Johan III 1537-92, kung 1568-92.

Son till Gustav Vasa i hans äktenskap med Margareta Leijonhufvud. Johan fick en god uppfostran i renässansens och humanismens anda, och hans intresse för studier var så stort att det oroade fadern. År 1556 blev han utnämnd hertig av Finland. Han ledde den beskickning som å kung Eriks vägnar friade till drottning Elisabet I av England. Han vistades där i fyra månader och uppskattades för sin bildning, sitt uppträdande och sin frikostighet.

När han mot broderns vilja gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica lät Erik döma honom till döden. Johan inneslöts på Åbo slott, tvangs kapitulera och spärrades in på Gripsholms slott, där han hölls fånge i över fyra år. Han frigavs efter sturemorden och 1568 gjorde han tillsammans med brodern, hertig Karl (IX) av Södermanland, uppror och avsatte Erik. När Johan tillträdde tronen fann han finanserna så usla, att han länge misstänkte att Erik gömt arvet efter Gustav Vasa någonstans på Stockholms slott. Ekonomin förblev dålig under hans regering. Hans omfattande slottsbyggnationer kostade, men dyrast var krigen i öster. Skatter och pålagor medförde protester från adeln, men förhållandet var tämligen gott, förbättrat genom att Johan kort efter Katarina Jagellonicas död gifte sig med Gunilla Bielke.

En ny generation ur högadeln, mer bildad och politiskt medveten än tidigare, gjorde starka anspråk på att adeln och riksdagen i statsrättsliga former skulle få ökat inflytande över rikets skötsel. År 1589 vid ett möte i Reval mellan Johan, sonen Sigismund (som sedan 1587 var polens valda kung) och rådet, kom det till en allvarlig brytning och Johan lät fängsla en del av rådsherrarna.

Johan fortsatte Eriks politik att försöka utvidga de baltiska besittningarna och vinna kontroll över rysslandshandeln. Den ryske tsaren Ivan den förskräcklige hade försökt få Katarina Jagelonica utlämnad till Moskva, vilket gjorde att Johan såg Ivan som en rent personlig fiende. Narvas erövring var en framgång, men engagemanget i Polen fick på lång sikt ödesdigra konsekvenser för Sverige.

Ute i Europa var både den katolska motreformationen och kalvinismen aktiva och det fick följder för Sveriges del. Johans historiska och teologiska intressen förde honom in på planer att försona den protestantiska kyrkan med den katolska, vilket dock bemöttes kallsinningt av påven. Johan, som stod under inflytande av sin katolska maka, Katarina, hade svårt att släppa de historiska banden med den gamla liturgin och lät utarbeta en handbok i liturgi - kallad Röda boken - som antogs 1577. Detta försämrade förhållandet till den renlärige brodern Karl.

Johan hade ett brinnande intresse för konst och framför allt för arkitektur. Han var den förste som lät restaurera gamla kyrkor. Flera äldre vasaborgar byggdes om och förskönades. De största projekten var slotten i Kalmar och i Borgholm.

Johan avled 1592, troligen av hjärtfel, och ligger begravd under en ståtlig gravvård i Uppsala domkyrka.