Första Passet

Det är mycket viktigt att hunden får förtroende för sin figurant i början av utbildningen. Med det menar jag att man ska inte gå in och belasta den orutinerade hunden mer än nödvändigt. De flesta hundar blir ändå belastade varken vi vill eller ej. Figurantens enda uppgift är att se till att hunden vinner över denna. Man måste reagera på vad hunden gör. och spela med. Det hela är en enda stor teaterföreställning. Där hunden har huvudrollen. Vi får aldrig gå in och figurera för att visa upp oss, och vad vi kan. Utan det hela går ut på att hunden ska känna sig trygg i situationen. Den ska få uppleva att den har ett mentalt övertag på figuranten. Vi låter hunden vinna lätt över oss, vi spelar att vi är mycket imponerade.

Jag brukar börja träna hundarna i ett skinn, som de vinner lätt till en början. Det finns ingen anledning att börja kampa med hunden i detta läge. Hunden får helt enkelt stjäla bytet snabbt och lätt från figgen, anledningen är att den förmodligen inte förstår vad vi vill att den ska göra. Många gånger är det en konstig situation för hunden. Det springer runt en människa och slänger en trasa, husse eller matte hejar på, det är nog inte helt lätt för hunden att förstå. Den är lite osäker. Men detta fenomen brukar försvinna ganska snabbt. Besitter hunden en hyfsad jaktkamplust / socialkamplust kan vi gå in och kampa med hunden rätt så omgående. Men samma sak gäller här, snabba vinster för hunden. Det är viktigt att man tänker på sitt kroppsspråk hela tiden. Man ska agera med rätt så yviga rörelser, och försöka få bort blicken från hunden. Man kan utnyttja rösten till att uppmuntra och berömma.

Jag tycker att man ska på ett tidigt stadium börja ta på hunden när den sitter i bytet. En liten lätt smekning i kombination med lite beröm skadar nästan aldrig. Ja, jag skrev nästan aldrig. Men det finns hundar som absolut inte tycker om att man tafsar på dem, och här får man gå lite mer varsamt fram. Risken är annars att de släpper bytet och då är det vi som vinner över hunden och det får aldrig hända. Dessutom har vi lagt grunden till ett problem som kan ta mycket lång tid att lösa. Vi vill inte att hunden ska bli osäker framför figuranten. Denna individ får man hjälpa att få förtroende för figuranten. Den kanske ska få vara med i andra situationer, och inte enbart när den ska köras. Till exempel kan figgen kanske ta hunden och gå en sväng, ge den lite godis och så vidare. Vad man gör är inte det viktigaste, utan att man gör något för att hjälpa hunden att få förtroende i situationen. Detta kommer att hänga med hunden under utbildningen och det är viktigt att man går varsamt fram och inte forcerar fram. Med lite tålamod lär sig hunden att det inte är så farligt att någon tar på den. Många gånger löser det sig själv med en vettig figurant.

Det är viktigt i början av träningen att passen inte blir för långa. Kör jag i trasa brukar jag max köra fem till sex bett. Det finns en risk om man kör för länge att hunden blir så trött mentalt att den inte tar med sig något från det passet. Det är bättre att köra flera kortare pass i början. Det är viktigt att man presenterar bytet rätt. Jag ser alltid till att bytet är på väg ifrån hunden i början. Det finns fyra anledningar till detta. Det första är att hunden alltid måste sträva efter bytet, en annan anledning är att hunden lär sig att koordinera på ett bra sätt, samt att jag som figge kan ta emot hunden på ett kontrollerat sätt. sist men inte minst, risken för skador är minimal.

Skinnet är ett ypperligt hjälpmedel i träningen. Det är lätt att hantera och risken för at det ska bli fel är inte så stor. Men det finns vissa fällor man kan hamna i. En av dessa är att figgen trycker bytet in i hundens mun, när den kommer farande genom luften. Många hundar uppfattar detta som ett obehag. Får den tillräckligt många sådana erfarenheter kan den börja att slarva med betten. den kommer inte ta så kallade fullbett, och det är vårt eget fel att blivit så, för att vi varit klantiga. Jag är av åsikten att man håller på med skinnet tills hunden tar riktigt bra bett i detta innan man går vidare. Och man kan ju tycka att det är onödigt att lära hunden ett felbeteende, men det är lätt hänt om man inte är vaken. En annan sak som kan inverka, det är när man kampar med hunden efter angreppet. Samma sak som ovan, men idenna situation brukar hunden bli orolig i bettet, den börjar tjafsa. Det man ska tänka på här är att drar hunden fullt bakåt låter man den vinna mark, och ger den en snabb vinst. Tiden som hunden får tillkämpa utökas sakta men säkert. Så att den får utdelning på lugna, trygga fullbett. En hund som tjafsar i bettet är inte rolig att titta på. Men det finns bot att få.

Det man kan göra i detta tidiga skede av utbildningen är att gå tillbaka till mer rena byteslekar med hunden, och hoppas att man inte befäst detta felbeteende alltför mycket. Har man otur är detta något man alltid får brottas med så länge hunden lever. Och har man oroliga bett i skinnet ska vara försiktig med att gå vidare. Tyvärr brukar detta visa sig även längre fram när vi tränar hunden i skyddsarm. Det brukar gå att lösa detta men det är inte helt lätt. Här gäller det verkligen att hunden har så mycket förtroende för dig som figurant, och att du har ett gott samarbete med hundföraren. Men detta kommer jag att återkomma till längre fram i texten.