Om du tror att jag är en vanlig kille så har du så himla fel... Ingen är vanlig alla har något som gör att man inte är vanlig. Skulle alla vara vanliga, då kan man ju lika väl säga att alla är ovanliga... Vad är det med mig då som är just så ovanligt. Jag kan ju börja med att säga att ingen annan på denna jord har samma födelsenummer som jag, ingen såg ut så som jag gjorde då..... För ungefär 21 år sedan kom jag till jorden, jag var liten mycket liten. Idag har jag växt och blivit stor, mitt huvud är ungefär 183 cm över marken och min hjärna väger lite mera (förhoppningsvis) än vad den gjorde då.

Bakom mig har jag lämnat gymnasieskolan där jag gick det ekonomiska programmet, för ett år sedan lämnade jag också lumpen bakom mig, där jag efter mycket om och men blev förare på en 90/40 vagn ( de som är lite mera intresserade om det kan gå till lumpa sidan).

En gång i tiden så var mitt stora intresse att idrotta, jag tränade nästan varje dag i hopp om att kunna bli bäst, bäst i hela världen och att kunna försörja min blivande familj, det var inom fotboll, tennis och innebandy. Men en dag då så blev jag knäckt utav fotbollen, mitt knä gick sönder och sedan den dagen så har jag lackt ner med allt vad idrott innebär. Det händer ibland att man går ner till gymet eller tar sig en springrunda med ett golfset.

På vintern så åker jag alltid ner till Alperna för att åka bräda. Om du är mera intresserad om det så ta en titt på när vi var i Valmorel (Frankrike) eller när vi var i Chamonix.

Förra sommaren så var det Hultsfredsfestivalen som hägrade. Det som lockade mest var naturligtvis Cardigans och Broder Daniel, någon annan idol som jag håller varmt om hjärtat är givetvis Björk ...men jag tycker faktiskt att Björk har spårat ut lite på sistone eller så är det jag som inte hinner med.

Framtiden??

Snart närmar sig hösten och som då alla vet så börjar även skolorna men för mig så blir det universitetet, var??? det vet jag inte riktigt ännu, men antagligen blir det Umeå.

(hösten 99) Luleå?? ja... Luleå blev det visst... låter långt bort men så blev det iallafall och jag trivs... Det jag studerar är Data och systemvetenskap och även lite ekonomi... Det första året så läser man i Piteå och sedan de övriga åren så läser man i Luleå.

Piteå?! Vad tycker jag om Piteå då? Måste säga att det är en mycket trevlig stad, nästan som Varberg fast lite mindre. På vintern så är det inte så hemskt mycket drag i staden men på sommaren så var det ju riktigt bra. Jag var även på festivalen i Piteå som heter Hela Piteå dansar och ler, det var en mycket lyckad festival för min del...

(Sommaren-00) Varför lyckad festival?? Therese, Therese och åter Therese... Jag träffade mitt hjärta under denna festival, festivalen som jag drog till för att mina Pite-polare hade sagt att det är en bra festival samt för att jag skulle plugga inför en omtenta som jag hade. Tentan klarade jag, kärleken har växt och detta var och är fortfarande min bästa och lyckade festival någonsin.

Att stamma... Hm stammar jag, jo det gör jag och det har jag alltid gjort vad jag kan minnas. Men eftersom du har kommit till min sida så borde du ju också veta vem jag är och då visste du ju reda att jag stammar... Jag vet inte varför jag gör det, jag har gått till olika logopeder osv men jag tycker inte det är så jätte roligt.. visst ger det lite resultat men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så jätte mycket för att jag stammar. Ibland kan det vara riktigt, riktigt tråkigt och man bara önskar att man inte gör det... Jag har lärt mig att leva med det... eller rättare sagt min stamning ska leve med mig och det är den som ska anpassa sig efter mig och INTE tvärtom för att det är då man stammar mera... jag har faktiskt gått på en kurs om stamning där man fick lära sig hur man ska tänka osv... det jag tog lärdom av där var att man inte ska vara rädd för det, utan det är jag som ska styra stamningen och INTE tvärtom....Vad vet jag om något år kanske jag har sådan kontroll över stamningen att jag inte stammar mera.... Men skulle det vara jag då???