Anette Wärnberg

Systemvetenskaplig ansats och teori (SAT)

Diskussionsfråga 1
Diskussionsfråga 2
Diskussionsfråga 3
Repliker
Kursuppgift

Diskussionsfråga 1
Weaver, vars kända ”paper” ligger under punkten ”Mtrl1”, argumenterar för behovet av ett systemvetenskapligt arbetssätt. Lilienfeld, vars uppsats delades ut på den första träffen, nationalencyklopedin, m fl, är dock kritiska till systemvetenskapen. Diskutera i vad mån Weavers argument håller och i vilken utsträckning Lilienfeld har fog för sin kritik. Motivera och exemplifiera.

Weaver
Weaver beskriver tre typer av system: Simplicity (få komponenter och få relationer, t ex fysik före 1900-talet), Disorganized Complexity (många komponenter och få relationer, t ex statistik och sannolikhetslära) och Organized Complexity (många komponenter och många relationer).

Organized Complexity är den typ av system som han anser behöver utforskas mest. Han ställer frågor som ”Varför är en kemisk blandning giftig, medan en som innehåller samma atomer men i ett omvänt mönster är ofarlig?”, ”Vad beror rispriset på?”, ”I vilken utsträckning är det säkert att förlita sig på samspelet mellan de ekonomiska krafterna utbud och efterfrågan?” Som synes är detta frågeställningar av mycket varierande slag, kemi, politik och biologi. Det skulle även kunna vara medicin eller psykologi. Weaver anser att alla dessa typer av frågor borde kunna besvaras med metoder för att hantera Organized Complexity.

Han anser att det är viktigt att utforska området kring Organized Complexity, och han ser förutsättningar att lyckas. Under krigstiden såg han två saker som bådade gott för utveckligen av Organized Complexity. 1. Det utvecklades en ny typ av datorutrustning som mera liknade den mänskliga hjärnan än vad tidigare utrustningar gjorde. 2. Man använde sig av såkallade mixed teams för att göra operationsanalyser.

Om Weavers förhoppningar kring datorutrustning som liknar den mänskliga hjärnan avsåg vad vi idag kallar Artificiell Intelligens skulle han kanske vara besviken på hur långt (eller kort) vi har kommit idag. Däremot skulle han nog vara nöjd med de olika typer av beslutstödssystem och ledningsstödssystem som idag används för att underlätta för den mänskliga hjärnan.

De mixed teams som Weaver beskriver kanske snarare är tvär vetenskap än systemvetenskap, men den typen av grupper används ju i allt större utsträckning idag. Projekt arbete är ju en enkel variant av användandet av mixed teams. Under en begränsad tid samverkar personer med olika specialkompetenser för att nå ett gemensamt mål.

En sak som slår mig när jag läser Weaver är frågan om det verkligen är så enkelt att det räcker att dela in alla system som har många komponenter och många relationer i en grupp – Organized Complxity. Det är ju, precis som Weaver beskriver det en massa olika typer av system/problem som inkluderas i den gruppen. Kanske skulle de behöva delas upp i flera olika grupper. Kan man verkligen hantera t ex medicinska och politiska problem med samma metoder? Det var kanske inte heller Weavers tanke. Jag har inga svar på de frågor jag ställer, men tycker att det vore intressant att studera vidare.

Lilienfeld
Lilienfeld har på det stora hela en mycket mera pessimistisk och skeptisk syn på vetenskap i allmänhet och systemvetenskap i synnerhet än vad Weaver har. Han hävdar att systemvetenskapen varken är en vetenskap eller en filosofi, utan en ideologi. Jag har hittat följande förklaringar på begreppen:
Vetenskap = Vetenskap är det systematiska sökandet efter sådan kunskap som inte beror på den enskilde individen, utan som envar skulle kunna återfinna eller kontrollera. (Föreningen för vetenskap och folkbildning)
Filosofi = Vetenskapen om grunderna för vetande och tänkande (Svenska akademins ordlista (SAOL))
Ideologi = System av uppfattningar och värderingar (SAOL)

Lilienfeld anser att systemvetenskapen (som ideologi) kan vara till nytta för akademiker, byråkrater inom social service, ingenjörer, cybernetiker och utredare(researchers). Även om han inte ser systemvetenskapen som en vetenskap så ser han att den utnyttjar metoder ur andra vetenskaper och har skapat en ny vokabulär.

