En kampsports utövare är att betrakta som en
vapeninnehavare. Om de teoretiska kunskaperna och den mentala nivån inte överensstämmer
med det tekniska kunnandet förorsakar det inte bara problem för personen själv
i fråga, utan även för dennes omgivning.
Det är mitt hopp att alla elever allvarligt begrundar detta.
Idag utgörs kung fu av offensiva och
defensiva rörelser, utförda med antingen kroppsrörelser eller med vapen
enligt bestämda mönster. För att kunna gå framåt i denna sport behöver man
träna hårt minst 6 timmar i veckan och för att bli riktigt bra behövs åtskilliga
träningstimmar.
Det är också en fördel att träna på morgonen, då är det lättare att få
en oerhörd självdisciplin utan att göra medvetna ansträngningar. Det är lättare
att göra detta när man är pigg. Hjärnan som fortfarande är i ett halvt
medvetet tillstånd har också en mystisk kontroll över kroppen. Den kommer att
göra sig benägen att utföra teknikerna spontant.
Med tiden kommer dina rörelser lika spontant och instinktivt som att gå.
|
|
|
|
|
Sann traditionell Kung Fu
Det finns en sak som alla
kinesiska stridskonster har gemensamt, nämligen att själva kung fu endast är
konst. Självklart är det en konst vilken kräver en idogen träning för att nå
fullkomlighet. Men det är också något som vem som helst med det rätta
intresset kan lära sig.
Med begreppet kung fu menar man ett sätt att lära känna, samt lära sig behärska
sin kropp. Det verkliga värdet av kinesisk stridskonst stiger långt utöver självförsvar.
Det ligger i den starkt traditionella träningen att respektera sin lärare och
dennes råd, samt att respektera andra kung fu stilar, eftersom de är en del av
Kinas arv.
Att visa respekt och ödmjukhet mot våra medmänniskor ser vi som en självklarhet.
Och kanske viktigast av allt, att bara på ett moralisk och riktigt sätt använda
sitt kunnande.