Gustav III 1746-92, kung 1771-92.

Under 1700-talet frodades intriger och skvaller. Det är påtagligt när man läser något ur de brevsamlingar eller dagböcker från den tiden vilka bevarats i stor mängd. De många skildringarna och omdömena av och om Gustav III är så motsägelsefulla att man undrar om de gäller en och samma person. Gustavs födelse 1746 hälsades med hänförelse. Han var den första tronarvingen som fötts i landet på 64 år. Hans uppväxt blev problematisk. Efter föräldrarnas misslyckade kuppförsök 1756 fråntogs de ansvaret för sonens uppfostran, som istället lades på ständerna. Härigenom kom den tioårige prinsen i en mellanställning som har ansetts påverka hans personliga utveckling i negativ riktning. Han vågade inte lita på någon och fick för vana att föreställa sig. Flera har påpekat att hans utbildning blev alltför ytlig och alltför inriktad på estetiska ämnen. Till bilden av den unge Gustav hör också hans omättliga intresse för teater i alla former.

När kronprins Gustav fick besked om att hans far kung Adolf Fredrik avlidit befann han sig i en loge på operan i Paris. Med en försäkran om Frankrikes stöd återvände han till Sverige och blev krönt. Vid den riksdag som sammankallades visade det sig att de politiska motsättningarna ändrat karaktär. De stod inte i så hög grad som förut mellan hattar och mössor utan mellan adeln, som såg sin ställning hotad, och de ofrälse, som krävde rätt att få inneha högre ämbeten och att få köpa frälsejord. Motsättningarna var skarpa och från franskt håll råddes Gustav att göra revolution. På våren 1772 fattade så kungen beslutet att företa en statsvälvning. Planen gjordes upp tillsammans med översten för Nylands dragoner Jacob Magnus Sprengtporten och överjägarmästaren Johan Christopher Toll.

Sprengporten skulle starta en resning i Finland, inta Sveaborg och därefter avsegla till Sverige med sina trupper. Toll skulle samtidigt börja ett uppror i Kristianstad. Planen sprack. Sprengporten fick motvind och Tolls resning kom till regeringens kännedom. För kungen återstod att på egen hand genomföra statskuppen. Den 19 augusti slog han till. Regeringen låstes in på kontoret och Gustav red ut i staden med en vit bindel om vänstra armen och försäkrade sig om truppernas lojalitet. Redan på kvällen vimlade det på Stockholms gator av vita armbindlar - tecknet på trohet mot kungen - och man sjöng den av Bellman komponerade sången Gustavs skål, den bäste kung som jorden äger. Den 21 augusti godkände riksdagen den nya författningen - 1772 års regeringsform. Gustav var inspirerad av de nya idéerna om "upplyst despotism" och en stor beundrare av sina tidigare starka föregångare på tronen - Gustav Vasa och Gustav II Adolf.

Den nya regeringsformen som han skrivit tillsammans med Carl Fredrik Scheffer, anknöt till Gustav Adolfs och gav i sin knapphet stort spelrum för kungens maktutövning. Man kan fråga om detta var det första medvetna steget mot det envälde som genomfördes i och med Förenings- och säkerhetsakten 1789. Kungens allt starkare ställning innebar att oppositionen från adeln växte. Trots sin aristokratiska livsinställning tvangs kungen att stödja sig på de ofrälse stånden, vars villkor och rättigheter förbättrades väsentligt. På så sätt löste kungen medvetet eller omedvetet flera av de sammhällsproblem, som i andra länder skulle leda till upplopp och revolution. Priset för inskränkningarna i adelns rättigheter blev högt - det var en aristokratisk sammansvärjning som låg bakom mordet på Gustav III. De viktigaste förändringarna innebar att de ofrälse fick rätt att inneha de flesta ämbeten, rätt att köpa jord och rätt att fritt förfoga över den. Handeln med spannmål släpptes fri. Religionsfrihet utökades och tortyren avskaffades. Andra populära åtgärder var räfst inom byråkratin och pastoratshandelns avskaffande. Avgjort impopulärt var förbudet mot husbehovsbränning av brännvin och införandet av kronobrännerier.

