall publiceras i en vetenskaplig tidning. Det tycker i alla fall jag.

Vare sig du är elev, förälder eller lärare, vet du hur svårt det kan vara att skriva "på beställning". Det är svårt att sitta i ett klassrum och komma på vad man skall skriva. Det är kanske ännu svårare när man ofta inte vet vem man skriver för. Vem är läsaren? Är det läraren som skall läsa och bedöma det man skrivit? Hur intresserad är han eller hon av att veta hur jag hade det på min semester? Det är viktigt att veta vem läsaren är, eller åtminstone den tänkta läsaren. Om du sitter i klassrummet och inte känner att det finns en läsare, känns det nog ganska meningslöst att skriva. Fråga då din lärare: "Vem är det jag skriver för egentligen?" Förhoppningsvis kan då läraren berätta det för dig.

Ibland skriver man bara för sig själv. Många skriver dagböcker eller andra anteckningar, som det bara är meningen att den som skrivit skall läsa. Ibland skriver man för hela världen; en påhittad berättelse som är så bra att man vill att alla skall läsa den.

Genom att skriva lämnar man bestående avtryck efter sig. Avtryck som man själv och andra kan se och förstå långt senare. Brev som ligger i en kartong i en källare i tjugo år tas en dag fram och plötsligt kommer mamma ihåg precis hur det kändes när hon började bli kär i pappa.

En bok grävs fram ur en gammal ruin som förklarar varför romarriket gick under. En runsten upptäcks i Uppland och på den står det att Olof, Ingvars son reste österut och dog långt hemifrån. Detta skrevs av en människa för över 1000 år sedan. Än i dag kan vi känna smärtan i varje slag som ristade runorna.

överst