Strategi

Vi har redan nu fått en ganska bra bild över hunden. Framförallt ser vi om den köper att någon främmande kampar med den. När föraren kommer tillbaka från bilen brukar jag alltid ta ett litet kort samtal med denna om hur jag upplever valpen. Mest för att man har det färskt i minnet. Jag är inte utrustad med ett jättebra minne, utan det brukar fungera bättre att göra så. Jag ber föraren att de ska påminna mig om vissa saker som vi kan gå in djupare på i genomgången efter träningspasset. Jag tycker att man alltid ska ha en ordentlig genomgång efteråt. Det är här man lägger upp strategin i träningen. Man kommer med råd och tips. Framförallt planerar man nästa träningstillfälle. Och det är här man tillsammans med föraren diskuterar ihop sig i allt som rör träningen. Detta kan man inte stå och göra ute på planen med andra ekipage på ingående. Detta skapar bara irritation och dåligt humör hos de övriga i gruppen.

Jag tycker att man kan gå vidare när hunden går bra ihop med sin figurant. Det ska finnas ett stort förtroende mellan hund och figge. Något jag inte förespråkar i detta stadie är att man börjar köra släppanden. Jag tycker att man går vidare i bitkorven på samma sätt som man gjorde i skinnet. Det handlar bara om att mängda bra bett för framtiden. Släppanden börjar vi med i skyddsärmen, och inte förr. Det kan i detta skede skapa otrygga bett. Och det är det sista vi vill ha. det finns ingen anledning till att skapa problem som kan vara svåra att lösa, och som kan följa hunden länge.

Det finns vissa saker man kan tänka på när man kör i bitkorven. Denna är också förhållandevis lätt att presentera rätt. Med den skillnaden att nu kan du på ett helt annat sätt variera positionerna på bytet. Detta har både för och nackdelar. En slarvig figge kommer ofelbart få en del tassar med i angreppen. Detta ska man se till att undvika på alla sätt. Det innebär att figgen måste läsa hundens rörelseschema noga så att denna kan komma undan med kroppen på ett smidigt sätt. Samt vara mycket noga med att det aldrig blir tvärstopp i bytet, oavsett om det är ett skinn, bitkorv eller skyddsarm. Figgen måste fånga upp den kraft som kommer emot den, och följa med denna i dess riktning. Detta är fysiklagar. Tyvärr verkar det som om vissa figuranter inte var på dessa lektioner under sin skolgång. Och detta är synd för våra hundar, för det är de som får ta den stora smällen.

Hunden ska aldrig få möjlighet att gå in med tassarna på figgen. Ett sätt är att lära hunden att bli bytesorienterad. En av de största anledningarna till att hundarna använder tassar i bettsituationer är att de gått mot en klumpig figurant, som antingen inte förstått sammanhanget mellan sig själv och hunden. Sen kan det vara ren otur att det blev så. Hunden har fått ett obehag i samband med bett. Och de flesta hundar är inte dummare än att de bromsar upp med tassarna för att skydda sig själv. Så vad gör vi för att undvika att hunden går på med tassarna jo, vi lär den att det inte finns någon landningsbana för tassar på figuranten. Vi ser helt enkelt till att vara på annan adress när hunden kommer flygande. Detta är inte lätt, men ett måste för att hunden ska våga gå in fullt i figuranten. Rent praktiskt får man se till att variera betten i oändlighet. Höga, låga, på bredden, på längden, härs och tvärs. Sena presentationer snabba presentationer och så vidare.

Det är figgens fantasi som sätter gränserna. Risken att hunden skulle få möjlighet att använda tassarna blir minimal, om den inte vet var bytet kommer. Och även om hunden i någon presentation skulle komma lite olyckligt är det inte hela världen. För den har inte fått någon möjlighet att förutse var den ska bita, eller hur den ska tajma angreppet. Kör man hunden med denna variation blir den mycket säker i koordinationen. och risken att den skulle vilja använda tassarna är förhållandevis liten. Tassproblemet är inte helt lätt att lösa. Men med lite fantasi går det. Men en sak är säker, tar vi inte hänsyn till tassarna i början av utbildningen är detta något som vi kommer att få brottas med när hunden redan har befäst detta felbeteende. och förmodligen kommer vi alltid att få leva med det, varken vi vill eller ej. Det tycker jag är onödigt.

Ska man använda sele eller inte? Det finns nog lika många åsikter om detta som det finns hundekipage som håller på med skydds. Det skiljer sig mycket i hundkretsar i hela världen. Det finns både för och nackdelar med detta. Många anser att man ska köra i halsband för att det är så det ser ut på tävling. En annan åsikt jag hört är att det skulle vara lättare att hetsa hunden, vilket jag fullt köper. Men och andra sidan så har vi en större skaderisk. Det är också rätt. Ett annat påstående jag hört är att hunden blir snedbelastad när man har sele på den. Det enda jag undrar då, vad har de för selar. De selar som jag använder snedbelastar ingen hund. Men med detta som allting annat så finns det säkert mindre lämpliga selar. Jag har själv prövat båda alternativen, och kör en kombination av båda, ibland tillsammans. Och ibland var för sig. Det beror helt på vad jag ska träna. Jag är inte för eller emot något av alternativen. Utan man ska välja det som man själv tror på, och varför inte en kombination av båda?