Gustav II Adolf 1594-1632, kung 1611-32.

Son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp. Gustav Adolf fick en mångfaldig uppfostran. Under ledning av Johan Skytte lärde han sig behärska latin, tyska, holländska, franska och italienska. Särskilt ivrigt studerade han retorik och krigskonst. Han följde tidigt med fadern på resor inom och utom riket och fick närvara vid dennes olika förrättningar. När Karl IX dog 1611 var Gustav Adolf sexton år. Enligt arvföreningen skulle han bli fullmyndig vid tjugofyra. Han hyllades trots det som myndig kung redan samma år vid en riksdag i Nyköping. Förutsättningen var att han avlade en av Axel Oxenstierna författad kungaförsäkran genom vilken högadeln och riksdagen stärkte sin ställning. Gustav Adolfs framgångar som regent är att söka i hans personlighet. Likt fadern och farfadern var han en lysande talare. Han hade lätt att komma överens med människor och att entusiasmera dem. Fadern hade farit brutalt fram med högadeln. Till Gustav Adolfs storhet hör att han lyckades vinna adelns lojalitet, vilket var ett villkor för att kunna mobilisera rikets resurser i det besvärliga politiska läget. Intelligens, gott omdöme och förmåga att arbeta mot långsiktiga mål var andra utmärkande drag hos honom. Sitt häftiga humör lärde han sig med tiden att behärska.

Gustav Adolf förde en offensiv utrikespolitik. Under hans ledning blev Sverige en stormakt. Förutsättningen för denna politik var att landet moderniserades på en rad områden. I rikskanslern Axel Oxenstierna hade kungen den idealiske medarbetaren. De fem höga riksämbetsmännen drotsen, kanslern, skattmästaren, marsken och amiralen skulle utses ur högadeln och fick nu till sitt förfogande kollegier och arbetsordningar. Bruket med ofrälse sekreterare försvann. Rättsordningen stramades upp och Sve hovrätt grundades, senare följt av hovrätter i Åbo, Dorpat och Jönköping. Landshövdingar tillsattes och fick kontroll över skatteindrivning och utskrivningar till krigsmakten.

Adelns rättigheter och skyldigheter reglerades och riksdagens arbetsformer blev ordnade. Ett särskilt intresse hade Gustav Adolf för krigsmakten. Faderns polska krig hade uppenbarat bristerna i den svenska bondearmén. Nu organiserades landskapsregementen och fältförband. För att klara utrustningen startades med holländsk hjälp en omfattande vapenindustri. Kontakten med Holland var också viktig för ekonomin. Samarbetet gällde handeln, framför allt med koppar. Kopparhandeln och tullarna var förutom skatten de viktigaste inkomstkällorna. Gustav Adolf förde krig mot i tur och ordning Danmark, Ryssland, Polen och den tyske kejsaren. Kriget mot Danmark ärvde han. Danskarna hade erövrat Älvsborgs fästning - Sveriges enda öppning västerut. Vid freden i Knäred 1613 tvangs Sverige att erlägga en lösen för Älvsborg på en miljon mark, att betalas inom sex år. Med hjälp av kopparexporten kunde lösen erläggas i tid.

Kriget mot Ryssland hade gamla anor. Framför allt Karl IX hade strävat att få kontroll över den ryska handeln via Finska viken och Norra ishavet. Genom freden i Stolbova 1617 fick Sverige Kexholms län och Ingermanland och därmed herravälde över Finska viken, men fick ge upp ishavsplanerna. Beträffande Polen fanns det i huvudsak två krigsmål - för det första att sätta stopp för Sigismunds försök att få tillbaka den svenska tronen och återinföra katolicismen - för det andra att erövra Livland. Genom stilleståndet i Altmark 1629 erhöll Sverige Livland samt en rad östersjöstäder på sex år.

År 1630 landsteg Gustav Adolf i Pommern. Därmed inträdde Sverige i det trettioåriga kriget, som startat 1618. Flera olika motiv låg bakom detta steg - att bistå de protestantiska furstarna i striden mot katolicismen - att hejda kejsarens expansion mot östersjökusten - att bygga ut det svenska östersjöväldet. Vilket av dessa motiv som vägde tyngst är en omdiskuterad fråga. Den svenska armén besatte först Oderlinjen sedan Elbelinjen. Vid Breitenfeld besegrades den kejserliga armén, varefter Gustav Adolf tågade söderut mot de habsburgska arvländerna. På hösten 1632 såg sig kungen tvungen att vända norrut mot en kejserlig armé under Wallenstein. Den 6 november drabbade härarna samman vid Lützen. Under striden stupade Gustav II Adolf, men slaget slutade utan seger för någon sida.

Kungen hade 1613 friat till sin ungdomskärlek Ebba Brahe, men hans mor satte sig bestämt emot giftermålet. Sju år senare gifte han sig med Maria Eleonora av Brandenburg. Det blev inget lyckligt äktenskap. Vid kungens död var det enda barnet, dottern Kristina, fem år.