Jag var tonåring då Elvis Presley dök upp på idolhimlen. Samtidigt kom det ännu en rockidol, Tommy Steele från England. Det var en ständig kamp om dessa idoler. En viktig fråga, som ställdes mellan ungdomarna var … Elvis eller Tommy? Vi bar knappar med idolernas namn på, så man genast skulle se vilken idol man höll på.

Jag minns hur en kamrat och jag skulle rista in namnet "Elvis" på armen. Vi hade knappnålar och försökte få sår, som skulle bli sårskorpor, som sedan skulle bli till vita ärr på våra sommarbruna armar. Då skulle vi komma tillbaka till skolan med "Elvis" inristat på våra armar. Vi kunde inte fullfölja vår lilla tortyr. Det gjorde för ont och "hu" vad mamma blev arg över detta fåniga tilltag.

Åh jösses, vad snygg han var, tyckte jag. Musikstilen var ju ny och den tilltalade den tidens ungdom. Så var Elvis lite lagom spännande och ”farlig”. Han vickade sexigt på hela kroppen och med ett sug i blicken, som gjorde mig alldeles darrig. Då Elvis sjöng de lugna låtarna, så lyssnade jag med tårögd blick och de rockiga låtarna fick mig att vilja skrika. Nu fick ju inte grammofonen spelas så högt innan föräldrarna ropade: ”Skruva ner!” Ja, grammofon, ja, det var en liten nyinköpt skivspelare, som kopplades till radion. Det enda vi hade haft förut i mitt föräldrahem var en vevgrammofon. Så den nya skivspelaren blev en kär ägodel, alltså inköpt någon gång runt 1955.

Det går inte att nämna favoriter bland Elvis-låtar, alla fall inte för mig. Till slut får jag med allihop. Men då jag lyssnar idag på gamla skivor, så finns det några låtar, som gör mig nostalgisk. Det beror nog på, att dessa låtar är från min tidiga ungdom och jag har massor av minnen kring dessa skivor. Jag ska nu nämna några av dessa låtar, de som får alla mina nerver att återuppleva mina tidiga tonår. ONE NIGHT … SUCH A NIGHT … THE GIRL OF MY BEST FRIEND … I BELIEVE … KING CREOLE … TEDDY BEAR … HEARTBREAK HOTEL

Detta var något om tonårens upptäckt av Elvis Presley. Men detta har hållit i sig genom åren. Fortfarande kan jag sitta och titta på gamla Elvis-filmer och nästan dregla över hur fin han är. Ja, just det, gamla människan! Men Elvis är alltid Elvis och jag tycker faktiskt fortfarande att han var snygg, det kan inte hjälpas. Och då, på 50-talet, var det vanligt att grabbarna skaffade sig Elvis-frisyr. Det var skitsnyggt, tyckte jag. Ja, suck, ljuva 50-tal!

Nästa
Menyn

© Birgitta Magdic