Dagarna på den nya utbildningen tickar på ocn nu har två av de elva veckorna gått. Dagarna innehåller mycket prat och information. Familjen har fått känna på de lååånga dagarna och det går inte längre helt smärtfritt. Linnéa vill än mindre kliva ur sängen på morgnarna och vill följdaktigen inte heller gå och lägga sig eftersom hon vet att det kommer en tidig morgon till. *suck* Robban går omkring och mår inte riktigt bra. Han mår illa, har ont i magen och det mesta är fel. Vi är aldrig hemma längre, säger han. Han är lika hemkär som jag och det tär på gossen, som försöker allt för att få uppmärksamhet. *dubbel-suck ~ hur ska man räcka till?* Macke har accepterat det hela och har varit jätteduktig. Men ibland kommer "den lilla" marcus fram och visst måste han få vara liten ibland. Krypa ihop och bara mysa. Familjens minsta medlem har också kännt av ensamheten, och han följer mig hack i häl när vi kommit hem. Jag gissar att han tycker att dagarna blir långa.
Appropå det så tyckte jag i tisdags att han "bajat" ner sin sovhylla lite väl mycket *fattar inte att han blivit så lat att han inte orkar hoppa ner i bajalådan* och bestämde mig för att skura rent den. Han skuttade runt i hallen och helt plötsligt utan förvarning rusar han in i buren och anfaller han och hugger mig i handen! *shit* vad det gjorde ont ~ och snopen blev jag dessutom. Han har inte visat några elaka tendenser men tydligen så var jag på helt fel plats vid fel tidpunkt, eller så tyckte han att det skulle vara skitigt på hyllan. Jag tvättade rent såret och kylde ner handen. Sedan fortsatte jag att skura ~ för har jag sagt att det ska vara rent där så ska det vara det också. Då gjorde han ett nytt utfall men denna gången var jag beredd och kunde stoppa honom. Resten av veckan har han hetat mördarkaninen! På kvällen var jag till mamma och hon frågade om jag hade stelkramp, kvar. Detta hade jag inte haft en tanke på så morgonen efter ringde jag till läkarcentrum för att få en tid och när hon hörde att jag var biten var det inga problem. När jag kom till läkaren och talade om att jag skulle vaccineras så berättade hon att jag var tvungen att visa såret för en läkare!
Jag blev snopen, inte behövde jag visa det lilla bettet tyckte jag men hon höll fast vid beslutet och det slutade med att jag fick visa upp såret som faktiskt visade sig blivit infekterat och jag fick både penicillin och en stelkrampsspruta! Sprutan kändes inte mer än att det spände lite. Senare på kvällen så började det gjöra ont och jag har haft ont så fort jag rört mig, idag har det dock varit hyfsat om man inte petar direkt på överarmen.
Igår hade jag tagit ledigt från skolan eftersom jag innan jag påbörjade detta lovat att följa med kyrkisgruppen och titta på lamm. De var jättesöta, men tyvärr lite rädda så man fick inte gosa med dem. På gården *som tillhörde kyrkokamrer'n* fick vi också se en jättesnygg tupp och hans hönor. Sedan gick vi upp i skogen för att titta på en myrstack och på vägen dit hittade vi en myr-autostrada som gick längs en nerfallen stam. Den skulle vi kliva över och Linnéa rös när de andra passerade och talade om att hon INTE tänkte gå där. Myror är bland det värsta hon vet näst efter spindlar. *jag har ingen aning om varför ~ men ändå* Vi gick runt och stod en bra bit ifrån stacken. Hon var duktig ändå! Sedan fikade vi i gröngräset och sprang runt i hagen en stund innan det var dags för hemfärd.
När jag kom hem, kollade jag telefonen & mobilen ~ som jag glömt hemma ~ och fick se att pappa sökt mig flera gånger. Jag ringde honom och han berättade att han fått hämta Robban i skolan. Han hade sprungit ihop med en annan kille och blödde rejält med näsblod. Han låg nu ner på golvet ! Linnéa hade precis lyckats hoppa ur bilen fick hoppa in igen och vi for till pappa. Där en bleknosad Robban låg med handduk på näsan. Pappa som inte hade en aning om hur han skulle göra hade gjort som de gjorde i skolan och lagt honom ner *inte konstigt att det var svårstoppat*, men nu talade jag om att de inte ska ligga ner eftersom blodet kan levra sig i bihålorna och det är bättre att det rinner ut dessutom så blir trycket på blodet högre. Nåja det hade gått bra och det hade slutat blöda.
