evenemang i strö

     REFERAT FRÅN AKTIVITETER UNDER ÅR 2005
                               Familjedag den 5 maj

Torsdagen den 5 maj arrangerade Strö Hembygdsförening en familjedag på Kyrkebacka. Det hela inleddes med en andakt i kyrkan. Här deltog bl.a. de pilgrimer, som på morgonen startade sin vandring i Otterstad.
Ett femtiotal personer fortsatte till Margareta och Erik Holmbergs trädgård. Temat för årets hembygdsdag var vedhantering. Föreningen hade plockat fram flera gamla verktyg, sågar, klyvyxor, barkspadar och till och med en släde, lastad med stockar, fanns på plats. Flera deltagare provade på att kapa en stock, med en såg av äldre modell. Men kan förstå, att det var ett slitsamt jobb att vara skogsarbetare förr. Det fanns inga motorsågar, utan allting fick kapas för hand.
Åke Karlsson har pietetsfullt renoverat en gammal "Grålle". Denna traktor väckte nu ett stort intresse bland besökarna. De flesta som bott på landsbygden känner till denna typ av traktor.
   Lisbet Andersson-Bjurén och Conny Jonsson skötte "köket". Menyn för dagen var kolbullar. En maträtt som var populär bland timmerhuggare och kolare förr i tiden. Dessa kolbullar, som ser ut som pannkakor, gjorda på en smet av mjöl och vatten samt mycket fett, rimmat fläsk, gräddas över en öppen eld. De smakade mycket bra i det lite kyliga vädret.
Efter kaffe och dopp följde traditionellt en tävling i olika "grenar" bl.a. hästskokastning, bollsparkning m.m. Ingen lyckades dock få full
poäng.

                               Aftavard i Strö den 11 maj

Onsdagen den 11 maj genomförde Strö Hembygdsförening sin första aftavard. Deltagarna, ett tjugotal personer, samlades vid Karlegården för vidare transport på traktorkärra till Guntorp, ett torp under gården Stensholmen. Guntorp var förr en av de tre stora gårdarna i Strö. De andra var Lindholmen och Stola. I sluttningen upp mot torpet kan man fortfarande se var åkrarna tidigare fanns. På den plats där nuvarande Guntorp ligger finns också grunder av flera hus och en väderkvarn. Landskapet i Strö består till stora delar av små "holmar" med odlad mark emellan. På flera av dessa holmar har det tidigare legat små torp. Även ett soldattorp tillhörande Guntorp har funnits i närheten.
   Livet på de små torpen var hårt och strävsamt. En familj som bodde på Guntorp fick åtta barn varav sex dog som små, det sjunde vid 17 års ålder. Ett barn nådde vuxen ålder.
   I dag är Guntorp obebott, men omgivningen, med påsk- och pingstliljor, gullvivor och syrenbuskar vittnar om tidigare boende.
Efter aftavarden, i detta fall en kaffepaus, i det vackra vårvädret, var det dags för hemfärd.

                                Aftavard i Strö den 25 maj.

Onsdagen den 25 maj, anordnade Strö Hembygdsförening sin andra aftavard. Ett stort antal intresserade samlades på Haga. Kjell Fredriksson berättade om tidigare ägare och att detta är den senaste gårdsbildningen i Strö. Han berättade också om Tyskatorpet, vilket legat på mark som idag tillhör Haga. Rester av detta torp finns fortfarande kvar.
Härefter vandrade man till den s.k. "Danseken". En stor gammal ek, som säkert har bevittnat både det ena och det andra. Här hade man, ända till början av 70-talet, gökotta varje vår. Det fanns många deltagare som varit med och kunde berätta om bl.a. slagsmål och cykelstöld.
   I ett dike, som deltagarna passerade, och som nu är rörlagt, har tidigare funnits någon typ av jordvall. Kan det ha varit en vattenreservoar för en kvarn eller såg längre ner i diket? Tyvärr vet ingen idag vad syftet har varit med denna vall och med det dämme, som finns längre ner i diket.
   Ett grustag i närheten besöktes också. Här har man tagit grus till både vägar och gårdsplaner. Då det blev många stora stena kvar, ser det hela i dag mera ut som resterna av ett stort stenhus än ett grustag.
   Aftavard betyder väl egentligen kvällsmåltid, så naturligtvis avslutades det hela med en sådan. Denna afton blev det korvgrillning i det vackra vårvädret.

