Jag har tidigare skrivit om huruvida man borde vara hulken efter alla motgångar som man fått gå igenom, jag har trott att det nu flöt på helt ok, men det var visst inte slut på det!
Liket som vaknade upp ~ dvs bilen ~ har fungerat och startat som den ska, inget krångel alls om man nu törs skriva det. Efter bytet till vinterkläder så smygpyser luften ur det ena däcket och jag tvingas nu fylla luft i det varannan dag. Inget stort bekymmer men rätt så irriterande eftersom jag tycker att "ngn" borde fixat det innan ditsättningen. Eftersom "ngn" visste om det redan i våras, när denne "ngn" körde på en trottoarkant och knölade till fälgen. (Denne "ngn" är INTE jag). Nu gäller det att ta sig tid och åka iväg till "vårt mesta varuhus" och få det fixat, men jag får väl göra även det själv! Hur man nu ska hinna det?
Tiden ja, tiden rinnner iväg och orken tryter. Jag har lovat Macke att hans nya rum i källaren ska vara inflyttningsklart till hans 11 födelsedag ~ vilken infaller nästa vecka. Jag har ganska bråttom då jag inte ens börjat. I fredags erbjöd sig lilla mamma att skära till tapeterna, vilket jag tacksamt tog emot. Idag har min lilla ängel till mamma dessutom satt upp några våder ~ hon är min läromästare när det gäller tapeter så det blir ingen konst att ta över. Mååååste fixa det.
Sedan skall han ha en ny madrass ~ nej, jag ska ha en ny madrass så att han kan ta min, i alla fall för ett tag. Trots viktminskningen så väger jag mer än honom och jag är i ett mycket stort behov av ny madrass. *ryggen!* Förutom tapeter så skall takbrädorna upp ~tveksamt om jag hinner det. Presenterna är fixade i alla fall, så jag slipper shopping in i det sista. Förutsatt att de levererar som de ska imorgon. Det skulle ha kommit i fredags men de ringde och berättade att de glömt att beställa transport. Kommer de bara imorgon så fixar det sig och dessutom tjänade jag på det eftersom jag skulle slippa alla avgifter.....
Varför har då lilla mamma tapetserat? Har jag månntro legat däckad? Nej, jag har spenderat både fredag - lördag och söndag på jobbet ~ inventering. Den tar en massa mer tid än man tror, speciellt systemmässigt. Eftersom vi dessutom haft strul med truckdatorerna så blev det idag dax för en premiärtur med truck. Dessvärre inte inne i trucken utan stående i en korg, och in i 27 minusgrader. Det var kallt!!!! Vad jag gjorde där? Kopplade in min lap top i ett ställage ett par meter upp för att se om den fick kontakt med servern. Lite faschinerande var det dock inne i frysen, och jag har definitivt bestämt mig för att att jag skall in en sväng till ngn gång i denna el. veckan efter, för att utforska mer av lagret. Jag gillade miljön där inne på ngt skumt sätt, trots kylan. En mäktig stillhet trots en fyllnadsgrad strax över 70%. Visserligen så hade de flesta gått hem när jag var där. Jag har alltså jobbat ett halvår snart och inte tagit mig tid att utforska lagret, fy skäms på mig! Jag är dessutom imponerad av killarnas truckkörning och är lite sugen på att testa. Svårt ~ ser det inte ut att vara ~ men det är jag dock överygad om att det är! Vore kul att prova.
Jobbet ja, det är en dröm ~ en saga som får sig ett hastigt slut!
Troligen för bra för att vara sant, gissar jag. För inte skulle det väl vara så att lilla jag kunde få känna den trygghet och den stimulans som jag kännt. Att ha ett jobb som man trivs med här hemma på orten. Nej, det slets ifrån en snabbare än jag någonsin kunnat ana. Vår kund har ändrat hela sitt uppdrag gentemot oss och de vill inte längre att vi ska vara ett centrallager. Alltså minskas våra arbetsuppgifter. Jag är långt ifrån ensam om att få sluta, det blir ett minimalt antal kvar. Dötrist ~ är vad det är, men som arbetsförmedlingen sa: "man skall försöka att se det som en chans till något bättre" Jag kan bara konstatera att det blir det tufft att slå, men kanske finns det ett bättre jobb, någonstans. Skulle möjligen vara nere på orten så man kunde skippa bilandet. Fast 5 minuter med bil är helt ok, för mig. Skulle jag dessutom orka bli lite hurtig så kan man ju faktiskt cykla (skulle jag?? ~ hihihi).
Det känns som man drömt en lång, skön dröm och sedan vaknat abrubt, av att få en hink kallt vatten över sig! Att ha suttit på en skön brygga och metat för att i nästa sekund förstå att bryggan är rutten och kommer att rasa i samma sekund som man reser på sig. skojjiga liknelser, va? Ni förstår vad jag menar!
Livet känns som en enda stor prövning och arbetet har den sista tiden även betytt mer än bara jobb. Det har varit ett ställe dit man fått åka och tvingats fokusera på sina arbetsuppgifter, koppla bort det som inte känns så upplyftande vissa gånger i hemmasituationen. Allt är inte en dans på rosor och många års ensamhet i tvåsamheten tär. Hållbart eller ej ~det får tiden utvisa. Det verkar inte som att det är meningen att lilla jag ska ha flyt någon längre tid ~ för då skulle jag kunna tro att jag har det bra ~ och då kanske jag skulle kunna tycka att jag var något. Det är nog inte meningen att jag ska ha det bra! Jag har ibland funderat på om det är någon som svurit en förbannelse över mig..... undrar vem??? Vem har jag trampat så hårt på tårna så att jag förtjänar detta? Nåja, jag försöker intala mig att det finns någon mening även med detta ~ har dock inte hittat något svar! Det gäller att bita ihop. Jag ska ta ett par dagar efter slutet och bara koppla av, sedan ska jag ta tag i mig själv och öka ut letandet efter ngt nytt. *nja ~jag har redan startat*
Det som känns absolut värst med att bli uppsagd är att tvingas förlora den dagliga kontakten med vissa av personerna, som jag jobbat med. De har gett mig så mycket, stöttat vid motgång & berömt i medgång. De har hjälpt mig att växa som människa. Lärt mig att våga tro på mig själv ~ och gett mig ett jag, som jag t.o.m vissa dagar kan vara riktigt stolt och glad över.
* ~ Jag älskar er! ~ *
