Importen från väst domineras till nästan 70 procent av investeringsvaror. Handelsutbytet visar betydande underskott som dock kompenseras med råge genom kapitalinflöde från utländska investeringar, turism och gränshandel. Handeln med Östeuropa, med Ryssland och de andra f d Sovjetrepublikerna, framför allt Vitryssland och Ukraina, gick kraftigt ned 1990 och 1991, men sedan började växa också, i synnerhet på exportsidan. Efter krisen i Ryssland hösten 1998 föll den kraftigt igen. Polen har sedan i mars 1992 ett associeringsavtal med EU som innebär att alla tullar och andra handelshinder successivt tas bort och skall helt försvinna fram till sekelskiftet. Syftet med avtalet var att fungera som hjälp i anpassningsprocessen inför fullständigt medlemskap i EU, vilket är ett av Polens främsta utrikespolitiska mål.

Därför konstruerades avtalet "asymetriskt": EUs handelshinder för polska varor skulle avskaffas i snabbare takt än tvärtom. Men på ett viktigt område, handel med jordbruksprodukter, vändes i stället ett tidigare polskt överskott till underskott i utbytet med EU. Detta ger en fingervisning om svårigheter som väntar i de kommande medlemskapsförhandlingarna med EU. 

Just jordbruket väntas vara det svåraste problemet, dels därför att det utgör en mycket betydande del av den polska ekonomin, och dels därför att EUs nuvarande gemensamma jordbrukspolitik, CAP, består av ett ytterst komplicerat ock byråkratiskt regelverk av kvoter och bidrag, och är politiskt synnerligen känsligt. Polen är också medlem i CEFTA, det centraleuropeiska frihandelsområdet, som även omfattar Tjeckien, Slovakien och Ungern. Slovenien och Litauen är på väg att ansluta sig till organisationen. Alla dessa länder har ansökt om EU-medlemskap. På samma sätt som associeringsavtalen med EU, fungerar även CEFTA som en förberedelse för EU-medlemskapet genom att stegvis avskaffa handelshinder mellan medlemsländerna och därmed skapa en större öppen marknad med fri konkurrens.