indianer



Ekshärads befolkning kallas sveriges indianer och har sin egen totempåle. Det finns två bakgrunder till uppkomsten av varför de kallas indianer. När man förr i tiden flottade timmer på Klarälven så följde flottarna med timret hela vägen till skiljen i Forshaga. När dessa civiliserade människor i söder kom i kontakt med dessa nordvärmlänningar som tidigare inte varit ut från hembyggden såg de dessa som vildar.
De hade bar överkropp och blivit brunbrända av vårsolen, var seniga och muskulösa, sa inte mycket, men när de sa någonting var det mycket svårbegripligt. Ekshäringarna har idag en dialekt som är mycket speciell, pratar fort och hugger av orden, och har alldeles egna ord där ett ord har flera betydelser beroende på hur det betonas. Dessa vildar gick inte ur vägen om någon oförrätt inträffade utan tog då snabbt till knytnävarna. I Biskopsgården finns möjlighet att lära sig ett universiellt indianskt teckenspråk. "BASED ON UNIVERSAL AMERICAN INDIAN HANDTALK". En annan förklaring till ekshäradsindianens uppkomst. Karl den XI åkte båt norrifrån och låg hos ekshärads präst Aurenius. Karl den XI blev mycket förtjust bla i kyrkan. Han beordrade prästens son att åka till Amerika och frälsa vildarna. Prästsonen Aurenius kom till Minquaindianerna vid Delawarefloden, bildade där St: Annes församling och skaffade en av Amerikas första bokpressar. Indianstammarna längs Delawarefloden hade en mycket snarlik levnadssituation som klarälvdalingarna. När svenska nybyggare kom dit och presenterade sig som svenskar, kunde indianerna säga Ekshärad och trodde att detta var det samma som Sverige. Indianhövdingens tal finns dokumenterat, samt i Ekshärads kyrka finns pilspetsar från 1600-talets Minquaindianstam.