Vi fortsätter

Nu har i kommit en bit på vägen i utbildningen. Innan vi börjar med lite mer kvalificerade övningar så ska vi vara klara över att det är olika individer vi håller på med. Vissa av våra hundar kan vi ganska snabbt komma långt med på en relativt kort tid.Här har vi lagt grunderna ordentligt i trasan / skinnet. Det finns ingen anledning att forcera fram något. När jag får hem en valp brukar jag ta det lugnt med denna i cirka två veckor. Det blir bara kortare bilresor, vara med mig på olika platser. Hemma vid blir det lite kamplekar i olika material och storlek. Något som jag däremot börjar med direkt är kontaktövningar. Det kan gå till på följande sätt, jag ser till att alltid ha godis i fickorna eller så ofta som möjligt. När valpen tar ögonkontakt med mig berömmer jag med en lätt smekning på sidan eller bogen. Aldrig direkt i huvudet. Samt att jag uttalar ordet BRA! med en glad stämma, och bjuder valpen på en godsak. Det kommer inte ta lång tid innan valpen självmant söker denna kontakt. På detta sätt har vi lagt en mycket bra grund utan att vi får stånga oss blodiga längre fram. Vi behöver ha en bra kontakt med hunden oavsett vad vi ska träna. Allt går mycket lättare när vi väl börjar den egentliga träningen med en kontakt benägen hund. Jag brukar även leka in lite moment hos hunden med lite godis såsom SITT, sitt stanna kvar, eller LIGG, ligg stanna kvar. Allt du kan lära valpen med en godisbit utan tvång, har du gratis med dig den dag du går in i kravställning i utbildningen. Hunden har lärt sig att samarbete lönar sig.

Jag tycker att man ska ta hänsyn till hur hunden är i alla lägen. Ser jag till exempel att hunden inte är intresserad av att kampa med mig, försöker jag stimulera den till detta. Jag leker mycket med den där den får vinna bytet ifrån mig utan att kampa. Jag försöker att bygga upp dess bytesmedvetenhet genom rätt så vilda lekar som appilerar till jakt / socialkamp. Sen är det bara hoppas att hunden köper detta. För vi måste få igång kampen på ett eller annat sätt. Vi kan med lite enträgenhet lyfta kampen rätt så ordentligt. Det behöver inte innebära att det blir skyddshund av denna individ. Men har man med sig att just jakt och socialkamplust är en av de saker vi kan påverka mest hos hunden,
så är ju oddsen med oss.

Stress är på gott och ont. Märker jag att min hund stressar upp sig för mycket i våra lekar, brukar jag kräva mer koncentration av hunden i leken. Det händer inget förrän hunden börjar koncentrera sig. Detta fenomen syns då förmodligen i andra situationer. Hunden har svårt att koppla av i hemmet, i bilen eller var som helst. Då får vi lära den detta genom passivitetsträning. Hunden får helt enkelt inte utdelning i något så länge den stressar. Dessa övningar kan ibland bli handgripliga. Ett sätt som många hundar köper är godis, detta har en lungnande effekt på de flesta. Ibland kan det vara bättre att sätta sig ner med hunden och smeka den lugnt på magen och tala lungnande till den, och hoppas att detta hjälper. Hunden måste lära sig att koppla av. Annars kommer detta ligga den i fatet under utbildningen senare, med tjuvstarter,
gnäll, skäll och ett allmänt stökigt intryck. Det är inte helt lätt att avgöra om en valp stressar för mycket. Men vi ska vara medvetna om det.

Sen har vi dess motsats hunden som inte stressar upp sig alls, eller rättare sagt den bara står och ser lugn ut, ger ett lamt intryck på dess omgivning. Denna valp får vi göra precis tvärt om med, här får vi som förare och figuranter göra oss väldigt intressanta och försöka få fart på hunden. Dessa hundar är alltid svårt att köra skydd med, då det alltid behövs stora retningar för att få önskvärt resultat. Denna typ av hund brukar jag konkurera med om bytet, för att se om detta kan vara en möjlighet till att få igång denna. Och här måste man vara mycket försiktig. Det är lätt att det blir fel för hunden. Och vi kan göra mer skada än nytta. Och det får inte ske under några som helst omständigheter. Om jag i egenskap av instruktör träffar på en sådan hund, avråder jag dess förare att hålla på med denna form av träning för hundens skull. Åtminstone ber jag dem att lägga skyddsträningen på hyllan ett halvår. Sen kan vi titta igen om det blivit någon förändring hos hunden. Jag försöker ge råd och tips på hur de kan agera för att väcka upp kampen. Det brukar alltid lösa sig till allas bästa. Det har bara hänt en gång i mitt liv att människan inte förstod vad jag menade. Utan tyckte att det gick minst lika bra för dem, som för övriga. Denna människa fattades den önskvärda ödmjukhet som man måste ha när man håller på med levande varelser.
Och även om denna person hade haft en världsmästarhund så kan det aldrig bli bra för hunden! Och detta är det viktigaste.

Vi har kommit framåt i vår träning. Hunden strävar bra, koordinerar hyfsat och biter lugnt, tryggt och fullt i skinnet. Många gånger har man själv hållit på hemmavid med dessa övningar, och det börjar bli dags att låta den tilltänkta figuranten göra entre i hundens liv. Hunden är någonstans mellan fyra och sex månader. Jag tycker detta är en lagom ålder av flera skäl. Det första, valpen har ömsat sina tänder. Den har förhoppningsvis kommit till ro i sin flock. Sist men inte minst, det börjar bli en liten individ med egen vilja, och man kan så smått skönja vissa mentala egenskaper hos dem. De är i åldern när de börjar att upptäcka världen. I det vilda börjar de lämna lyan och dess omedelbara närhet för att ge sig ut på upptäcksfärder, och andra upptåg i närområdet. Det är föraren som ger mig information om valpen. Och det blir av förklarliga skäl inte så mycket i detta läget. Jag frågar hur gammal valpen är, en annan fråga var kommer den ifrån. Vad heter den och så vidare. Som jag skrev tidigare är detta ett ypperligt läge att lära sig något om föraren. Vilket är det viktigaste i sammanhanget. Man frågar vad de gjort med hunden till dagens datum. Och här får man en första indikation på ärligheten hos föraren. Jag har stått framför skrävlare som drar den ena mer fantasieggande historia efter den andra. Här drar jag öronen åt mig direkt. Man har fått bevittna historier om valpar, som få hinner med på ett helt hundliv.

Jag brukar alltid låta föraren leka med ett skinn eller något annat som valpen lekt med förr. Det är alltid lika roligt att stå brevid och titta på i dessa lägen. Många är riktigt duktiga på att kampa med sin hundar. medan det finns människor som inte ska ägna sig åt sådana aktiviteter, de gör alla fel de kan göra. Jag brukar rätt så snabbt gå in och ta över leken från föraren. Förhoppningsvis går detta bra. Jag låter den vinna nästan omgående. Och med lite tur kommer den tillbaka med bytet och vill leka vidare, vilket uppmuntras. Jag är mycket noga med att inte spänna ögonen i valpen, jag tar inte heller på den. Det enda som sker i detta läge är att hunden får vinna lätt över mig. Vi kör några vändor i skinnet, max fyra till sex gånger. Sen får hunden gå till bilen med bytet i munnen som den just har vunnit.