Något annat som Lilienfeld ser problem med ar systemgränser. För att kunna analysera ett system krävs att man vet vad som ingår i det och vad som inte gör det. Det medför att man ibland måste sätta en systemgräns. I verkligheten interagerar alla biologiska och sociala (och i viss mån även tekniska och fysiska) system med andra system. För att i en experimentiell situation komma fram till något vettigt resultat så måste hänsyn tas även till omvärldens påverkan.

Lilienfelds inlägg om att den systemvetenskapliga forskningen alltid bekostas av någon och att det då är lätt att gå finansiärens ärenden tycker jag är lite märkligt. Vilka andra vetenskaper skulle det i så fall inte gälla? I princip all forskning sker med vinstintresse för någon investerare, vilket då gör det naturligt att uppfylla dennes önskemål. Ett exempel på forskning med vinstintresse är framtagandet av nyas läkemedel. Det företag som anställt en forskare vill naturligtvis tjäna pengar på dennes forsknings resultat. Det finns idag t ex bromsmediciner för HIV-smittade personer. Om de tagits fram enbart i syfte att främja mänsklighetens bästa så skulle de ju finnas där de verkligen behövs (t ex i stora delar av Afrika). Men de är framtagna även för att de företag som tagit fram dem ska tjäna pengar, alltså levereras medicinerna till den som kan betala för det. Visst låter det hemskt, men det är inte ovanligt.

Vad gäller Lilienfelds åsikter om problem kring systemgränser är jag beredd att hålla med honom. Åtminstone till viss del. Det är ett problem med konstruerade systemgränser. Den experimentella miljön kommer då inte att fungera som den verkliga. Man kan undersöka förhållanden inom systemet men får inte helheten. Om man är medveten om detta och tar hänsyn till att systemets interaktion med omvärlden så tror jag ändå att man kan komma till viktiga slutsatser.

Huruvida systemvetenskapen är en vetenskap, en filosofi eller en ideologi är inte helt lätt att svara på. Med de förklaringar jag har hittat på ordens betydelser ser jag väl att systemvetenskapen skulle kunna innehålla delar av alla tre begreppen.
Tillbaka till början
 

Diskussionsfråga 2
Beskriv hur nedanstående begrepp relaterar till varandra i Ackoffs betydelse ”System of Systems Concepts”. Vilka forskare har mest framgångsrikt behandlat begreppen och deras inbördes relationer? Motivera!
a. Requisite Variety
b. Complexity
c. Control
d. Simulation
e. Modelling
f. Goal-orientation
g. Simplification
h. Systemhood
i. Hierarchy
j. Anticipatory Computing
k. Chaos
l. Homeostasis
m. Equifinality
n. Autopoiesis
o. Flow
p. Process
q. Structure
r. Feedback

Ovanstående figur är en förenklad beskrivning av vad jag har läst om begreppen och deras relationer. Jag vet att det finns fler relationer än de jag har visat på, men för att bevara överskådligheten så blev skissen så här.

Jag kan inte argumentera för att någon forskare mera framgångsrikt än andra skulle ha behandlat begreppen och deras inbördes relationer. Det är av den anledningen att jag inte hittat någon forskare som förklarat allt. Man måste läsa flera forskare för att få alla begreppen och relationerna förklarade för sig. Ashby förklarar t ex Rquisite Variety, Complexity coh Goal orientation. Bertalanffy förklarar t ex Feedback, Equifinality och Process. Process förklaras även av Miller. Pattee förklarar Simulation och Modelling. Maturana och Varela förklarar Autopoiesis och Structure.  Osv, Osv... Och även om man läser ovanstående forskare och ytterligare några så återstår det ändå ett visst pusslande att göra själv för att få ihop allt.
Tillbaka till början
 

Diskussionsfråga 3
Redogör för ett av de datorexperiment som presenterades under start seminariet. Diskutera olika variationer av experimentet. Vad kan man lära sig systemvetenskapligt av detta?

Experiment 1
1. Markera tre punkter (p1, p2 och p3) på skärmen
2. Registrera en startpunkt. Döp den L₀.
3. Välj slumpmässigt ett hörn (p1, p2 eller p3)
4. Beräkna mittpunkt mellan valt hörn och L_i, samt markera denna punkt och sätt den till ny löppunkt
Upprepa punkterna 3 och 4 mellan 1000-10000 gånger.

  Ta hem prickar.exe

Oavsett var startpunkten placeras så blir resultatet i stort sett detsamma – Ett mönster av trianglar som är likformiga med den ursprungliga triangeln (p1, p2 och p3) inom den ursprungliga triangeln.