                               Aftavard vid Lindholmen

Strö Hembygdsförening genomförde på onsdagen den tredje och sista aftavarden för säsongen. Man samlades vid Lindholmens slottsruin.
Gården Lindholmen har anor från tidigt 1400-tal. Den hette då Wadaholmen. I början av 1500-talet nämns gårdsnamnet Lindholmen för första gången i ett brev. Ture Jönsson Tre Rosor, ägare av Lindholmen, var en betydande person i Sverige i början av 1500-talet. Han var en av Gustav Wasas närmaste män och hade gårdar på ett flertal platser i Sverige. Själva slottet var från början ett praktbyggnad uppför i sten och trä, men vid en brand 1792 lades det hela i ruiner.
Från denna ruin promenerade aftavardens deltagare över bron och till Smedjeön och den s.k. Helgeandsholmen. Här sägs det, att det, av katolska munkar och Ture Jönsson Tre Rosor grundade hospitalet, var beläget. På väg dit passerade man de två stora rektangulära stenlämningar som troligen varit någon typ av ekonomibyggnader till slottet eller hospitalet.
   Ute på ön finns också rester av den pampiga "badstuga" som bl.a. Linné berättar om i sin Västgötaresa. Anläggningen uppfördes av Bengt Oxenstierna, "resar-Bengt". Han hade troligtvis fått inspiration till denna badanläggning under sina resor bl.a. till Bagdad.. Marmor, olikfärgad mosaik och snäckor användes för att dekorera det magnifika badet. Ute på Smedjeön låg också slottsparken.
   Vandringen gick åter till slottsruinen, där deltagarna intog sin aftavard, grillad korv. Här berättade Kjell Fredriksson och Sven-Erik Rosenberg bl.a. om Tre Rosors och Lindholmens betydelse i maktkampen om den svenska kronan under Gustav Wasas regeringstid.
De berättade också om det storståtliga bröllop som ägde rum på Lindholmen och där Gustav Wasa var en av gästerna. Brudföljet lär har varit så långt, att när brudparet anlände till Strö kyrka hade de sista gästerna ännu inte lämnat slottet. Den raka vägen till kyrkan, som var planerad inför bröllopet, blev dock bara påbörjad.
             Det var en mycket trevlig "aftavaradsavslutning".

                                  Allsång den 19 juni

Allsång i Strö lockade fler än någonsin.
Närmare 150 personer kom till söndagens allsång på Lindholmen i Strö. Det är fler än någonsin tidigare.
"Dessutom är ju vädret det bästa vi haft, så vi kan inte vara annat än helnöjda", säger Sven-Erik Rosenberg, ordförande i arrangerande Strö hembygdsförening.
Ledare för allsångskvällen, den sjätte i ordningen, var Conny Jonsson som tog publiken på en resa i den svenska visskatten. Förutom en orkester hade han hjälp av syskonen Malmesved som spelade och sjöng, och även av Bengt Jacobsson, som i vanlig ordning drog roliga historier.
I halvtid, under den drygt två timmar långa underhållningen, kunde gästerna förse sig av vad de hade med sig i sina picknickkorgar. Även västra flygeln var öppen för eventuella besökare. Där arrangerades för övrigt fjolårets allsång på grund av dåligt väger, men någon sådan nödlösning behövde ju inte arrangörerna ta till denna gång.