Eftersom jag ändå tagit ledigt så passade jag, Mamma, Sirpa och min Moster på att ta en tur till Solberga blommor Där jag råkade springa på ett mycket vackert exemplar av Klematis Königskind, som bara trillade ner i korgen. Men eftersom den så gärna vilje följa med hem så kunde jag inte gå emot dens önskan! Dessutom inhandlades det en barrväxt till entren som är vårens projekt. Ett par andra perenner blev det också. Hur som helst så hade vi en mycket trevlig eftermiddag!
När jag träffade Marcus, som var hos syskonen hos morfar så visade det sig att de blivit stelkrampsvaccinerade i skolan. Jag förstår varför han hoppar högt när någon rör honom!
21 april ~ Utbildning, föräldragrupp, mutor och saxofon!
Så har det då gått en vecka i den nya stressfarten. Upp tidigt, iväg m barn och samåkning med K de 2,5 milen. 8 timmar med det nya gänget sedan hem och vara alert med familjen. Morgnarna har hör o häpna, fungerat riktigt hyfsat. Jag har tom fått vänta ett par morgnar på den annars så morgonpigga och välplanerade K. Det kändes skönt eftersom jag trott att vårat samåkande skulle riskeras av att jag aldrig hann i tid. Linnéa har fått uppleva tidiga dagismorgnar och sedan har vi pusslat ihop dagarna så att hon fått gå hem lite tidigare varje dag. I torsdags så kom svärmor och hjälpte till. Tog hand om hela morgonrutinen m Nea och hämtade senare hem Robban från fritids. När jag kom hem var potatisen skalad och på spisen, dessutom var diskmaskinen urplockad och barnen hade fått sitta o spela spel ute i den sköna eftermiddagssolen. Det får hon göra fler gånger!
I fredags var det pappas tur att ta hand om Linnéa som inte ville gå på kyrkis *ovanligt ~ men hon börjar nog känna av att hon är borta mycket* utan ville baka med morfar! Morfar är ingen hejare på bakning men Linnéa kom fram till att Chokladbollar skulle de klara av och visst fick hon morfar till det! Visserligen så blev smeten för lös och han fick ha i mer än dubbelt så mycket torra ingredienser. Många bollar blev det, goda blev de i alla fall sådet gjorde inget att de blev många. Killarna gick till morfar o mormor när de slutade så det var bara att åka dit och samla ihop hjorden. De var uta och spelade kubb i den sköna och varma solen. Mor tyckte nog att det varit bra med en tunnare jacka på Linnéa som hade sin täckjacka..... *håller med, men man kan inte tänka på allt. Det gick bra med extra långärmad med*
Dagarna på utbildningen går fort. Det är mycket hjärnaktivitet och prat så man är helt färdig när man kommer hem. Vi hamnade i grupper om fyra första dagarna och jag hamnade i en mycket härlig grupp. Vi kom överens direkt vilket vi har märkt att en del inte riktigt gillar * varför har jag ingen aning om, men vi har skoj tillsammans* Att vi fann varandra så fort beror nog på att vi inte kände att vi måste konkurera. Vi har i stort sett samma situation i livet och tillsammans har vi 18 barn. Därför vet vi också vad det innebär (krånliga morgnar, sjuka barn, kämpiga kvällar osv). Annars så är vi 20st och det finns både kvinnor och män i åldrarna 25 till 60. Vi fick intervjua den vi sitter brevid och sedan presentera denne för "klassen". Vi har gjort ett grupparbete om hur ett presentationsbord ska se ut, och det innebar att vi fick ge oss ut på stan och leta material. Dag två fick vi extra tid till fikat för att ta reda på vad de andra i gruppen gjort kvällen innan..... allt för att tvinga oss att prata med varandra och lära känna varann. I onsdags kom någon på att vi skulle byta rum eftersom det är ganska litet och ljudvolymen har en tendens att bli ganska hög. Så blev det och då kom någon på att vi skulle bryta grupp-placeringen och istället sitta i ett U. Det är visserligen bättre då man slipper vrida huvudet av sig om den bakom pratar men vi trivdes i vår lilla grupp. Vi fixade dock så att vi sitter brevid varandra och får då höra en kommentar: "Jasså det finns de som håller ihop gruppen" Tänk att vuxna ska vara så avundsjuka! Till råga på allt så kom en ny gruppuppgift och hela gruppen splittrades! *snyft* Nåja vi ses ju alla andra tider och det ska inte förstöra vår kontakt!
