Heliga Eskil

Escillus eller Eskil som han kallas, Södermanlands och Närkes apostel, har lämnat spår inte minst i haningebygden. För den som dagligen rör sig i Handen är Eskilsvägen bekant. Eskilsparken är inte helt okänd den heller, och någon har kanske rentav besökt den nybyggda kyrkan från 1994, S:t Eskils kyrka.

  Kyrkan är uppkallad efter helgonet Eskil, som levde på 1000-talet. So what? Vad är det som är så intressant med honom? Egentligen.
  Kan han ha någonting att säga oss idag, ger han oss rötter och självkänsla? Jodå. Själv kom jag till S:t Eskilskyrka i Österhaninge församling förra hösten. Jag anställdes som präst där. På min nya arbetsplats sökte jag någonting att hålla mig till, någon som jag kunde identifiera mig med och känna trygghet hos. Nå, det blev martyren Eskil, som gav mig tröst. Jag läste legenden om honom och den var nog så rafflande.
Escillus var en engelsk munk, som väl kände till förhållandena i svearnas rike. Han var missionär och helt övertygad om att ju längre han för Guds skull drog bort från sitt eget land, desto närmare himlen skulle hankomma. Hur rätt fick han inte, men kanske inte riktigt på det sätt han föreställde sig.
  Han blev biskop över allt Sverige nordanskogs norr om Tiveden och Kolmården. I nuvarande Eskilstuna fanns på den tiden en kungsgård där den kristne kung Inge Stenkilsson höll hov.
  Nu berättar legenden att hans svåger Sven (senare kallades han Blot-Sven), en riktig hedning, ville ta makten ifrån honom. Efter många års missväxt var det lätt att samla ett gäng missnöjda bönder i Strängnäs till ett vårblot där man på nytt dyrkade de gamla hederliga och pålitliga gudarna Tor och Frej och hans syster Freja. De skulle ju garantera god växtlighet och goda skördar.
Och vad kunde Vite Krist göra? En av de argaste bönderna kom från byn Finninge och han kastade sten på Eskil, som kommit ridande dit från Tuna för att försöka hindra blotet.
  När ilskan väl rann till hos bönderna och blotprästerna kunde de inte hejda sig utan de slog ihjäl biskopen.
  Han led martyrdöden den 12 juni år 1080. Det var ju en ganska ruskig händelse även på den tiden, men den följdes sedan av både mirakler och under. S:t Eskils källa sprang fram där martyrens kropp lades ned för ett ögonblick, när bärarna behövde vila strax utanför Strängnäs.
  Den svårt misshandlade kroppen gravsattes i Tuna som sedan fick helgonets namn: Eskilstuna.
Så visade det sig också att Vite Krist kunde åstadkomma en hel del. En kyrka byggdes i Strängnäs på den plats där den den nuvarande domkyrkan står: Och asatron besegrades nästan helt.
  För mig blev S:t Eskil en god vän medan jag skrev spelet om honom i somras Sankt Eskilsspelet. Det skall sättas upp i S:t Eskils kyrka i Handen. Premiären blir den 11 juni 1998.