                  Besök på Särestad Lantbruksmuseum den 3 augusti

Onsdagen den 3 augusti anordnade Strö Hembygdsförening en resa till Särestad och det där belägna Lantbruksmuseet. Man samlades vid Strö kyrka och kanothuset i Lidköping för gemensam bilresa. Ett trettiotal personer hade mött upp. Vid framkomsten mötte våra guider för att informera och berätta om museets historia.
   1967 bildades en förening vars verksamhet skulle visa utvecklingen inom jordbruket, man skulle samla maskiner, redskap och andra nyttoföremål som förekommer och förekommit från 1700-talet och till våra dagar.
   Museet som består av tre stora byggnader, samt en fattigstuga som idag är bakstuga, var fyllda med olika föremål. Många deltagare kände igen redskap som man använde i deras barndom, men som nu har rationaliserats bort. Man kunde följa utvecklingen från de egentillverkade redskapen till dagens maskiner. Förr var ju nöden uppfinningarnas moder och det kunde man se på en del redskap. Utvecklingen inom lantbruk och lanthushåll har utvecklats mycket snabbt. I slutet av 1800-talet använde man slaga då man tröskade och nu använder man "dataprogrammerade" skördetröskor. Det fanns även redskap med anknytning till Strö, en plog från Stola. De flesta maskinerna som fanns i lokalerna var körklara.
   I den ena byggnaden hade man även inrett rum som visade hur ett hem såg ut på 1930-40 talet.
Den maskinhall som byggdes 1998 inrymde större maskiner av något modernare slag.
   Efter en kafferast var man redo för hemresan. Besöket på museet var väldigt intressant.

                    Trivselkväll med hembygdsföreningar den 14 oktober

Hembygdsföreningarna i Strö och Sunnersberg arrangerade på fredagen en gemensam trivselkväll i Tolsjö Bygdegård. Omkring 250 personer hade mött upp. Publiken bjöds på en fantastisk kväll. Konfrancier var Conny Jonsson. Nicklas Wedebrand, Joakim Wedebrand, Sven-Olof Ulleryd och Carl-Gustav Jonsson svarade för det musikaliska.
   Efter inledande musik "brakade" det hela loss. In på scenen kom Gunnar Djup och Jonas Djup med lie och räfsa. De berättade historier och sjöng egna visor bl.a. "Myggbetts-romantik". Denna visa handlade om en dam, som hade problem med myggbett vid ryggslutet men fick hjälp att "klia". En annan visa berättade om en slaktare, som hade problem med sina genitalier. Det var så kallt så de förfrös i kylan. Han fick dock hjälp av en piga, att tina upp det hela. Publiken fick uppleva en riktig glad kväll, där många skrattade så tårarna rann. Naturligtvis sjöng man också "Lien" och "Ovanlä´rt". Efter denna skrattfest var det dags för Conny och musikerna att framföra ytterligare några låtar. Detta är ett gäng killar som verkar ha så roligt när de spelar tillsammans och det påverkar också publiken. Man vill inte att de skall sluta spela.
Efter denna musikaliska del av programmet var det dags för "Olle i Boa". Denna vittbereste man, som har varit med om det mesta på sina resor till olika länder på jordklotet. Han berättade bl.a. om en resa till Libyen. Ett land som väl inte är så bekant i turistsammanhang. Sri Lanka, Nepal, Tibet och Sulavesi är några andra länder Olle besökt. Han berättade också om en krokodilfarm i Guinea-Bissau. I detta land i västra Afrika fick han även delta i begravningen av en parlamentsledamot. En mycket intressant reseskildring som kanske tände reslusten hos en del åhörare. Kvällen avslutades med kaffeservering, där man gjort ett fantastiskt arbete för att servera den stora publiken.