Hela triangeln blev inte fylld vilket jag hade förväntat mig. Antalet punkter utanför triangeln kan variera, men mönstret inom triangeln blir alltid ungefär detsamma. Om man Gör varianter på experimentet och lägger till ytterligare punkter (p4 och p5) så att det blir en kvadrat eller femhörning så blir resultatet intressant. Då fylls hela den ursprungliga figuren(p1, p2, p3, p4, (ev p5)) av punkter.

Man skulle kunna se triangeln mellan punkterna p1, p2 och p3 som ett slutet system där den yttre påverkan (start punkten) i det närmaste saknar betydelse. Detsamma gäller även om den ursprungliga figuren är en kvadrat eller en femhörning.

Med Weavers paper i färskt minne kan man se experimentet som ett exempel på oorganiserad komplexitet – många komponenter med få inbördes relationer. Eftersom det är en slumpgenerator inblandad går det ju inte att exakt förutspå var nästa punkt ska hamna, men statistiskt kan man räkna ut hur mönstret kommer att se ut när alla punkter är utplacerade.
Tillbaka till början
 

Repliker på andras inlägg

Replik på Henrik Magnussons inlägg om diskussionsfråga 1 (eller egentligen ett tillägg till den diskussion om mixed teams som följde på hans inlägg)
Jag vet inte riktigt om den här repliken hamnar rätt, men du får den eftersom det förts en diskussion om mixed teams på din sida.
Visserligen så stämmer det ju att Weaver beskriver mixed teams i krigsmakten under andra världskriget. Jag tolkar dock det han skriver så som att han ser det som en möjlig metod att lösa även andra problem av organiserad komplexitet-typ. Han ser det ju som ett av två bevis för att det går att hantera problem av organiserad komplexitet-typ, alltså måste han ju se även andra användningsområden för det.
Henriks svar
Vi får anta att det var lyckat med mixed-teams under andra världskriget eftersom han refererar till detta. Därmed är det ganska naturligt att han tänker sig att det går att tillämpa mixed-teams på flera problem av typen organiserad komplexitet. Jag har inget övrigt att tillägga förutom att jag håller med dig om detta.
 

Replik på Carina Olssons inlägg om diskussionsfråga 1
Jag håller med dig i din kritik av Weavers jämförande av datorutrustning och den mänskliga hjärnan. Idag finns, precis som du säger, ingen dator som reagerar med känslor o s v. Kanske skulle det ha förvånat Weaver att vi idag, drygt 50 år senare, inte har kommit längre med vad som kallas artificiell intelligens. Möjligtvis skulle han titta på de verktyg som vi har för att under lätta för den mänskliga hjärnan (olika typer av ledningsstöds- och beslutstödsystem) och säga att ”Det var ju ungefär så som jag menade…”
Carinas svar
Eftersom jag redan svarat på Linda Erikssons replik på min sida blir svaret på din replik ganska kort: Det kanske var så, att han inte hade tänkt sig att det skulle vara möjligt att fullt ut kunna imitera den mänskliga hjärnan.
 

Replik på Johan Dahls inlägg om diskussionsfråga 1
Jag tycker att din uppställning av olika vetenskapers betydelse vid problemlösning är intressant och håller med dig om att det vore det bästa sättet att lösa problem. Jag håller även med dig om att det inte borde finnas någon konkurrenssituation mellan systemvetenskapen och sakvetenskaperna, men jag tror tyvärr inte att det är så lätt att åstadkomma.

Som det är idag så förekommer det ju även konkurrens mellan de olika sakvetenskaperna, och för den delen även mellan olika forskningsområden inom en och samma sakvetenskap. Många forskare konkurrerar om samma finansiärer och det gör, tror jag, att hävdandet av den egna vetenskapen och det egna forskningsområdet gentemot andra är svårt att komma ifrån.

Men, som jag började min replik, så tror jag att alla vetenskaper skulle vinna i längden på att komplettera varandra istället för att konkurrera mot varandra.
Tillbaka till början
 

Kursuppgift
Många forskare, bl a professor Len Troncale, bedömer att tillgången till ett bra multimediabaserat och interaktivt datorstöd skulle underlätta inlärandet och öka förståelsen av grundläggande systemvetenskapliga företeelser, effekter och relationer. Antag att detta är en korrekt bedömning och utarbeta en skiss (grov design med illustrationer) av ett sådant system.

Min lösning på uppgiften är ett program som jag kallar för Bokhyllan. I bokhyllan står olika typer av böcker som ska hjälpa studenten att lära sig systemvetenskap. Du kan läsa mera om Bokhyllan om du laddar hem Word-filen (Word97).

Ta hem Bokhyllan.doc

Tillbaka till början