Efter min första dag hann jag lagon hem för att kasta i mig lite mat och sedan fortsätta till ett föräldragruppsmöte i Robbans klass. De har hittat på att man ska lära känna andra föräldrar i klasserna *hur man nu ska hinna allt* Uppenbarligen var det fler som kände så eftersom vi bara var 5 st av 12 som borde varit där. Vi slog samman våra grupper - vi var egentligen 2 grupper - och konstaterade att det inte är ngn idé när inte alla är villiga. Det är bättre för klassens sammanhållning om vi hittar på ngt hela klassen tyckte vi och så får det bli. I tisdags var det sedan dax för samma påhitt i Marcus klass och där var det faktiskt endast en som inte kom så det var betydligt svårare att lägga ner *suck* Barnen själva var fulla av idéer ~ om fisketurer, tältning, brännboll och de protokollförde allt som bestämdes. Vi lyckades dock komma överrens om att vi avvaktar klassföräldrarnas påhitt *som brukar komma i slutet av terminen* eftersom det inte är så långt till skolavslutning. Onsdagen så var det lugnt faktiskt och jag funderade på om jag skulle följa med upp till skjutbanan en sväng. Gubben har springskytte men jag tänkte komma lite senare så de sprungit klart.... barnen ville inte följa med men jag kände verkligen för att skjuta, så jag mutade dem med en ny disneyfilm som de inte sett *det kom en med posten som jag glömt avbeställa*, glass och kokosboll. De köpte det och jag började fixa i ordning mig, då kom Robban och var ledsen och det kom fram att han inte ville att jag skulle åka. Så jag stannade självklart hemma! Behöver jag tala om att de såg filmen ändå och inte en gång brydde sig någon om mig i köket! *fast de visste ju att jag var där ~ om uti fall att jag hade behövts*.
Torsdagen bjöd på ett besök på musikskolan och en presentation av instrument. Det är Marcus som ska funderade på vad han vill spela och han har tidigare pratat om trummor. Nu fick man gå runt och prova olika instrument för att lättare kunna välja. Vi kom till ett rum där en herre visade Saxofon. När han frågade om någon ville prova. Svarade jag att det är klart han ska, jag vill att han spelar Saxofon! och så puttade jag fram honom. Marcus gjorde mamma glad och provade. Klara fina toner.... inte de som kanske klingar allra bäst men det är bara träning som behövs! *Tänk om han kunde välja sax ~ det finns nämligen inget så sexigt instrument som Saxofon!* Sedan testades gitarr och han lärde sig två ackord. Trombon och ett annat blänkande blåsinstrument som jag inte minns namnet på "minituba" kan vi kalla det. Där konstaterade de att visst är han en blåsare! Vi gick vidare i musikinstrumentens värld och kom till rummet där trummorna fanns! *suck- kände jag, nu blir det dunka dunka i åratal* Han fick lite anvisningar av en man som sedemera visade ett mycket stort kunnande med trumpinnarna. När vi gick därifrån så tittar Marcus på mig och säger; Du mamma. Mmmm, har du bestämt dig? frågade jag. Japp, fan, vad häftigt det var. Vadå? *nu kände jag trummornas dån i hela huvudet* Fan vad häftigt det var ~ att spela gitarr mamma!
Gitarr blev det och det var ett mycket bra val, dessutom ett val som han gjort alldeles själv!
Fredagen bjöd på en överraskning, vi åt ute på lunchen och sedan pajade magen och jag fick lämna kursen för att ta mig hem så fort jag kunde med enormt magknip. Occuperade sedan dass ett par timmar och när det var utrensat så kunde man leva igen. Framåt kvällen var vi till skyttebanan och enda anledningen till att barnen följde med var för att jag såg en groda där i söndags. Den skulle nu fångas, men den var spårlöst försvunnen och de fick leka med skräddarna istället..... I går var mamma , jag och Linnéa till Löta trädgårdshandel och det blev ett par nya klematis *vad annars!* När vi kom hem sa Micke; Det var ju bra ändå, det hade kunnat vara betydligt fler.
15 april ~ En ny vändning !
Det har blivit en hel del serier i banskytte sedan sist. Jag har tagit klart både brons och silvermärket, inför grabbarna på skyttebanans imponerade fejs! *fniss ~ det är riktigt skoj. Jag är annars inte den som imponerar men jag kan tala om att jag gillar det!* Jag har sökt medlemsskap i klubben och är inte längre avog till den kurs Micke anmälde mig till för att få upp deltagarantalet. Det är pistolskyttekortet som jag ska ta, och det måste man ha om man ska tävla. Micke tycker liksom jag att det är skoj att vi hittat ett intresse som vi kan utöva tillsammans, på samma villkor. Även om jag är lite osäker på om barnen gillar att mamma dragits med i sporten eftersom det betyder en hel del tid på skjutbanan.