                              Husförhör på Stola 11 november

Strö hembygdförenings traditionella husförhör hade i år flyttat från koja till slott.
Ett femtiotal personer kände sig kallade till Stola Herrgård, där Kerstin och Lennart Gustafsson hälsade besökarna välkomna.
Till årets husför hade infunnit sig, inte bara Ströbor, utan också medborgare från flera grannsocknar bl.a. Rackeby och Otterstad. Man samlades i, den av levande ljus upplysta, Riddarsalen.
Här tar vi oss tillbaka i tiden, till mitten av 1800-talet. Socknens prost Laurentius Inghammarius anlände iförd sin svarta slängkappa. En nervös stämning infann sig. Skulle katekesförhöret vara svårt denna gång? Prostens upprop visade att många av församlingens medlemmar hade mött upp och från grannsocknarna kom bl.a. en godsägare och ett inhysejon.
Efter uppropet sjöng församlingen en psalm och själva husförhöret tog sin början. Frågorna handlade om " tio Guds bud" och förklaringarna till dessa. Kunskaperna bland de närvarande var goda. Endast en församlingsbo stakade sig vid förklaringen av det sjunde budet. Detta berodde troligtvis på nervositet. Prosten Inghammarius var nöjd med att församlingsborna kunde sin katekes.
   Efter själva förhöret tog prosten upp några aktuella frågor. En återkommande är den om trängseln i kyrkan. Man sitter för trångt och drängarna drar pigorna flätorna. Detta är inte bra för sedligheten i församlingen. En församlingsmedlem, som varit i Otterstad och sett den nya, vita helgedomen, tyckte att man skulle bygga en ny kyrka. En annan tyckte att det var billigare att bara tjära taket, medan en tredje tyckte att det vore bättre att laga taket innan det tjäras. Den närvarande godsägaren tillfrågades om ett bidrag, men han tyckte att det var nog med att laga taket. Ett förslag om att skära ner på prostens tionde var heller inte populärt.
   Då prosten tidigare erhållit en harv, tyckte han att det vore lämpligt med en häst, som kunde dra harven. Någon i församlingen mumlade något om att prostinnan inte ville dra längre.
   Som alltid kom frågan om tjuvjakt upp, men någon skytt namngavs inte denna gång.
En annan stor fråga är den dåliga vägen. Det hjälper inte att sladda vägen när det inte finns något grus på den. Vägen till Otterstad är ju väldigt fin, eftersom den bättras på varje gång kungen besöker Läckö. Eftersom det inte har varit något kungabesök i Strö sedan 1500-talet, kan man ju förstå, att vägarna är i dåligt skick. En kvinna från "Långebrona" erbjöd sig att skänka en hög grus till vägförbättringen.
   Hembränningen är här, som på andra platser i landet, ett stort problem. Prosten var orolig för ungdomarnas myckna dryckenskap och det osedliga leverne som följde på detta. Han hoppades, att församlingsborna skulle minska på sin rusdryckstillverkning, bara det inte påverkade hans tionde.
Sven-Erik och Karin Rosenberg hade gjort efterforskningar om ett levnadsöde på Stola. Det var berättelsen om den obefintlige Ernst Patrik. I kyrkoboken registrerad med den ovanliga kommentaren moder okänd. Modern var piga hos inspektorn på Stola. Gossen togs omhand av en torparfamilj, som hjälpt hans mamma. Barnets far, inspektorn, var nybliven änkman och kunde inte gifta om sig förrän bouppteckningen efter hustrun var klar. Som vuxen flyttade Ernst Patrik till Skåne där han arbetade vid järnvägen.
    Kvällen avslutades med kaffe och hembakat.

   Platsnamn :

