Margareta 1353-1412, regerande drottning i Sverige 1389-96 (1412).Margareta 1353-1412, regerande drottning i Sverige 1389-96 (1412). Margareta styrde Danmark från 1376 och Norge från 1380 som förmyndare för sin son Olav. Hon var dotter till kung Valdemar Atterdag i Danmark och gift med kung Håkan VI i Norge som var son till kung Magnus Eriksson i Sverige.Då sonen Olav dog vid sjutton års ålder behöll hon makten i Danmark och Norge. År 1389 kallade de svenska stormännen henne till drottning i Sverige, där hon besegrade den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg i slaget vid Falköping samma år. Kampen mot Albrekt och hans anhängare blev lång och dyrbar. För att förbättra kronans finanser och stärka sin makt lät hon dra in gods från kyrkan och adeln. Hon lyckades trots hårt motstånd genomföra sin politik utan att det utbröt inbördeskrig. Då sonen dött och det inte fanns någon självklar arvinge adopterade Margareta sin systerdotterson Erik av Pommern. Hon lyckades få honom krönt till kung i de tre nordiska länderna vid ett herremöte i Kalmar 1397. Erik var då officielt kung, men Margareta behöll makten till sin död 1412. I samband med kröningen i Kalmar utfärdades ett unionsdokument, där förhållandena mellan de tre länderna reglerades. Den s.k. Kalmarunionen. Utskriften - på papper i stället för pergament, som brukligt var och de fåtaliga sigillen - har lett till att många forskare har satt dess giltlighet i fråga. Man har menat att kalmardokumentet bara är ett utkast som aldrig godkänts. I praktiken kom dock kalmarunionen att bestå till 1521. Striden om dess bestånd blev lång, uppslitande och blodig. År 1412 drabbades Margareta av pesten och avled i Flensburg. Hon ligger begravd i Roskilde domkyrka. |