Jordbruk
Polen är till stor del ett jordbruksland med goda
klimatförutsättningar och stora arealer relativt bra
jordbruksmark som kan föda många fler än landets
knappt 40 miljoner invånare. Idag är Polen återigen
en nettoexportör av livsmedel, så som det
traditionellt har varit med undantag för kommunisttidens
sista tjugo år på 1970- och 1980-talen.
Livsmedelsköerna försvann redan under 1990,
marknadsreformens första år, och bristsituationen
vändes i ett överskott. Spannmål, potatis,
skinka, gäss, bär och äpplen är typiska
polska exportprodukter. Polen var det enda land inom det f d
sovjetblocket där jordbruket till största delen bedrevs
av självägande bönder.
De 2,7 miljoner privata jordbrukarna äger omkring 80
procent av den odlade arealen. Resten tillhörde statliga
jordbruk, som nu håller på att styckas och säljas
ut. De privatägda jordbruken är i regel små med
en genomsnittlig storlek på cirka sju hektar.
Produktiviteten är med västeuropeiska mått mätt
låg, eftersom mekaniseringen inte har hunnit särskilt
långt. Fortfarande används exempelvis lika många
hästar som traktorer. Bönderna utgör en stor och
politiskt inflytelserik väljargrupp.
PLS, som är regeringskoalitionens andra parti, agerar
ofta som småböndernas intresseorganisation. Stora
budgetmedel går till att hålla böndernas
inkomster uppe, medan relativt lite går till framåtsyftande
reformer som stöd till de mest effektiva producenterna,
sammanslagning av små gårdar till större enheter
och skapande av nya arbetsplatser på landsbygden, inom t ex
livsmedelsförädling och service. Det finns också
militanta grupper som med strejker, vägblockader och
demonstrationer kämpar för subventioner, skyddstullar
mot import av livsmedel, garanterade minimipriser osv.
Fiske
Vid andra världskrigets slut år 1945 var 60% utav Polens befolkning sysselsatta med jordbruk. Polen var då ett enda stort jorrdbruksland och man hade stora arealer med relativt god jordbruksmark. Spannmål, potatis, skinka, gäss, bär och äpplen är och var några utav Polens viktigaste exportprodukter. När den industriella satsningen påbörjades i slutet av 1940-talet lämmnades jordbruket utan stöd. Under de första sex åran (1950-1956) försökte man nationalisera hela jordbrukssektorn. Detta resulterade i en markant nedgång av livsmedelsproduktionen och så höga protester utav bönderna så att man bestämmde sig för att att upplösa de flestsa nybildade kollektiven. År 1988 var 76% utav jordbruksmarken (19 miljoner ha) i privat ägo, 19% tillhörde stasgods och 5% kooperativ. Under dessa tider var 28% av Polens befolkning sysselsatta med jordbruk. I dagens Polen så finns det ca 2 miljoner gårdar. Av dessa är det endast ca 700 000 som producerar för marknaden. De resterande gårdarna drivs av deltidsbönder som odlar mest för egna behov.
Förutsättningarna för jordbruk är väldigt varierande i olika delar av landet. En styckning och utförsäljning av de statliga egendomarna pågår sedan 1990. Regeringen försöker ochså via stödåtgärder effektivisera jordbruket och skapa större enheter.
Fisket i Polen är betydande. En viss del utav fångsten exporeteras men merparten utav fångsten går till landets hemmakonsumtion. Fisket sker i huvudsak i Östersjön vid de viktiga Östersjöhamnarna men Atlantfiske förekommer ochså. Annars så förekommer fisk sällan på den traditionella Polska matsedeln. Miljöföroreningen utav landets vattendrag och insjöar bägränsar sötvattenfisket. Efter andra världskriget byggdes en stor fiskeflotta. Den opererade främst uta på Atlanten men ochså vid Afrikas och Grönlands kust samt på norra Stilla havet.
|