Fåglängslèt (Fågelängsledet)- Fogängslet enligt Britta Leckström via Irma Nilsson,
Båda namnen förekommer enligt Gunnar Djup. Omedelbart före vägen till Gräshagen i det stenhaget satt ledet över Lindholmsvägen. Ett led är ett trästänge, ej gångjärnshängt, som låses med en hank (grind gångjärnshängd stänges med krok).Ett träled är mycket användbart för den som har besvär av vårtor. Då tar man det som droppar från ledet och smörjer på vårtorna så försvinner dessa, men för att detta skall vara verksamt måste ledet öppnas åt norr.
Fåglängsma är maden norr om gräshagen som i dag är invallad.
Slonkebrona - vägen Stola och Falun över Stoladiket. Här lade Josef på Falun 2 stockar på 50- talet så man kunde passera med cykel. Det har troligen varit något sorts spång efter att bron raserats vid sekelskiftet. Britta Leckström passerade över denna spång på 20-talet, när hon gick i skolan. Den kraftiga vägbanken finns ännu kvar.
Skam-Eka stod mellan vägen till Gräshagen och mötesplatsen åt norr, alldeles väster om Lindholmsvägen. Eken blåste troligen ner i början på 1900-talet. Det finns många bevis på att Skam hade sin hemvist i detta träd han har nämligen setts sitta på en gren i trädet med benen lagda över vägen, så folk och fä snubblade och välte när de passerade. Hästarna skyggade alltid och detta gjorde de långt efter att eken försvunnit. Skam hade väldiga bekymmer när Lindholmen brann då var han där och blåste på elden flera gånger för att hålla elden igång. Vi hade alltid en viss rädsla när vi passerade stubben på vägen till skolan berättade Irma Nilsson. På 30-talet tog Sigrid Nilsson Daag en bit ur stubben med sig hem. Hon hade tänkt ha den som minne, men det var inte så enkelt, för Skam hade fortfarande ett finger med i spelet. Hon lade den nämligen under sängen, men i den sängen gick det absolut inte att sova, så efter ett par dagar blev hon tvungen att lägga tillbaka stubbiten.
Stahöja - Stoladiket 150 m öster om Lilleskog landområde med ek o. videbuske där de som bodde på Tvätthall förr skördade hö som de sedan rodde hem i eka. Det gick att ta sig över denna vägen till Lilleskog vid lågvatten genom att hoppa över diket.
Asphagslèt - backkrönet 200m norr om Lindholmsbacken led över Lindholmsvägen här började gamla vägen till Hyllingsund
Sara-Lenas backe - första skogsbacken efter Haga norr om Kungsbacke- vägen här skall ha legat en stuga enligt Kjell Fredriksson.
Faluns-berget - backen mitt emot båtkranen, här ligger "Lindholmens lagård" troligen byggd 1527 då den byggdes som stall till bröllopet på Lindholmen. Enligt häradskartan 1880 har det legat två hus här.
Kalvhagen - omedelbart öster om Fäbrona på Spårö- sidan här var förmodligen en kalvhage men platsen är nog mera känd för Olle Bergqvists tjärbränneri och fiskebod. Själva tjärbränneriet skedde i en kokare som bestod av en stor cylinder med lock där tjärstubbar placerades sedan eldades det under kärlet och då bildades gas som via rörledning och vattenkylning avleddes från kokkärlet och på så sätt utvanns tjära och terpentin. I kokaren återstod träkol som kunde användas som gengaskol. Detta drevs under fösta hälften av 40-talet tillsammans med Erik i Kungsbacken. Bröderna Allan och Anders Andersson samt Isak Tidblom arbetade med detta Allan var den som skötte kokeriet. Råvaran som var gamla tallstubbar där ytveden ruttnat bort och endast törveden återstod bröts med stubbrytare en anordning stående på tre ben med ett block i toppen och en handdriven vinsch större stubbar sprängdes loss med dynamit. Stubbarna fraktades på en pråm till kokeriet. Här deltog även Jonas och Gunnar Djup. Båten som drog pråmen drevs av gengas men det finns även uppgifter på att den terpentin som producerades i "raffinaderiet" användes som drivmedel vid transporterna. Bränslet lämpade sig efter utspädning med råolja för drift av tändkulemotorer. "Det rök fint och lokta gôtt" enligt Rolf Wedebrand. Omkring 1944-45 byggde Olle här en fiskebod där fiskhandel skulle bedrivas för att konkurrera med fiskhandeln i Sjöskogen och hjälpa Ströfiskarna att få avsättning på sin fisk. Denna verksamhet blev inte så lyckosam Nils i Gunstbo körde dit ett lass is som lades under en presenning och kom aldrig in i huset och någon fisk kom väl inte in. Det tycks i alla fall inte ha kommit ut någon fisk till försäljning. Boden var för övrigt utrustad med sådana moderniteter som telefon, denna utnyttjades av grannen Tilda. Fiskebodens historia blev inte så lång då den blev lågornas rov efter att några metare eldat på golvet.