Efter reformationen revs johannitklostret och ersattes med slottet Eskilstunahus, som bl.a. Karl IX tog till kungligt residens. Av klostrets mark skapades Eskilstuna kungsladugård, och därur lämnade Karl IX s.k. donationsjord åt E. för uppbyggnad av böss- och spiksmide. En tätortsbebyggelse uppstod i anslutning till Tunafors bruk, dock utan att formella stadsprivilegier utfärdades. På 1610-talet omtalas denna bebyggelse som Tunafors stad. P.g.a. Torshällas närhet vägrades stadsprivilegier, men 1659 utfärdade KarlX Gustav sådana för en helt ny stad, Karl Gustavs stad, väster om ån kring Reinhold Rademachers manufaktur. Privilegierna omfattade även den äldre tätortsbebyggelsen på östra sidan av Eskilstunaån. Jean de la Valleé ritade en stor barockplan, som dock blott utfördes i sin enklare regelbundna del. Vid tiden för fristadens grundande hade befolkningen i E. inte nått mycket över 500 inv. Staden var då utbredd på båda sidor om ån, med Gamla Staden på östsidan och Nystaden på västsidan. Bebyggelserna kring Tunafors och Carl Gustafs stads bruk utgjorde då planmässigt och juridiskt separata enheter.

E. fristad grundades 1771, som ett led i tidens uppmjukning av den merkantilistiska regleringspolitiken. I fristaden fick hantverksmästare rätt till fri etablering utan hindrande skråtvång. Fristaden lades på det outnyttjade utrymme i väster om Nystaden, som ursprungligen avsetts för Karl Gustavs stad. Fristaden utvecklades snabbt och var redan på 1810-talet mer än dubbelt så stor som det vid den tiden stagnerande, äldre E. "Dubbelstaden" E. hade då vuxit till nära 2 000 inv. Kronan upprättade 1813 Karl Gustavs Stads Gevärsfaktori. År 1833 överlämnades fristaden samt ytterligare delar av E:s kungsgård som donationsjord åt den tullreglerade Nystaden, intill Tunafors. Den tidigare gränsen mellan de skilda stadssamhällena löpte utmed nuv. Gymnastikgatan, vilken ännu kan avläsas som en extragata i det regelbundna nätet av kvartersrutor. När Oxelösund-Flen-Västmanlands Järnväg (OFWJ) nådde E. 1876, placerades bangården utmed det forna fristadsområdets sydvästgräns (Västermarksgatan) med stationshus i fondläge mot Drottninggatan. Utomgränsbebyggelsen på bangårdens baksida ordnades från 1889 som Nyfors municipalsamhälle, vilket 1907 inkorporerades med Fors och Klosters kommuner till Eskilstuna stad, som därmed blev landets sjunde till folkmängden.

Kungsgatans centrala del utgör E:s gågata. Här ligger bl.a. Domus och Åhléns varuhus, vilka delvis upplösts till gallerior. På Fristadstorget står Ivar Johnsons brunn "Arbetets ära och glädje". Genom namnsättning som Rinmansparken och Rothoffsparken påminns man om E:s industrihistoria.

Lennart Améen, Sven Lilja

För församlingskyrkorna, se Eskilstuna Fors och Eskilstuna Kloster. Flera kyrkor har dock tillkommit under senare år: Ansgarskyrkan från 1962, ritad av Johannes Olivegren, Sankt Petri kyrka från 1974, Sankt Pauli kyrka från 1977, ritad av Gustaf Lettström, samt Mariakyrkan från 1979.

Mats Bergman

Ortnamnet (ca 1120 Tuna, 1278 jn Æskilstunum), som har plural form, innehåller tun, vars grundbetydelse är '(in)hägnad'. Det tidigt tillagda Eskils- åsyftar Eskil, Sörmlands skyddshelgon.