Jag ska försöka mig på att beskriva i text, hur man kan utbilda en tjänste/ tävlingshund i skydds. Detta är ett mycket komplext område att greppa över, och jag gör inte anspråk på att det är så här man måste gå tillväga. Det finns nog lika många lösningar på detta som det finns människor, och inte minst hundar. Jag har haft förmånen att få vara med att utbilda en hel del hundar genom åren och ska i denna text försöka delge mina erfarenheter när det gäller att få människa och hund att samarbeta som ett team. Jag jobbar som hundförare / instruktör på Falck security Malmö. Sweden. Samt är aktiv inom Svenska brukshundklubben, (SBK). Jag tycker mig vara priviligerad att få vara i en sådan miljö, då det hela tiden pågår en dialog mellan kolleger. Alla har till mål att utveckla sina hundar och sig själv så långt som möjligt.

Jag har varit med om att utbilda cirka hundra stycken tjänstehundar, främst väktarhundar men även en del polishundar. Och i de flesta fallen är det från grunden vi fått börja. Jag är även intresserad av tävlings verksamhet, och är auktoriserad tävlings-figurant. ( IPO / BHP ). Jag har blivit tillfrågad ett antal gånger om jag inte kan skriva ner mina erfarenheter på papper. Tyvärr är det inte så lätt att få tiden att räcka till alltid. Mitt liv består av hundar och deras hussar och mattar. Jag ska försöka ge en så korrekt bild av erfarenheterna jag gjort genom åren. Håll till godo!

Första gången jag träffar en ny människa och deras hund är det mycket jag försöker ta reda på, oavsett om det är en rutinerad polisunds-förare eller om det är en nybörjare. Något som är mycket viktigt för mig som instruktör / figurant är om den människa som står framför mig är ärlig. Och med det menar jag, är denne person uppriktig när den delger mig information om statusen på sin hund. Jag har stött på människor som inte är uppriktiga när de uppger vad eller hur långt de har kommit i träningen. Detta fenomen uppträder så väl hos den så kallade rutinerade, som hos den orutinerade föraren. Jag låter alltid hundföraren beskriva för mig hur deras hund är. Det behöver absolut inte vara på ett korrekt etologiskt sätt. Det viktiga i sammanhanget är att jag som instruktör / figurant kan förstå vad föraren menar. Många gånger kanske man inte pratar riktigt samma språk. Man kan inte begära att alla utrycker en sak på samma sätt. Det finns nog lika många förklaringar som det finns människor. Så det gäller att vara vaken för nyanser i språket. Utifrån detta första samtal vet man oftast en hel del om hunden och dess förare.

Jag brukar fråga en hel del t,ex. vad de har för erfarenheter med sig i bagaget, om de har tränat och tävlat hund förut. Om hunden har någon specifik egenskap som man bör ta hänsyn till. Hur gammal den är. Är den öppen och tillgänglig, hur föraren upplever hundens kamp. Vad hunden har gjort till dagens datum i tränings och tävlingsväg, om det finns några problem med hunden. Nu har jag fått värdefull information. Jag har nu fått en bild i huvudet om vad jag kommer att få se. Och det är förhoppningsvis den bild som föraren har gett mig. Jag får här också indikationer på hur ödmjuk föraren är. Detta är en grund förutsättning för att de kommer att lyckas med sin träning. Utan denna nödvändiga ödmjukhet kommer inte föraren se nyktert på sin träning och det kommer att bli ett problem genom hela utbildningen. Det är viktigt att man är uppriktig och ödmjuk i sitt förhållande gentemot hunden och tränings-kamrater, för att vi ska kunna skapa rätt förutsättningar för en harmonisk resa i det stora mysteriet hunden.