Det kungliga lustslottet Drottningholm, den svenska stormaktstidens förnämsta slottsbyggnad, är beläget på Lovön i Mälaren. Slottet fick sitt namn redan under Johan III, som där 1580 lät bygga ett stenhus åt sin drottning Katarina Jagellonica.
1500-talsslottet inköptes av Hedvig Eleonora 1661 , men brann ner till grunden 30 december 1661. Efter den förödande branden fick arkitekten Nicodemus Tessin d ä i uppdrag att uppföra en ny slottsbyggnad. Byggnaden, påverkad av fransk-holländsk klassicism, var i stort sett färdig vid Tessins död 1681. Hans son Nicodemus Tessin d y fick hand om inredningen. I denna deltog landets främsta konstnärer.
Huvudbyggnaden rymmer det praktfulla trapphuset och paradrummen, medan de två sidolängorna innehåller bostadssviterna. Berömda är Hedvig Eleonoras paradsängkammare och Lovisa Ulrikas gustavianska bibliotek.
Vid slottet anlades också en exklusiv fransk barockpark som till betydande delar bevarats till vår tid. Parkens bronsskulpturer är verk av en av den nordeuropeiska renässansens mest framträdande skulptörer, Adrian de Vries. Samlingen fördes till Sverige som krigsbyte dels från Prag och dels från Fredriksborgs slott i Danmark.
Drottningholm kom att förbli de kungliga damernas slott och år 1744 skänktes Slottet som bröllopsgåva till prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen då hon gifte sig med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik. Lovisa Ulrika lät bygga på slottsflyglarna med en våning. Det var också på hennes initiativ Drottningholmsteatern anlades.
Drottningholm såldes 1777 av Lovisa Ulrika till staten. Slottets underhåll försummades, men det började repareras under Oscar I och restaurerades grundligt åren 1907-11. År 1981 flyttade kungafamiljen in i slottets södra länga.
Drottningholms slott