För två veckor sedan ringde min arbetsförmedlare och ville att jag skulle komma till af på ett möte om en ny utbildning i 10v, som skulle leda till att man skulle jobba med att locka människor att börja satsa på sig själv och sin vidareutbildning. Hon hade direkt tänkt på mig när hon fick reda på detta möte, sa hon. Jag förstod det som att man skulle få ett jobb efter dessa veckor.
Visst gick jag på mötet och där fick jag reda på att utbildningen var en del i ett projekt som skulle vara i ett år. Projektet "Omväxling" och den började med 10v utbildning fast utan pluggämnen. Sedan fortsatte det i "skarpt läge" och då skall man bedriva ngn form av uppsökarverksamhet och få andra att studera, och man skall kunna hjälpa dem att hitta den informationen och vägar de behöver.
Det är egentligen inget arbete utan ett projekt som driv av tre kommuner tillsammans med kunskapslyftet och ett företag som heter Begåvia. Man får aktivitetsstöd i a-kassestorlek och ingen lön. Får inga nya dagar för det klassas som utbildning, utan man skjuter de stämpeldagar man har framför sig.
Jag blev inbjuden till ett individuellt möte där vi pratade mer personligt och de talade om att de ville att jag skulle hoppa på projektet. Trots att jag berättade om min otroligt morgonstrulande dotter (Hon tycker inte längre om att gå till dagis eftersom de tryckt in 12 ettåringar på avdelningen och det ger inte mycket tid över till de större barnen som är vana att få pyssla massor. Nu kan de inte längre bygga pärlplattor och halsband eftersom småbarnen kan sno pärlorna!) så ville de att jag skulle vara med. De gillade min kompetens och personlighet *alltid ngt ~ fast jag hade gärna haft en lön* Alla papper blev klara i fredags så nu skall jag pendla - 2,5 mil dit o 2,5 mil hem - i 10v. Hur nu detta ska gå till vet jag inte riktigt, jag hade problem med att hinna i tid till 8 på orten och nu ska jag vara 8 där!
Det innebär också att jag skall vara borta heltid från mina barn, vilket jag aldrig varit tidigare! (Ibland känner jag dock att det kommer att bli rena semestern - när de bråkar alltså, men den känslan ger sig fort) Dagarna kommer att bli jättelånga för Linnéa och det känns mer fel eftersom hon inte trivs. Hade det varit för ett år sedan så hade hon inte brytt sig, men nu.... Hon kommer iofs att sluta där snart för att efter semestern så börjar hon i förskolan och på fritids men det är en tid dit. Nu har vi involverat mormor o morfar, farmor och kompisar för att hennes dagar ska bli lite kortare. Vi funderar på om Micke ska ta ett par timmar pappaledigt ett par dagar i veckan. Nu tar vi en vecka i taget. Ett annat problem är att man nu måste lita än mer på den äldste. Fast det sägs att man växer med uppgiften och det får vi hoppas. Ändå så finns vetskapen om hur påhittigt han är, därför råder benhårda regler om vilka kamrater som kan få förlja med. Robban kommer att gå längre även han men jag tror det blir bra. De flesta av hans kamrater finns på fritis lika länge.
Det är bara att hoppa på ekorrhjulet, som samhället jagat fram. Det är inte meningen att man ska ta hand om sina egna barn *även om det strider mot varje del av min kropp och mina åsikter och tankar* utan man ska lämna bort dem hela dagarna och sedan ska man träffas när de är trötta och då ska vi sätta oss ner och läsa läxor. *helt perfekta förutsättningar för att misslyckas* Dessutom är det idrott och tusen föräldramöten som man måste gå på, eventuellt ska man även hinna med egen tid för att ladda batterierna!
Nåja. jag har laddat skåpet med Novalucol och Johannisört! Losec skall visst också vara bra har jag hört!
Dessa veckor av stress kommer förhoppningsvis att uppvägas av utbildningen. De skall innehålla bla. självförtroendeträning, man skall träna på att prata inför grupp, metodik och retorik. Hur man ställer frågor så att konversationen inte tar slut, samt övertalningsförmågan. Dessutom skall vi sammanställa informationsblad och göra broschyrer *nåja allt kan ju inte vara nytt* I det hela så tror jag att dessa "ämnen" kan vara bra oavsett vad man än gör och jag är inte helt säker på om projektet efteråt är något för mig fast det kan ju vara så att man dras med i det allt eftersom. Efter utbildningen så blir det 4v ledighet men inkluderar ett hemarbete och efter det går projektet upp i "skarpt läge" Då kommer man att jobba på hemmaorten. Vilket underlättar en hel del!