De nödvändiga strukturförändringarna som inleddes efter 1989 tar lång tid och kräver mycket kapital. Efter sex år av marknadsreformer var förändringarna mest synliga inom den lätta industrin och livsmedelsindustrin samt inom handel och tjänster, dvs närmast konsumenten. Det är områden som snabbast kunde privatiseras.

Där finns också flest nyetableringar därför att de kräver mindre kapital. Det svåraste problemet vid industriomstruktureringar under den första perioden var bristen på kunskap, speciellt på marknadskunniga företagsledare, samt av bristerna i infrastrukturen, t ex dåliga telekommunikationer. Det har skett en mycket radikal förbättring vad beträffar marknadsekonomiskt kunnande. Infrastrukturen kräver fortsatta stora kapitalinvesteringar för att komma ikapp västeuropeisk standard.

Industri och Miljö Under kommunisttiden dominerades den Polska industrin av tung industri. Den var baserad på landets egna naturtillgångar som stenkol, koppar, svavel, kalk sam importerad råolja och järnmalm. Under planekonomins sammanbrott 1989 var den Polska industrin föråldrad och den präglades av dålig produktivitet, höga kostnader och låg kvalitet. Många företag och gruvor inom t.ex. den mettalguriska industrin, överlede inte konkurrensen i en marknadsekomomi. Efter år 1989 så inleddes strukturförändringar vilka tog lång tid och krävde mycket kapital. Inom den lätta industrin, livsmedelsindustrin samt inom handel och tjänster var dessa förändringar mest synliga. Det var dessa sektorer som kunde privatiseras snabbast och där flest nyetableringar kunde ske eftersom de krävde begränsade investeringar. Tyvärr fanns det sammtidigt ochså stora problem med att göra en sådan stor förändring inom industrisektorn. Det var mycket brist på kunskap, brister i infrastrukturen och dåliga telekommunikationer. Självklart så har läget förbättrats på senare år men man kan fortfarande märka landets brister på sina håll. För att den Polska industrin ska klara av den västeuroperiska standaraden krävs ochså att infrastrukturen får fortsatta stora investeringar. Omstruktureringen av de gammla storföretagen hade ochså i många fall vållat kontroverser. Varje år försvann tusentals arbetstillfällen i främst kolgruvor och stålkraftverk. Detta lede ofta till strejker och protester.

Sydvästra Polen är väldigt tätbefolkat och ligger i ett av Europas mest nedsmutsade industriområden . Detta område brukar kallas "Den svarta triangeln" och omfattar även norra Tjeckien och de södra delarna utav östra Tyskland. I Slask är fyra områden klassade som katastrofområden ur miljösynpunkt och ett flertal andra områden är hotade ekologiskt. Kraków är en av Polens mest drabbade städer. Utanför staden ligger det stora stålkraftverket Nowa Huta med ca 20 000 anställda och det är därifrån en tredjedel utav luftföroreningarna kommer. Även de många kolvärme och kolkraftverken förstör luften i landet eftersom reningen av utsläppen är på mycket låg nivå. Läget håller på att förbättras men fortfarande är det mycket inom den tunga industrin som måste bytas ut mot den miljövänliga, lätta industrin.

Järn och metallsektorn är Polens dominerande industrigren med ca 30% av de anställda och ca 50% av industrins totala exportinkomst. Textilsektorn och energisektorn, båda traditionellt belaggda i Lódz, är ochså viktiga industrigrenar. I staden Plock finner man landets petrokemiska centrum och i storstaden Poznan tillverkas järnvägsmaterial. Ända fram till 1990 exporterades just dessa varor, främst till SEV-länderna. Mycket av exporten gick således till Sovjettunionen.

Den tunga industrin samt energiförsöjningen genom främst sten- och brun-kolseldning har lett till att miljösituationen är en av de sämsta i hela Europa. Som jag redan har nämnt så är flera områden klassade som katastrofområden. I dessa områden är vattnet oanvändbart, t.o.m. för industriprocesser. Skogarna i och runt om dessa områden är helt förstörda, jorden utdömd och otänjlig för livsmedelsproduktion och befolkningen har sämre hälsa än vad människor i andra delar utav landet har. Floden Odra tar emot föroreningarna från de stora industrierna i Katowice-omårdet samt avloppsvatten ifrån storstäderna långs dess lopp. Även Wisla är mycket förorenad och råknas som Östersjöns ensklida föroreningskälla. Nu på seanre tid så har läget förbättrats ansevärt. Många reningsstationer har placerats längs med Wislas och Odras lopp och ett flertal utav de stora fabrikaten i söder stängs sakta men succsessivt. Staten har ochså antiget ett åtgärdsprogram som bl.a. innehåller utveckling av landsbyggdens vatten- och avloppssystem, avsaltningsanläggningar för gruvindustrin och skydd av grundvattnet.