När det gällde utrikespolitiken var Gustav till en början försiktig, men efter hand mer präglad av sin medfödda misstro mot Danmark och Ryssland. Av hans plan att erövra Norge blev det ingenting, däremot framstod tanken på ett överraskande anfall på Ryssland alltmer lockande. Den svenska flottan hade rustats upp väsentligt. En kombinerad attack till lands och sjöss mot S:t Petersburg borde bli framgångsrik, eftersom Ryssland var upptaget av krig mot Turkiet.

År 1788 slog Gustav till. Framgången uteblev emellertid - främst beroende på bristande utrustning. Adelsoppositionen kom nu till uttryck bland officerarna vid armén i Finland. De finskfödda officerarna tvivlade på Sveriges förmåga att försvara Finland och fick med sig flera svenska kolleger i Anjala förbundsakt i vilken man vände sig till Katarina den stora med en begäran om fred.

Gustav vägrade att förhandla med Anjalamännen och återvände till Sverige. Väl hemma startade han en resa runt landet, då han likt Gustav Vasa talade till dalkarlarna utanför Mora kyrka. Han lyckades skapa en våg av rojalistisk patriotism och för att utnyttja den inkallade han en riksdag till början av 1789. Nu lyckades han driva igenom den så kallade Förenings- och säkerhetsakten. Därmed var det gustavianska enväldet ett faktum. Kriget kom åter igång och genom flottans seger vid Svensksund skapades möjligheter till en hedersam fred i Värälä 1789. Kriget hade skapat en kraftig inflation. År 1776 hade Gustav med hjälp av den skicklige finanspolitikern Johan Liljencrantz fått ordning på penningväsendet. Utlöpande sedlar hade lösts in i silver till halva sitt värde. Den åstakomna stabiliteten varade inte länge. Kungen lånade på egen hand pengar utomlands och ökade sedelutgivningen så att nytt kaos uppstod, vilket förstärkte oppositionen.

Under en maskeradbal på Operan i Stockholm den 16 mars 1792 (på dagen 190 år innan jag föddes) sköts Gustav III av förre kaptenen vid livgardet Jacob Johan Anckarström. Efter två veckor avled kungen. Bakom mordet låg en sammansvärjning av missnöjda adelsmän. Anckarströms familj ändrade namn till Löwenström och byggde som bot det Löwenströmska sjukhuset i Upplands-Väsby. Där föddes jag.

För många svenskar framstår Gustav III:s regeringstid fortfarande som en kulturell guldålder. Bilden av epoken är komplicerad. Samtidigt som religionsfriheten vidgades och kyrkans inflytande minskade infördes censur. Inom litteraturen blandades upplysning, klassicism och förromantik. Enväldet kämpade mot revolutionära idéer. Rokokon avlöstes av klassicism som estetiskt ideal. Många av de verksamma inom kulturlivet hade varit aktiva redan under frihetstiden.

I centrum för det mesta stod kungen. Hans hovliv krävde arkitekter, bildhuggare, målare, dekoratörer, möbelsnickare, författare, kompositörer, musiker m.m. Hovets livsstil blev normgivande inte bara för aristokratin utan även för en växande borgarklass. Det skapades ett gynnsamt ekonomiskt klimat för utövare av konstnärliga yrken. Gustav III:s privata liv blev fullt av missräkningar. Hans äktenskap med den danska prinsessan Sofia Magdalena blev inte lyckligt. Samlivet var till en början obefintligt. Gustav kände en stark olust inför kravet att producera en tronarvinge. Närmandet mellan makarna skedde under bisarra former med hjälp av hovstallmästare Munck. När så prins Gustav Adolf föddes uppstod ryktet att Munck var den egentlige fadern. Kungens mor, änkedrottning Lovisa Ulrika, hade vid statsvälvningen 1772 hoppats på politiskt inflytande. Det fick hon inte och hon visade tydligt sin besvikelse. Hon tyckte illa om sin svärdotter och hörde till dem som tvivlade på att Gustav var far till kronprinsen. Detta medförde en total brytning mellan mor och son. Försoningen kom inte till stånd förrän på Lovisa Ulrikas dödsbädd.